En dag skriven av David Nicholls, är berättelsen om Emma och Dexter, Em och Dex, Dex och Em. Berättelsen sträcker sig över tjugo år. En dag, den 15 juli från 1988 då de tillbringar natten tillsammans efter att de tagit examen från universitetet, varje kapitel handlar därefter om den 15 juli 1989, 1990 och så vidare. Efter natten de tillbringade tillsammans går de skilda vägar, utan att veta om de någonsin kommer se varandra igen. Men det gör de, såklart. En stark vänskap uppstår. En vänskap som innerst inne bottnar i djup kärlek. En dag är en alldeles underbar bok. Den gör mig lycklig, glad, sorgsen och allt där i mellan. I oktober kommer den upp på biodukarna, och det roliga var att när jag läste boken så tänkte jag, att detta är en bok man aldrig kan göra rättvis på duken, om jag har fel det återstår och se. Läs, läs, läs!

En oförglömlig dag i kärlekens tecken. Förra helgen, den 27 augusti 2011 fick vi äran att få vara med när Margaretha och Sebastian blev Mr and Mrs Lang. Kärleken från brudparet överglänste allting annat denna ljuva sommar(!?) eller snarare höstkväll. Åh, de båda var så lyckliga, så kärleksfulla och alldeles ljuvliga mot varandra. Allt var perfekt. Från vigelsen, till maten, talen, gästerna – Sverige möter Tyskland, lokalen, dansen, tårtan, ja precis allting var sådär bra som man bara drömmer om.  

Black Swan är den extremt hypade filmen som kretsar kring en ballerinas sammanbrott. Med Nathalie Portman i huvudrollen får vi se hur det är att leva som en neurotisk hårt arbetande ballerina, vars ändå mål är att bli utvald att representera både den vita och den svarta svanen i uppsättningen av ”Svansjön”. Jag hade nog lite för höga förväntningar inför denna ”genialiska” film, och jo, detta är nog också Nathalie Portmans genombrott, men nej, den föll mig inte riktigt i smaken.

Hanna är numera Londonbo. Där bor hon med sin fina son Noah. Vi gick högstadiet och gymnasiet tillsammans och har flera galna minnen tillsammans. För ett tag sedan träffades jag, Hanna och Annika över en fika. Det var flera år sedan sist. Så det blev en uppdatering från alla dess håll. Så trevligt. Det mysigaste av allt är att när Hanna och Noah är i Sverige hos sina föräldrar så kommer vi efter flytt bara bo några meter ifrån varandra, hur härligt är inte det.

Så här ser jag ut efter 70 minuter hos frisören. Några centimeter kortare och lite lugg. Så skönt, jag känner mig som en ny människa.

Efter en god frukost på balkongen tog jag min cykel och trampade iväg genom Kronoskogen bort mot Sibirien och ner på stranden. Så lugnt och fridfullt, precis vad jag behöver.

Som jag nämnt flera gånger innan, ska min älskade vän Caroline ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm. Hon behövde ett miljöombyte och har hittat boende och jobb som syrra på kärlavdelningen på Karolinska i Solna. Nu börjar det verkligen närma sig och det är idag mindre än två veckor till flyttlasset går. Mina Stockholmsvisiter hoppas jag kommer bli mååånga framöver. Så igår hade fina Petra fixad ihop en överraskningsmiddag åt Caroline. Tyvärr var det många som hade förhinder, men vi var en tapper skara på fyra personer. Petra är en strålande kock i köket och serverade en helt underbart god trerätters. Först ut var det mozzarellasticks och jalapeñossticks som hade gottat till sig i fritösen. Om jag ska införskaffa mig en sådan! Därefter var huvudmenyn en nudelblandning med tigerräckor och fantastiska kryddor med hembakt bröd. Åh, så ljuvligt gott. Till dessert hade Petra hämtat in inspiration från Bloggfamiljens blogg matplatsen a la polkagristårta med hemmalagad chokladsås. Behöver jag ens säga hur gott det var. Kvällens timmar gick åt, åt att prata jobb, prata minnen, skratta, hoppa studsmatta och skratta ännu mer, prata Stockholm och mycket mycket mer. När det var dags att säga hejdå var jag så trött så jag nästan inte orkade stå upp längre. På fjorton dagar har jag arbetat tolv A turer, vilket innebär att väckarklockan ringer strax efter 05:00, gäsp. Idag hade jag äntligen en kväll inplanerad på schemat och sov som en stock tills jag vaknade av mig själv. Hur härligt är inte det. Tack alla inblandade för en toppenkväll.

Av någon konstig anledning var nästan alla mina bilder från kvällen ”skadade filer” och kunde inte importeras!? Ni får hålla tillgodo med bild över huvudrätten, tills Caroline har publicerat sina.

Igår fyllde Sam 4 år. Usch, jag blir mörkrädd så fort livet far fram. Lilla söta, fina, underbara Sam firade sin 4 års dag igår, med buller och bång. Frågar man Sam, var nog paketöppningen kvällens höjdpunkt. Vilken lycka. Vad köper man åt en 4 åring som har allt? Då jag äntligen fick vara lite ledig så hade jag tiden att gå en sväng på stan, hittade ett sött puzzel och ett memo, som jag tyckte skulle passa henne perfekt. Vi bjöds på pastasallad och couscoussallad med tillbehör, tårta och godis. Sedan blev det såklart mycket hussnack. Helt underbart att vi också snart skall bli Vejbybor. Hela Kims släkt bor där ute, i Magnarp eller i Vejbystrand. Gång eller cykelavstånd till dem alla. Helt underbart! Som jag längtar.

Så typiskt mig att glömma bort kameran. Istället har jag norpat en fin bild på Sam från Ingelas (mästerfotografen) facebookssida.

Älskade Gilmore girls. Hur kan sju säsonger helt plötsligt vara slut? Hur konstigt känns inte detta, att inte kunna trycka på play och lägga sig tillbaka och lyssna på Lorelais rapa repliker. Bli tokig över att inte Luke och Lorelai blir ett par. Följa Rorys äventyr på Yale och kärlekssagan med Logan. Fredagsmiddagarna hos mormor och morfar. Ja till och med Kirk saknar jag. Samtidigt som man bara ville komma till slutet, för att innerst inne visste man hela tiden hur det skulle sluta, och man bara längtade tills det skulle bli DOM, hela, hela tiden, men samtidigt ville man dra på det, skjuta fram sista säsongen för att ha serien kvar… Åh, svårt det där med att båda vilja ha kakan och äta den. Jag har ju hela serien i bokhyllan så en vacker dag börjar vi från början igen.

Äntligen är den efterlängtade soppkvällen bestämd. Sedan säkert ett år tillbaka har Kim talat ivrigt om att införskaffa soppkvällar. Man kan sammanfatta det som mycket snack men ingen verkstad, (är det så man säger?). Men nu äntligen tog vi tag i det. Vi förde det på tal under söndagens fika och vips var första soppkvällen inbokad, redan dagen efter. Så i måndags var det soppkväll. Först ut var Sofie, Fredrik och Max som kockade till en riktigt god gulaschsoppa. Mums, vad gott. Så från och med nu kör vi halv åtta hos mig, soppkväll, vardagsmat, ja du bestämmer själv. Inga konstigheter eller krusiduller, utan ren och skär vardagsmat. Så har du något gott recept på en mustig höstsoppa, tar jag tacksamt emot inspiration.

Bloggtorka har det visst varit här ett bra tag nu. Fy och skäms på mig. Får beklaga mig på för mycket jobb och för lite sömn, dålig kombination. Har såklart hunnit med mer än att bara sova och jobba. Jag har hunnit med att kolla räntans utveckling, vareviga dag, varit uppdaterad på börschocken. Varit utbjudna på middag hos svärföräldrarna, överdrivet gott var det. Marathontittat sista säsongen på Gilmore girls, mysigaste serier ever, har nu bara ett fåtal avsnitt kvar, snyft. Haft lördagsbesök av finaste lilla familjen Caroline, Kristoffer och Filip. Det lyxigaste av allt var att maten anlände med familjen och dukades upp på framför ögonen på vårt köksbord efter jobb, det kallar jag lyx. Veckan slutade med en fikakväll hos en annan underbar familj, Sofie, Fredrik och Max. Det var en snabbuppdatering från förra veckan.

De senaste fem dagarna har min kära moder varit inneboende hos oss. Hur mysigt som helst. Men visst längtar vi tills vi bor i huset och våra gäster får ett eget rum med en ordentlig säng, och inte behöver ligga på madrass på golvet och ha packningen i vardagsrummet.

I dagarna har vi såklart varit ute och spanat på nya huset. Mamma har fått ge idéer på hur vi skall göra i trädgården, eller rättare sagt hela trädgården är lämnad i hennes händer. Hon får vara arbetsledare och Kim och jag får arbeta hårt för att få den sjuttioåriga trädgården att bli mer som vår. Det kommer ta tid, tid och åter lång tid. Grattis träning kan man också se det som. Vi har även badat och solat. Plockat snäckor. Strosat runt på den internationella matmarknaden i Ängelholm och ätit indisk mat. Handlat på oss både det ena och det andra på både marknaden och på stan. Åkt ut till Höganäs för inspiration på Slottsstallarna och på Magasin 36. Grillat med mormor och morfar.  Bläddrat tapeter och letat färger. Och mycket mycket mer. Mamma blev så inspirerad att hon vill lämna Dalarna och också flytta ut till havet och Vejbystrand.  Idag lämnade vi kära mammsen på flygplatsen och nästa gång vi ses är det i nya huset. Åh, vad vi längtar.

Ytterligare två böcker har hunnits bli lästa. Böcker jag funnit på diverse bokbloggar och fastnat för. Först ut var Om jag stannar som utspelar sig under 24 timmar. 24 fruktansvärda timmar, där hela livet förändras för Mia. På ett ögonblick förändras allt. Det sista Mia minns är att hon sitter i baksätet i bilen tillsammans med sin familj. Det har snöat på morgonen och de är på väg till goda vänner. I nästa ögonblick ser hon sig själv bli buren ut ur bilvraket och räddningspersonalen kämpar för hennes liv. Under kommande 24 timmarna får vi följa Mias tankar och lära känna henne och de som står henne närmast. På bokens knappa 200 sidor hinner författaren Gayle Forman verkligen leverera. Det här är ytterligare en bok som berör, som fängslar och är omöjlig att lägga ifrån sig. Den träffar rakt in i hjärtat. Som tur var hade jag beställt uppföljaren med den olycksbådande titeln När jag lät dig gå, som jag började läsa direkt efter sista mening och inte slutade läsa förrän den bokens sista mening. När jag lät dig gå utspelar sig tre år efter den tragiska bilolycka, mer kan jag inte berätta för att inte förstöra två alldeles underbara läsupplevelser för er. Läs, läs,läs!

Sista semesterdagarna flög förbi. Nu har jag dessutom hunnit arbeta en hel vecka utan att ha hunnit med bloggen. Sista fredagen på semestern firades med Annika och Helen med hemmalagade pizzor, underbart gott. På lördagen mötte vi upp min fina barndomsvän Maria och hennes Peter i Vejbystrand för husvisning och god fika på Lillaro. Kvällen firades därefter ute i Härslöv, där min finaste vän Caroline anordnade kombinerad födelsedagsfest/avslutningsfest. Caroline har fått jobb uppe i Stockholm på kärlavdelningen på Karolinska och ska testa på storstadslivet några (något om du frågar mig) år. För mig är detta såklart en enorm förlust, att förlora både en kollega och en underbar vän. Men vi har ju trots allt bara en timmes flyg i mellan oss, så det ska väl inte hindra oss från att glömma varandra, men ändå. Jag kommer sakna henne vansinnigt mycket. Festen hon anordnade var hur som helst helt fabulous. Vi blev indelade i lag och hade tävlingar hela kvällen. Bjöds på en helt fantastisk grillbuffé med snäppet värre efterrättsbuffé, tack snälla rara Carolines föräldrar för ett helt fantastiskt jobb i köket! De dracks och skålades och sjöngs hela kvällen lång. Perfekt avslut på en fyra veckors lång semester.