Nu kickstartar jag igång det nya året med att sätta fart på lilla (stora !?) kroppen. I år hoppar vi över de där nyårslöftena som ändå aldrig klaras hållas. Jag är en periodare i det mesta. Jag vet att jag kommer komma in i en nyttigare period med mycket träning och bra kost. Men samtidigt vet jag också att jag kommer hamna i downperioder av onyttigheter och noll träning. Och det kan jag leva med. Men nu ställer jag in siktet på att kicka igång kroppen och starta uppladdningen inför TjejVasan, dock en aningens försenat då. Men nu kan jag inte gräma mig över de förlorade träningsveckorna, utan skall istället fokusera på att göra det bästa av situationen. Då det råder ishalka utanför fönstret blir det till Träningsakademin jag kommer gå. Min almanacka är redan fullklottrad med body pump, body combat, body step, spinning, core, cross fit och ren triceps, mage och ryggträning. Så håll i hatten, för nu skall det tränas. På måndag smäller det, hänger du med?

Jaha, då var man anmäld igen. Fjärde gången gillt. Jag pratar såklart om TjejVasan. Jag och Mamma är nu anmälda till 2011 års TjejVasa. Nu blir det till att väcka liv i muskelfibrerna i triceps, trimma bort gäddhänget och komma i längdåkningsform. Uppladdningen har börjat.

På förfrågan så kommer här en mer ingående förklaring på mitt och Kims stjärnssystem. Varje vecka (måndag till söndag) skall vi båda få ihop tre stycken träningstillfällen. För varje löprunda, spinningspass, bodypumppass, styrkepass eller vad det nu kan vara, får vi sätta en stjärna på vår rad. Tre stjärnor är alltså minimum. Om vi tillexempel bara tränar två gånger en vecka, får vi böta 100 kronor till en gemensam resekassa. Om vi bara tränar en gång, 200 kronor. 100 kronor per missad träning. Förra veckan, fick lata jag böta 100 kronor. Illa. Men den här veckan däremot, är jag på hugget. Jag har redan tränat två gånger och det sitter därmed redan två stjärnor på min rad. Träning är vidare inplanerat till eventuellt imorgon, men i alla fall till både lördag och söndag. Så är jag riktigt flitigt får jag ihop fyra stycken stjärnor. Det är inte tillåtet att spara stjärnor. Varje vecka börjas om från noll, oavsett hur många stjärnor du lyckats åstadkomma dessförinnan. Men skulle man bli sjuk får man såklart dispens från böter. En liten motivations morot för att få träningen att bli av och på så sätt må mycket bättre. Pröva du med!

Nu är träningen på gång på allvar hemma hos Svensson/Jörgensen, och för att träningen skall hålla i sig har vi infört en liten kul grej. För varje träningstillfälle som genomförs, får man en stjärna. Varje vecka måste vi komma upp i tre träningstillfällen, tre stjärnor. För varje missad träning måste vi böta. 100 kronor till vårt gemensamma resekonto för varje missad träning. Ligger man riktigt på latsidan kan det bli upp till 1200 kronor i månaden som resekontot blir rikare. Skulle någon bli sjuk, gäller inte systemet, men med rätt kost, bra sömn och fysisk aktivitet, hoppas jag att sjukdomar och virus skall hålla sig borta. Och man kan inte samla på sig träningar, tränar man fyra gånger ena veckan, räcker det inte med två tillfällen nästa. Det är minst tre träningstillfällen per vecka som gäller. Så, nu kör vi!

Springtime 10 km, april
Broloppet 21 km, juni
Tjejmilen 10 km, augusti
Lidingöloppet 30 km, september

Usch, ser verkligen jobbigt ut det där. Om min kropp skall orka med dessa mastodontprestationer är det nog bäst att lägga upp någon form utav träningsupplägg. Broloppet springs mestadels på asfalt, i en relativt flack banprofil. Lidingöloppet däremot som blivit utnämnt till världens (!?) största terränglopp i Guinness rekordbok, har en banprofil med tuffa backar både upp och nedför. Lidingöloppet kräver träning i både nedförs- och uppförsbackar och därmed behöver största delen av träningspassen läggas i terräng. Milloppen ser jag mer som motivationslopp och inget jag tänker lägga min fokus på i min träning. Min träning måste fokuseras på långpass, intervallpass och backpass. För att känna på kuperad terräng får det nog bli några besök i slalombacken på Vallåsen. Att ta sig ned på ett smidigt och framgångsrikt sätt i tuffa nedförsbackar är inte min starkaste sida. Det är lätt att man bromsar med benen och spänner sig, och slösar då onödigt mycket energi nedför. Ett specialinslag av intervallpass nedför borde kanske vara något. Kanske ska jag sätta upp mål på totalt antal löpta km varje vecka. Att jag i några veckor framöver måste komma upp i 30 km och senare, ju längre långpass jag orkar springa, öka antalet km. Mina löparkompisar Maria och Caroline kommer även komma in i mitt träningsupplägg. Att kämpa sig igenom långpass själv, kan göra även den starkaste uttråkad. Trevligt sällskap är då aldrig fel.

Yes. Broloppet 2010 here I come. Äntligen fick jag tag på en startplats. Och i sista sekund för att göra ett namnbyte också. Det var min fina vän, Maria, som själv varit på jakt efter en startplats, men som redan funnit en, fick napp på en startplats. Några timmar senare är den min. Tusen tack. Nu gäller det att sätta igång med träningen på riktigt. På tal om träning, så avstår jag dagens planerade löpning idag. Genomförde ett minst sagt jobbigt powerplatepass igår, vilket gjorde sig påmint idag med ett par trötta ben. Ansåg ganska så snabbt, att en vilodag borde stå på schemat idag. Det får bli löpning imorgon istället med ett förhoppningsvis piggare ben.

Söndagen den 7 mars och årets Vasalopp går av stapeln. Klockan åtta gick starskottet och längst bak, i startled elva, står min kusin. Premiärstart i Vasaloppet. Blott 18 år gammal. Han har utmanat sig själv genom att genomföra Vasaloppet som projektarbete. Att genomföra Vasaloppet, hela 9 mil på skidor, är bland den största prestation man kan genomföra i livet. Klarar man denna mastodont prestation, kan man klara allt. Stolthet över att klarat av att pressa sin kropp till det yttersta. Det är inte alla som klarar av. Att inte ge upp. Att kämpa på och bita ihop fastän det känns omöjligt. Min kära mamma vet hur det känns. Hon tog sig igenom Vasan för ett antal år sedan, vilket hon gärna inte vill påminna sig om. Hon kan inte ens beskriva känslorna som upplevdes. Det var hemskt. Men nu, flera år senare, med bättre åkteknik och bosatt i Orsa, kanske, kanske det vankas en ny start i Vasaloppet någon gång. Men idag är det min kusins Vasaloppsdag. Jag följer honom via internet hemma i soffan, både glad att inte vara i hans sits, men ändå finns en liten, pytteliten önskan, om att stå där en dag. Med ett enormt psyke när 89, 88, 87 km skylten passeras och jag tar mig närmare Mora för varje minut som tickar iväg. Få klämma fram mina sista krafter på upploppet. Krama om min medalj och inse att jag precis genomfört 90 km på ett par längdskidor och kan titulera mig som vasaloppsåkare.

Vaknade med skön träningsvärk. Igår var jag iväg och styrketräna för första gången på jag vet inte hur länge. Skäms på mig. Just nu känns mina träningsmål väldigt långt borta. Thailandsformen ligger risigt till. Armstyrkan inför Vasan ligger risigt till. Och löpformen inför Göteborgsvarvet ligger risigt till. Jag har minst sagt en tuff tid framför mig gällande att försöka toppa min träningsform. Har haft en långdragen förkylning och för mycket stress i min vardag som gjort att det inte funnits tid till träning. Tidsbrist är en dålig ursäkt. Kanske är det mer min motivation som inte vill infinna sig. Igår bestämde jag mig iallafall för att minst en gång i veckan framöver måste armarna få sig en rejäl omgång. Mitt nya träningsmål. Ett ynka mål ska jag väl ändå försöka kunna uppnå. Nu - kvällstur på akuten.