Längsta bloggtorkan hittills. Har jag tröttnat på bloggen? Nope, bara haft noll tid över till datorn senaste tiden. Har saknat mina inlägg något enormt. Laddar nu upp kameran och summerar de nästan två veckorna som gått.

Förra veckan samlade jag ihop hela två stjärnor med två snabba powerwalks ute i den svenska sommarvärmen, innan kylan drog in. Idag är dock värmen tillbaka. Håll nu tummarna att den är här för att stanna.

Blev en dryg timmes powerwalk idag efter jobb. Klibbigt värre ute ju. Traskade på i ett bra tempo och kände mig både slut och svettig efteråt. Kände tyvärr av mitt knä mot slutet och tror dessvärre att jag inte kan börja springa riktigt ännu. Den 3 september är jag anmäld till Tjejmilen med Fab4, enligt tradition och det hade ju varit lite kul om man kunde få till ett pers på milen då. Ser lite risigt ut med det just nu. Men man vet ju aldrig.

Idag snörade jag på mig mina löparpjucks för första gången sedan Göteborgsvarvet. Men Garmin och löpartightsen lämnades hemma. Istället begav jag mig ut på en härlig powerwalk. Känns som det var år och dar sen sist jag var ute och marscherade. Riktigt skönt är det i alla fall med en riktigt snabb walk med bra musik i öronen.

Nu har jag bara fyra arbetsveckor framför mig och sen är det dags för den välförtjänta semestern. Fyra veckor för att komma i någorlunda bikiniform (!?). Senaste tiden har jag haft allt för många ursäkter för att tycka synd om mig själv. Och när jag tycker synd om mig själv så måååste jag äta den där chokladbollen, eller köpa den där godispåsen mitt i veckan, för det är ju såååå synd om mig, etc etc. Suck. Så godis, glass, bakverk, onyttigheter av alla dess slag har förstört min kropp med fläskberg både här och där som resultat. Så därför kickar jag nu igång en fyra veckors komma i form period. Dock kommer den nog inte bestå av så mycket löpning (fortfarande ont i mitt knä), men fettförbrännande powerwalks och tuff armträning så gäddhänget försvinner, skall stå i fokus.  

I torsdags tvingade praktiskt taget Kim med mig på ett välbehövligt styrketräningspass, fokuserat på rygg och axlar. Jag var halvt sovande på vägen ditt. Axlar är nog den muskelgrupp som jag är totalt värdelös på, vilket syns på mina oproportionerliga armar, så de behöver verkligen tränas upp. Jag körde mage och lite biceps triceps mellan seten och efter en timmes hård träning var jag helt slut, men samtidigt tusen gånger piggare än timmen innan. Får kanske bli ett axelpass i veckan hädanefter. Träningsvärken har varit ganska påtaglig sedan passet. Aj.

Sista dagen startades såklart med en tur i spåret. Det blev tre varv på Viborgsspåret precis som avslutningspasset förra turen till Dalarna. Spåren var hårda och snabba och jag trillade två gånger på första varvet i nedförsbackarna med svängar. Landade med huvudet mitt i en snödriva och tappade tålamodet för en stund. Mamma fick läxa upp mig med att trampa i svängarna för att undvika att fara ur spåret så det gjorde jag de resterande varven och klarade att undvika fler fall i snön. Totalt 15 kilometer. Några timmar senare var det dags att placera ändan i bilen och påbörja de 64 milen hem. Väl hemma var det rena rama vårvärmen och det dröjer nog inte länge förrän vinterjackorna placeras långt uppe på vinden och conversen intar skohyllan. Längtar. Så med denna visit säger vi hejdå till snö och vinterkyla och till mina älskade längdskidor, för återseende nästa år. Istället välkomnar vi våren och värmen med öppen famn.

Kim har hela tiden sagt att han vägrar åka på längden. Att han inte ens tänker testa. Punkt slut. Men i lördags ändrade han sig, till min stora glädje. Kim skulle testa längdskidor för första gången. Dalarna visade sig från sin bästa sida, med strålande solsken och en helt vindstilla skog. En ypperlig dag för spåret. Alla begav sig iväg, jag, Kim, Mamma och Anders. Att åka längdskidor är inte lätt. Det krävs så mycket teknik och flera år av träning för att åka riktigt bra. Men så som Kim imponerade på mig med slalomskidorna så var jag helt övertygad om att han skulle fixa längdskidorna med bravur. Sötaste såg ut som Bambi på hal is. Jag sprang bredvid och coachade Kim framåt. Förbannad blev han på för att jag tipsade om saker man egentligen inte behöver göra förrän tekniken sitter. Efter några minuter kom han in i det och hittade steget. Vi begav oss iväg, vi andra på en riktig långkörare, Kim så länge han orka. Efter tre kilometer var han helt slut. Svetten den rann. Och jag var så imponerad över farten och stilen han fick efter bara några kilometer. Totalt fick Kim ihop 6 kilometer och det är inte dåligt för första gången på ett par längdåkningsskidor. Heja Kim. Vi andra stakade iväg. Solen gasade och det var helt magiskt fint. Målet var Hökberg och tillbaka, totalt 22 kilometer. Innan man når Hökbergsstationen har man en uppförsbacke som sträcker sig på över en kilometer. Här snackar vi mjölksyra och puls som sticker iväg. Min ork tog slut och jag fick saxa mig uppför de brantaste backarna. Fy farao vad jobbigt. Ländryggen och axlarna var helt slut. På toppen stannade vi och solade ansiktet medans vi drack blåbärssoppa och åt en energibar för att fylla på depåerna. Nu var det hemåt och mot matsäcken vi begav oss. Först ut, en lång och härlig utförsåkning. Underbart. Sista fem kilometrarna var riktigt tunga. Mina armar orkade inte. Min mage kurrade. Ingen energi kvar. Puh, riktigt kämpigt. Aldrig har en smörgås smakat så gott som då. Jag åt för glatta livet tills jag till slut kände någon form utav mättningskänsla. Mat är helt klart godast efter ett rejält träningspass. Mums. Det här var nog en utav de vackraste dagarna ute i spåret jag har varit med om.

Efter fyra timmars slalom möte jag upp Mamma för en längdåkningstur. Det var som en dröm att byta upp slalompjäxorna mot längdåkningsskorna. Längdåkning har blivit något av min favoritsport den senaste tiden. Älskar verkligen att glida fram i välpreparerade spår, känna att man använder hela kroppen, men ändå känna att det är så skonsamt. Som balsam för själen. Och att åka i detta helt ljuvliga väder, gör längdskidåkningen till det bästa som finns. Det blev totalt 12 kilometer. Vi hann med att ta lite stilbilder under vägens gång också.

På tjejvasedagen, i lördags, kände jag mig bitter över att inte stå i startledet. Istället för att bege oss ut i vasaloppsspåren åkte vi upp till ett ställe som heter Viborg och körde på 5 kilometersslingan där. Jag körde tre varv i tävlingsfart. Och oj vad det gick. Jag var totalt utmattad när jag kom ”i mål”. Skön känsla. En känsla som jag verkligen har saknat. Efter att vi duschat och fått mat i våra magar åkte vi in till Mora för att se tjejerna åka i mål. Såg ut att ha gått snabbt i spåren i år. Kul. Jag vill också passera målgången. Hälsa på Gustav Vasa. Suck. Nästa år. Vi strosade runt lite på gågatan, handlade på oss en massa godsaker till kvällens mello. Kom hem. Spelade spel. Åt igen. Och slutligen såg vi den sista deltävlingen i årets melodifestival.  

Fredag igår och andra dagen uppe i Mora. Jag och mamma begav oss till Grönklitt, då det rådde Kortvasa och tusentals skidåkare i vasaloppsspåren. Grönklitt är ett skidområde som ligger i Osa, som har både längdåkningsspår och slalombackar och är väldigt fint. Sammanlagt fick vi åkt sisådär 17 kilometer. Trötta och möra tog vi oss till en fjällstuga och sörpla i oss en varmchoklad och en semla med hjortronsylt och grädde inom loppet på mindre än en minut. Mums vad gott.

Status i kroppen idag är extremt ömmande ljumskar, kan inte ens lägga benen i kors, och lite allmän mörhet här och där. Tråkigt nog skall varken jag, mamma eller Johann starta i årets upplaga av Tjejvasan i år. De råder sjukdom eller skada hos oss alla. Sånt är livet. Och det är bara att acceptera. Tråkigt nog.

Efter en timme och tio minuter landar jag på Moras flygplats. Mycket behändigt. Flyg kontra åtta timmars bilresa. Lätt val i fortsättningen. Jag fick till och med trevligt resesällskap i form av söta Elin. Finaste mamma hämtade upp mig och vi begav oss in till den berömda Mora parken för att avnjuta den bästa lunchen i Mora, tillsammans med morbro Tomas, kusin Andreas, moster Ann, Reino och kusin Samuel. Kärt återseende. Och mycket, mycket gott. Efter lunchen var det dags att testa spåren. Vi startade i Hemus och tog oss bort mot Eldris. Sammanlagt 12 km underbar härlig längdskidåkning blev det. Som jag har saknat denna härliga sport. Jag hade, som vanligt när Tomas lägger vantarna på mina skidor, superglid. Det gick fort i nedförsbackarna och jag fick kämpa hårt i uppförsbackarna för att slippa gå in i mitten och saxa. På raksträckorna ökade jag takten och körde ifrån min mor både en, två och tre gånger. Att min kropp är otränad, och inte alls i form för några längre sträckor blev jag bittert påmind om under de sista kilometrarna. Ländryggen sved. Triceps darrande. Till och med benen skakade. Men det var kul, så kul.

Endast en ynka stjärna uppklistrad på min rad den här veckan. Ledig helg innebär energi åt träning, så jag startade denna härliga lördag med en timmes body pump. Skönt. Idag var det biceps som var tyngst, medan triceps var roligast. Andra stjärnan till mig. Efter träningen väntade årets första husvisning, som vi i vanlig ordning lunkade tillbaka till bilen, bittra över att vi tittat på ännu ett fiasko till hus. Bättre lycka nästa gång. Trevlig lördag på er.

Igår klistrade jag upp veckans första stjärna på kylskåpet. Direkt efter jobb bar det av till gymmet. Jag trampade först på trampmaskinen, alias rumpmaskinen, i 30 svettiga minuter. Jag förstår inte att jag en gång i tiden, stod där 60 minuter i sträck. Galet. Därefter var det dags att apa efter Erik Segerstedts tricepsövning från Mitt liv som Hellner. Nu tror ni kanske att Hellner är någon av en favorit hos mig, och jo, han är ju fruktansvärt duktig, och grym på längden, som jag också vill bli, så han kan få lov att vara en favorit för mig just i denna tjejvasatid. Övningen gick i alla fall ut på att köra 30 sekunder stavdrag följt av 15 sekunders vila, i 15 minuter. Första fem var lätta, jag tänkte till och med tanken på att Erik måste ha kvinnotriceps som blev totalt knäckt av övningen. Men sen började det kännas. Sista fem var olidliga. Det riktigt sved i hela baksidaarm. På 15 sekunder hinner du bara precis släppa repen, ta två andetag och sen är det dags att greppa tag igen. Puh. Bra övning. Avslutade med plankan, dock utan tidtagarur denna gång.

Idag känner jag mig seg och hoppar därför över träningen. Sitter istället hemma med älsklingen och äter kakor och myser. Om vädret visar sig från en bättre sida än idag, kanske det blir en promenad i morgon bitti.

Som jag skrev tidigare skulle just den här fredagen bjuda på något utöver det vanliga. Jag och Caroline, min vän och kollega från jobb, har tagit oss vatten över huvudet och planerat in en mastodontträningsdag. Vi startade dagen med 45 minuters spinning, följt av ett styrkepass med fokus på biceps, triceps, mage och rygg. Vi avslutade med favoriten, plankan. En minut och fyrtiofemsekunder. Rekord. Puh. Vi åkte hem och fyllde kroppen med mellanmål för två timmar senare, väntade dagens andra utmaning. Först 25 minuters fartfylld spinning följt av 30 min core. Benen och baksida lår och rumpa sved av ansträngning under hela cykelturen. Coremuskulaturen fick sig sedan en rejäl omgång. Ett riktigt bra corepass. Trötta, men stolta begav vi oss hem igen och fyllde våra magar med god lunch och choklad.  Efter varsin lång varm dusch bäddade vi ner oss i soffan framför senaste Twilightfilmen, Eclipse. Dagens tredje och sista utmaning var några timmar bort och vi tänkte både en och två gånger på att strunta i sista grejen, men tävlingsmänniskor som vi båda är, bet vi ihop. Men när filmen var slut och vi kändes oss som två mörbultade flickor, tittade vi på varandra och skrattade, det här är nog inte hälsosamt sa vi. Vi är ju trots allt ganska otränade för närvarande, båda två. Så vid halvfemtiden idag kunde vi pusta ut, vi var klara med dagens träningsdos. Det fick räcka med fyra pass. God work! Känns som helgen kommer bestå mest av träningsvärk faktiskt. Men det var det banne mig värt. Vi har haft en superdag.

Undra vad Hellner gör emellan sina träningspass?

God morgon. Då var min lediga helg över. Jag och Kim har praktiskt taget nästan låst in oss i vår lya över helgen, med undantag från träning i lördags, matinköp och en familjemiddag i gårkväll då. Det har varit såå skönt. Vi har bara varit. Kollat film, varvat Mad men med Gilmore girls, spelat spel, pysslat i lägenheten, frossat i pannkakor, kanelbullar, kakor och godis. Mycket välbehövligt. Idag vaknade jag med batterierna återfyllda och redo för januaris sista vecka. Jag har ätit frukost i lugn och ro, knåpat ihop en veckomatsedel och styrketränat här hemma. Med matta, gummiband, kettlebells och lite karaktär, kan det bli riktigt bra hemmaträning av. Ställde klockan på 45 minuter. Inga pauser. Utan ren effektiv träning, hela tiden. Jag fokuserade på längdåkningsmusklerna mage, rygg och triceps. Biceps fick hänga på och jag varvade övningarna med den grymma swingen, som tar från topp till tå. Härligt. Jag och finaste vännen Caroline, har satt igång en planktävling. Då plankan är i alla kategorier den jobbigaste och klart effektivaste magövningen, skall vi nu se hur länge vi pallar. Utgångsläget mätte vi på jobb (!?), en minut. Puh. Idag slog jag mitt rekord. Med 15 sekunder. En minut och 15 sekunder. Fy fasiken vad jobbigt. Inte lättare blir det att ha ett långsamt tidtagarur framför näsan som stressar med sina extremt långsamma sekunderar.

Förra veckan blev det tyvärr böter för min del. Den här veckan skall jag nog få ihop stjärnorna. På fredag väntar nämligen något utöver det vanliga.

Hej. Jag lever. Varken haft tid, lust eller ork att uppdatera min blogg under veckan. Mitt arbete har tagit all min energi och jag har tillbringat dagarna där, och varje minut jag varit hemma har jag sovit. Har gått och lagt mig klockan åtta, två kvällar i rad nu. Social människa, nej inte direkt. Nu har jag en ledig helg framför mig, som inte är planerad, vilket hände sist för typ ett halvår sedan. Jag och Kim skall bara vara hemma, träna i den mån vi orkar och bara mysa med varandra. Som jag har längtat efter en sådan här helg. Igår kväll beställde vi pizza, åt lösgodis och kollade på hyrfilm. Det kallar jag fredagsmys. I morse vaknade jag först kvart över sex, och då hade jag sovit i tio och en halv timme i sträck. Skönt. Låg kvar i sängen, kändes konstigt att stiga upp halv sju en ledig lördag. Kvart över åtta fick jag nog. Steg upp och lagade mig en god frukost. Vela mellan pump eller spinning klockan tio. Men tänkte att det är nog pulsens tur att jobba. Jag bokade in mig på det 55 minuters långa spinningpasset. Jag har egentligen inte tränat så mycket spinning tidigare, inte riktigt varit min grej. Jag hoppas att jag ska fatta mer tyckte för det och börja träna cykling lite mer regelbundet, för det är huskeligt bra träning. Idag var med Camilla som körde passet. Det är säkert 50 % avgörande hur ledaren och hur musiken tilltalar dig, om du klämmer ut det där sista eller du bara blir irriterad och trampar på halvfart. Camilla var helt i min smak. Bitter över att jag glömde Garmin, igen. Hade varit väldigt intressant och se hur min puls arbetade idag, kändes som säkert 30 minuter utövades runt maxpuls. Fy fasiken vad jobbigt det var. Flera gånger fick jag samma känslor som efter ett grisigt intervallpass i löparskorna. Sista intervallen fick jag till och med mygla i, då jag höll på att trilla ur sadeln av ansträngning. Puh. Man kan väl summera om att jag nog inte kunde tagit ut mig mer. Efter intag av tre gudomligt goda tekakor från Sjöholms är jag nu back on track. Nu väntar småpil här hemma, skidåkning på teven och film. Mysig lördag på er allesammans.

Igår valde jag Gilmore girls före träning. Dålig karaktär kallas det. Men när jag några timmar senare surfade in på min vän och kollegas blogg, och såg hennes prestation, dryga 8 kilometer morgonjogg, blev jag så bitter över mig själv att jag släpade mig till gymmet och körde stenhårt biceps, triceps, mage och rygg. Efteråt darrade armarna skönt och jag kunde med ett leende på läpparna klistra fast min första stjärna på januaris tredje vecka. Tack Caroline.

Gårdagskvällen startade med ett spinningpass. Evigheter sedan jag sist satt på sadeln. Borde definitivt ta mig till spinningsalen oftare, då det är ett ypperligt komplement för löpningen. Intervalltopp följer intervalltopp. Brant utför eller spikrakt uppför. Inga pauser, bara dryckespåfyllning under raksträckorna. Nästa gång skall jag försöka komma ihåg Garmin, så ni kan få granska mina pulstoppar här på bloggen.

Senare på kvällen hade vi spelkväll hemma hos Sofie, Fredrik och Max. Vi spelade Brainstorm och såklart favoriten, Ticket to ride, festade till det på Magnumglass och myste med sötaste Maxpojken. Hoppas ni också hade en mysig torsdagskväll?

Det var med en minst sagt ömmande kropp, jag begav mig till gymmet idag med. Usch, gårdagens dubbelpass har verkligen satt sina spår i kroppen. Igår körde jag först ett jobbigt, men kul body pump pass. Det tråkiga med Ängelholms nya vårschema är att nästan alla pass är förkortade till 45 minuter och kombinerade så att man kan köra dubbel eller trippelpass, vilket i och för sig är bra för den träningssugna. Men jag tycker ändå det är bäst med 60 minuters pass, om jag måste välja. 45 minuter på pumpen innebär att biceps och tricepslåten uteblir, vilket inte alls gynnar min vasauppladdning. Triceps kompletterade jag dock med att köra gummibandsträning, tricepsarmhävningar och kettelbell här hemma, men biceps fick vila. Efter pumpen vilade jag i cirka tre minuter, sedan körde jag body combat. Älskar combat, det är så vansinnigt kul. Likaså här 45 minuter. Men perfekt att kombinera pump och combat. Idag blev det också dubbelpass (!?) Kanske inte det bästa att chocka kroppen med all denna träning? Först 30 minuters core med boll. Och sedan, hör och häpna, 60 minuters, body step. Så kul och så jobbigt. Intervallträning när den är som roligast. Och nu är 2011:s träningsschema upphängt på kylskåpsdörren med stjärnor och böter och allt vad detta schema innebär. Gårdagens insats genererade två stjärnor medans dagens får motsvara en. Tre stjärnor och det är bara tisdag idag! Bra jobbat.

Hepp, hepp. Julveckan är här och det är stress, stress. Jobbar in i det sista. Samtidigt skall boendet skina, julklapparna skall slåss in, de sista skall inhandlas, jag ska hinna med att träna, laga mat och fixa och trixa. Puh, blir trött bara jag tänker på det. Utomhus faller snön och det är vitt fint vinterlandskap utanför fönstret. Startade veckan på allra bästa sätt, med nya realesen av body pumpen. Bästa pumpmixen ever. Sjukt bra musik som gör att man klämmer fram det där sista från varje muskelfiber i kroppen. Mina muskler nästan exploderade idag. Yeah, så roligt.