Mamma älskar dig till månen och tillbaka.

Den 20 april 17:31 tittade vår efterlängtade lillprins ut. 50 centimeter lång och 3485 gram tung. Dagarna som gått (8 hela dagar) har varit de mest fantastiska, härligaste, underbaraste, svåraste och mest bergodalbane dagarna jag varit med om. Att beskriva känslan, det går inte. Jag finner helt enkelt inga ord. Kärleken går inte att beskriv i ord. Den kan bara beskrivas av de som varit där, i just den situationen då du som mamma och pappa får den där anknytningen till ert gemensamma barn. Kärleken som uppstår till den lilla individen. Det är den djupaste kärlek som existerar. Det är en förälskelse så mäktig att det svider i hjärtat (och i ögonen) så fort du tänker på hur fin, hur söt, hur underbar det där lilla miraklet är. Och han är min. Han är verklig och han är min alldels egna son. Obeskrivbar lycka. Överväldiga av alla dessa känslor har vi nu installerat oss här hemma med vår nya familjemedlem, vår lilla Malte.

Nu börjar det bli tungt, riktigt tungt. Magen åker längre och längre ner. Snart kan jag knappt sitta längre. När jag äter tappar jag maten på magen för att jag inte kan luta mig fram över tallriken då magen är i vägen. Jag börjar samla på mig vätska. De senaste nätterna har jag till och med upplevt karpaltunnelsyndroms symtom med stickningar och domningar i händerna till följd av att vätskan trycker på nerverna. Mina tår ser ut som fula äckliga tjocka prinskorvar och visa skor är nu omöjliga att få på sig. Så fort jag anstränger mig så får jag foglossning eller ont i ländryggen och känner mig som en hundraåring med krämpor. Och ändå anstränger jag mig (!?). Dumt. Men man kan ju inte bara sitta på ändan och domdera vad andra skall göra.

Föräldrautbildningen är nu avklarad och nu senast var det en distriktssköterska och en socionom som pratade och både jag och Kim tyckte det var givande.  Sköterskan pratade om bebisens tid efter förlossningen, om hudproblem som kan uppstå, värme och kyla och andra bra saker man som nyblivna föräldrar behöver veta. Socionomen pratade mycket om relationen, att inte glömma bort varandra, om förväntningar och uppoffringar som hör föräldraskapet till. Nyttig och bra information att bära med sig.

I torsdags gick jag in i vecka 37. Är idag i v 36 + 4 dagar. Jag har ännu inte packat den berömda BB väskan, men innehållet på vad som skall finnas i den är uppskrivet och bebiskläderna och filtarna är tvättade. Blir kanske dagens att göra. Jag har varit flitig och skrivit ett förlossningsbrev om hur jag vill ha det, vilka smärtlindringsmetoder jag vill använda mig utav, vad som oroar mig och andra bra saker som personalen kan ha nytta av att känna till. Så med andra ord börjar det mesta falla på plats och jag blir mer och mer redo för vad som komma skall. Frågan är bara när lillprinsen känner sig redo?

I mina drömmars värld ser den inte ut så här. I min dröm går jag in, på härlig rosa heltäckningsmatta, har kläder åt alla håll och i alla vinklar, en stor spegel hänger på väggen, en puff på golvet, där finns lådor och hyllor för smycken och skor etc. etc. I drömmarnas värld. Men efter förutsättningarna och det utrymme som finns i vårt paradis, är vi båda två väldigt nöjda med resultatet av vår alldeles egna walk in closet! I månader har vi haft kläder hängandes överallt och i olika rum. Men nu äntligen har vi fått lite ordning. Nu fattas bra belysning, en söt hissgardin så inte kläderna bleks och en vippig gardin från tak till golv som avskärmar kläderna från sovrummet. Sakta men säkert börjar vårt paradis ta form.

I dagarna har jag ägnat mig åt att tvätta, vika och stryka små söta bedårande lillprinskläder ♥

Oj oj vad länge sedan jag fick något publicerat här inne. Jag har inte blivit mamma ännu. Inte heller har jag tröttnat på bloggandet. Det har bara varit mycket. Och det tar något enormt på krafterna att vara så här kolossalt gravid som jag är. Förra veckan var det påsk och då var min kära mamma här nere med sin Anders i flera dagar, mys ♥. Förutom påskfirande och känn på bebismage var det trädgårdsarbete som stod högst upp på schemat. Min mamma är en trädgårdsfantast och har stora planer på att få i ordning på vår trädgård som inte gjorts något åt på hundra år. Råden lyder – ta bort allt. I princip. Så Anders löpte amok med motorsågen och gjorde majbål efter majbål på tomten. Alla groteskt fula barrväxter åkte. Även den skyhöga på bilden. Några enstaka små sitter kvar längs vägen för att kunna bli någon sånär häckliknande sak. Mamma klippte ner häcken till ena grannen till fotknölarna och rev upp buskar längs husmuren som var som ormbo. Gömda bland jättebarrväxterna hittade vi några andra träd som kanske kan vara något att spara på, när de nu äntligen får ta del av solens strålar. Så efter två dagars grovröjning ser vår tomt äntligen dagens ljus och kan börja frodas på nytt. För att få bukt på detta åbäke till tomt krävs dock oräkneliga timmar till. Men nu är i alla fall arbetet igång! I helgen skall vi (läs Kim) ägna sig åt att åka i skyttetrafik till återvinningen.

Här är jag och min jordglob till mage i vecka 35 (v 34 + 3). Jag tycker om min mage och kelar och myser med den så ofta jag kan. Jag känner bebis ofta sen jag slutade arbeta och det känns så himla fantastiskt. Förra veckan var vi på första av totalt tre träffar med föräldragruppen och vi diskuterade tecken på att förlossningen har startat, bebisens väg ut i det verkliga livet, förlossningens olika faser, förväntningar och den omtalade förlossningsfilmen visades där ingen gav ifrån sig ett ynka skrik (!?). Känns inte som vår förlossning kommer te sig på likartat sätt.

Lillprinsens rörelser blir allt starkare och det känns som hela magen är fylld av bara bebis. Ibland när han ändrar ställning kan det göra riktigt ont i sidorna när han liksom tar sats med fötterna för att hitta en bra ställning, vilket säkerligen inte är det lättaste för honom. Jag har senaste tiden börjat sjunga vaggvisor för lillprinsen varje dag. Trollmors vaggvisa, Tjorvens vaggvisa, Vem kan segla, Vyssan lull och Marias vaggsång. Jag vet inte hur jag skall tyda hans signaler för han buffar och har sig varje gång jag sjunger. Antingen tycker han det är förfärligt eller så blir han helt till sig och menar mer, mer, mer ♥.

Senaste veckan har ett lätt illamående hängt över mig. Inte i närheten av vad jag upplevde de första månaderna under graviditeten, men det finns där och lurar och gör mig så pass medveten om den olustiga känslan att jag visa dagar deppar ihop i självömkan i soffan. Jag har också drabbats utav lite huvudvärk från och till, som inte är tecken på havandeskapsförgiftning utan kanske är relaterat till stress eller sömnbrist fastän jag inte tycker jag egentligen är drabbad utav någotdera. Jag har blivit uppmanad att ta Paracetamol (som inte skall påverka barnet) mot huvudvärken så att det inte skall bli en ond cirkel för mig själv. Försöker också dricka lite extra, få frisk luft och stoppa i mig en chokladbit då och då.   

Jag och älsklingen har mycket att fira (Kim arbetade sin sista dag i fredags och påbörjar sitt nya utmanande arbete på måndag! samt att renoveringen av insidan av vårt drömhus numera är inom hanterbara gränser, äntligen!) och såklart det bästa framför oss, liten lillprins ♥ som snart behagar titta ut. Så efter en lång lördag med shopping åt lillprinsen kände ingen utav oss för att ställa sig i köket och kocka till en festmåltid så vi bokade bord inne på MM mat och bar i Ängelholm istället. Där avnjöt vi varsin hejdundrandes god Tournedos med murkelsås och potatisgratäng. Herregud så gott. Lite lyxigt sådär en lördagskväll. Precis vad vi båda behövde.

Ännu en bock är gjord i vår renoveringslista. Fönsterbrädorna är nu på plats, check. Vita, enkla, lite breddare än standard med namnet Ebba. Tack Kims pappa för hjälpen.

Den här väggen var förr i rött tegel. Efter några timmars putsning ser den numera ut såhär. Och skall efter torkning bli vit.