Lutningen är minst sagt missvisande. Hedersord. Det var jättebrant.



Svettiga, stolta och glada över vår enorma prestation i skidbacken

Galenskap för någon. Nöje (!?) för den löpfrälsta. Idag bar det av mot Vallåsen. Jag och min kollega Caroline, som är snäppet vassare i löparskorna, hade planerat in ett litet äventyr dagen till ära. Regnet öste ner. Dimman stod lågt i backen. Ett lugn vila över platsen. Dags att sätta igång. Backintervaller stod på schemat. I skidbacken. Hade visst glömt hur brant det var, fick en smärre chock av åsynen när vi närmade oss. Hur tänkte vi (!?). Vi började med lite uppvärmning. Kändes bra. Tanken var att starta med 400 meters intervaller. Hallå, 400 meters intervaller i en röd skidbacke. Fick bli 150-200 meter istället. Fanns inte en chans att orka längre. Pulsen maxades efter 10 meter. Pulsen stegrade. Andningen tillkallade typ ambulanshelikopter. Detta gjorde vi 8 gånger. Joggade bort till den andra backen. Inte lika brant. Körde intervaller ända upp till toppen. Kom av oss i räkningen. Tänkte bara på att överleva. Blev väl runt en 15 stycken. Beskådade utsikten. 328 meter över havet. Tog sedan bikespåret ner. Det däremot var stört kul. Hej och hå vad fort det gick. Joggade därefter ned och avslutade med en lång skön stretch.

Backträning är helt klart en utav de jobbigaste träningsformerna du kan genomföra. Kroppen blir så galet trött, efter så kort tid, det känns som om du bara vill lägga dig ner och gråta, och då har du bara sprungit halva intervallsträckan. Men att bli en snabbare löpare är det smärta som gäller. Smärta i den bemärkelsen är lika med mycket god träningseffekt. Och snabbare, det vill vi ju alla bli.

Efter stretchen frossa vi i den medhavda matsäcken. Återhämtningsdryck, smörgåsar, bananer och kexchoklad. Finns det något bättre än att fylla på kroppen med kolhydrater efter ett hårt träningspass?

Tack fina Caroline för en superdag.

Kom i form och finjustera tävlingsförmågan, lyder rubriken från Runners tidning, utgåva 2009 nov/dec.  Ett jättebra reportage jag bara måste dela med mig till mina löparvänner. För att få till den perfekta tävlingsformen krävs balans, eller rättare sagt rätt nivå utav tre komponenter, aerob kapacitet, neuromuskulär förmåga och specifik uthållighet.

Aerob kapacitet innebär din grundläggande uthållighet som gör att du relativt komfortabelt kan genomför långa distanser i lätt löpartempo. Neuromuskulär förmåga innebär ett effektivt samspel mellan hjärnan och muskulatur som möjliggör en god löpteknik, rationell löpekonomi och förmåga till kraftfull löpning under lång tid. Specifik uthållighet innebär din förmåga att stå emot trötthet i en planerad tävlingsfart tillräckligt länge för att nå mållinjen utan att tvingas sänka farten.

För att finjustera din form måste du observera om det finns tecken på svagheter i någon utav dessa tre komponenter. Tecken på svag aerob kapacitet; du tröttnar tidigare än du borde under långa distanspass. Du känner dig pigg och fräsch under de första löpavsnitten på intervallpassen, men tröttnar rejält efter några få upprepningar. När du löper i tröskelfart känns det som om benen vill öka farten, men andningen klarar inte ett högre tempo. Tecken på bristande neuromuskulär förmåga; du känner dig seg på tempopassen. Du känner dig kraftlös i uppförsbackarna. När du löper i tröskelfart är andningen under kontroll, men benen känns tröga och tunga. Tecken på bristande specifik uthållighet; du har problem att bibehålla din planerade tävlingsfart i tävlingsförberedande träningspass. Du tröttnar tidigare än vad du borde under snabbdistanspass. Du når inte upp till din förväntade prestationsnivå i korta testlopp där du försöker löpa i eller nära din planerade tävlingsfart. Du presterar dåligt i ett lopp som är tänkt som förberedelser för din huvudtävling.

Att göra rätt justeringar. Om din aeroba kapacitet är problemet, lägg till mer uthållighetsinriktad träning och dra ner på styrkeinriktad träning och löpning. Träningstips är att öka veckans längsta pass med 1 ½-3 km. I slutet av ett lugnt distanspass ökar du farten. Om din neuromuskulära förmåga är problemet, lägg till mer styrkebaserad träning och dra ned på aerob och specifik uthållighetsträning. Träningstips är att löpa de sista 1-3km av veckans längsta pass i ett högt, kraftfullt tempo, helst i motlut. Avsluta veckans intensivaste pass med intervaller om 4 x 400 meter i ett snabbt tempo. Om din specifika uthållighet är problemet, lägg till mer tävlingsnära träning och dra ned på aerob och muskelinriktad träning. Träningstips är att avsluta veckans längsta träningspass med 1 ½-3km i tävlingsfart. Under veckans mest intensiva träningspass bör du sikta på att genomföra 4-8km i ditt planerade tävlingstempo. Satsar du på ett millopp bör du sikta på cirka 6km uppdelat i avsnitt om 1 ½-3km. Satsar du på halvmaran bör du sikta på 8 km, antingen som en sammanhängande sträcka, eller uppdelat på två 4km avsnitt med tre minuters joggvila emellan.

Lycka till!

Sommarvärmen har kommit till Skåne. Närmare 20 grader ute. Blev en liten runda till blomsteraffären. Några gröna fingrar är jag inte född med. Alla mina blommor är totaldöda efter vintern, och måste bytas ut mot nya. Idag fick det bli två nya pelargoner till balkongen. En välkommen in blomma vid dörren. Färgklick på köksbordet. Och en ny orkidé, som jag dessvärre glömde fotografera.

Gå aldrig på en husvisning du vet du inte har råd med. Depp.

Två powerplatepass avklarade, check. Första passet som genomfördes i måndags, fokuserades på armarna. Passet igår, onsdags, fokuserades på ben och rumpa. På båda passen fick även magen kämpa sig igenom 3 jobbiga övningar. Plankan, en vanlig situps och slutligen en övning som tar på de sneda magmusklerna, brukar vara de som genomförs. Plankan har aldrig tillhört mina favoriter. Och med fötterna placerade på en vibrerande platta, har övningen garanterat inte stigit i graderna. Fy för plankan. Men dock så effektiv. Tror faktiskt jag har börjat märka lite effekt på kroppen efter vibrationerna, framförallt armarna har nog blivit en aningens starkare. Och det kan ju endast bero på övningarna på powerplaten, då jag aldrig annars tränar mina armar. Skönt med lite resultat. Det ger motivation.

Tempoträning, check. Det finns flera varianter att tempoträna på. Dagens tempoträning startade med 3 km uppvärmningsjogg i ett lugnt och behagligt tempo. Därefter var tanken att köra 2 X 3km i tröskelfart. Tröskelfart innebär att man löper i ett tempo så nära sin individuella mjölksyratröskel som möjligt. Just i detta löptempo får man en optimal träningseffekt. Högre löphastighet än tröskelfart innebär ökad mjölksyreansamling i muskulaturen, vilket tämligen snart tvingar dig att sänka farten. För att ta reda på sin exakta individuella tröskelfart måste man genomföra tester och blodprov, vilket jag inte gjort. Jag kan därmed endast gissa mig till min tröskelfart, som jag tror i nuläget ligger mellan 5:00–5:10 min/km. Resultatet av den första tempobiten blev; 5:06, 5:04 och 4:53. På den andra tempobiten orkade jag bara 2 km, med resultatet; 5:01 och 5:04. Puh, vad jobbigt. Avslutade med 3.5 km nedjogg.

Tid: 1:04:56
Distans: 11.55 km
Kcal: 788
Medelpuls: 175 slag/min
Maxpuls: 190 slag/min

Skall försöka publicera veckans träningsupplägg här i bloggen framöver. Upplägget är den optimala träningsmängden per vecka. Men för ett heltidsarbete, vänner, familj, handla, mat, laga mat, städa, bloggen och egen tid också ska hinnas med, kommer jag inte få ihop min uttänkta plan, varje vecka. Men jag skall i alla fall försöka. För hur man än prioriterar, hinns inte allting alltid med.

Powerplate X 2 (varav det första genomfördes igår)
Tempoträna
Backträna
Lätt distanspass
Långpass

På gott och ont verkar härmed mitt gamla shoppingbegär kommit tillbaka. På dessa skyhöga klackar kommer jag framöver spatsera. I love. Kräver dock lite övning innan de kan skådas i offentlig miljö.

Efter en veckas vila från löpning, kändes det nu dags att testa formen. Jag begav mig ut med tanken, att ta det lugnt. Med tillsynes supersnabba kläder gled jag fram på Kronoskogens härliga stigar. Vitsippor i backen. Dagens sista solstrålar mellan träden. Så fint. Hittade en ny stig, passet till ära. Allt kändes bra. Kände absolut ingenting i min ljumske. Lättad. Gasade på lite. Sen kom det backar. Och en backe till. Och ytterligare några till. Blev lite trött. Fick några pulstoppar. Återhämtade mig. Och sprang på mot slutet igen. Lusten finns definitivt kvar. Och yes, nu kan jag springa igen.

Tid: 37:45
Distans: 6.88 km
Medel tempo: 5:29 min/km
Max tempo: 3:57
Medel puls: 175 slag/min
Max puls: 190 slag/min
Kcal: 468

Det klagas på för lite dagens outfits här på bloggen. Annika, denna är för dig ;)

Baby boom. Det ploppar ut bebisar åt höger och åt vänster. Idag besökte vi Erik som hunnit bli hela 10 veckor gammal. Här myser han i min famn. Känner fortfarande bebisdoften här hemma. Mys.

Gårdagskvällen spenderades hemma hos familjen Jörgensen. Vi bjöds på en fantastisk grillbuffé. Grillat är så gott. Älskar lukten av nygrillat kött. Haloumi ost. Färska våriga grönsaker. Vi hamnade nog allihop i någon form utav matkoma efter alla dessa läckerheter.

Ingela är sedan länge utbildad make up artist, vilket såklart måste utnyttjas. Jag fick en grundlig och professionell make up rådgivning, som resulterade i en gedigen måste-köpa-snarast inköpslista. Fick lära mig en hel del nya saker i sminkväg. Samt att sminka på ett korrekt sätt, tar evigheters tid. Men, vilken skillnad. Min sminkning på morgnarna tar nog cirka två minuter, vilket resulterar i att flera av stegen för att få till en snygg bas, uteblir. Men tid handlar väl om att prioritera (!?).

Kvällen avslutades med några katastrofala (från min sida, då) runder Buzz. Att tävla i allmänbildning tillsammans med sådana som kallar sig Jörgensen, slutar alltid med slöfockspokalen och idiotpokalen, eller vad den kallas, från min sida. Så i gårkväll lämnade jag med glädje ut vårt kära Buzz spel några dagar. Veckor. Månader. År. Med glädje. Bara jag slipper höra Felix Herngrens hånande röst.

Go kväll. Nu är vi på väg till veckans tredje middagsbjudning. Varför är det alltid godare att äta borta?

Puh. Vilken vecka. Sammanfattar arbetsveckan med en mening. Lev i nuet. Så, då var det sagt. Känner mig mer än väl värd lite fredagsmys. Blir ett nytt recept. Farfalle med sidfläsk (blir garanterat utbytt mot något annat kött), ärter och salvia. Ett glas rött till detta. Och såklart något gott efter detta. Trevlig fredagskväll!

Denna torsdag inleddes med ett arbetspass, fullt av problem. Det bästa med uppkomna problem, är att man alltid lär sig något nytt. Dock en aningens frustrerande för stunden. Men med ett super samarbete med mina fina kollegor, löste sig allt. Därefter blev det veckans tredje pass på power platen. Ben stod på schemat. Kom hem. Två minuter senare var vi på väg ut till svärföräldrarna. Dansk fläskstek stod på menyn. Till det serverades sockerpotatis eller för den nyttigare, vanlig potatis, gräddsås och somrig rödkålssallad. Våra magar får alltid en chock efter intag av Bibis fantastiska mat. Ligger i matkoma på soffan just nu. Nina och Rikard var också där med sina underbara flickor. Så det blev lek och mys med småflickorna även idag.  

Grillpremiär. Hemmalagade hamburgare. Grillade av grillmästaren Rikard. Mums. Lek och mys med Sam och Wilmina. Gott och trevligt avslut på denna onsdag.

Goddagens. Jag måste bara säga, aj vilken träningsvärk jag har idag. Framsida lår har inte riktigt hängt med på mina rörelser på jobb idag. Brukar vanligtvis tycka det är en ganska skön känsla med träningsvärk. Man får liksom ett besked på att man jobbat hårt. Men idag var det inte skönt. Snarare smärta som utstrålade i hela benen i trappor eller benböj. Kan därför konstatera att gårdagens power plate övningar var grymma. Har inte känt ens i närheten av denna effekt på de andra övningarna jag genomfört tidigare. Då vet jag vad som gäller på nästa benpass.

Efter veckans första arbetspass var det dags för ytterligare ett pass på plattan. Dock inga benövningar. På vägen ditt, kom jag mitt i värsta huligangänget. Polisbilar överallt. Hundratals huliganer med masker(!?), kom springande åt alla håll. Blev minst sagt asrädd. Låste dörren och hoppades på det bästa, ingen gasbomb eller slagsmål på motorhuven. Usch, vad hemskt det var. Efter en stund var det fritt fram igen, och på minst sagt darriga ben tog jag mig den korta sträckan bort till Råå.  HIF möter Malmö ikväll. Håll er borta.

Passet fokuserades på armarna. Även dessa övningar var nya. Inte lika bra som benen dock. Får nog leta vidare efter några fler effektiva armövningar. Det blev även mycket stretch och massage.

Efter shoppningen begav jag mig vidare mot Råå, och ett power platepass. Passade på att prata med tränaren där, som jag vet är en rutinerad maratonlöpare, angående min ljumske. Hon tyckte jag skulle stretcha ut den rejält på plattan och köra lite massage också. Att vila några dagar vore nog bra, men sen kunde jag nog börja springa lite kortare sträckor. Det är viktigt att skilja på smärta och smärta. Om det blir plågsamt, är det oerhört viktigt att avbryta träningen.

Planen var ett ben- rumpapass. Hade spanat in några nya övningar på youtube, och fy fasen vad jobbigt det var. Brukar inte svettas så mycket när jag tränar på platen, men gud, svettades massor idag. Framsida lår fick sig nog en rejäl omgång, för jag kunde knappt ta mig upp för trappan när jag var klar. Puh. Blev fem minuters stretch och några minuter massage efter benen fått sitt. Kände inte av ljumsken alls i mina benövningar, men däremot i stretchövningarna. Antar att det gjorde någon nytta då.

Shoppingen gav bra utdelning. Kom hem med en hel hög med påsar. Blev tre nya löpartröjor och en keps, räknar skarpt med att min ljumske skall ge med sig. Behövde någon mellantröja, något mellan vindjackan och kortärmad. Resultatet blev två tunna långärmade tröjor, från Nike och Craft. Var tvungen att köpa den blå härliga tröjan från Adidas också, mest för färgens skull. Sedan blev det ett par kornblå shorts som jag hoppas kunna använda flitigt till sommaren. Och den blårandiga från Filippa, kommer bli en ny favorit. Passar bra till shortsen också. Fick med mig en blus från Gina med. Väl tillbaka i Ängelholm, var jag tvungen att besöka butiken, Lita. Lita var min dröm för några år sedan. Där spenderade jag hela min lön, på bara kläder. Idag gick jag därifrån med en underbar klänning och en matchande kofta till denna. Ett linne att ha under koftan, om man istället väljer jeans. En annan helt fantastisk klänning i pistage, kommer helt klart bli en ny favorit. Till denna fann jag också en matchande jacka, men den får dessvärre vänta kvar i butiken tills imorgon, då jag har fyllt kontot igen. Måste säga att jag är galet nöjd med dagens inköp. Mycket bättre att shoppa mycket vid ett och samma tillfälle, och köpa plagg som matchar. Mycket nöjd.

Ledig dag. Och jag beger mig ut på en shoppingtur. Kika in i bloggen senare för dagens shoppingfynd.

Skadad. Jaha, då har man dragit på sig sin livs första idrottsskada. Sträckning/överbelastning/bristning(!?) i höger ljumske. Efter diverse surfning runt på nätet, är det vila som gäller. Vila och stretch. Ingen löpning alltså. Det kan ta alltifrån 2-8 veckor. Sjukt. J-vligt olämpligt. Mitt långpass uteblir idag. Imorgon skall jag köra ett power platepass med fokus på stretching för ljumsken. Power platen skall göra susen för ömmande muskler. Håller tummarna. Känner av ljumsken bara jag går nu. När jag vänder mig i sängen. Orsaken är troligtvis mitt hårda träningsupplägg. Men har tränat hårt tidigare med. Min kropp är van. Har fixat det innan. Men tydligen inte nu. Just nu känns allt skit. Jag har mitt första lopp om bara några veckor. Depp.

Vaknade till ett ruggigt vår(?)väder. Planen var att starta dagen med ett lätt distanspass på cirka 7km. Begav mig ut. Brr, kallt. Tur jag tog en långärmad tröja under vindjackan. Kände av min sträckning i ljumsken, direkt. Sprang nog lite väl fort de första 3km också. Jag blev trött. Seg. Dålig musik i öronen. Ljumsken utstråla smärta för varje steg jag tog. Jag fick stanna tre gånger under rundan för att stretcha min ljumske. Hjälpte inte. Varför händer detta mig(!?) Jag som verkligen fått upp hoppet för löpningen. Hur blir man av med en sträckning? Vila? Träna lätt? Imorgon var det dags för långpass ju. Kanske inte så bra? Negativa tankar under hela passet. Ingen bra löpdag helt enkelt.

Dagens pass i siffror:
Distans: 7,30km
Tid: 41:18
Medeltempo: 5:39
Maxtempo: 3:47
Kcal: 489
Medelpuls: 171slag/min

Men så fort jag kom hem, blev jag glad igen. Min finaste älskling hade dukat fram en dunderfrukost. Nu slappar vi i soffan mätta och belåtna efter en underbart god frallfrossa till frukost. Snart väntar arbetspass på Sjukhuset.

Kompressionsstrumpan för löpning, ett måste om man vill springa fortare och lättare (!?). Jag har vid flera tillfällen, på träningsbloggar och på diverse löparsidor, läst om den magiska kompressionsstrumpan för löpning, speciellt under långpass. Så tekniklöparnörd som jag är, har nu även jag klickat hem ett par. Syftet med att bära strumporna i löpsammanhang bygger på teorin att det venösa återflödet till hjärtat förbättras genom en effektivare vadmuskelpump, vilket i sin tur skulle leda till bättre uthållighet. Det spekuleras också i att trycket pressar samman muskulaturen vilket förbättrar balans och proprioception, vilket i sin tur skulle minimera muskeltrötthet. Om man skall tro till teorin kommer man alltså att kunna springa fortare och lättare. Få en ökad blodcirkulation med upp till 30-40%. Undvika svullna vader och fötter. Och få snabbare återhämtning.

Självklart valde jag de som fått i särklass bästa recensioner. CEP – kompressionsstrumpan. Skillnaden mellan CEP´s strumpan och andra kompressionsstrumpor är att den har gradierad kompression, vilket innebär att strumpan åstadkommer olika kompression beroende på vart det behövs mest, vilket bidrar till en mer effektivare kompressionseffekt. Fördelen med CEP´s är även att du anger din storlek utifrån din vads omkrets, jämfört med andra som väljs utifrån din skostorlek. Du får alltså en strumpa som passar perfekt, för just dig. Enda nackdelen får väl vara priset. 600kr. Men jag tänker såhär, att man får vad man betalar för. Dyrare alltså bättre (!?).

Igår invigdes strumporna. Det är svårt att avgöra om dem faktiskt fungerade. Hade jag sprungit långsammare om jag inte haft strumporna? Det vet jag inte. Men sköna, det var de.

Distansträning i kenyansk stil, check. Jag startade passet med en lugn och skön jogg, i 6.00–6.30 tempo. Den takten höll jag i 7km. Därefter var det dags med stegring av farten. Mitt mål var att springa 4km, och samtliga etapper under 5.30. Resultatet blev följande, 5.21, 5.18, 5.04 och slutligen 4.57. Samtliga etapper klarade farthållningen (!). Avslutade med 1,5km nedjogg och en lååång stretch hemma på balkongen. Har varit lite dålig på det där med stretch, vilket känns rejält i min ljumske/insida lår idag. Aj.

Dagens träningspass i siffror:
Tid: 1:13:37
Distans: 12.30km
Kcal: 849
Medelpuls: 164slag/min
Maxpuls: 190slag/min

Härlig dag. Strålande väder med blå himmel och en värmande sol som skiner. Efter bankmötet möte jag upp mamma Annika och lilla Lexia. Vi promenerade bort mot Havsbaden och vidare bort mot Skälderviken och Hamnkrogen. Prata av den ena ämnet efter det andra. Väl framme vid Hamnkrogen avnjöt vi varsin god lunch. Jag valde fiskgratängen, som var himmelsk god. Mätta och belåtna begav vi oss hem igen. Gick en vända ner på bryggan vid Klitterhus. Så fint. Längtar till sommaren. Konstaterade att detta blir den optimala strandplatsen med barnvagnen till sommaren. Väl hemma sitter jag nu och smaskar i mig jordgubbar och väntar på att benen skall bli redo för ett träningspass. Långpass eller kenyanskt? Det är frågan det.

Gårdagens tabbe. Jag skulle byta till sommardäck. Jag hade ringt till däckstället dagen innan för att få en tid, men de hade dropp in tid på onsdagar så det var bara att rulla in. Kommer ditt. Fullt. Fick komma tillbaka en timme senare. Irriterad. Kommer tillbaka. De plockar ur alla mina otympliga däck från bagageluckan. Plockar av mina skitiga vinterdäck. Kommer ut och frågar, var har du bultarna? Bultarna. Ja, men de ligger väl bland däcken? Men icke. Bultarna låg kvar hemma i Nina och Rikards stall. F-n. Ville gå under jorden. Dumma blondin, tänkte säkert dem. På med vinterdäcken igen. In med sommardäcken i bagaget. Åkte hem, med vinterdäcken kvar på bilen. Ännu mer irriterad.

Idag är sista lagliga dagen att köra runt med vinterdäck. Bultarna är funna. Tänker Inte åka tillbaka till samma däckställe. Får kolla upp något annat. Men först bankmöte och myspromenad med Annika och Lexia och därefter mysig lunch i vårsolen.

Intervallpass, check. Dagens extrema intervallpass inleddes med 3 km uppvärmning. Därefter var det dags att köra långa intervaller, eller tusingar, som det heter på löparspråk. Plågsamt är ordet. 1000 meter, 1 km, i ett snabbt tempo, måltempot var 4.45/km, i fem intervaller. Mitt resultat blev följande, 4:50, 4:44, 5:20, 5:26 och 5:15. Sjukt besviken. Jag orkade inte hålla uppe tempot i 1000 meter utan var tvungen att sakta ner en eller två gånger under intervallen, därav blev mitt snittempo långsammare. Mellan intervallerna hade jag ståvila tills min puls gått ner till 130, mellan en till två minuter. Jag avslutade med 2 km nedjogg.

Med facit i hand efter dagens prestation, har jag nu satt upp ett nytt träningsmål. Jag fuskar lite när jag säger att jag klarade två av fem intervaller under 4:45, men den första var så nära, så den räknar jag in. Nästa vecka skall tre av fem vara under 4:55. Om och tre veckor skall alla intervallerna klaras av i måltempot 4:45.

2 Power Platepass

Distansträning i kenyansk stil (progressiv distanslöpning), det vill säga ett pass som inleds med 5-7km i ett lugnt tempo (6min/km), därefter ökas stegringen av farten för varje kilometer i 4-5km. Att träna enligt den kenyanska stilen förbättrar uthållighet, vilket leder till att man klarar av att löpa i en högre fart under en längre tid.  Ett träningspass som gör nytta, helt enkelt.

Intervallpass (långa intervaller, 1000m).

Långpass (12-15km).  

Medel distanspass (7-10km).

Gårdagens träningspass bestod av 30 minuters sköna vibrationer på min sköna power plate. Jag har tänkt ut en ny strategi gällande mina träningspass på power platen. Hittills har jag tränat igenom alla kroppens muskler vid varje träningstillfälle. Jag tänkte nu istället prova på att dela upp musklerna och köra ett pass med bara överkropp och ett pass ben och rumpa. Kanske kan det ge mer effekt?  Igår var det armar, axlar, rygg och mage som fick kämpa sig igenom några jobbiga minuterar. Avslutade med lite skön stretch och massage. Redan efter dessa få gånger jag tränat känner jag stor skillnad på min vighet. Jag fick lära mig en stretchövning som jag skall göra varje gång, för att se om jag blivit någon smidigare i kroppen, och visst har jag blivit det.

Min onda hals spökade fram och tillbaka hela gårdagen och ett rejält långpass kändes inte aktuellt, eller snarare rimligt att genomföra. För att klara av min tänkta träningsmängd, 30 km, hade jag dryga 14 km att avverka denna härliga söndag. Imorse när jag vaknade hade jag knappt någon röst, men jag hade inte ont i halsen. Efter frukost kändes det betydligt bättre. Och skam den som ger sig. Jag begav mig ut i ett lugnt och behagligt(!?) tempo och tänkte, jag kör väl så långt det går. Lite planering på rundan krävdes dock om 14 km skulle kunna avverkas. Jag tänkte ut en bra startrunda för att sedan komma in på min Skäldervikenrunda, som är dryga 8 km. Och faktiskt, det kändes riktigt bra. Jag höll ett relativt jämt tempo hela vägen och blev aldrig sådär riktigt toktrött. På hemvägen upptäckte jag att min uttänkta runda inte skulle hålla till 14 km. Visst, jag är en kämpare, men efter årets första långpass, dryga 12 km i benen. Nej, jag orkade inte hitta på någon extra runda, inte ens springa några extra varv runt husen, så dagens pass i siffror blev således,

Tid: 01:10:31
Distans: 12.51 km
Medeltempo: 05:38 min/km
Bästa tempo: 04:19 min/km
Medelpuls: 176 slag/min
Maxpuls: 188 slag/min
Kcal: 852

Jag hade gärna visat er en skärmdump från min Garmin, men min dator vägrar öppna filen till mig. Jag jobbar vidare på problemet och kan därför bara visa min träningsrunda i siffror.

Myslördag med mysfilm. 17 again. En riktig feel good film. En mysig film som man blir glad av. Zac Efron är ju inte helt fel att titta på heller. En helt klart sevärd film.

Nybakad äppelkaka. Vaniljsås. Kan livet bli härligare? Njuter…

Bästa lunchstället i Ängelholm, alla kategorier. Fin Fransk och Belgisk vintageinredning, som man dessutom kan shoppa loss på efter intagen mat. Mysig miljö. Underbar meny. Idag beställde jag in räkfrossan. Det var så många räkor att inte ens jag(!?) orkade äta upp dem. Och då är det många räkor. Kim åt chili con carne och var jättenöjd. Ett ställe jag varmt kan rekommendera att besöka. De har även en kvällsmeny och alkoholrättigheter. Kika in deras hemsida här.

Vår i luften. Vårkänslorna spirar. Visningen gick som vanligt. Det vill säga, inget intressant. Ett supercharmigt hus, men på tok för litet för oss. Helt klart ett utav dem bästa vi tittat på, men ändå inte aktuellt. Det är bara att leta vidare. Ovan ser ni mig och mina enorma solglasögon njuta av vårsolen.

Igår kväll efter en dramatisk arbetsdag och ett tufft powerplatepass, tog jag äntligen helg. Äntligen lite vila. Har varit en intensiv vecka, på flera sätt. Har varit trött och seg i och med allergin. Tuffa dagar på jobb. Och en hel del träning. Tycker därför det skall bli extra skönt med en lugn och skön helg. Jag startade helgen med tacos. Barnsligt gott och ett säkert fredagsval. Därefter blev det fredagsgodis, så ska det låta och bokläsning. En fredag helt i min smak.

Idag lördag, väntar ännu en husvisning. Spännande. Därefter blir det promenad ner till stan och lunch på fina stället, Vintage. Kanske en löptur ut i fina vårvädret. Annars blir det till att bara njuta av ledigheten.  

Ett skepp kom lastat. Med frukt. Massvis med god frukt. Mumma. Fruktfrossa.

Idag har jag tillbringat ännu en dag på jobb. Ett betydligt lugnare arbetspass dock än de dagar som varit. Idag har jag arbetat en b-tur, som det så vackert heter, vilket menas med att man är som en resurs. Man hjälper helt enkelt till vart det behövs. Men att återgå till min rubrik. En bra kombination. Regn, allergi och löpning. Ja, det är helt klart en bra kombination för en person som är pollenallergiker. När det regnar kan man äntligen andas ordentligt, för då finns det inget pollen i luften som gör att man börjar hyperventilera som tant Agda efter 500 meter. Det blev en skön löptur på 8,5 km med ett snittempo på 5.30/km. Min puls höll sig stadig och var inte i närheten av de jobbiga topparna den tidigare dummat sig på. Nu är det bara 14,5 km kvar för att uppnå veckans träningsmängd.

Idag är det torsdag, men då jag jobbat en massa kvällar har det inte funnits tid kvar på dygnet till att blogga. Därav ett onsdagsinlägg på en torsdag. Gårdagen startade i alla fall ute i Råå på easy wellness, med ett grymt jobbigt powerplatepass. Passet jag genomförde går igenom i princip alla kroppens stora muskler. Jag tränar 60 sekunderas intervaller, med den näst högsta vibrationshastigheten i cirka 20 minuter och avslutar med 10 minuters massage. Känner träningsvärk i både armar och ben idag. Så någon effekt borde den ha, powerplaten. Jag har dock inte sett någon direkt effekt på kroppen, men jag har ju inte heller varit jätteaktiv på träningsfronten.

Till skillnad från idag, var det strålande vårväder igår. Varför jag passade på att avnjuta lunchen på en solig plats. Framför mig blommade vårblommorna. Fåglarna kvittrade. Solen värmde. Jag tittade på mina Converse och tänkte, nu är det banne mig rätt årstid för tygskor. Jag traskar ju runt med Converse året om. Men igår, då var det helt klart Conversens dag.

Gårdagen försvann i ett svep. Först var jag hemma hos Annika som njuter av sin nyfödda dotter och sin mammaledighet. Vi gick igenom vad som hänt sedan sist på bebisfronten och åt lunch från ett nytt ställe i stan. Kerstins smörgåsar och annat smått, tror jag stället hette. Diskuterade livet och annat skvaller. Sedan var det dags att åka vidare till jobb. Jag kom dit. Tittade på klockan. Och gick hem. Att nio timmar kan passera så galet fort, alltid när man är på jobb, är ett mysterium. Men det är väl då man trivs på sitt jobb. Det finns ju inget värre att än gå på jobb och titta på klockan stup i kvarten. När slutar jag, när slutar jag. Hålla på med nedräkningar och sådant. Nej, fy vad tråkigt.

Idag är det en ny dag. Den startar här framför datorn, med blogginlägg och bloggläsning. Sedan tänkte jag träna ett powerplatepass innan det är dags för kvällsturen på jobb igen. Min plan är att få in två stycken powerplatepass i veckan, i samband med jobb. Och det dumma är att det måste gå 48 timmar emellan passen, på grund utav vibrationsskaderisken. Så powerplate är inbokat idag och på fredag. De andra dagarna är det tänkt löpning på. Jag har som sagt 23 km kvar att avverka för att uppnå min träningsmängd för den här veckan.

Det blev visst en rejäl stukning av foten igår. Den svullnade på ordentligt igår och när jag vaknade i morse var den både blå och svullen. Fick därför hoppa över förmiddagens träningspass. Alltid kommer något i vägen. Men foten lär vara återställd tills i morgon, förhoppningsvis. Förmiddagen intas istället i soffan, med den här nyss påbörjade boken. Mig äger ingen, skriven av Åsa Linderborg. En bok som hyllats och lovordats av många och som förutsägs kommer att räknas till de klassiska svenska barndomsskildringarna. Därefter blir det lunchmys med Annika och hennes söta bebis, Lexia. Efter det blir det jobb hela kvällen lång.

Bild från i höstas.

Fördelen med att jobba kväll, är att man kan starta dagen med en joggingtur. Idag fick jag med min fina sambo på rundan också. Efter intag av allergitabletter i tre dagar samt dagens väderprognos, regn, bådade det för ett perfekt träningstillfälle för den som är allergisk. I alla mina unga år som orienterare presterade jag helt klart bäst resultat när det regnade. Så regn är liksom mitt väder. Trist innan man kommer ut, men skönt när man väl flyger fram i de blöta spåren. Blev lite utav ett intervall pass, då jag kände att jag kunde trycka på lite på farten. Blev dock snabbt trött och fick stanna till ett par gånger för att få ner min puls. Vilket passade perfekt för att vänta in Kim. På ett ställe var jag totalt slut, tappade kontrollen och vrickade foten. Gjorde ont som f-n. Men kunde lyckligt nog springa på den efter en stund igen. Blev spurtstrid mot målgång, jag vann (!), stretching och intag av massvis med god mat. Nu, jobb.

Idag har vi varit på mysig och god påskmiddag hemma hos fina mormor och morfar. Jag åt som vanligt alldeles för mycket, men vem kan motstå mormors fantastiska mat. Sedan blev det såklart dessert, kaffe och tårta och en stor skål påskgodis. Så idag slutade dagen med matkoma, jämfört med gårdagens allergikoma. Och vädret, vad var det som hände. Snö och ynka två grader. Igår var det ju strålande sol och fullt på uteserveringarna. Weird. Nu är det slut med påskledighet för min del. Jag har fem härliga jobbdagar framför mig, och förhoppningsvis en massa träningspass däremellan och en babylunch inbokat i veckan.

Allergikoma. Mina ögon rinner. Huvudet dunkar. Känner mig febrig och allmänt sjuk. Det råder allergikaos på löpsedlarna i Skåne, vilket jag helt missat. Allergi är därmed min förklaring till hur jag mår som jag gör. Inte konstigt jag fick ett kämpigt träningspass. Jag och min fina vän Emmi tillbringade en solig lunch på stan och traska snabbt bort till Apoteket efter hon gjort mig påmind om den rådande allergihysterin, och inhandlade allergitabletter. Fick verkligen en allergichock under lunchen i solen. Mitt ena öga fick typ spasm, jag blev superförkyld på noll tid och helt vimsig. Har aldrig känt av min allergi såhär mycket tidigare. Efter besöket på Apoteket gjorde vi några ärenden på stan och avslutade med en fika på ett nytt ställe som heter Vintage. Ett jättemysigt ställe där det serveras fika, lunch och kvällsmeny plus att de säljer en hel del vintageprylar. Ett ställe jag definitivt kommer besöka igen. Förutom allergikoma blev det en mysig eftermiddag tillsammans med Emmi. Hon bor för närvarande i Göteborg, där hon studerar till civilingenjör, och vi ses därför allt för sällan. Det var med Emmi jag tillbringade över tre månader med i Australien. En mycket fin vän.

Härligt påskväder. Blå himmel och sol. Kroppen känns fortfarande inte hundra, speciellt inte på mornarna. Men då min dag redan är fullbokad var förmiddagen min enda chans. Jag pratar såklart om löpning. Jag snörade på mig mina löparpjucks, satte på mig alla mina teknikprylar och begav mig ut. Underbart löparväder. Men nej. Min kropp vill fortfarande inte samarbeta. Pulsen sticker iväg, precis som sist. Jag blir så förbannad. Nu när verkligen löparmotivationen finns inom mig, så kan jag inte springa. Detta är inte sant. Det blev i alla fall en plågsam runda på nästan 7 km med en genomsnittlig hastighet på 5:50/km.

Det slog mig ute i spåret att det kanske inte är en förkylning i min kropp, utan är det möjligtvis min allergi? Hm, borde inte känna av den ännu. Men värt ett försök att preparera sig med allergitabletter. Väl hemma igen, satte jag mig på en varm och solig balkong och pustade ut. Det var i alla fall en härlig känsla.

Nu har vi vinkat hejdå våra fina långfredagsgäster. Kims syskon och deras familjer har varit här och ätit påskmiddag. Vi alla åt för tre personer. Och det sjukaste är att jag fortfarande sitter och trycker godis (!?). Trots matkoma hos dem flesta, fick vi mängder med mat över. Men gott, det var det. Nina hade inhandlat den godaste silen jag ätit, från fiskhuset. Mums. Sex vuxna och fyra barn i vår inte så stora lägenhet lika med trångt, kaos och högljutt. Det var spring, kojbygge i sängen, hopp i soffan, hopp i sängen, mamma hit och mamma dit. Jag och Kim tittade på varandra och tänkte, …(!?). Ha. Men en trevlig kväll, det hade vi alla kategorier. Och bildregnet ni ser ovan är fotat av Emma 8 år. Nu ska jag sova. Lääänge.

Skärtorsdagen, och därmed inledning av påsken. 1 april, ny månad och våren är på ingång. Härligt. Påsken kommer jag alltid att minnas med lycka. Det var då jag mötte min själsfrände, Kim. Denhär påsken firar vi hela fyra fina år tillsammans. Och jag älskar honom fortfarande mer och mer för varje dag. Kärlek. Påsken kommer inte bara firas med nära och kära, utan jag kommer spendera både långfredagen och annandag påsk på jobb. Men lördag och söndag är jag ledig.

Idag har jag i alla fall varit och tränat powerplate efter all vila ifrån det otäcka virus som envisats i min kropp. Känns skönt i kroppen och träningsvärken kommer utan tvivel kännas imorgon bitti. Det har inte blivit någon löpning för min del alls denhär veckan, vilket känns riktigt trist. Så det där med att uppnå 30 km i löplängd, får starta nästa vecka. Om drygt en månad är det dags för mitt första lopp. 10 km på Helsingborgs gator. Min löparform känns långt borta och jag behöver ut och kämpa i spåren för att kunna prestera något bra. Att komma i en god löparform är inget man gör på en månad, utan det krävs flera månader för att bygga upp en bra grundkondition. Utifrån en god grundkondition kan man sedan utvecklas med hjälp utav snabba distanspass, intervaller och backintervaller. Så för min del gäller det att hålla sig frisk de kommande 6 månaderna. Det gör jag genom att stoppa i mig vitaminer, probiotika och echinaforcedroppar dagligen. Men det hjälper inte alla gånger, tyvärr.