I sju år har min guldiga Bettan varit min trogna följeslagare. Hon har gått att lita på i alla lägen och i alla väder. Hon har inte alltid hanterats varsamt och har stått ut med många, många mil. Och nu är hon slut. Ja, så slut att hon inte ens kunde ta mig hem från jobbet här om dagen. Hon såldes helt enkelt till högstbjudande på sjukhusparkeringen. Min gamla Bettan. Min citrusfärgade ford focus. Jag hängde dock inte läpp så länge, för bara minuter senare blev jag med ny ford igen. Tada, min eller rättare sagt vår nya bil! Brum, brum.

                                                                                            Mage v 29 (v28+6)

Förra veckan var jag på glukosbelastning. Visste inte riktigt vad jag hade väntat mig. Rekommendationen var att ta med sig en citron, vilket jag inte hade, och jag förstår i ärlighetens namn inte vad en citron hade kunnat göra åt denna förfärliga smak. Det var som att klunka en halvliter vatten, utspätt med ett kg socker. Urk. Fem minuter fick du på dig, klunka om du kan. Med en miniklunk var 15 sekund hann jag precis med sista klunken innan klockan hade tickat iväg. Sen efter två timmars ohygglig väntan, ett stick i fingret med beskedet, ingen graviditetsdiabetes här inte. Frukosten vid elva smakade himmelsk efter att ha stigit upp tre och en halv timme tidigare. Tog sedvanliga kontrollerna hos barnmorskan; blodtryck, sf mått, vikt, urinprov och lyssnade på lillprinsens hjärtljud ♥. Kontrollerna var alla bra. Magen har växt ordentligt nu sista två veckorna och jag börjar känna mig rejält otymplig och får ont i revbensbågen allt oftare. Sover jag på höger sidan kan jag vakna och nästan behöva hjälp för att kunna vända mig så ont jag har. Förutom den smärtan har jag inga andra graviditetskrämpor nu och jag hoppas innerligt att jag slipper efter vad jag fick gå igenom de första fyra månaderna. Det räcker och blir över för ett dussin graviditeter. 3 veckor kvar på jobb. 12 arbetspass. Som jag längtar.

Nu är jag i vecka 28 i min graviditet (v 27+5). Jag har nu bara fyra veckor kvar att arbeta, sen går jag på graviditetsledighet i 60 dagar innan beräknad födelse. Som sjuksköterska på kärlkirurgen kan jag inte bli omplaceras under min graviditet och då mitt arbeta både är fysiskt tungt, stressigt, spring hit och dit, lämna och hämta patienter på olika undersökningar eller behandlingar, innefattar tunga lyft, inte tillåter pauser när känner att jag behöver och som krävs att jag skall kunna agera snabbt och vara rörlig i akuta situationer, så är det nästan alltid försäkringskassan godkänner en 100 % graviditetsledighet 60 dagar innan, trots att du inte har några andra graviditetskrämpor. Och som med precis all ledighet så rusar tiden till att bromsa upp precis när man känner att man börjar närma sig det där utmärkande datumet, det sista arbetspasset innan man kan glömma allt vad väckarklocka heter. Där är jag nu. Lillprinsen ter sig i alla fall välmående inne i magen och kör lite träningspass då och då under dagarna, mestadels på kvällarna. För någon kväll sen gjorde han någon rörelse jag inte tidigare upplevt, jag tror det var någon form utav kullerbytta eller vändning. Hela magen var som de sju haven. Märklig känsla. Plutten min. Jag kan tydligt märka att han reagerar på min sinnesställning. Kim hade ett hemskt migränanfall här om kvällen och jag blev jätteorolig, då vakna lillprinsen direkt och blev lika orolig han med ♥ Om lillprinsen är på sparkhumör och leker i magen och jag ropar på Kim så han också skall få känna så lugnar han ner sig direkt när han känner Kims hand på magen. Pappsen verkar ha en lugnande effekt på lillpyret. Trycker man på magen kan man känna olika kroppsdelar, men jag kan inte urskilja om det är huvud eller rumpa jag känner. Mys ♥

Mamma har spenderat fyra hektiska dagar hemma hos oss och agerat Martin Timell. Hon har slitit och arbetat från morgon till kväll med att förvandla vår ovanvåning till precis som vi vill ha det. Tack älskade mamma ♥ Som jag tidigare berättat var väggarna nymålade på ovanvåningen när vi köpte huset i en vit färg. Det finns som sagt en uppsjö av vita färger, och färgen de använt, måste tillhöra något av de fulaste jag sett. Det enorma ljusinsläppet vi har på ovanvåningen gjorde att färgen bröt ordentligt till både gult och grönt i dagsljuset. Taket som var laserat var inte heller någon höjdare, utan där ville vi ha täckande vit takfärg. Taken var en pers, fy tusan vad jobbigt. Stackars mamma. De var tvungna att målas två gånger för att få den rätta nyansen. Och herregud vilken skillnad. Så galet fint. Väggarna var inte fullt lika jobbiga, och likaså här, vilken enorm skillnad. Som svart och vitt. Tänk vilken skillnad rätt färg kan göra. Rummen fick sig ett rejält uppsving och jag kan äntligen se slutet på renoveringen. Nu fattas det bara lister och foder runt väggarna. I källaren står cirka 100 meter lister som nu är grundmålade och därefter slipade. Nu väntas två strykningar av vit lackfärg, några ordentliga mallar, en såg, en massa spik, tålamod och framförallt tid. Sen så…

Redan för flera månader fann jag tapeten som skulle avgränsa vår matsal till vardagsrummet. Kims faster Hanna (som jag tidigare nämnt, har gett oss tipset om att sätta upp en fondtapet på vägen där matsalen slutar för att på så sätt få ett fint avslut i rummet, och fånga upp den urtjusiga petrolgräna färgen som är målad i köket, med en tapet i samma nyans), har granskat tapeten här hemma i dagsljus och tyckte precis som vi, lovely! En tapet som verkligen gör det där lilla extra i ett rum. Pricken över i:et. Tapeten var en randig kreation av petrolgrönt, ljung, drivved och sandfärg - havets färger, precis det vi vill få in i huset. Målaren var bokad (för att först spackla väggarna i matsalen och sen måla både matsal och kök i den fina vita nyansen vi använt i vardagsrummet) och skulle avsluta med att tapetsera fondväggen. Tapeten beställdes och Kim levererade hem den och jag skulle men iver paketera upp tapeten och inspektera och upptäcker till min stora fasa att färgerna inte alls stämmer överens med tapetprovet (!?) Gravid som man är, med ett tålamod och ett humör som med nöd och näppe räcker ett arbetspass, och med en motgångsgräns som knappt existerar, får jag ett bryt. Huvudsyftet med tapeten var ju den petrolgröna randen som i detta fall var helt grå och tapeten har ju då tappat den totala funktionen hemma hos oss. Med gråten i halsen åker vi in och reklamerar på studs. De kontaktar leverantören och efter några dagar får de hem de nya rullarna, som likt förbannat är FEL. Några dagar senare får vi ett samtal att de tyvärr inte kan få fram den rätta nyansen (!?) Dagen därpå skulle målaren tapetsera… Får ett psykbryt de luxe, igen. Blir så arg, så ledsen och så fruktansvärt besviken. Jag försöker hitta alternativ men det enda jag ser är min randiga tapet med de fina färgerna som hade gjort vårt hem magiskt fint. Gråter en skvätt. Bestämmer träff med Hanna på Colorama, de har till och med gått igenom lagret till oss och lagt fram nyanser av petrolgröna tapeter när vi kommer. Hittar inget. Allt är fullt. Inget som passar in. Hittar inte stilen eller känslan jag vill förmedla. Tappar hoppet. Skiter i den j-vla tapeten. Målar vitt istället. Men hittar till slut en hyfsad tapet precis innan jag tänker ge upp. Får med mig några olika förslag hem. Glömmer bort den tapeten som ändå är okej när jag kommer hem då de andra tapeterna demonstreras först och som inte alls stämmer överens om hur jag vill att det skall se ut. Man har ju en plan på hur man vill att stilen skall se ut hemma och då passar det inte med en tapet som förmedlar romantik och blää, hur fin den än är, trots att färgerna stämmer överens. Dagen därpå går jag lugnt och stilla igenom tapeterna igen och hittar på sista sidan den ”glömda” tapeten. Inspekterar och vrider och vänder. Mamma och Kim håller med, den är faktiskt riktigt snygg. Förmedlar mer den stilen och känslan jag är ute efter. Persephone heter den. Petrolgrönbotten som går ton i ton med köksfärgen med vit sand silver metallic guldfärgade grenar (stämmer inte riktigt överens med fotot, tapeten är mörkare och mer petrolgrön, den ser inte heller så blå ut i verkligheten). Passar perfekt till de färger jag vill inreda med; vitt, drivved, betong och andra gråa nyanser, svart och med en färgklick av ljung. Ska fundera på den lite till, men just nu står den högt upp på vill ha listan.

Egentligen var detta ett vårprojekt, men Kim kunde inte stå ut med våra sjumeter höga tojor som tog allt ljus och som gjorde vår trädgärd helt insynsskyddad. Jag tror dessutom att han tyckte det var riktigt roligt att hålla på med yxan och motorsågen. Detta projekt utfördes i november december någon gång. Jag ligger som sagt en aningens efter i bloggandet av renoveringen.  I detta moment var jag inte arbetsledare utan höll mig i tryggt förvar inomhus. Vi har fortfarande en hel del rötter kvar i trädgården som inte orkats dra upp och vi har varit säkert minst fyra resor till återvinningen med fulla tojsläpp, då vi fotfarande har ett litet majbål på tomten kvar. På tal om återvinningen så har vi hela källaren fylld med svarta soppsäckar med renoveringsskit, ett piano och flera gamla möbler som måste lämnas. Varför drar man alltid på tråkiga saker?

Planen är att sätta upp ett snyggt staket längs vägen där tojorna stått. Tror det kan bli riktigt charmigt.

Före och efter. Med hjälp utav lite sandpapper, målartvätt, grundfärg och svart snickerifärg förvandlade jag dessa fula fönsterbrädor till svarta fina. Ett litet lätt arbetspass och lite koncentration och vips så är det färdigt. Kul och pyssla när man blir så nöjd med resultatet.

Den här kreationen kommer jag spatsera runt med när lillprinsen kommit till världen. JOOLZ Day Earth Edt. Cactus green heter vagnen och är en special edition ifrån Joolz Day. Just den här färgkombinationen har endast släppts i ett begränsat antal här i Sverige och jag kommer troligtvis vara ganska ensam om min kaktus gröna vagn till lilleman. Som säkert alla andra blivande mammor har jag lustläst internet runt om för och nackdelar, vad man skall tänka på och vad som är bäst för barnet, men framför allt vad passar just oss och våra promenadstråk. Barnvagnsdjungeln är minst sagt en lätt marknad och det är lätt att tappa bort sig totalt. Efter mycket letande fann jag just denna Joolzvagnen. Ingen annan vagn hade direkt fallit mig i smaken, och såklart att man inte bara skall gå efter utseende, funktion är ju a och o, särskilt när det handlar om saker till sin lilla guldklimp. Men icke att jag ska spatserar runt med något fult åbäke som bara är praktiskt, nej, det vill jag inte, utan funktion och utseende i ett.  Listan var uppradad med vad som skulle inspekteras och barnvagnsaffärer var uppskrivna och jag och Kim begav oss iväg. I första affären hittade vi ingen som vi gillade. Affär nummer två var Beba barnbutik, den butik som säljer Joolz, och jag var på helspänn. Så fort vi kom innanför dörren möttes vi utav skönheten och oohh my, så galet fin den var! Vi fick vagnen instruerad och den verkade riktigt enkel och smidig. Hög och rejäl. Stabil. Den gröna färgen var riktigt härlig och de bruna läderdetaljerna gjorde verkligen sitt. En nackdel fann vi, och det var den lilla varukorgen. Jag får väl se hur mycket jag grämer mig över detta i framtiden. Vi jämförde vagnen med I candy vagnen som jag också läst lite om, som fanns i butiken men den var så pluttig och låg i jämförelse och det var också detta som gjorde att Kim verkligen också fastnade för Joolz. Kim med sina nästan 190 centimeter skall inte behöva böja sig till knäna för att plocka upp lillprinsen. Vi gick till tredje och sista affären men då såg alla vagnar löjligt tråkiga ut och jag hade redan bestämt mig. Två dagar senare var vi med barnvagn och nu står den gröna skönheten och väntar på att bli hämtad. Längtar!

Förutom att mamma målade om vardagsrummet i en fin härlig vit nyans, målade hon även vitt i tvättstugan där det tidigare var målat rött. Bilder på detta kommer senare då tvättstugan för närvarande agerar vind och inte är presentabel på bild. Kims faster är en klippa på allt som hör färg till och har hjälpt mig med nya färger till huset. Rött är fint på rätt plats. Och rätt plats är inte hemma hos oss. Det höll faster Hanna med om och berättade att vi har helt fel ljus i vårt hem för att använda oss utav rött på väggarna och att huset ligger för nära havet för att använda röd färg. Så därför blev tvättstugan vit och likaså köket som var målat i samma nyans var tvungen att målas om. I köket rekommenderade Hanna en petrolgrönfärg där vi tog in havets färger. Hade jag valt själv hade det blivit vitt. Vilket enligt henne hade smält in i köksluckorna och bara blivit menlöst. Så Petrolgrönt blev det. Tada. Inte bästa bilderna, men ni får en skymtning av hur det ser ut. Tänk vad mycket lite färg kan göra. Och så mycket man inte kan om färgens påverkan. Att välja färg i butik med hjälp utav en försäljare är också helt fel, då de inte har en aning om vilket ljusinsläpp som finns i rummet. Det är en ren chanstagning om det passar eller inte. Köket blev med denna blå grön gråa färgen något helt annat. Mildare på något sätt. Färgen liksom ändrar färg med ljuset och vi är så nöjda med den. Tack Hanna och tack mamma för att du målat så fint.