I och med min frånvaro av helg, blev det lite helgmys igår kväll istället. Vi tillagade supergoda salviakryddade kycklingfiléer med tomatrisotto. Hyrde New moon och stoppade i oss massor med naturgodis. Mys. Hade huvudvärk precis hela kvällen, men son härligt nog är borta idag. Resten av veckan kommer att tillbringas på jobb, så det var för väl att huvudvärken gav med sig. Idag har jag upplevt den stressigaste dagen sedan jag började arbeta som sjuksköterska. Men på någon konstig vänster löste sig allt till slut och jag hade allt under kontroll vid överlämningen. Ingen rolig dag. Av allt jobbigt kommer väl något positivt. Så förhoppningsvis har jag väl lärt mig en hel del nya saker idag. Min kropp är fortfarande inte hundraprocentig så för säkerhetsskull blir det till att vila från träning idag. Igen. Tråkigt.

Springtime 10 km, april
Broloppet 21 km, juni
Tjejmilen 10 km, augusti
Lidingöloppet 30 km, september

Usch, ser verkligen jobbigt ut det där. Om min kropp skall orka med dessa mastodontprestationer är det nog bäst att lägga upp någon form utav träningsupplägg. Broloppet springs mestadels på asfalt, i en relativt flack banprofil. Lidingöloppet däremot som blivit utnämnt till världens (!?) största terränglopp i Guinness rekordbok, har en banprofil med tuffa backar både upp och nedför. Lidingöloppet kräver träning i både nedförs- och uppförsbackar och därmed behöver största delen av träningspassen läggas i terräng. Milloppen ser jag mer som motivationslopp och inget jag tänker lägga min fokus på i min träning. Min träning måste fokuseras på långpass, intervallpass och backpass. För att känna på kuperad terräng får det nog bli några besök i slalombacken på Vallåsen. Att ta sig ned på ett smidigt och framgångsrikt sätt i tuffa nedförsbackar är inte min starkaste sida. Det är lätt att man bromsar med benen och spänner sig, och slösar då onödigt mycket energi nedför. Ett specialinslag av intervallpass nedför borde kanske vara något. Kanske ska jag sätta upp mål på totalt antal löpta km varje vecka. Att jag i några veckor framöver måste komma upp i 30 km och senare, ju längre långpass jag orkar springa, öka antalet km. Mina löparkompisar Maria och Caroline kommer även komma in i mitt träningsupplägg. Att kämpa sig igenom långpass själv, kan göra även den starkaste uttråkad. Trevligt sällskap är då aldrig fel.

Måndag. Ny vecka. Den dåliga blogguppdateringen under helgen beror dels på att hela helgen, förutom lördag, har tillbringats på jobb. Och dels på att jag inte blitt kvitt det dumma viruset som angripit min kropp. Jag har dessutom drabbats utav en huvudvärk som inte är av denna värld. Imorse fick jag hålla i mitt huvud med båda händerna för att ta mig upp ur sängen och hämta en huvudvärkstablett. Kändes som någon borrade i skallen på mig. Nu, några timmar senare mår jag bättre. Jag som skulle springa idag. Suck. Mina träningsdagar tickar iväg. Snart är det dags för årets första lopp. Stress. Stress. Imorgon blir det i alla fall powerplate efter jobbet. Löpning blir det förhoppningsvis på onsdag. Ja, det måste det bli.

Kicka gärna in min blogg lite senare. Jag skall nämligen publicera mitt kommande träningsupplägg. Mastodontprestationer är vad som väntar. Vad har jag gett mig in på?

I lördags hade jag och Anna fixat ihop världens mysigaste dag till vår fina vän Peggy, som skall gifta sig i maj. Peggys riktiga möhippa skall gå av stapeln i Stavanger, där hon bor sedan en massa år tillbaka, och varken jag eller Anna har möjlighet att närvara, så vi hade fixat vår alldeles egna dag till Peggy.

Dagen startade med att vi hämtade upp en ovetandes Peggy hemma hos hennes föräldrar. Vi packade in henne i bilen och vår chaufför var redo att ta oss vidare. Men vår kära chaufför, läs Kim, hade suttit och lyssnat på radio i den lilla halvtimme som det tog innan Peggy blev packad och klar. Dåligt batteri i kombination med radiolyssnande är lika med en bil som inte vill starta. Hoppsan. Peggys Tronna och Kim fick plocka fram musklerna och putta upp bilen för en liten backe och sedan rullade vi nedför backen och hoppades på det bästa. Vilken syn. Ha. Och yes, bilen startade. Väl på motorvägen kunde vi alla pusta ut. Vi korkade upp champagnen och skålade vår fina vän. 

Bilfärden tog oss till Hotel Skansen i Båstad där kallbadhuset stod först på schemat. Där njöt vi av bastu och bad i Kattegatt. Ja, vi bada i havet. Det var fyra grader varmt. Eller kallt kanske är ett mer passande ord. Vi värmde oss i den japanska utomhuspoolen som var härliga 38 grader. Att kallbada var verkligen en upplevelse i sig. Efter en grundlig planering om hur detta dopp skulle utföras, sprang vi skrikandes nedför trappan. Skrikandes upp för trappan igen. Väl i bastun konstaterade vi alla tre att detta var ju riktigt kul. Efter tre modiga dopp kan vi nu stolta titulera oss som rutinerade kallbadare. En upplevelse jag definitivt kommer göra om.

Efter kallbadhuset var det dags för lunch. Vi avnjöt Sands fantastiska helgbuffé. Och vilken buffé, där fanns sillinläggningar, fräscha sallader, broccolisoppa, varmrätt av både kött och fisk, goda ostar, frukter och ett enormt dessertbord. Ett glas rosé till detta och vi var mer än nöjda.

Med utputande magar var det dags för lita avkoppling på Hotel Skansens SPA avdelning. Vi ångbastade, badade i den klöverformade poolen med havsutsikt, i den japanska tempererade poolen och drack mängder av välbehövligt vatten.

Klockan börjar närma sig kvällen och vi åkte hem till mig. Vi piffade till oss. Korkade upp vinet. Och tillagade tillsammans en härlig fisksoppa från paradiset. Vi skålade för en underbar dag och hoppade att kvällen skulle fortsätta i samma anda. Vi pratade minnen. Vänskap. Skrattade. Framåt småtimmarna tyckte vi det var dags att plocka fram singstar. Vi ylade i extremt falska toner i flera timmar. Råkar av en slump trycka på uppspelningsknappen och inser att nej, melodifestivalen är inget för oss. Men vi sjunger glatt vidare, för vem bryr sig egentligen om hur det låter. Vi bjuder på oss själva och vi har kul, kul, kul. Tack för en fantastisk dag och kväll tjejer.

Fruktlycka. Jag har väntat hela dagen på att vår fruktlåda skall anlända. Och nu äntligen stod den där, när jag för 20:e gången öppnade ytterdörren för att titta, och väntade på att bli uppäten. Beställde en annan variant denhär gången, för att kunna jämföra. Nu fick vi förutom frukt med några andra varor, som kan variera från gång till gång. Päronjuice, någon form utav marmelad och hasselnötter var vad som väntade i lådan denhär gången. Frukterna var inte heller dem samma som sist. Nya sorter av både päron och äpple. Mangon fattades, till min stora besvikelse. Vindruvorna hade bytt färg. Men annars ser allt magiskt gott ut. Utvärdering sedan sist är att ekologisk frukt är hundra gånger godare än vanlig. Jag åt dem godaste vindruvorna någonsin. Dem röda äpplena var magiska. Och slutligen, mangon smaka nästan, nästan lika bra som i Thailand. Årstiderna får ett mycket bra betyg helt enkelt.

Våren är äntligen här. Efter en svettig joggingrunda kan jag konstatera att en kortärmad tröja hade varit ett mer passade klädalternativ för dagens träningspass. Strålande sol och härliga 15(!?) värmande grader. Men ändå är jag arg, eller mer ledsen. Vaknade imorse och var tjock i halsen. Min sambo kände sig också sjuk. Flera på jobbet är sjuka. Peppar, peppar, men jag brukar klara mig från envisa virus. Nu när jag äntligen börjat träna är det, det sista man vill, att bli sjuk. Det kan förstöra ett helt upplägg. Att få börja om. Kände mig dock bättre efter lunch och begav mig ut på mitt bestämda träningspass. Samma som sist var planen. 8 snabba asfaltskilometrar framför mig. Men både kroppen och framförallt min skyhöga puls tyckte inte alls att detta pass lämpade sig. Redan efter fyra kilometer hade jag bestämt mig för att gena och kapa av rundan. Träningspasset slutade på 6.3 km med ett genomsnittligt tempo på 5.36 /km, min puls låg på höga 175 slag/min och som mest på 186 slag/min, vilket närmare bestämt borde vara min maxpuls. Inte bra. Nu blir det viloläge för min del. Jag vägrar att bli sjuk nu.

Yes. Broloppet 2010 here I come. Äntligen fick jag tag på en startplats. Och i sista sekund för att göra ett namnbyte också. Det var min fina vän, Maria, som själv varit på jakt efter en startplats, men som redan funnit en, fick napp på en startplats. Några timmar senare är den min. Tusen tack. Nu gäller det att sätta igång med träningen på riktigt. På tal om träning, så avstår jag dagens planerade löpning idag. Genomförde ett minst sagt jobbigt powerplatepass igår, vilket gjorde sig påmint idag med ett par trötta ben. Ansåg ganska så snabbt, att en vilodag borde stå på schemat idag. Det får bli löpning imorgon istället med ett förhoppningsvis piggare ben.

En utav mina allra bästa vänner har nyligen fått barn. Första i tjejligan. Lycka. Jag besökte dem redan på BB, dem nyblivna föräldrarna. Mäktigt stolta över vad som vuxit inne i Annikas mage. Och vilken drömgraviditet. Inte ett extra kilo. Idag kan du inte ens se att hon varit gravid (!?). Ja, tack. Fina Annika. Idag besökta jag dem hemma, i dem nyetablerade rutinerna. Mitt på golvet står en trendig (såklart) barnvagn med en sovande Lexia i. Dem små armarna ligger uppåt, som bevis på att hon är trygg och tillfredsställd. Annika ammar henne när hon gnyr till och vi byter blöja. Sen sover hon vidare och Annika tittar till henne titt som tätt, så hon säkert andas. Hennes sambo undrar varför dem inte gjort detta tidigare. Vi tillbringar några timmar med bebispratt, livet och det senaste skvallret. En semla och en kopp tea slinker också ner. Mysig eftermiddag.

Tänkte dela med mig av ett gott recept som vi tillagade igår. Fänkålstagliatelle med saffran och tomatsalsa.

Tagliatelle
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 fänkål
2 pkt saffran
2 dl vitt vin
2 dl crème fraiche

Tomatsalsa:
4 tomater
1 röd chilifrukt
1 dl hackad persilja

Hacka lök, vitlök och strimla fänkålen. Fräs lök och vitlök och tillsätt därefter fänkålen. Lägg i saffran och vin och låt koka in. Blanda därefter i crème fraiche och koka upp. Salta och peppra. Blanda pastan tillsammans med fänkålsblandningen. Gör tomatsalsan och blanda med salt och lite olja. Voilà, ett supergott recept, som jag definitivt kommer att tillaga igen.

God morgon. Onsdag den 24 mars och jag är ledig. Vad är då bättre än att starta dagen med en långfrukost och lite löpningsmotivation. Jag har sedan en tid tillbaka börjat prenumerera på tidningen Runner´s, då löpning mest förmodligen kommer bli en ganska stor del utav mitt liv en tid framöver. Igår anlände månadens utgåva. Det är alltid lika roligt att bläddra igenom tidningen som är fylld att motivation, träningstips och bra upplägg. Tidningen bjuder dessutom alltid på makalösa reportage om extremlopp av dess olika slag, vilka träningsentusiaster det finns där ute. Helt otroligt att det exempelvis finns individer där ute som genomför lopp på 166 km (!?). Idag är tanken att jag skall ge mig ut på veckans andra löpningspass, göra några ärenden på stan och läsa ut min bok.

Två fel uppstod på min första löparrunda med min sprillans nya Garminklocka. För det första upptäckte jag efter cirka en kilometer, att jag hade glömt sätta på mig pulsmätaren. Okej, det var kanske inte ett fel, men ändå. Så typiskt. Och för det andra så stämde inte min hastighet och sträckan jag sprang. Jag har sprungit i ganska många år nu och känner ungefär vilken hastighet jag ligger på, utan att använda gps.  Och när jag tidsmässigt borde ha passerat fem kilometer, visar klockan endast tre kilometer (?). Och min kilometertid, behöver jag säga att den framkalla ångest? Och jag tänkte att, nej, detta kan inte stämma. Det är helt orealistiskt att jag bara har sprungit tre kilometer. Sjukt frustrerande. När jag väl kom hem, letade jag upp instruktionshandboken. Och till slut upptäcker jag. Ändra måttenheter. Klockan var inställd på brittiska mått (!), istället för metriska. Måttenheterna visas pyttesmått i ena hörnet, och jag hade varken linser eller glasögon när jag sprang, så jag hade inte upptäckt felet. Träningspasset blev således på 7,8 kilometer med en bästa kilometertid på 4:32.

Efter en god långfrukost begav jag och Kim oss iväg på en liten promenad. Det har kommit upp ytterligare ett intressant hus i Ängelholmstrakten som vi är intresserade av. Då huset ligger på gångavstånd tänkte vi passa på att spana lite, innan det är dags för husvisning. Såklart var husägaren ute och arbetade i trädgården så vi kunde inte stanna. Som vanligt, föll jag pladask. Här vill jag bo. Vi har säkert varit runt på ett tiotal visningar och har båda två känt direkt att detta objekt är ingenting för oss, även om vi via bilder har haft mycket höga förväntningar. Som när vi var på visningen i förra veckan. Drömläge. Drömhus. Men nej, usch, jag hade aldrig kunnat bosätta mig där. Som tur är har vi båda två varit överens, så då är det bara att leta vidare.

Det känns verkligen att våren är på väg. Fågelkvitter. Blå himmel. Snöfri mark. Och plusgrader. Underbart. Bilderna är från vår våriga promenad.

Det blev en lyckad kväll i goda vänners lag. Tack fina Maria, Peter, Anna och Tobias för en mycket trevlig kväll. Vilken skön helg. Långa sovmornar. Vårkänslor. Fina vänner. Söndagen till ära skall ägnas åt att göra så lite som möjligt. Jag skall bara njuta av att vara ledig. Försöka komma ut på en promenad. Kanske gå bort och hyra nysläppta New Moon…

Dagen har ägnats åt matförberedelser, städning och dukning. Det vankas nämligen middagsbjudning hemma hos oss. En härlig kväll med fina vänner.

Min examenspresent, det var vad som dolde sig i mitt efterlängtade paket. En aningen försenad present dock, men den som väntar på något gott. Wiie, vad lycklig jag är. Tack, fina underbara älsklingen min. Min Garmin gps klocka kommer framöver inta rollen som min bästa träningskompis. Den kommer hålla koll på varje meter som avverkas i joggingspåret. Den kommer registrera mina träningspass med tider, distans och hastighet. Den kommer dessutom med hjälp utav en pulsmätare som jag fäster runt bröstet, visa mig min puls och på så sätt kan jag följa upp min konditions utveckling. Nu sätter jag igång med löpträningen på riktigt. Från och med måndag.

Ytterligare ett paket är levererat. Denhär gången är det en minst sagt efterlängtad pryl som äntligen har anlänt. Spana in bloggen imorgon, så skall jag visa vad som döljer sig bakom pappen.

Idag på jobb fick jag förfrågan om att genomföra 30 km terränglöpning a la Lidingö. Kul idé tänkte jag. Väl hemma efter en minst sagt stressig förmiddag, snörade jag på mig mina löparpjucks och löpte iväg på första löppasset på väldigt, väldigt länge. Att det låg ett flera centimeter tjockt isflak på stigen, täckt av ett härligt blött vattentäcke, gjorde inte löpupplevelsen till den mest positiva rundan jag genomfört. Nej, nu får det banne mig bli vår och snöfria stigar. För nu har jag tre (!?) löplopp att vessa formen till.

I brevlådan väntade ett paket, adresserat till mig. Alltid spännande med paket, fastän man vet vad som finns i. Det är charmen med att beställa via nätet, längtan tills paketet dimper ner i brevlådan, eller tills man får springa till posten att hämta ut. Tre randiga kompressionsstrumpor. Det var vad som väntade. Att springa upp och ner i korridoren på jobb i nio timmar flera gånger i veckan, sätter sina spår. Efter varje arbetspass svullnar benen upp och strumporna lämnar märken. Inte bra. Och vem vill springa runt med apotekets tantstrumpor? No no. Modet inom sjukvården är dessa stödstrumpor i modefärger (!) som kan beställas från pahnemedic.com. Vi får se om jag tillhör den skaran som endast kör strumpor och klänning till sommaren. Men till dess får dem skymta fram i mina sköna eccosandaler.

Efter frisörbesöket stod powerplate på dagens schema. Det ingick två träningstillfällen tillsammans med en coach som hjälper dig att komma igång med maskinen, lär ut övningar och ser till att du gör rätt och utnyttjar kroppens fulla kapacitet. Idag ökade vi intervallerna från 30 sekunder till 45 sekunder för hon tyckte jag var så vältränad (!?), ha. Vissa övningar trodde jag skulle ta knäcken på mig. Det kommer garanterat kännas i kroppen imorgon. Vi tränade igenom hela kroppen på cirka 15 minuter, hade stretchövningar på cirka 5 och avslutade med 10 minuters massage. Massageövningarna på powerplaten skall tydligen ta död på celluliter. Dem kallar powerplaten cellulitdödaren. Powerplate är verkligen ett roligt och effektivt träningsalternativ, som passar alla. Deras träningslokal är jättefin och fräsch. Där finns fem maskiner och du behöver väldigt sällan vänta på att någon skall bli ledig. Bilden ovan är från deras träningslokal.

Efter tre timmar i frisörstolen blev resultatet såhär. Att hitta en frisör som passar ens självs tycke och smak, är inte alltid det lättaste. Jag har gått till samma frisör nu i flera år tillbaka, och för det mesta gått därifrån nöjd. Men de senaste gångerna har det känts som om min åsikt om vad som skall göras inte riktigt nått fram. Ibland känns det som om dem väljer den enklaste vägen. Därför valde jag att testa något nytt ställe denna gång. Resultatet blev en annorlunda klippning jämfört med den jag tidigare gjort. Dem blonda nyanserna är alltid svåra att avgöra såhär direkt efter. Det tar alltid några dagar innan dem faller in i en fin nyans, men det ser lovande ut. Hade jag lyssnat till frisörens alla ord, hade jag gått därifrån med två centimeter kortare page och hellugg. Nja, kanske inte riktigt min stil. Han tyckte även att jag skulle våga mig på en vågig permanent. Det förslaget ska jag dock fundera över.

Måndagen den 15 mars. Första dagen jag skall arbeta självständigt som sjuksköterska. Lite nervöst. Håll tummarna för att jag får en bra kväll. Jag trivs hur bra som helst på jobbet. Kirurgi är verkligen min grej. Och vår specialitet kärl, är mycket intressant. Kollegorna är ett glatt och trevligt gäng. Mitt jobb som sjuksköterska är galet roligt. Meningsfullt. Ansvarstagande. Stimulerande. Stressfyllt. Vad mer kan man begära för att trivas på sin arbetsplats? Okej, det finns en sak som skulle höja mitt arbete ytterligare ett trappsteg, lönen. Tyvärr prioriteras inte vårt arbete och lönen blir därför därefter. Men tillbaka till trivseln. Att trivas på sitt arbete är en förutsättning för att känna glädje i vardagen och livet. Det är till din arbetsplats du skall gå till dag ut och år in. Att inte ha ett lustfyllt arbete som framkallar ångest, gör ingen individ bra. Det finns så många möjligheter till utveckling och stimulans, så varför stanna kvar och stampa. Byt arbete. Våga ta steget.

Idag har jag invigt en ny träningsform, nämligen den vibrerande powerplaten. Powerplate framkallar naturliga reflexer, faktiskt upptill 30-50 reflexer per sekund, såkallade toniska vibrationsreflexer. När du tränar på plattformen aktiveras nästan 100% av muskelfibrerna i den muskelgrupp som tränas, vilket kan jämföras med 30-40% som aktiveras vid konventionell styrketräning. Fördelen är den att du dessutom kommer åt de muskelgrupper som annars kan vara svårtränade. För att bli starkare, höjer du vikterna med konventionell träning, men med powerplate reglerar man istället accelerations förhållanden, vilket är betydligt skonsammare för kroppen. Du behöver inte heller lägga ner den tiden, som gymmet annars kräver. Det räcker med 10 minuters träning, två gånger i veckan, för att se resultat. Träningseffekterna blir bland annat ökad ämnesomsättning, ökad muskelstyrka, reducering av celluliter, smärtlindring, ökad flexibilitet och en ökad hälsa. Så nu är det upp till bevis om den här omtalade träningsformen är så effektiv som alla säger. Jag kände att jag behövde prova på något nytt för att få ny träningsglädje och jag hoppas detta ska öppna upp för lite mer träningsmotivation.

Hantverkarna, teatern vi såg på igår, slog alla mina förväntningar. Den var galet rolig. I den nästan två timmar föreställningen fick dem med sig publiken hela vägen in i mål. Skrattanfall efter skrattanfall avlöste varandra. Jag tror alla i salongen kunde känna igen sig i dem olika situationerna. Humörsvängningarna. Kaoset som nästan krossar den bästa relationen. Frustationen. Fy, att hamna i ett sådant renoveringsfiasko. Usch. Och vilka fantastiska skådespelare. Alla spelade sin roll med sådan otrolig charm och inlevelse. Så har du inget inplanerat i helgen så tycker jag du skall gå och titta på denna fenomenala föreställning. Jag ger den högsta betyg.

Det här kallar jag vardagslyx. Utanför dörren står denhär stora fruktlådan och väntar på att bli uppäten. Jag fick den briljanta idén, att beställa hem ekologiskfruktlåda till dörren. Och vips, några dagar senare, står den här. Lådan kommer från ett lantbruksföretag som heter Årstiderna. Lådan som jag har beställt heter stora fruktlådan och innehåller 5-6 sorters ekologisk frukt. Det finns mängder med varianter att beställa. Jag gjorde första beställningen som en engångsbeställning, men man kan även lägga in en kontinuerlig beställning, där man får en låda transporterad direkt från bonden till dörren en gång i veckan, eller varannan vecka, om det passar en bättre. Och inte är det överdrivet dyrt heller. Det tillkommer en fraktavgift beroende på vart du bor. Vi behövde endast betala ynka 35 kr, vilket var mer än överkomligt. Så varför inte ta del av närproducerade produkter med alla dess fördelar och samtidigt värna om naturen. Ett bra vardagsinitiativ.  

Det händer verkligen inte ofta. Men ikväll gör det. Jag skall på teater. Jag är medbjuden via Kims arbetsplats för att se Hantverkarna på Helsingborgs stadsteater. Hantverkarna är en komedi som skall i dagens renoveringshysteri vara igenkännande och på gränsen till pinsam, när vår storslagna renoveringsdröm faller samman. Föreställningen handlar om ett ungt par som har bestämt sig för att satsa på förhållandet och på hemmet. De anlitar hantverkare för ett bra pris och utan kvitton. Men vad händer när det aldrig blir klart? När hantverkarna behöver mer och mer pengar, och nästintill bosätter sig i huset? Kommer de någonsin att bli färdiga och hur blir man av med dem? Av recensionerna jag läst, har föreställningen fått positiv respons. Så jag håller tummarna för en kul kväll med många skratt.

Igår var vi hos Kims syster Nina och hennes charmerande familj och åt kvällsmat. Sam befinner sig nu i varför då års åldern. På precis allting du säger svarar hon, varför då, då? Haha. Så otroligt söt. Jättecharmigt. Okej, efter några timmar blir det liiite jobbigt. Men gud, vad dem små liven är söta. Man vill bara krama och gosa med dem hela tiden. Så roligt att se på hur dem testar föräldrarnas gränser. Dem vet precis vad dem ska göra. Och allt otillåtet är såklart det mest spännande att ta på och leka med.

Idag är det jobb som gäller. Hela kvällen. Förmiddagen har bara sprungit iväg och jag har inte hunnit med något av vad som skulle ordnats.  Inte ens håret har hunnits med. Men men, det kommer en ny dag imorgon. Nu blir det matlådspackning och sedan bär det av mot sjukhuset.

Usch, så otroligt hemskt. Igår såg vi dokumentären Bulgariens övergivna barn. För att vara ärlig, var det nog bland de hemskaste, starkaste scenerna jag någonsin sett på svensk tv. Dokumentären visade ett barnhem där 75 oönskade barn lever. De flesta barnen var så gravt psykiskt sjuka. Handikappade. Så undernärda. Så understimulerande. Nästan inga av barnen talade. Deras enda sysselsättning var att gunga fram och tillbaka i sin säng. Tänk att aldrig känna någon kroppskontakt. Ingen pratar med dig. Det finns inga leksaker. Inget att göra. Ingen mat. I denna miljö kan vem som helst bli knäpp.

Jag hoppas innerligt att efter att ha sänt denna dokumentär i tv, stora insatser kommer sättas in. Detta går emot allt vad värdighet innebär. Personal som inte har någon som helst kompetens. Det är helt oacceptabelt att utsätta unga människors liv på det här sättet. Efter denna sändning måste problemet uppmärksammas. Och det är Vi, inte dem, som kan göra något åt saken. Det värsta är, att Bulgarien är ett EU land. Mänskliga rättigheter. Det är väl ett villkor? Hur kan detta då hända? Denna iskalla ondska. Barnhemmets föreståndare står upp för hemmet och säger att inga fel har begåtts. Hon skulle till och med kunna tänka sig att bo på hemmet själv. Jo men visst. Säkert. Hur kan man vara så känslomässigt avstängd. Hur kan man inte se barnen. Hur kan man blunda för något så hemsk?

Efter en lång, men bra dag på jobbet, ska jag nu bädda ner mig i soffan med en varm kopp te och dagens nya inköp. En hemmasnickrad honung med havtorn. Det är en söt liten herre från Öster Övsjö som gått ut och plockat havtorn och mixat ihop sin alldeles egna goda honung. Utan några som helst onödiga tillsatser. Den skulle tydligen vara helt oemotståndlig god. Så nu är det upp till bevis.

Mysig söndag med fina vänner. Idag har ingen mindre än Peter, Paulina och deras fantastiska Maja, Björn och Veronica och sötste Inez, varit hemma hos oss på söndagsmiddag. Paulina ägnade större delen av dagen med att skratta åt mitt bebisspråk. Så fort jag pratade med någon utav barnen ändrade jag röst. Till någon vidrig barnslig bebisröst!? Haha. Helt automatiskt. Jättesvårt att låta bli. Ska jobba bort detta barnprat till nästa gång, lovar. Vi proppa våra magar fulla med flygande Jakob och chokladpudding. Ett mycket trevligt avslut på veckan. Nu är jag laddad med ny energi och kan anta nästa veckas stora utmaningar.  

Söndagen den 7 mars och årets Vasalopp går av stapeln. Klockan åtta gick starskottet och längst bak, i startled elva, står min kusin. Premiärstart i Vasaloppet. Blott 18 år gammal. Han har utmanat sig själv genom att genomföra Vasaloppet som projektarbete. Att genomföra Vasaloppet, hela 9 mil på skidor, är bland den största prestation man kan genomföra i livet. Klarar man denna mastodont prestation, kan man klara allt. Stolthet över att klarat av att pressa sin kropp till det yttersta. Det är inte alla som klarar av. Att inte ge upp. Att kämpa på och bita ihop fastän det känns omöjligt. Min kära mamma vet hur det känns. Hon tog sig igenom Vasan för ett antal år sedan, vilket hon gärna inte vill påminna sig om. Hon kan inte ens beskriva känslorna som upplevdes. Det var hemskt. Men nu, flera år senare, med bättre åkteknik och bosatt i Orsa, kanske, kanske det vankas en ny start i Vasaloppet någon gång. Men idag är det min kusins Vasaloppsdag. Jag följer honom via internet hemma i soffan, både glad att inte vara i hans sits, men ändå finns en liten, pytteliten önskan, om att stå där en dag. Med ett enormt psyke när 89, 88, 87 km skylten passeras och jag tar mig närmare Mora för varje minut som tickar iväg. Få klämma fram mina sista krafter på upploppet. Krama om min medalj och inse att jag precis genomfört 90 km på ett par längdskidor och kan titulera mig som vasaloppsåkare.

Årets första tulpaner står på bordet. Fint. Dagens köp blev denhär otroligt fina vasen från iittala. Från och med idag skall det alltid stå färska tulpaner hemma hos oss. Färska snitt blommor är så fint. Man borde unna sitt hem fina färgklickar till blommor lite oftare.

Skaparen som ligger bakom iittalas glasföremål, Alvar Aalto, döpte den första skissen av denna vasikon till ”eskimåkvinnans skinnbyxor”. Man kan ju undra var denna herre fick sin inspiration ifrån. Men berömd blev han. Idag är Aalto-vasen ett av världens mest berömda glasföremål.

Dagens utflykt bar av mot Malmö och hem och villa mässan. Som vanligt när det gäller mig, har jag så stora förväntningar. Jag hade sett framför mig hur jag frossa i inspirationsmontrar. Såg idéer och lösningar till vårt kommande hem. Samlade på mig bilder till vår inspirationsbok. Men icke. En stor besvikelse. Dagens utflyktsmål uppfyllde inte dagens förväntning. För det första var det på tok för mycket folk, vilket troligtvis bidrog till den stora besvikelsen. Man såg ingenting. Det var varmt. För det andra, verkade inte som om det fanns så mycket av vårt intresse att titta på. Visst såg jag några godbitar att fotografera. Såg ett fint kök, av typ tre utställande (!?). Det fanns ett dussintal olika montrar med mat, frukter, godis och delikatesser, som alla såg helt fantastiska ut. Givetvis endast med kontantbetalning. 300 meter kö till automaten. Inte en krona i plånboken. Det blev ett snabbt besök. Vi tog några avstickare till Ilva och Miljögården och sen bar det tillbaka hem. En heldagsutflykt blev det trots allt och nu väntas en mysig lördagskväll med min älskade Kim.

Fredag 22:45 och jag tar äntligen helg. För mig innebar denna fredag sista arbetspasset för denhär veckan och jag har hela två lediga dagar att se framemot. Skönt. Började dagen med en långlunch med min underbara vän Annika. Var alldeles för länge sedan vi sågs. Blir ju trist nog så ibland. Men idag fick vi äntligen till en träff.  Jag hade kockat till en smaskig chiligryta, som blev hur god som helst. Receptet är från senaste buffé tidningen och är utan tvekan den godaste chiligrytan jag lagat.

Två biljetter till Hem & Villa Mässan i Malmö ligger snällt och väntar på att bli använda. Imorgon, lördag bär det nämligen av mot en dag full av inspiration. Inspiration att fotografera och lagra i minnet och plocka fram den där dagen när det är dags. En dag jag hoppas inte ska dröja allt för länge. Dagen då vi flyttar in i vårt drömhus. Jag är sååå huskär nu. Men drömhuset har inte uppenbarat sig ännu. En ny husvisning är dock inbokad, så vem vet, det kanske är just Det. Vårt drömhus.

Ikväll sätter True blood igång igen efter ett längre uppehåll. Att jag blivit lite av ett vampyrfreak efter Twilight har nog ingen i min närhet missat. Och det är bara fler och fler som snappar upp vampyrtrenden. Tycker det är vampyrfeber överallt nu, i filmer, serier och i böcker. Men för mig räcker det med Edward Cullen och vampyrerna i True blood, som faktiskt är en utav dem bättre serierna jag sett. En mycket annorlunda serie, lite udda och helt oförutsägbar.  Och sen går den på svt, det vill säga, ingen reklam. Nackdelen är dock att den visas klockan 22, min gå och lägga mig tid. Får sätta tandpetare i ögonen för att hålla mig vaken.

Solen lyser utanför fönstret. Himlen är blå. Några enstaka snöhögar trotsar, och ligger envist kvar. Blundar och önskar det vore vår. 26 dagar kvar till sommartid. Borde snart slå om. Bli varmare. Ljusare. Fårskinn och ugg byts ut mot converse. Jag är redo.

Back in business. Måndagen den 1 mars. Ett steg närmare våren. Och på tal om våren så fick jag faktiskt lite vårkänslor igår, men dem försvann lika snabbt som dem kom. För idag kom den eländiga snön tillbaka. När skall detta sluta?  Jag vill ha vår, Nu. Denna måndag har fördrivits på Helsingborgs lasarett, dock inte på min arbetsplats, utan idag har jag varit på en introduktionsdag för nyanställda. Som tur var hade jag sällskap av min gamla studiekamrat Molly. Annars hade det blivit en lång och tråkig dag. Att lyssna på information i 9 1/2 timme i en pytteliten lokal med 36 flåsande nykomlingar är ingen höjdare. Huvudvärken infann sig ganska så snabbt. Men nu är jag hemma. Mätt och belåten efter måndagens annorlunda soppa. Morots- och äppelsoppa med salta krutonger. Receptet kommer från senaste buffé tidningen, som jag varmt kan rekommendera.