Jag tillsammans med två av mina favoritsjuksköterskestudenter under utbildningen i Halmstad 2007-2010.

Det var inte länge sedan jag själv var student. Kände nervositeten. Kraven av att kunna vara självständig. Initiativförmågan som alltid skulle infinnas. Kraven på att inte göra fel. Misslyckas. Idag är jag handledare åt denne snart nyutexaminerade sjuksköterska. En uppgift som kräver både tålamod och kontroll. Men en uppgift som för mig, som trots allt fortfarande känner mig ganska ny, i rollen som sjuksköterska, är enormt lärorik. I sex veckor kommer jag ha en tassandes student i mina hälar, så önska mig lycka till!

I brevlådan väntade ett paket, adresserat till mig. Alltid spännande med paket, fastän man vet vad som finns i. Det är charmen med att beställa via nätet, längtan tills paketet dimper ner i brevlådan, eller tills man får springa till posten att hämta ut. Tre randiga kompressionsstrumpor. Det var vad som väntade. Att springa upp och ner i korridoren på jobb i nio timmar flera gånger i veckan, sätter sina spår. Efter varje arbetspass svullnar benen upp och strumporna lämnar märken. Inte bra. Och vem vill springa runt med apotekets tantstrumpor? No no. Modet inom sjukvården är dessa stödstrumpor i modefärger (!) som kan beställas från pahnemedic.com. Vi får se om jag tillhör den skaran som endast kör strumpor och klänning till sommaren. Men till dess får dem skymta fram i mina sköna eccosandaler.

Måndagen den 15 mars. Första dagen jag skall arbeta självständigt som sjuksköterska. Lite nervöst. Håll tummarna för att jag får en bra kväll. Jag trivs hur bra som helst på jobbet. Kirurgi är verkligen min grej. Och vår specialitet kärl, är mycket intressant. Kollegorna är ett glatt och trevligt gäng. Mitt jobb som sjuksköterska är galet roligt. Meningsfullt. Ansvarstagande. Stimulerande. Stressfyllt. Vad mer kan man begära för att trivas på sin arbetsplats? Okej, det finns en sak som skulle höja mitt arbete ytterligare ett trappsteg, lönen. Tyvärr prioriteras inte vårt arbete och lönen blir därför därefter. Men tillbaka till trivseln. Att trivas på sitt arbete är en förutsättning för att känna glädje i vardagen och livet. Det är till din arbetsplats du skall gå till dag ut och år in. Att inte ha ett lustfyllt arbete som framkallar ångest, gör ingen individ bra. Det finns så många möjligheter till utveckling och stimulans, så varför stanna kvar och stampa. Byt arbete. Våga ta steget.

Du har dina lediga helger planerade ett år i förväg.
Du har fått en rynka mellan ögonbrynen av att ha försökt låta bli att andas in de olika mänskliga dofter du stött på genom åren.
Din urinblåsa har en kapacitet som fem andra personers tillsammans.
Dina fötter är något större och något tjockare än Fred Flintas.
Ditt immunförsvar är så välutvecklat att det vid ett par tillfällen dödat mullvadar i din trädgård.
Du tycker att du haft en rejäl lunchrast när du hunnit ta en kopp kaffe och sedan faktiskt hunnit dricka upp den innan den kallnat.
Du säger till dig själv: "Vilka härliga vener" när du möter en fullständig främling i affären.
Du går långa omvägar runt äldre, skröpliga personer i köpcentret därför att du inte vill riskera att behöva utföra hjärtlungräddning på din lediga dag.

Första arbetsveckan är nu avklarad. Känner mig fortfarande vettskrämd för den dagen min inskolning är över. Har 16 pass inskolning, vilket kan tyckas vara lite, då det är en oerhört smal specialitet jag skall hinna lära mig. Men efter varje dag på jobb fylls huvudet med nya saker, så detta skall nog gå vägen. Alla har välkomnat mig med öppna armar och jag trivs redan jättebra. Trevliga kollegor är minst lika viktigt som ett meningsfullt och roligt arbete. Tänkte bjuda på en liten sjuksköterska in action bild. Action och action, jag står nere i det alldeles för skräckligt fina omklädningsrummet. Det skimrar i sina orangea och mossgröna färger. Det är minsann inget modernt sjukhus jag arbetar på. Här går alla färger i 70-talets tecken. Det skrämmande är att man vänjer sig…

Foto: Scanpix

Inget mer plugg. Inga tentor. Inga seminarium. Inga måsten. Det är över. Jag har nu, denna ljuvliga tisdag, avslutat mina högskolestudier. På fredag tar jag examen. Får mitt examensbevis. Snart håller jag min sjuksköterskelegitimation i handen. Halleluja. Jag har fortfarande inte förstått att jag inte ska åka till Högskolan i Halmstad något mer. Okej, kanske i framtiden, när jag vidareutbildar mig. Utan istället ska jag åka åt motsatt håll. Till Helsingborgssjukhus. Jag ska arbeta på avdelning 31. En kärl och onkologisk kirurgavdelning. Som SJUKSKÖTERSKA.

Jag kan inte tro det är sant, men idag hade vi vår sista föreläsning. Sista föreläsningen på sjuksköterskeprogrammet. Helt ofattbart. I morgon är sista skoldagen, med examinationsseminarium. På fredag tar jag examen (!?). Tre år har gått fort. Mycket fort. När jag tänker tillbaka till termin 1. Då kändes det som evigheter tills jag skulle bli legitimerad sjuksköterska. Nu är jag där. Som student är man alltid skyddad. Har alltid någon som observerar dig. Någon som kontrollerar att du gör rätt. Men nu. Nu skall jag stå på egna ben. Ta egna beslut. Avgörande beslut. Ha någon annans liv i mina händer. Ett stort ansvar. Steget ut i arbetslivet. Min framtid.

Vilken härlig dag. Vitt på marken. Blå himmel. Minusgrader. En riktig vinterdag. Förutom flertalet timmar hos frisören har jag idag skrivit på min kommande anställning. Jobbet jag har fått är på Helsingborgs lasarett. En kirurgavdelning. Avdelningen består av två korridorer med olika specialiter. Jag kommer arbeta med kärlkirurgi och onkologi, bland annat bröstcancer. Jag tror detta är ett arbete som kommer att passa mig jättebra. Ett arbete som är stimulerande, tekniskt med korta vårdtider och varierande åldergrupper. Precis vad som passar mig.

Puh. Nu kan jag äntligen pusta ut. Idag har jag haft mitt bedside test på akuten. Halmstad Högskola har sedan några år tillbaka infört en Nationell klinisk slutexamination för sjuksköterskeexamen. Slutexaminationen är detsamma för ett antal sjuksköterskeprogram runt om i landet. Slutexaminationen innehåller, dels den skriftliga tentamen, som jag genomförde för någon vecka sedan, och dels en praktisk del. Den praktiska delen går ut på att studenten under 3 timmar bedöms gällande förmågan att genomföra omvårdnad på ett systematiskt sätt. Det hela gick ut på att jag först genomgick en förberedelsefas, därefter inhämtade jag tillräckligt/nödvändig information från patienten, utförde adekvata undersökningar och kontroller, för att på så sätt kunna upprätta en god omvårdnadsstatus. Vidare skulle jag reflektera kring alternativa diagnoser, problem, åtgärder och behov gällande patientfallet. Därefter planera nödvändiga åtgärder. I alla faser bedömdes jag av en bedömare, som inte träffat mig innan, gällande mina olika utförande. Jag fick ta hand om två olika patientfall. Ett ortopediskt fall och ett medicinskt. Det hela gick hur bra som helst, trots lite nervösa nerver vid starten. Jag blev klart godkänd!

Idag var dessutom min sista dag på akutmottagningen. Känns konstigt och lite tråkigt. Jag har verkligen kännt att det är här jag hör hemma. Akutplaceringen har helt klart varit min bästa placering. Mina två underbara handledare ska ha ett stort tack. Aldrig tidigare har jag sett ett sådant engagemang. De hade till och med formulerar ett eget bedömningsformulär där de på en hel A4 beskrivit positiva saker om mig. Kan man bli mer rörd? Jag har haft fem otroliga veckor, där jag lärt mig något nytt varje dag.

Ytterligare ett glatt besked. Jag är godkänd på den nationella tentamen. Tjoho vad skönt! Är precis hemkommen från ett intensivt, men galet intressant pass på akuten. Vi fick in tre traumalarm på raken. Fullt ös. Tur man åt rejäl frukost kl 05:30. Blev lunch vid två-tiden. Det där med att äta kan man aldrig räkna med när man jobbar på en akutmottagning.

Idag är det tisdag och jag är ledig. Eller ledig är väl kanske fel ord. Sitter och försöker komma på en bra presentation av min C uppstas. Det ingår i kursen vi läser nu att presentera sin uppsats på praktikplaceringen. Och det är inbokat på fredag. Jag skrev om sjuksöterskans ledarskap i den patientnära omvårdnaden. För den som är intresserad av att läsa min uppsats, klicka HÄR.

Grått avlöser grått. Inte en solskymt i sikte. Längtar till våren. Till sommaren. Att få använda snygga solglasögon.
Har nu vaknat till liv efter två intensiva nätter på akuten. Tempot har varit högt och ambulanslarmen har avlösit varandra. Jag har nu avverkat nästan alla delar på akutmottagningen, förutom AVA. Kirurgakuten, medicinakuten och nu sist barnakuten. Alla enheter har varit lika intressanta, dock kan jag inte vara lika självständig med barnen. Svininfluensan kommer in på löpande band och vi har värsta munderingen på oss för att förhindra smittspridningen. Till barnen leker vi att vi är rymdvarelser. För det är vad vi liknar. Nu, mys i soffan med film och godis.