Funderade just på hur länge sedan det var jag var ute på powerwalk. Förr var jag jämt och ständigt ute och powerwalka med hantlar och musik i öronen. Det var säkert ett helt år sedan sist. Den senaste tidens löphysteri har gjort att tiden inte funnits. Men då min kropp är inne i en löpfri period med alternativ träning (även om den alternativa träningen bara har inträffat en fjuttig gång) så är det gymmet med diverse pass och just powerwalk som jag skall prioritera nu en tid framåt.  Den blåa himlen och den klara luften avgjorde dagens träningsbeslut. Jag klädde på mig sköna kläder, satte på mig solglasögonen och ploppade i Ipoden i öronen och begav mig ut.

Det har länge ryktats om att Kronoskogen kryllar av orma. Snok och Huggorm. I säkert fem år har jag promenerat och sprungit kors och tvärs på dessa stigar, och aldrig sett skymten av något långt och slingrigt, förrän just idag. Inte för att jag lider av någon form utav ormfobi, men visst, en liten pulshöjare orsakade åsynen av den säkert 70-80 centimeter kolsvarta ormen mig. Fick ta flera meters omväg och kollade mig i nacken säkert två gånger för att vara säker på att den inte var efter mig. Urk. Och sen efter bara några minuter fick jag ytterligare en pulshöjare, när en galen hund höll på att attackera mig. Blir så irriterad på hundägare som inte har pli på sina hundar. Man kan ju få en hjärtinfarkt. Tur man har ett ungt hjärta. Förutom dessa incidenter var det en underbar timme med solen i ögonen och svett längst ryggraden.

Igår kväll hade jag och min vän och kollega Caroline, filmkväll. Vi lagade tacos och tittade på Remember me. Eller dräglade till Remember me, är mer det rätta ordet. Vi båda är svaga för Twilight och Edward Cullen, med Pattinson som Tyler Hawkins slår vampyren med hästlängder. Den mannen är ett mirakel. Han är som klippt och skuren för rollen och spelar så in i bombens bra. När han ska se så där flörtig ut, är det så att man döööör. Och när han ser sådär sorgsen och plågad ut, ja då tappar man ögonen.

Innan helgen checkade ut för den här veckan, hann vi fira min fina kusin Olga som fyller 22 år. Herregud, vart tog tiden vägen? Vi bjöds på underbart god kalops, som fina farmor hade lagat och prinsesstårta till dessert. Perfekt söndagsmat. Söndagen slutade med att vi satt bänkade framför svt:s seriestart av The Event. Spännande. En serie vi definitivt kommer följa.

Igår, lördag var det äntligen dags för den tjejfest vi alla sett framemot så länge. Det var min vän och kollega, Caroline, som stod för festen. Jag kommer inte ihåg sist jag var på riktig Tjejfest. Vi hade snacks för typ en hel armé, Caroline och tre andra tjejer hade ingått i ett vad de senaste 8 veckorna, om att gå ner 5 % av sin kroppsvikt, och målgången var igår. Alla hade klarat vadet och fick ju passa på att kränga. Där fanns förutom godis, ostbågar, chips, grönsaksdippa, hemmalagade snickers, fruktchoklad, muffins, choklarbollar ostar, kex, ja typ allt man kan tänka sig. Vi pratade, diggade till Sean Banans skaka rumpa, fyllde på våra vinglas, bättrade på läppglanset och hoppade in i taxin som körde oss till Bara Vara. Där stannade vi tills de stängde och full belysning tändes. Urk. Tjejligan hade droppats av under kvällens gång, men en tapper liga vände klackarna mot Cardinal och dansgolvet. Jag själv vände klackarna mot taxin och hem till Ängelholm. Tack Caroline för en riktigt lyckad tjejkväll!

Fredags kvällen spenderades hemma hos familjen Lindqvist/Hagelqvist. Där bjöds det på underbart god lasagne med gino till dessert. Gino är varm frukt (jordgubbar, kiwi och banan) täckt under ett lager vit choklad. Det går såklart att använda vilken frukt man önskar, men originalreceptet är med jordgubbar, kiwi och banan. Gratinera frukttäcket i ugnen i cirka 5 minuter. Lätt, men såå gott.

Jag har inte bara agerat soffpotatis idag. Jag är nyss hemkommen från stan, där jag mötte upp Annika och lilla Lexia för en snabb shopping. Jag hittade de spetsstrumpor jag var på jakt efter, men hittade dessvärre inga fina träningskläder som jag verkligen hade behövt inhandla. Min träningsgarderob vad gäller gymkläder, är ingen hitt. Och det som finns i butik, är såå fullt. Resor och grejor i midjan, vem vill ha det. Suck. Hur som helst såg jag i alla fall ut såhär idag.

Dagen till ära, fredag och allt, har spenderats med de här chica brudarna, Gilmore. Igår damp säsong tre och fyra ner i brevlådan, och ingen är lyckligare än jag. Go Rory, go Rory.

Usch, vilken hemsk bild. Först visste jag inte om jag våga publicera den. Kyckling tar ryggsim i kockande vatten... Urk. Halv åtta hos mig serverades i alla fall den här kycklingen i krämig god currysås med ris. Mums. Traditionell husmanskost när den är som godast. Tillverkad från scratch.

Sådär, då har man varit soffliggare, liite för länge. Den där zumban jag skulle ta mig till, har liksom aldrig blivit av. Några löprunder, har det inte varit frågan om. Vad är det som har hänt? Men för många dagar av noll aktivitet, förutom vardagsmotionen jag får på jobb, som för de flesta räcker och blir över för, känner jag mig lite knasig när jag inte får svettas ut och rensa hjärnan kontinuerligt. Jag har förvandlats lite till en degklump. Plufsar fram och bara äter smörgåsar och lösgodis. Urk, ryser när jag skriver det, men det är sant. Idag begav jag i alla fall mig till Träningsakademin, där jag sponsrat med pengar utan att ha satt min fot där sedan i julas, typ. På schemat stod dock inte zumba, utan bodystep, mitt favoritpass. Det är verkligen ett tempohöjande pass. Värsta intervallpasset. Svetten den rinner. Benen de skriker. Huvudet dunkar tomatrött. Såå underbart. I love.

Så mysigt med lediga dagar mitt i veckan. Jag bli liksom så social på vardagarna. Inte fullbokade helger som spenderas med sambon. Inte för att jag har något emot det. Men egentid och tid med vänner är minst lika värdefullt. Idag var det lunch inbokat med Sofie och Max. Vi åt smarrig räksmörgås hemma hos mig. Jag fick mysa med Max. Så underbart. Han är världens sötaste och snällaste bebis. Då vädret visade sig från sin allra bästa sida, tog vi tillfället i akt och andas in lite frisk luft. Tog en promenad ner till stan och satte oss på stadens tantcafé, Mormor Olgas. Fin bakgård med hembakta bakverk. Kan det bli godare? Mätta och belåtna, jo tack.

Tack Sofie och Max för en trevlig och mysig eftermiddag.

Efter veckor med ovårdat hår, fick jag äntligen till en frisörstid. De senaste två gångerna har jag klippt och slingat mig på Larsson och Lange inne i Helsingborg. Men då jag åker till Helsingborg i och med jobb, flera dagar i veckan, och inte kunde kombinera jobba och frissa, på samma dag, fick jag tänka om, igen. Fick tid Larsson och Lange, men här i Ängelholm, idag. En söt och trevlig tjej, Anneli, fick äran att ta sig an min kalufs. Det blev en lite kortare page. En jämn blond färg. Inga större förändringar. Hon lärde mig en tjusig 20 tals våg, som var rätt så fin. Jag är nöjd.

Ikväll fick vi fin, fint besök. Sofie, Fredrik och Max kom förbi på en kopp kaffe. Så trevligt. Jag fick en rejäl dos bebismys, och det är såå underbart mysigt. Man kan bara sitta och titta och känna, i flera timmar i sträck.

Idag är det måndag och jobbhelgen är över. Jag startar denhär veckan, härligt nog, med en ledig dag. Ledig måndag är inte fel. Vaknade klockan elva (!?). När händer det senast? Blev en stressig morgon och begav mig in till Helsingborg. Där mötte jag upp min fina kollega och vän Caroline. Vi åt god pastagratäng på ett mysigt ställe vid Maria kyrkan, gjorde lite shopping och fikade sedan hemma hos Caroline. Spanade efter billiga weekendresor, kanske blir det en tripp till Prag eller Budapest i höst!?

Helgens timmar har mestadels spenderats på jobb. Däremellan har jag och älsklingen plöjt igenom femte säsongen av Lost. Att följa serier på teven, med arbetstider som jag har, är en omöjlighet. Jag är däremot tokig i boxar. Köper seriebox efter seriebox, och sitter som fastklistrad. Det var ett tag sedan vi såg sista avsnittet av säsong fyra, så man kan väl säga att vi var rätt lost på första avsnittet. Skum serie det där. Galet bra, dock.

Vilken extrem bloggtorka det varit här inne de senaste dagarna, jag ska genast försöka kompensera dessa dagar av bloggfrånvaro. I fredags hade jag veckans lediga dag. Dagen startade med att mormor och morfar kom hit på frukost (för mig), fika (för dem). Det var hur mysigt som helst. Därefter åkte jag över till Sofie. Sofie är mammaledig och är hemma med finaste Max. Han är såå fantastiskt söt. Sofie bjöd på lunch och jag hade med mig Kärleksmums (Visst heter de så? Bruna, chokladglasyr med kokos på?). Vi tog en promenad ner till stan och gjorde några ärenden. Jag kom hem, var hemma i cirka 20 minuter, körde Kim till kundmiddag, inhandlade kvällens mat, kom hem och lagade middag. Klockan blev sju och Caroline knackade på dörren. Vi hade tjejmys hemma hos mig med underbar god fiskgryta, ett ton godis och Idol. Fullspäckad, men mysig fredag.

Okej, mina damer och herrar. Dancing on my own med självaste Robyn, har spelats mer än flitigt, oftast två på raken, i min Ipod, den senaste tiden. Och nu händer det, äntligen. Jag ska på KONSERT. Weei. Min första. Med Robyn. Jag ska få vråla(!?) Dancing on my own och Hang with me, på slaghuset i Lund, med tusentals människor, som alla är där för att skaka höfterna till allas våran Robyn. Den 18 december. Längtar…

Tack Mary, för att du är en hejare på att fixa saker och ting.

Igår kväll serverade jag min älskling och hans vän, Erik den här goda gröna ärtsoppan med nybakt varm focaccia med franska örter och oliver. Mums. Soppan har jag gjort flera gånger, och den får varje gång olika smaker. Igår var inte den bästa, men den slank ner ändå. Så mysigt med soppor när hösten tar över. Och nybakat bröd är ju faktiskt bland det godaste som finns.

Varsågoda, här kommer recepten;

Focaccia med färska örter och oliver

Deg:
25 g jäst
5 dl vatten (37 grader)
1 dl mjölk eller filmjölk
2 tsk salt
1 msk honung
12-13 dl vetemjöl

På brödet:
1 dl olivolja
2 dl oliver
3 msk franska örter
1 msk flingsalt

Blanda och jäs degen under bakduk (cirka 45 minuter). Häll upp degen på väl mjölat bakbord och forma degen till två avlånga (beroende på vad du har för plåt), 1-2 cm höga bröd. Lägg bröden på bakplåtspapper. Pensla bröden med olivolja. Tryck ner oliver och strö på kryddblandningen. Avsluta med att strö på flingsaltet. Grädda omedelbart i ugnen i 230 grader i 20-25 minuter.

Grön ärtsoppa

1 gul lök
7 dl vatten
2 tsk örtkrydda
500 g frysta gröna ärter
2 dl matlagningsgrädde
½ dl vitt vin
1 tsk timjan
Salt och peppar

Finhacka löken och fräs med olivolja. Tillsätt vatten och örtkrydda. Låt koka upp. Tillsätt timjan och ärterna. Koka i cirka 5 minuter. Mixa soppan lätt med en stavmixer. Tillsätt grädde och vin. Smaka av med salt och peppar.

Lätt som en plätt och såå gott.

By Caroline S. Ängelholms nya modebutik och min väns dröm har gått i uppfyllelse. För drygt en vecka sedan öppnade Caroline sin modebutik proppfylld med härligheter. Hon har märken som Dagmar, Malene Birger, Day, Munthe plus Simonsens och många, många flera. Caroline har verkligen öga för mode. Hon kombinerar ihop de finaste outfitsen, som en annan aldrig hade kommit på. Bär upp kläder på ett enastående sätt. Självklart var jag tvungen att handla när jag var där och kom därifrån med en ny outfit. Ett par gröna byxor och en topp (min outfit från lördagskvällen). Jag är så nöjd med byxorna att jag skarpt funderar på att köpa ett par i svart också. Jag önskar Caroline stort lycka till med butiken!

Söndagskvällen tillbringades hemma hos Kims kusiner. Där firade vi Sannes och Jannies födelsedagar med paket och underbart god mat. Deras mamma är en hejare i köket. Om inte min mage hade totalprotesterat, hade jag kunnat äta hur mycket som helst igår. Ljuvligt gott. Först fick vi mingelmat i form utav soppa och foccacia. Sedan var det huvudrätten, och då fanns det kött, kyckling, sallad, grönsaksgratäng, spenatgratäng och lasagne att välja på. Till efterrätt var det hemmalagad prinsesstårta, chokladbollar, Leilas cookies och massor med godis. Behöver jag säga att typ hela sällskapet hamnade i matkoma efter alla dessa härligheter? Mysig söndag.

Party hela natten lång. Igår var det fest. Kims vän Erik hade anordnat jättebra fest med sång och gitarr. Så mysigt. Jag hade med mig finaste Caroline och vi tokdansade sönder Eriks golv. Fredrik och Tobbe stod för underhållningen, och körde igång sin första spelning vid sextiden. Vi andra lyssna, minglade och sörpla välkomstbål. Efter spelningen bjöds det på mat, och vi alla slogs om vilken låt som skulle spelas på Spotify. Andra spelningen tog vid, och nu var det mer ös i låtarna. Så bra. Mysigt med liveband i lägenheten. Festen fortsatte och det blev tjejerna som tog kontrollen över Spotify. Roxette, Carola och Jumper med Tapetklister rockades av. Vi hade en galet bra kväll. Vi forstsatte in mot Helsing. Där var det inte lika kul. Det blev en snabb visit, innan det var hemgång som gällde. Tack alla för en minnesvärd kväll.

Tredje dagen med tokförkylningen och jag blir successivt lite bättre för varje dag, skönt. I morgon är jag äntligen tillbaka på jobb igen. Det är inte klokt så mycket man uppskattar sitt jobb när man sitter hemma och tråkar. Saknar verkligen mitt arbete och alla mina underbara kollegor. Men ibland är man så illa tvungen att sjukanmäla sig för att bara kunna vila ut förkylningen. Och det är verkligen bara vila som gäller. Jag har inte rört mig många meter. Legat i soffan. Suttit vid köksbordet. Hela dagarna. Väntat på att Kim skall komma hem. Och enligt honom är jag ett praktexemplar på att inte bli hemmafru. Hade inte passat mig någonstans. Inte för jag ens haft en tanke på att bli det då.

Igår letade jag fram denhär boxen. Mysiga Gilmore girls. Avsnitt fulla av mänsklig värme, charm, lycka och hjärtan som krossas. Mys på hög nivå.

Bjuder på ytterligare ett recept. Här kommer min underbara kollega Carolines, recept på den himmelskt goda ananaspajen. Det är en av de godaste pajerna jag ätit, utan tvekan. Ät den direkt efter bakning i ugn tillsammans med god vaniljglass. Jag lovar, du kommer inte bli besviken. Mums. Det går inte att sluta äta.

Pajdeg; 150 g smör, 3 dl mjöl, 1 dl socker och 1 tsk bakpulver. Ställ i kylen i cirka 1 timme.

Fyllning
1 ägg
1 tsk vaniljsocker
1 burk krossad ananas (ca 425g)
½ dl socker
1 liten burk (blå) creme fraiche

Låt ananasen rinna väl av i en sil. Tryck ut pajdegen i en pajform. Förgrädda inte skalet. Blanda samman fyllningen och fördela i pajskalet. Grädda i 225 grader i cirka 15 minuter. Lätt som en plätt.

Ny bok. Det enda positiva med att vara hemma från jobb på grund utav en tokförkylning, är att man plöjer igenom en massa böcker. Jag har så många olästa böcker i bokhyllan så jag hade svårt att bestämma mig för vilken jag nu skulle ta mig an. Jag försöker skifta lite i genre, chick lit kontra kriminalare. Det fick bli denhär tegelstenen av Marian Keyes. En förtjusande man. Den har legat orörd i bokhyllan alldeles för länge, och förtjänas att bli läst.  

Igår lagade jag och älsklingen god kvällsmat. Kantarell- och fläskfilégryta som serverades med tagliatelle. Så gott. Här kommer receptet om du vill prova.

1 fläskfilé
1 pkt bacon
3-5 hg kantareller
1 purjolök
Dijonsenap efter egen smak
1 ½ oxbuljongstärning
3 dl matlagningsgrädde

Stek svamp, kött och bacon var för sig. Fräs purjolöken och tillsätt köttet, svampen, buljong, senap och matlagningsgrädden. Låt puttra några minuter. Tillsätt bacon och salta och peppra. Hur enkelt som helst.

Jahapp, då var man sjuk, igen. Jag som vanligtvis aldrig blir sjuk. Sjukskriven från jobb. Sitter hemma och har långtråkigt. Jag som bara hade hoppats på en endagars förkylning. Men termometern visar annat, och näsan envisas. Det är väl bara att vila ut bacilluskerna. Låter tiden gå med denhär boken. Trögstartad men blev successivt bättre och efter halva så var den sådär spännande som alla lovat. Är nu på sluttampen och kan rekommendera boken för alla kriminalfans. Riktig sträckläsning. Det läskiga med Roslund & Hellströms böcker, är att de är så nära verkligheten. Tänk om något sådant här skulle kunna hända, eller faktiskt har hänt, i Sverige? Boken Tre sekunder handlar om Pief Hoffman som är en infiltratör som arbetar för polisen. Han har efter flera års arbete, hamnat högt upp i drogernas hierarki, och skall nu försöka förstöra en utav de största knarkligorna, genom att själv hamna på ett utav de tyngsta fängelserna i Sverige. Blir han avslöjad hos fångarna, är han dödsdömd. Piefs egna mantra, är att inte lita på någon. Att vara ensam. Och att överleva.

Söndag och tjejmilen. Dryga 26 000 anmälda tjejer. Pirr i magen. Vi startade dagen med en bamsefrukost. Gott. Begav oss sedan iväg mot tävlingsområdet. Massor med folk. Långa köer till toaletterna. Blev lite stressigt och jag fick precis ihop 2km uppvärming innan jag fick skynda mig in i startfållan. Denhär gången var vi alla seddade i startgrupp 1. Jag hamnade nästan längts bak i fållan och hade därför svårt att ta mig fram de första 2 kilometrarna. Det var helt galet tajt med folk. Förlorade viktiga sekunderar på första kilometern, som var svåra att ta igen. Mitt mål med loppet var ju självklart att springa in på personbästa, men det målet kändes ändå ganska avlägset då jag inte känt mig bra den senaste tiden, med järnbrist och allt i kroppen. Jag hade lovat mig själv att lyssna på kroppen. Lyssna på kroppen och försöka koppla bort klockan på armen. Försöka att inte slänga blicken på tempot, stup i kvarten. Det med att slänga blicken på klockan stup i kvarten, lyckades jag ganska bra med. Missade till och med några kilometertider. Försökte springa så det kändes bra och inte sådär plågsamt. Och det var inte förrän sista backen, 700 meter innan mål som det blev sådär jobbigt. Ångrar mig därför nu i efterhand, att jag inte tog i lite mer. Första fem kilometrarna hade gått alldeles för långsamt, och jag hann inte ta ifatt den förlorade tiden. Spurtade som en galning sista biten och klockade måltiden på 52:13. Mitt personbästa sedan Änglamilen. Hur sjukt är inte det. På sekunden samma tid. Enligt Garmin har jag sprungit 10 km och 160 meter, vilket innebär att jag egentligen har gjort personbästa på 10 km, men tiden 51:24. Det tar några sekunder och springa 160 meter. Men det är ju ändå tävlingstiden som räknas, trist bara att banan inte är exakt 10 kilometer. Jag är ändå nöjd med loppet, då det kändes bra i princip hela tiden. Jag kunde njuta och se på omgivningen. Självklart känns det bitter att ha tränat stenhårt i flera månader och få samma tid som i Maj. Det känns surt. Jag vet att jag har tränat rätt och skulle kunna prestera en flera minuter bättre tid. Men det gick inte i söndags. Kanske nästa gång?

Tid: 52:13
Distans: 10:16
Medeltempo: 5:09 min/km
Bästa tempo: 3:38 min/km
Medelpuls: 182 slag/min
Maxpuls: 192 slag/min
Kcal: 695

I lördags morse flög jag upp till Stockholm och Tjejmilen helgen. Maria och hennes kompis Tina med sambos, som också ingår i vår tjejmilkvartett, mötte upp mig på Cityterminalen. Vi hade sedan tidigare bestämt oss för att gå på det fotografiska museet, så det fick inviga helgen. Det var tok mycket folk och kö till fotografierna. Det var coolt att se hur Lennart Nilsson fångat hur ett barn blir till, fantastiska bilder. En mysig samling bilder. Vi möte sedan upp min fina vän Sara för lunch på Urban deli. Vi tog oss hem för att sedan ta oss tillbaka in till centrum för middag på ett nyöppnat ställe, som jag glömt namnet på. Italienskt. Skitcool lokal, som varit ett gammalt garage. Jag åt kantarellpasta som var himmelsk god. Vi intog sedan sängen för att ladda våra kroppar till hundra procent inför morgondagens lopp.

Sista passet innan Tjejmilen. Ja, jag ska springa. Det är ju det här loppet jag har sett framemot så länge. Det enda som egentligen kan stoppa min start, är en förkylning. Att tävlingsnerverna är som dem är, är bara att acceptera och försöka jobba med. Personbästa eller inte, ja det får kroppen avgöra, för på söndag skall jag ge allt. Idag var som sagt dags för sista passet innan tävlingen. Min strategi innan tävling är som alltid att köra färre pass, men kvalitetspass. Men man kan inte alltid följa sin plan. Istället har jag kört två feel good pass i veckan. Allt för att göra min kropp och mitt pannben tillfredsställda, och inte få något bakslag. Jag startade med två riktigt långsamma uppvärmingskilometrar. Sedan försökte jag trycka ifrån lite mer i steget. Jag försökte tänkta på min hållning och på att fördela vikten på stegen lika och på mitt löpsteg. Jag är tydligen sned i hela ryggen, vilket kan bero på att jag belastar olika i mina steg när jag springer, att jag typ bara duttar med den ena foten.  Det är liksom inget man tänker på, utan något som sker automatiskt. Så idag försökte jag verkligen tänka på att sätta ner varje steg och belasta lika mycket. Ingen aning om det gjorde någon skillnad, men det kändes som om jag sprang lite fortare när jag tänkte på det. Formen kändes bra och jag tryckte på ännu mer. Pulsen tickade på fin fint och jag var reda att få upp den ännu mera. Älgade fram ännu snabbare och klickade av den snabbaste kilometern på 5:03. Bra tempo och det kändes bra, och kul. Saktade in igen och lunkade hemåt. Nu, redo för jobb.

Tid: 50:59
Distans: 9.06 km
Medeltempo: 5:37 min/km
Bästa tempo: 3:57 min/km
Medelpuls: 165 slag/min
Maxpuls: 183 slag/min
Kcal: 617

Nu återstår och se om jag kan springa på samma tid, fast en kilometer längre. Omöjligt eller möjligt?

Kommer ni ihåg barnboken, till Vildingarnas land? Nu finns den på bio, en barnbok som har blivit en vuxenfilm. För den kategoriseras inte som en barnfilm, utan som en vuxenfilm för vuxna som vill vara barnsliga för en stund. När det kommer till fantasy, overklighetsgrejor och barnsligheter blir min kära sambo som lyrisk. Han har tjatat om denhär filmen sedan han såg den på en trailer, och igår fick jag vika mig. Filmen handlar om Max, en liten pojke som stup i kvarten får aggressiva anfall och är allmänt stökig. I frustation springer han hemifrån efter ett bråk och hamnar i Vildingarnas land. Uppblåsbara varelser med sorgsna ögon. Carol, som är som Max spegel, och hans kärlek, KW, fastnar han mest för. Där lever han som deras kung och får insikt om hur man påverkar varandra. När filmen var slut så dök Kim på mig, du tyckte den var bra, erkänn. Och då var jag tvungen att erkänna. Det var en superdupermysigbrafilm. Se den!