Usch, varför går helgerna alltid så fort. Man hinner ju knappt sätta sig i soffan, innan det är söndagskväll och bara några timmar kvar till läggdags. Alltid likadant. Alltid har man för mycket inbokat och hinner aldrig att bara vara. Även om helgen har varit hur bra som helst, känner jag att det hade varit skönt med en helgdag till, till att bara vara. En kopp te och en bra bok. Jag skulle baka den där saffranskladdkakan jag har suktat efter. Ja ni vet, sådant man borde göra en söndag. Inte som vi har gjort idag, flängt till Väla och städat.

Eftermiddagen/kvällen har vi spenderat hemma hos Kims föräldrar, med alla syskonen och alla Kims syskonbarn. Alltid lika mysigt. Emma, Ina, Sam och Wilmina är dem sötaste och finaste barnen som finns. Helt underbara. Det bjöds på dansk soppa med klimpar, allas favorit. Det praktiskt taget slåss om klimparna i soppan. Jag försökte hålla mig utanför, och åt mig istället mätt på den andra huvudrätten, kycklingtarteletterna. Gott och trevligt.

De amdra tyckte jag såg ut som en tönt, med gitarren på magen. Den skall ju sitta på höften, för att du skall se cool ut, som en riktig rockstar, jada jada...

Min finaste kollega sedan tiderna på Matz skor och jag har av någon konstig anledning fått för oss att alltid bjuda på gratäng när vi ses. Gratängmys har helt enkelt blivit våran grej. Men igår bytte de trenden, till en gryta. Det var tur de fick så gott betyg, för annars hade vi protesterat.  Vi tillbringade hur som helst gårdagskvällen hemma hos Paulina, Peter och deras fina dotter Maja. Vi åt god kycklinggryta och crème brulé till dessert. Både jag och Kim tog om tre gånger av grytan, så det var ingen tvekan om att den gick hem. Gratängkvällarna är härmed utbytta till grytkvällar, av initiativ av Paulina. Vi spelade Buzz och skrattade åt våran okunskap, spelade guitar hero och hade en mycket trevligt. Nu gäller det att klura fram något gott recept till nästa träff, för grytan som serverades igår är svårslagen.

Check för fjärde stjärnan till duktiga mig! Det blev inget löppass men en snabb och svettig powerwalk.

Hur härligt är det inte att sova tills man vaknar. Att inte bli väckt av en irriterad ringsignal kvart över fem på morgonen. Att inte kliva upp i blindo. Att stapla iväg till badrummet för att trycka in sina linser i ljuskänsliga ögon. När man bara kan ligga kvar och morna sig. Trä på sina mysiga ulltofflor och traska ut i köket. Sätta på kaffet. Slå på datorn. Fixa långfrukost. Lugn och ro. Ingen tid att passa.

Härlig helg på er allesammans!

Fredag igår och veckans sista arbetspass är avklarat. Ledig helg och välbehövlig ledighet (läs sömn) är vad som väntar. Avslutade fredagen på bästa sättet tillsammans med Caroline. Först ett darrigt body pump pass, som jag inte varit på, på huuur länge som helst. Det blev en del sura grimaser i spegeln. Träningsvärken spökar mer eller mindre i hela benen idag, aj aj. Sedan, efter vi varit duktiga blev det god mat och alldeles för mycket sötsaker. Träning ger belöning. Plus minus noll med andra ord. Kul om det hade blivit minus någon gång.

Oj vad trött jag har varit i veckan. Jobb från morgon till kväll. Helt utslagen på kvällarna. På stjärnfronten går det bra. Det blir inga böter för mig den här veckan. I tisdags var jag och Kim barnvakt till finaste barnen Sam och Wilmina. Vi gosade, läste Emil, badade och nattade. Hur mysigt som helst. I torsdags var jag på bästa combatpasset tillsammans med Caroline och hennes vän. Ny ledare som jag inte gått för innan som var så in i helsikes bra. Hon tog verkligen fram sista muskelkraften från varje slag. Svetten droppade och armarna darrade. Var så slut att jag knappt orkade med en endaste fjuttig armhävning i slutet. Då är man trött. Energi och humör till tusen efteråt. Så härligt.

FÖRSTA STJÄRNAN till mig. Här skall det minsann inte förloras. Startade denna nya vecka med en riktigt härlig powerwalk. Äntligen visar hösten sig från en lite finare sida. Tycker verkligen om hösten, med alla dess färger och fina dagar. Men när det bara är regn och rusk, då vill man bara fly. Usch för gråa dagar. Veckan som jag har framför mig bjuder på jobb från måndag till fredag, kvällsmatsbjudning och förhoppningsvis både ett steppass och ett combatpass. Det som inte hinns med i veckan får tas igen till helgen. Med ny energi, utvilad och med nya tag är jag fullt redo att möta sista veckan i oktober.

Nu är träningen på gång på allvar hemma hos Svensson/Jörgensen, och för att träningen skall hålla i sig har vi infört en liten kul grej. För varje träningstillfälle som genomförs, får man en stjärna. Varje vecka måste vi komma upp i tre träningstillfällen, tre stjärnor. För varje missad träning måste vi böta. 100 kronor till vårt gemensamma resekonto för varje missad träning. Ligger man riktigt på latsidan kan det bli upp till 1200 kronor i månaden som resekontot blir rikare. Skulle någon bli sjuk, gäller inte systemet, men med rätt kost, bra sömn och fysisk aktivitet, hoppas jag att sjukdomar och virus skall hålla sig borta. Och man kan inte samla på sig träningar, tränar man fyra gånger ena veckan, räcker det inte med två tillfällen nästa. Det är minst tre träningstillfällen per vecka som gäller. Så, nu kör vi!

Lördagskvällen spenderades tillsammans med finaste vännerna, Sofie, Fredrik och Max. Vi hämtade hem mat och slappade i soffan till världshistoriens sämsta film. Grabbarna fick i uppgift att hyra kvällens film, och de kommer hem med värsta bfilmen, Camino. En spansk liten flicka får en cancerdiagnos och filmen utspelar sig kring flickans diagnos och livet runt hennes familj. Regissören fumlar ut på både det ena och det andra sättet och handlingen kommer typ ingenstans på över en timme. Där fick grabbarna verkligen till ett bottennapp och filmhyrningen är från och med nu, och för alltid, tjejernas uppgift. Snälla som de är trodde de, de gjort ett ypperligt val, genom att välja denna sorgsna men kärleksfulla film med en tragisk handling, som på baksidan faktiskt verkar vara en mycket bra film, men nej. Både jag och Sofie somnade i soffan och jag och Kim åkte till och med hem innan filmens slut. Camino fick noll solar av fem möjliga. Men vi hade en mysig lördagskväll för det.

Bjuder såhär på söndags eftermiddagen på ett hejdundrande recept till middagen ikväll. Oxfilé med rödbetssallad. Koka cirka 1kg rödbetorna med skalet på, skala i kallt vatten. Fixa ihop en sallad med babyspenat, valnötter eller hasselnötter och stekt halloumiost. Ringla krämig balsamico över salladen och servera med godaste oxfilébiten. Mums!

Bästa morgonstarten efter en tiotimmars prinsessömn, är en skön powerwalk med nyladdad Ipod. Skön musik i öronen och full fokus framåt. Brakfrukost på det och du har hela dagen framför dig. Härligt värre. Sådär härligt har jag startat både lördag och söndag morgon den här helgen. Dock har vädergudarna varit på extremt dåligt humör och envisats med regn och rusk, men det finns väl egentligen inget dåligt väder, bara dåliga kläder, eller vad är det nu man säger? Jag har dessutom invigt mina nyinköpta hantlar som jag har runt handlederna när jag powerwalkar, mina gamla var så sunkiga att jag var tvungen att slänga dem. Med hantlar så förbränner du upp till 10 % mer på en timmes powerwalk, inte illa. Flåset kommer upp snabbare och svetten rinner längs ryggraden. Armarna blir dessutom vältrimmade på kuppen, och det är ju aldrig fel. Hoppas ni har en trevlig helg!

Ordet fredagsmys sätter grillor i huvudet på en del person, ordet får det att klia i hela kroppen. Men igår hade vi verkligen fredagsmys här hemma. Kims bror Henrik med familj var hemma hos oss. Vi åt fredagsfavoriträtten, tacos. Mumsigt gott. Vi skrattade ihjäl oss till Inas tokiga fantasier, till Ingelas galna sömnprat och till den vuxna versionen av Charlie bite me. Magknip. Vi proppade sedan magarna fulla med lösgodis framför Idol. Trots att jag knappt orkade hålla ögonen öppna i slutet var det en jättemysig fredagskväll och ett perfekt avslut på en bra arbetsvecka. Nu väntar en ledig helg tillsammans med min andra hälft. Mys.

Jag ber om ursäkt till alla mina bloggläsare för denna extrema bloggtorka som rått på bloggen de närmsta dagarna. Dagarna har spenderats på jobb och kvällarna har spenderats på Träningsakademin, och tiden har helt enkelt inte räckt till. I onsdags svettades jag till ett härligt body steppass tillsammans med min chef. Galet bra. Och i torsdags slogs jag och sparkades tillsammans med min vän och kollega Caroline, till ett fartfyllt body combatpass. Nu är jag äntligen igång med min träning igen. Känns så skönt.

God morgon bloggen. Veckan startade egentligen igår, men för mig är det nya tag och ny energi som gäller från och med idag. Framför mig har jag en fullspäckad arbetsvecka, med powerwalks och gruppträningspass inplanerat. Jag startade denna regniga och mulna tisdag med en dryg timmes morgon promenad i ett snabbt tempo. Tanken var att testa min Garmin klocka under en powerwalk runda, dels för att se antalet förbrända kalorier samt tempo och distans. Men då jag kom på att jag glömt pulsbandet när jag klätt på mig underställ, lager två tröja och dunväst, kändes det inte lika aktuellt längre. Jag får komma ihåg det nästa gång istället.

Har precis fått i mig en god och lång frukost framför datorn och skall nu städa lite här hemma innan det är dags att bege sig till jobb, och veckans första arbetspass.

Idag är det måndag vilket innebär att vår Umeåvistelse är över. Tråkigt men sant. Helgen har gått alldeles för fort. Vi får helt enkelt se till att komma upp hit oftare. Förutom att umgås med brodern, har Umeå mycket trevligt att erbjuda. I Umeå finns bland annat Europas (tror jag det var) största Intersport affär, där man kan tillbringa många timmar. Världens stööörsta (nu ljuger jag, men det kändes verkligen så) gymanläggning, IKSU. Hade kunnat flytta till Umeå bara för att få träna där. De har allt, från badbassäng, till innebandyhall, squashbana, klättervägg, hundratals maskiner att bli starkare av, en konditions avdelning som är utan dess like, alla pass du kan tänka dig där instruktören står på en scen, beachvolleyboll, ja allt finns där. Vi gick runt och spanade in anläggningen igår och jag var helt fast. Nästa Umeå besök skall definitivt tillbringas där. Sen är det ju skidåkning och friluftsliv som gäller. Mysigt värre. Vi kramade Magnus och Johanna hejdå och sa hejdå till alla söta katter. Jag är ju som sagt var ingen kattfantast. Tycker katter är allmänt tråkiga djur och skulle aldrig skaffa en. Men nu kanske jag har ångrat mig. Molly, Nalle och Skrållan var sååå fina. Nu skall jag och Kim ta en funderare om vi vill köpa en katt för en halv månadslön nästa gång Molly får kattungar i magen, för mysigare katt har jag aldrig sett.

Förutom alla de aktiviteter vi sysselsatt oss med under vår vistelse i Umeå har vi ätit och ätit och åter ätit. Ingen bantningsresa här inte. På fredagen var det fläskfilégryta och chokladfondue till dessert. Lördag, trerätters. Och nu söndagslasagne med chokladpannacotta. Inte illa, inte alls. Godare än godast med andra ord. Vi mumsade i oss middagen och spelade sedan spel hela kvällen. Brain storm, ett mycket roligt spel som spelas i lag. Tjejerna mot killarna, såklart. Laget väljer mellan två valmöjligheter av kategorier och skall under en minut associera så många rätt till denna valda kategori som möjligt. Det är inte alla gånger man har samma tankebana som den geniala människa som kombinerat ihop detta festliga spel. Det blev många skratt under spelets gång. Det roligaste var att man var tvungen att ha på sig de här ursnygga glajjorna för att kunna tyda de rätta svaren. Snyggt. Dessvärre drog vi tjejer hem två förluster, men det berodde helt klart på att killarna fick lättast kort. Mysig söndagskväll.

Dag tre och söndag i Umeå startade med att jag och Johanna gick en långpromenad runt sjön. Grabbarna fick sysselsätta sig med att få ihop en garderob som nyss anlänt. Magnus och Johanna är precis nyinflyttade i en superfin trea i ett jättehärligt område. Det finns träningsmöjligheter och en fin sjö att promenera vid, precis runt hörnet. Perfekt. Vi åkte vidare till bageriet och inhandlade lunch och fika för att samla energi till eftermiddagens aktivitet, fångarna på fortet. Skåningarna plus en, det vinnande laget. Jag höll halvt på att slå ihjäl mig när jag svissade över farlig mark i en hängande linbana med armarna. Jag fick dessutom äran att hasa mig över den roterande cylindern. Från och med nu skall jag sluta gnälla när jag sitter i soffan och klagar på dem som inte klarar att hasa sig över utan att få full rotation på cylindern på riktiga fångarna på fortet, skit svårt, tur Magnus är stark som höll fast den. Mysig eftermiddag, trots att vi hamnade på en tionde plats av dagens tävlande. Lite bittra över detta.

På kvällen hade vi bokat bord på Höga Kusten hotellet. Vi hade högklassig utsikt över den ståtliga bron. Maten var utsökt god. Till varmrätt åt jag rödingfilé med sås gjord av messmör, riktigt norrländskt. Efter en gigantisk trerättersmiddag var vi alla mätta och belåtna. Trötta, men nöjda över dagen satte vi oss i bilen och styrde hemåt mot Umeå igen. Tror alla sov riktigt gott den natten.

Dag två uppe i Umeå, alltså i lördags, var det vandring på Höga Kusten som stod på schemat. Vädret var perfekt, blå himmel, sol och ett par plusgrader. Färden började. Vi skåningar fick lära oss vad spångar är för något. En planka. Vi traskade på dessa spångar, på rötter, stenar och berg. Beundrade den djupa skogen. Den heltäckande mattan av blåbärsris. Vackra vyer. Underbar utsikt. Vi inandades härlig norrländsk luft. Kim hoppades hela tiden på att få se en älg. Eller en björn. Men djuren höll sig undan. Tur var väl det. Vi fortsatte upp mot toppen för att se klyftan i Ronja rövardotter, ni vet den Ronja och Birk hoppar över. Alldeles för bredd för att hoppa över vill jag lova. På toppen var utsikten magisk. Livskvalité på högnivå. Underbart. Vi placerade ut sittdynerna och intog varmchoklad och goda smörgåsar på berget. Ljuvligt gott. Sedan var det dags för att fotografera bästa hoppbilden. Kim och Johanna drog hem förstaplaceringen med hästlängder. Så cool bild. På färden hemåt fick höjdrädda Kim och Magnus ta samma väg tillbaka, medans jag och Johanna tog bergsleden hemåt. Det var så fint. Vattnet hade frusit och det var snö på sina ställen, men solen värmde och vinden var helt stilla så vi bara gick och njöt. Halvvägs slöt vi upp med grabbarna igen och vandrade sista biten tillsammans. En helt underbar dag.

En weekend i Umeå i självaste Norrland var vad som väntade i fredags morse. Min kära broder har sedan drygt fyra år sedan bosatt sig uppe i norr. Där bor han tillsammans med sin sambo Johanna och deras fina och dyra raskatter. Två timmars flygfärd och man har sparat in två dygns bilfärd, helt klart värt varenda krona. Vi hade fått direktiv om att packa ner varma kläder, då den första snön hade fallit från himlen dagen innan. Tur jag hunnit införskaffa mig min varma parkas för brr vad kallt det var när vi steg av planet.

Fredag och dag 1 i Umeå tillbringades på stan. Och jo, där fanns faktiskt en och annan bra affär. Norrlänningarna, de kan mode de också. Hade plånboken varit lite mer välfylld hade jag köpt på mig både det ena och det andra.

Min älskling har några killkompisar över på fotbollskväll, titta så fint han har fixat. Hjärtat.

Idag har jag på mycket, mycket länge varit på mitt älskade Bodycombat pass. Förr, när jag tränade på Hälsans Hus på Erikslund, gick jag jämt på combatpasset. Det är ett högintensivt, galet jobbigt och roligt gruppträningspass som är inspirerat av kampsporter. Det är jabbar, crossar, hookar och uppercuts. Armarna darrar, svetten sprutar och man bara njuter. Detta är i alla kategorier ett utav de roligaste passen jag vet. Enda nackdelen är att jag nu endast kan träna detta pass i Helsingborg, då det inte finns i lilla Änglahålan. Men vad gör det, när jag får träna tillsammans med min fina vän, Caroline.

Fick den här charmiga bilden från min vän Maria för ett tag sedan med texten; du är ju omöjlig att fotografera! Känner att den frasen stämmer in ganska så bra på mig. Blundar eller ser konstig ut på de flesta bilderna som klickas av. Så typiskt mig. Upptäckte nyss bilden när jag satt och sorterade bland alla mina fotografier. Saknar nog allt den där löpningen litegrann. Och Garmin, du är också saknad…

Den här ursnygga hårfärgen tror jag banne mig att jag skall kopiera nästa gång jag sätter mig i frisörstolen. Wow, säger jag bara. Så snyggt!

Fördelen med att jobba helg är att man blir fri i vardagen. Och att vara fri i vardagen är ett stort plus, enligt mig. Den egentiden en ledig måndag eller onsdag innebär, är ovärderlig. Oftast springer den lediga helgen iväg i ett nafs. Man far och flänger hit och dit. Har hundra grejor inplanerade. Finns det tid för egentid, eller bara avkoppling, knappast. Nu menar jag såklart inte att ledig helg är fel, absolut inte, hade gärna varit ledig varenda lördag söndag, året om, livet ut. Men det jag försöker säga är att jag får ut så mycket mer av min ledighet, när jag är fri mitt i vardagen. Ärenden hinner utföras i lugn och ro. Morgonpromenaden blir av. Frukosten intas under lugn och ro. Lite pill i lägenheten. Jag läser några sidor i min bok. Träffar en vän. Njuter, njuter och bara njuter.

Idag är en sådan dag. Ledig måndag. Åh, vad jag är glad.

Kameran glömdes oturligt nog hemma. Fotot är från Scanpix.se

Min sötaste kusin Sara och hennes andra hälft Ola, har skapat ett litet underverk, Jakob, som vi nu äntligen har hälsat på. Hur söt var han inte!? Sötare än sötast. Jag var helt salig. Jag och lilla Jakob satt och mös hela kvällen, och det var hur mysigt som helst.

Eller inte. Regnet droppar och smattrar utanför fönstret. Min planerade morgonpromenad är inte så lockande längre. Men sen plötsligt slutar det att smattra på fönsterkarmen. Det är inte direkt att himlen förvandlades till blå och ljus. Himlen är snarare gråare än gråast. Men vad gör det. Min morgonpromenad kan bli av. Jag hoppar ur sängen och skyndar mig iväg. Resultatet blev en 50 minuters härlig powerwalk. Frukost på det och man har hämtat energi för hela dagen. Härligt.

Äntligen har jag genomfört mitt premiärpass på allas favoritpass, zumba. Och ja, det råder verkligen zumbahysteri. Så många kvinnor på ett och samma pass har jag aldrig varit med om på lilla Träningsakademin i Ängelholm förut. Du fick vara glad om du hade en halvmeters omkrets att röra dig på. Galet. Mitt betyg då? Jag får nog ge det några gånger innan jag kan ge zumban mitt rättvisa betyg. Öva på att släppa loss mina höfter. Att få svenska kvinnor att skaka rumpa och bröst, är inte den lättaste uppgift minsann. Alla är vi olika, med olika dansstilar. Och att stå med armarna vidutsträckta och skaka loss i överkroppen utan att bli generad, är en övning i sig. Självförtroende. Jag kände mig som en stel pinne och hur lökig som helst när jag skulle skaka min kropp och höft åt höger och åt vänster. Passet resulterade inte i några svettmängder, men är helt klart ett pass man blir glad utav. Precis som tisdagens kettlebellpass tror jag att zumban kommer passa mig utmärkt i kombination med något annat, så jag får den där känslan av uttömdhet. Jag vill liksom ge allt, och lite till. Svettas och kämpa.

Idag har jag invigt mitt träningskort på Helsingborgs träningsanläggning. Som medlem får man träna både i Ängelholm och i Helsingborg. Min kära kollega, Caroline har, till min stora glädje, nu skaffat träningskort på akademin i Helsingborg, så vi kan träna tillsammans. Så idag begav vi oss på vårt första gemensamma pass, ett Kettlebellpass. Jag har ju några kanonkulor hemma som jag använt lite då och då, allt för sällan dock, så det skulle bli intressant och gå på ett pass för att förnya sig lite och återfå kanonkulemotivationen. Men jag måste säga att jag blev lite besviken. Jag trodde det skulle vara mer koncentrerat på fettförbränning och kondition, men passet riktade sig nästan uteslutande mot ren styrka. Jag ville ha mera swing. Programmet som jag har hemma är betydligt mer krävande, och svetten riktigt droppar de sista minuterna. Klart musklerna fick arbeta idag, särskilt mina stackars svaga axlar, men jag hade önskat lite mer puls. I kombination med till exempel ett spinningpass skulle detta passet vara perfekt och jag kommer med stor sannolikhet att prova det igen.

Idag köpte jag och Mamma oss varsin hattmössa. Nu ser vi ut som två damer från 20 talet, eller två ryssar(!?) om man vill se det från den synvinkeln. Jag och mitt pygméhuvud har lite av en svårighet att hitta hattar och mössor. Huvudet har liksom en förmåga att drunkna i det mesta. Trots att denna var aningens för stor och att vinden säkert kommer yra in i öronen, tyckte jag den passade fint.

Det är min nya vinterjacka som skymtar på bilden…

Lördagskvällen har spenderats hemma hos oss, med Mamma. Vi lagade god fläskfilégryta med ris. Snaskade i oss nötter, choklad, fruktsallad och glass. Mat i stora lass med andra ord. Givetvis satt vi bänkade framför Idol och som alla andra år, uttryckte vi i kör; bästa startfältet någonsin. Fast den här gången tror jag faktiskt att det verkligen är så. Idolerna är ju galet bra.

I pauserna lekte vi med Kims nya leksak, en Iphone. Ni som har Iphone vet den där gulliga katten som härmar. Man säger konstiga fraser till den, sjunger och därefter lyssnar man på den underbara stämman. Vi skrattade så vi nästan storkna, Mamma fick nästan en hjärtinfarkt. Kul leksak, för vuxna (!?). Eller?

Suck och åter suck. Just nu känns det som om jag och älsklingen kommer vara huslösa för evigt. Varför hittar vi aldrig vårt drömhus? Idag var det återigen husvisning och vi gick därifrån, återigen med hängande mungipor. För mycket att göra. Totalrenovering, där bilderna visade motsatsen. Stor besvikelse. Det enda positiva är väl att jag inte blir Hjärnarpsbo igen.

Jakten fortsätter…

Här kommer bildbevis på att jag äntligen har inhandlat en vinterjacka. Jag har länge varit på jakt efter en snygg parkasjacka. Men då jag ser ut som en michelingubbe i de allra flesta med mitt pygméhuvud, har detta inte varit det lättaste. Men nu äntligen. En varm, snygg, formad, svart och lurvig parkas, har till slut blivit min. Jag är såå lycklig.

Mamma och hennes Anders är nyss hemkomna från en underbar resa i vackra Italien. De besökte bland annat Venedig, och rekommenderar oss varmt att besöka detta paradis. Jag har precis fått titta på alla fina bilder som klickades av där nere, och kommer bjuda på några godingar inom kort. Jag fick den här fina presenten som inhandlades på resan. En jättefin berlock. Man ser rakt igenom den och berlocken ser likadan ut på bägge sidor. Tack!

Min fredag började med en mysig morgonpromenad med Mamma. Det är så fint när hösten är på ingång. Alla färger i skogen. Den friska luften. Solen som fortfarande värmer kvar. Härligt. Vi fick med oss några fina bilder från promenaden.