Då var 4 månaderssträcket passerat. Den 20 augusti firade Malte 4 månader. Kan någon vara så snäll och stoppa tiden nu. Min lilla bebis är snart ingen liten bebis längre. Hur fantastiskt det än må vara att se hans utveckling med alla framsteg och se hur en liten individ växer fram så hinner jag inte med. Jag har njutit av varenda dag. Tagit vara på alla dagar tillsammans med Malte, men jag hinner ändå inte med. Alla kläder som är bortsorterade. Mitt lilla knyte som låg och amma som knappt räckte över kroppen, som nu har benen långt utanför min kropp (!?). Min lillprins som såg ut som en myra i sin moseskorg, sover numera i sin spjälsäng för han nästan inte får plats i korgen längre. Min lillprins som snart inte heller får plats i sin liggvagn sitter nu i Ikeas Antilop och äter potatispuré (!?). Där sitter han i sin stol, som han nästan drunknar i och ser ut som världens minsta, med värsta leendet och bankar med händerna i bordet ♥ Han kan fortfarande bara sitta korta stunder i stolen. Och som han älskar det. Potatispurén älska han nog inte lika mycket. Han gapa för glatta livet när skeden kom mot munnen och slicka och slicka med tungan, men förstod inte riktigt vad han skulle göra därnäst. Det grimaserades hej vilt och maten frästes åt höger och åt vänster. Av flertalet försök kanske ½ -1 tsk kom ner i magen. En utav gångerna klöktes han till och med när han fick ner potatisen i halsen. Puffen min.

I skrivandes stund har det gått nästan två veckor sedan vi först provade med mat. Efter en tre fyra försök började lillprins att svälja och nu får han i sig kanske 1-4 tsk. Vi har förutom potatis, provat med morot och palsternacka.