Den blicken

 

Den blicken. Den går rakt in i hjärtat. Mitt älskade hjärta. Redan när lillprins var två veckor gammal kunde han fixera sin blick i mammas eller pappas ögon. Blicken har sedan dess bara blivit starkare och starkare. Nu kan han hålla ögonkontakt hur länge som helst. Och det är en sådan intensiv ögonkontakt så man blir helt vimmelkantig. Det känns som om han ser rakt in i min kropp. Som om han ser vad jag känner. Maltes ögon är Kims ögon och det är de ögonen som gör honom så unik. Min älskade Malte.

 

Glad midsommar ♥


Lek med Vidar

 

Malte har förutom sin prinsesskompis, Freya även fått en liten prinskompis. Lilla Vidar. Malte och Vidar har nu träffats och lekt två gånger och det är såå fantastiskt att se de två små liven tillsammans. Vidar är tre månader äldre och Malte tittar med stora ögon på allt han kan. Vidar tar och känner och håller min lillprins i handen ♥ Mammalivet är verkligen så underbart! Jätteskoj med nya vänner också.


Sjusovare och mysig morgonstund

 
Det är inte det lättaste att fånga lillprinsens leende på foto ♥
 
 

Malte har blivit en riktig sjusovare. Han har senaste tiden haft en tendens att vakna vid halv fem och besväras då av magknip. Han trycker och stånkar, fiser och har sig. Visa morgnar kan detta stånkande hålla i sig i flera timmar, medans andra bara en liten stund. När han väl kan slappna av igen somnar han om och vaknar sedan runt nio tiden. Så härligt och välbehövligt. Sen ligger vi alltid kvar i sängen i minst en timme och har världens mysigaste stund tillsammans. Vi sjunger alla sånger vi kan. Jag tror jag sjunger mer med lillprins än vad jag pratar med honom, och han älskar det. Han visar glädje med hela kroppen så fort vi sjunger tillsammans. Det är också på morgnarna som Malte visar sina bästa och finaste leenden. Som mitt hjärta smälter. Jag vill bara pausa de ögonblicken för evigt ♥ Det är sådan glädje att det nästan kommer en glädjetår. Först blir han helt stilla och sen ser han rakt in i mina ögon och avfyrar världens leende. Mitt älskade hjärta, så älskad du är ♥

 

 


Ett avbrutet kvalitépass



Idag har de gått ut med klass 1 varning i Skåne. Det kan komma upp emot 30-50 millimeter regn under eftermiddagen. Det här med klarblå himmel och sol, blir det nog inget av på semestern. Men huvudsaken är ju ledighet. Så skulle någon träning bli av, var det bara att ge sig ut efter frukost. Tanken om den stentuffa träningsveckan ligger lite som ett minne blott. Kroppen känns inte hundra. Igår blev det inte ens någon träning. Men idag var planen att ge sig ut på ett kvalitépass. 3 x 2km i tröskelfart med 3min ståvila emellan. Förra gången jag körde samma pass var målet intervaller mellan 5:00-5:15 tempo, och jag klarade sista med minimal marginal. Idag var planen, ingen intervall över 5:00 min/km tempo. Fixar jag inte detta, är det helt enkelt något som lurar i kroppen och jag får istället ta det lite lugnare i veckan. Med facit i hand så skall jag nämligen klara av att hålla detta tempo. Och om pulsen skulle sticka iväg redan på uppvärmningen fick det bli lugn distans istället. Och det gjorde den inte. 2km lugn uppjogg och det var bara att sätta av. Första intervallen klockades på 4:58 och 4:51. Tre minuters stå/gåvila. Pulsen hann återhämta sig. Slant på klockan när jag skulle stanna den så det var att vänta att kommande kilometertid skulle fela på några sekunder. Surt. Fick kämpa på rejält och det kändes inte alls bra. Inte kul heller för den delen. Så förbannat tråkigt att känna känslan av att benen har så mycket att ge men pulsen smattrar på max och är helt åt helvete för hög. Så typiskt. Man har stressat kroppen med tuffa arbetspass, träning och sociala aktiviteter och när man väl är ledig och tillåter kroppen att verkligen slappna av, ja då bryts den ner. Bet hur som helst ihop och pressade mig till max. Andra intervallen klockades på 5:04 (som väntat, räknar den som precis under 5 då jag stod helt stilla med sekunderarna tickande vid förra stoppet) och 4:49. Här tänkte jag ge upp. Men efter tre minuters vila (på en bänk) hade pulsen gått ner relativt mycket så jag försökte mig på en tusing som avslutning. Första 500 gick hyfsat bra och jag tänkte att det kanske ändå skulle gå att genomföra 2km. Men sen tog det stop. Fick kämpa mig igenom de sista metrarna och stannade klockan på 4:55. Första gången jag inte genomfört min tänkta plan. Trist. Men förståndigt. Kroppen ville ju inte, så varför krusa.

Medelpuls: 170 slag/min
Maxpuls: 192 slag/min


Picknick under klarblå himmel



Dagen slutade inte efter målgång. Vi har ju som jag tidigare nämnt haft 12 dagar utan vare sig godis, kakor eller glass. Men efter målgång var det slut på plågan. Vi åt det efterlängtade kexchokladet, men ingen av oss tyckte nog det var sådär gott som vi hoppats på. Värmen och utmattningen gjorde nog en hel del i den uppfattningen. Vi begav oss till simstadion, där omklädningen var. Den gigantiska utomhuspolen såg minst sagt lockande ut. Vi var tvungna att doppa våra värma kroppar. Fantastiskt skönt. Efter det letade vi upp Ica Kvantum, en utav de bästa Ica affärerna jag besökt, för att inhandla kvällens picknick. Den dukade vi senare upp vid havet under en klarblå himmel. Det var kyckling, potatisgratäng, pastasallad, bröd, brieost, vindruvor, blåbär, saffransås, bearnesås, tzatziki, kakor och vitamindryck. Underbart gott. Våra magar blev tråkigt nog mätta alldeles för fort. Vilade våra trötta kroppar och njöt över en fantastisk dag. En helt underbar dag, från början till slut, med en fantastisk vän.


Varbergsloppet 10 km



35 grader varmt och olidligt är dagens sammanfattade ord. Klockan tio hämtade Caroline mig och vi styrde bilen upp mot Varberg och Varbergsloppet. Solen gasade. Termometern visade 29 grader och klockan var bara tio. Vi anlände och hämtade ut nummerlappen och fick varsin snygg t-shirt. Hittade en solig (???) plats och slog oss ner. Två timmar till start. Vi åt vår medhavda matsäck och slappade lite till. Kom på att det var kanske ingen höjdaridé att sitta i solen och försökte leta upp någon skuggig plats. Det fick bli bakom toaletterna. Detta kom vi på när det var 10 minuter kvar till uppvärmning. Joggade två varv, 2km, runt fästningen och svetten droppade, överallt. Ställde mig i toakön. Det pratades om att man fick räkna med 2-3 minuter extra på sin miltid på grund utav värmen. Fan tänkte jag, jag ska ju persa. Tänkte inte mer på det. Drack sista klunken vatten. Intog en bra position i startfållan. 1100 löpare. Nervositeten sprudlade. Hade puls på 140. Vi önskade varandra lycka till och att hålla huvudet kallt i värmen. Startskotten gick och Garmin klickades igång. Det var lite trångt i starten men jag fick snabbt in ett bra flyt. Första kilometern kändes bra, 5:17 min/km. Sen kom värsta backen, fick sakta in rejält, blev helt slut. Den andra gick på 5:30. Suck. Försökte trycka på men det gick hela tiden svagt uppför. Man fick inte ett steg grattis. Det var bara att kämpa. Bita i. Hela, hela tiden. I centrum trängdes man om skuggan som affärerna gav. Svetten bara rann. Efter 4 kilometer var första vätskekontrollen. Jag slängde en hel mugg i huvudet. Skönt. Fram hit hade det typ bara varit svagt uppför och tiden såg inte bra ut. Äntligen kom lite nedför. Fick därefter 3 lite lättare och därmed bättre kilometertider, 5:08, 512 och 5:11 min/km. Men sen kom de där förbaskade backarna igen. Inga branta. Utan de värsta tänkbara, långa sega backjävlar. Nu var jag galet trött. Tappa gnistan utav att inte vara mentalt förberedd på så mycket uppför. Måste verkligen ta tag i uppförslöpning som nästa projekt. Banan var fantastisk fin. Fyren var i sikte nu. Men vem bryr sig om utsikten när man bara vill komma i mål. Bit ihop. Kämpa nu sista biten, tänkte jag för mig själv. Siktade in mig på ryggar längre fram som jag lovade mig själv att inte släppa. Men kroppen orkade inte. Sista kilometern fick jag lite extra kraft och fick till och med in en snygg spurt. Yes, jag var i mål. Suck och skit med tiden 53:12. Officiell tid 53:13. Men det är väl bara att acceptera att värmen och backarna stal för mycket kraft idag. Det blev inget personbästa för min del. Lite trist. Men med facit i hand så var det en alldeles för tuff dag för den där extra prestationen. Så istället accepterar jag min långsamma tid och njuter av att jag faktiskt kom i mål på dagens lopp. För det var det inte alla som gjorde.

Tid: 53:12
Distans: 10.03 km
Medeltempo: 5:15 min/km
Maxtempo: 3:57 min/km
Medelpuls: 181 slag/min
Maxpuls: 191 slag/min
Kcal: 680

 

 


Klädd i randigt



Klädd i randig haldsduk drar vi iväg på veckans andra middagsbjudning. Härligt!

FÖRKYLNING DE LUXE



En förkylning de luxe verkar ha slagit till i min kropp. Är totalt igentäppt och förbrukar toarulle efter toarulle. Förkylningen har resulterat i att jag varit på tok för oeffektiv på pluggfronten idag. Med bara drygt en vecka kvar till slutexaminationen, känner jag mig smått stressad. Men tentan skall igentligen inte kräva en massa tokplugg, utan vara relativt övergripande. Men jag känner endå att det krävs lite uppfräschning på de olika diagnoserna. Jag har dock haft tur med några dagars ledighet från akuten. Jobbar lördag och söndag natt nästa gång. Ska byta sovtaktik denna gången. Så nu blir det till att panik kurera mig tills på lördag, för det finns ingen tid för sjukskrivning under praktiken.


11 NOVEMBER




IDAG fyller min älskling år. Det firas med presentöppning och god middag. För övrigt råder det sjukstuga hemma hos oss. Både jag och Kim är dunder förkylda. Jag trodde först att min onda hals berodde på all min förlorade sömn. Men vaknade sjuk även idag. Inte lägligt alls. Kurerar mig med Khan Yang och strepsil halstabletter.

NATTPRAKTIK

Min strategi med att vända på dygnet i helgen, var en dålig strategi. I söndags höll jag mig vaken flera timmar längre än vad jag brukar. Vilket resulterade i en extrem övertrötthet, som gjorde att jag sov dåligt. I desperata försök försökte jag sova hela måndagen. Men förgäves. Hjärnan ville inte samarbeta med dendär sömnen. Så typiskt mig. Nervös och trött, men med stora förväntningar begav jag mig till mitt första pass på akuten. Gick på halv nio, i går kväll. Gick av passet kvart i sju, i morse. Och vad tyckte jag? Och hur gick det? Är såld. Detta känns så rätt. Att klockan hann bli halv fyra innan vi kunde sätta oss ner första gången. Att hjärnan skrek efter energi flera timmar tidigare. Och att jag såg ut som ett vrak de sista timmarna. Det gör inget. För wow vad spännande akutsjukvården var!

SÖNDAGS MYS


Söndagsmys står på schemat. Det blir mys i soffan med darling. Härnäst väntar snyggingarna på upper east side. You know you love me, xoxo, gossip girl.

SEMESTER




Höst innebär regn, mörker och grått så långt ögat kan nå. Du känner dig medstadels trött, är irriterad, känner ökad aptit och extra sug efter godis. Det här är trista symtom som kännetecknar en mörkerdepression. En mörkerdepression är en mycket vanlig förekommande svacka, att hamna i under höstens mörka dagar. Men, det finns knep att ta till för att undvika att hamna i en höstdepression. Genom att utnyttja dagsljuset, motionera och äta rätt sorts mat, kan du peppa dig själv i höstmörkret. Att tänka positivt är också en bra strategi. Kanske det allra bästa tipset är att ha en solsemester inbokad. Solen bidrar till en positiv påverkan på kroppen. En veckas solsemester kan ladda upp din positiva energi i upptill en månad efter du kommit hem.

För att vara exakt, så om 72 (usch vad det lät länge) dagar. Ligger JAG på en underbar vit sandstrand i soliga Thailand. Har en fruktdrink i ena handen. Och en twilight bok i andra. Går och tar ett dopp i det turkosa havet. Och bara njuter av stunden. Åh, jag vill åka nu. Nu. NU

INSPIRERANDE DIADEM



KVÄLLENS finaste detalj bars av modeprinsessan Caroline.

GÅRDAGSKVÄLLENS BILDER







UNDERBAR KVÄLL. Gårdagskvällens födelsedagsgalej bjöd på fantastisk mat. Annika är en höjdare till att få till det där lilla extra. En buffé utan dess like och en dessert som var nästintill oslagbar, med pampig pannacotta fylld med god choklad. Alla härliga tjejer förgyllde kvällen till att bli ännu bättre. Tack, fina Annika.

LÖRDAG



IDAG ÄR DET LÖRDAG, vilket innebär skön sovmorgon. Ingen irriterande väckarklocka som ringer när det är dags att stiga upp. Startar min praktik på akuten på måndag, med ett nattpass(!). Så min plan var att försöka vända lite på dygnet nu över helgen. Men igår var jag så trött att jag slockna klockan elva. Gick ju sådär. Är ju inte direkt någon nattmänniska. Lördagen kommer bjuda på en snabbis på Väla. Träning. Förhoppningsvis någon timmes plugg. Och sist men inte minst, födelsedagsgalej hos fina Annika.

OUTSTANDING



VAD SKA JAG SÄGA. Rysningar. Oslagbart.


Inget och ha på mig



JA, TACK. Denhär outfiten hade jag gärnat lånat till lördagens galej.

NYA UTMANINGAR

SISTA DAGEN på Vårdcentralen är avklarad. Skönt. Jag har varit jättenöjd med min placering, men distriktsjuksköterska är ett på tok för ostimulerande jobb för mig. Fick vara med på läkarmottagningen på BVC idag, vilket var intressant. Barnsjuksköterska är något som verkligen lockar. Imorgon väntas examinationsseminarium med presentation av ytterligare en hälsomodell. Mindre kul. Hade verkligen behövt fredagen till att djupdyka i mina anteckningar. Men icke. På måndag väntar nya utmaningar. Akuten i 5 veckor. Wiiee. Men först blir det en mysig helg att njuta av.

ONSDAG

Jag har en snäll handledare som lät mig gå några timmar tidigare idag. Och det uppskattas ju alltid. Imorgon är min sista dag på vårdcentralen och vi har haft det obligatoriska bedömningssamtalet idag. Samtalet gick bra och jag fick massor med positiv respons. Glad. Väl hemma väntade mig den här högen med böcker och anteckningar. Jag har ju som sagt var samlat på mig en hel del anteckningar under mina tre studieår. Frågan är, var ska jag börja?


BABYSIM

 



Tisdagskvällen har tillbringats i badhuset på babysim. Jag supporta Kims syster med småflickorna Sam och Wilmina. Vi sjöng, plaska, lekte delfiner, dök och hoppa från kanten. En mycket mysig avslutning på dagen.


Tidigare inlägg
RSS 2.0