Våren är äntligen här. Efter en svettig joggingrunda kan jag konstatera att en kortärmad tröja hade varit ett mer passade klädalternativ för dagens träningspass. Strålande sol och härliga 15(!?) värmande grader. Men ändå är jag arg, eller mer ledsen. Vaknade imorse och var tjock i halsen. Min sambo kände sig också sjuk. Flera på jobbet är sjuka. Peppar, peppar, men jag brukar klara mig från envisa virus. Nu när jag äntligen börjat träna är det, det sista man vill, att bli sjuk. Det kan förstöra ett helt upplägg. Att få börja om. Kände mig dock bättre efter lunch och begav mig ut på mitt bestämda träningspass. Samma som sist var planen. 8 snabba asfaltskilometrar framför mig. Men både kroppen och framförallt min skyhöga puls tyckte inte alls att detta pass lämpade sig. Redan efter fyra kilometer hade jag bestämt mig för att gena och kapa av rundan. Träningspasset slutade på 6.3 km med ett genomsnittligt tempo på 5.36 /km, min puls låg på höga 175 slag/min och som mest på 186 slag/min, vilket närmare bestämt borde vara min maxpuls. Inte bra. Nu blir det viloläge för min del. Jag vägrar att bli sjuk nu.