Här är jag och min jordglob till mage i vecka 35 (v 34 + 3). Jag tycker om min mage och kelar och myser med den så ofta jag kan. Jag känner bebis ofta sen jag slutade arbeta och det känns så himla fantastiskt. Förra veckan var vi på första av totalt tre träffar med föräldragruppen och vi diskuterade tecken på att förlossningen har startat, bebisens väg ut i det verkliga livet, förlossningens olika faser, förväntningar och den omtalade förlossningsfilmen visades där ingen gav ifrån sig ett ynka skrik (!?). Känns inte som vår förlossning kommer te sig på likartat sätt.

Lillprinsens rörelser blir allt starkare och det känns som hela magen är fylld av bara bebis. Ibland när han ändrar ställning kan det göra riktigt ont i sidorna när han liksom tar sats med fötterna för att hitta en bra ställning, vilket säkerligen inte är det lättaste för honom. Jag har senaste tiden börjat sjunga vaggvisor för lillprinsen varje dag. Trollmors vaggvisa, Tjorvens vaggvisa, Vem kan segla, Vyssan lull och Marias vaggsång. Jag vet inte hur jag skall tyda hans signaler för han buffar och har sig varje gång jag sjunger. Antingen tycker han det är förfärligt eller så blir han helt till sig och menar mer, mer, mer ♥.

Senaste veckan har ett lätt illamående hängt över mig. Inte i närheten av vad jag upplevde de första månaderna under graviditeten, men det finns där och lurar och gör mig så pass medveten om den olustiga känslan att jag visa dagar deppar ihop i självömkan i soffan. Jag har också drabbats utav lite huvudvärk från och till, som inte är tecken på havandeskapsförgiftning utan kanske är relaterat till stress eller sömnbrist fastän jag inte tycker jag egentligen är drabbad utav någotdera. Jag har blivit uppmanad att ta Paracetamol (som inte skall påverka barnet) mot huvudvärken så att det inte skall bli en ond cirkel för mig själv. Försöker också dricka lite extra, få frisk luft och stoppa i mig en chokladbit då och då.