I veckan som gått hade jag en heldag med bästa Annika och hennes bedårande söta dotter Lexia. Först ut var Helsingborg och jag blev som förtrollad av allt fin som jag hittade inne på bland annat Knoll och Tott. Hur skall man kunna låta bli att handla så söta, små fina saker till sin skatt (!?). Men jag höll fingrarna i styr och bara tittade och fantiserade och sen blir det en sväng tillsammans med Kim så han också får vara med att bestämma. Sen blev jag helt såld på all tokfin inredning jag hittade på Style and Living, så ditt blir det ett besök med bärhjälp för att kunna frakta hem de krukor och korgar jag hittat till vårt hem, som nu äntligen kan börja ta form inredningsmässigt. I veckan har jag också gjort ett besök i min favoritbutik Butiken ♥ Magasin 36. Jag har länge spanat in de fina bordstabletterna från Tine K, så de i färgen svart, som faktiskt drar lite mot petrol, fick följa med hem tillsammans med två fina krukor, också från Tine K och en fin ljuslykta. I butiken hittade jag även tusen andra saker jag ville ha, bland annat en matta som jag tror skulle passa perfekt under köksbordet, superfina lampfötter, lampskärmar, möbler, proslin… Ja, där är så mycket fint att man skulle kunna köpa hela affären. Har ni inte varit där kan jag varmt rekommendera ett besök. Nytt för i år är att de nu har en café i anslutning till butiken, perfekt om man vill ta en fikapaus och fundera ut vilka köpa man vill göra.

I fredags var det äntligen dags för bokklubbsträff igen. Den här gången hemma hos mig. Vi är totalt åtta tjejer med i klubben och i fredags var vi alla åtta på plats, kul. I princip alla hade läst boken, Kommer aldrig mer igen, och tyckte precis som jag att det var kanon, lättläst och spännande från pärm till pärm. Jag bjöd på min fantastiskt goda vegetariska lasagne, sallad och hembakta bullar. Till dessert blev det sommarfavoriten gino. Mums. Matkoma de luxe för min stackars gravidmagsäck som ligger ihop klämd någonstans bakom bebis. Reglerna är så att den som arrangerar kvällen kommer med förslag, två till tre, om vilken bok som skall läsas till nästa gång. Jag läser ju en del bokbloggar och lägger in en önskelista på bokus, där jag beställer alla mina böcker ifrån. För närvarande har jag en sisådär femtio böcker i rullistan, så att hitta bra förslag var lätt. Mina tre bokförslag är redan beställda och ligger bara och väntas på att bli lästa. Vägen, Cirkeln och Niceville var de böcker jag presenterade och valet föll på den omtalade boken Niceville. Jag tror att alla böcker passar mitt lässinne perfekt och längtar efter att jag kan påbörja resan i Niceville. Först måste jag läsa ut Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver en hyllad bok som vunnit The orange prize 2005 för bästa roman av en kvinnlig författare.

Okej, då börjar renoveringen på insidan lida mot sitt slut, tack gode gud för det. Att renovera sitt hem under långa perioder är aldrig en hitt. Tålamod som tryter. Saker som inte hittas. Pengar som bara äts upp. Diskussioner om ditt och datt. Puh, det har inte alltid varit lätt. Nu äntligen kan man lägga en slant på att inreda sitt nya drömhus. Först ut att ha blivit färdigt är vår söta gästtoalett. I fönstret har jag satt mina favoritkrukor från Flower and pots, där fina vita orkidéer blomstrar så fint. Nackdelen med att vi har petrolgrönt i kök och matsal är att färgen skär sig med blombladsgrönt, och att det inte blir lätt att hitta fina växter som matchar färgen. Men vem har sagt att det skall vara lätta att inreda. Men här på gästtoaletten passar den gröna färgen perfekt in med mina limegröna färger på handukarna och med tvålen från Savon de marseille. På väggen har vi nu äntligen fått upp spegeln som det tog tre månader att bestämma oss för. Först beställde vi en, som vi dagen efter avbeställde och sen gick tiden tills vi äntligen hittade denna skönhet från Aspen.

I torsdags gick jag in i vecka 34 (!?). Är idag i vecka 33 + 4. Det börjar verkligen närma sig nu. Magen, ja den är stor. Stor som en jordglob. Jag smörjer den med mandelolja från apoteket flera gånger i veckan för att huden den inte ska brista. Lillprinsen bökar runder och trycker upp kroppsdelar så man tror de ska titta igenom huden, lillfisen ♥. Nu sträcker sig livmodern ända upp till revbenen och man börjat så smått (eller stort) bli ganska så otymplig. Om magen dessutom är svullen, som på en kväll, orkar jag knappt böja mig ner för att ta av skorna. Tur man har en hjälpreda som kan bistå med sådant man som höggravid absolut inte orkar med. Jag har börjat känna av förvärkar, som känns som mensvärk den senaste veckan. Det betyder inte att man kommer föda inom det närmsta (hoppas jag), utan mer att livmodern förbereder sig. Jag sover som en stock varje natt, vaknar endast upp för mitt nattliga toalettbesök som håller sig till ynka en gång. På dagarna, när jag rör mig och lillprinsen bökar runder är det andra bullar. Då är jag ibland stammis på toaletten. Jag och älsklingen fantiserar om vem han är, vår lilla prins. Vilka egenskaper han kommer få från mamma och vilka han kommer få från sin pappa.

I helgen mötte jag upp min finaste vän Caroline. Min forna kollega som numera är bosatt i Stockholm och lever livet som syrra på Karolinska och springer runder på after work stup i kvarten. Hon trivs så bra där uppe och jag är så glad för hennes skull, att hon mår så bra. Självklart vill jag inte att hon bosätter sig däruppe för alltid, utan att hon hamnar här hemma i nordvästra Skåne när den livsperioden infinner sig. I helgen träffades vi för lite kalasshopping på Väla och därefter satte vi oss ner för en god lunch. Hon berättade om livet i storstan, om storsatsningen inför Göteborgsvarvet och andra träningsmål om bara hennes knä håller, och jag kontrade med mina tafatta försök till promenader och livet med en jordglob på magen. Nu när våren är här och det riktigt luktar vår i luften blir man ju så inspirerad av att träna. Känns som evigheter sen sist och jag kan riktigt längta efter att bli svettig efter ett träningspass, inte bara känna svetten rinna på grund utav graviditetshormoner. Snart är det sommar och semestrar och då kommer Caroline vara här nere flera dagar i sträck och natta över, grilla och mysa med oss, ta ett morgondopp i havet och känna Vejbystrands lugn ta över. Som jag längtar!

I helgen mötte jag upp min finaste vän Caroline. Min forna kollega som numera är bosatt i Stockholm och lever livet som syrra på Karolinska och springer runder på after work stup i kvarten. Hon trivs så bra där uppe och jag är så glad för hennes skull, att hon mår så bra. Självklart vill jag inte att hon bosätter sig däruppe för alltid, utan att hon hamnar här hemma i nordvästra Skåne när den livsperioden infinner sig. I helgen träffades vi för lite kalasshopping på Väla och därefter satte vi oss ner för en god lunch. Hon berättade om livet i storstan, om storsatsningen inför Göteborgsvarvet och andra träningsmål om bara hennes knä håller, och jag kontrade med mina tafatta försök till promenader och livet med en jordglob på magen. Nu när våren är här och det riktigt luktar vår i luften blir man ju så inspirerad av att träna. Känns som evigheter sen sist och jag kan riktigt längta efter att bli svettig efter ett träningspass, inte bara känna svetten rinna på grund utav graviditetshormoner. Snart är det sommar och semestrar och då kommer Caroline vara här nere flera dagar i sträck och natta över, grilla och mysa med oss, ta ett morgondopp i havet och känna Vejbystrands lugn ta över. Som jag längtar!

Här om dagen damp den ner i brevlådan. Kommer aldrig mer igen, av Hans Koppel. Boken som skall läsas inför nästa bokklubbsträff som äger rum nästa fredag, hemma hos mig. Som med det mesta när det gäller mig är jag en periodare, likaså i att plöja mig igenom böcker. Senaste tiden har jag endast kommit igenom de böcker jag skrev om i tidigare inlägg, böcker om graviditeten. Men nu. Nu är jag ledig och kan ta varje dag som den kommer och vad passar då inte bättre med en bokpaket från bokus fullproppad med läsvärda härligheter. Först ut blir så klart denna omtalade thriller. De övriga deltagarna i klubben, eller många utav dem, har höjt boken till skyarna. Så redan innan första sidan hade den en del förväntningar att axla. Med goda recensioner och från pärm till pärm cirka 250 sidor var det en riktig bladvändare. Inom loppet av några timmar, utspätt med en del pauser, då det är totalt omöjligt att hitta en bra sittställning i soffan samt toalettbesök när det är som mest spännande, är boken nu utläst. Boken var riktigt lättläst, perfekt för min gravidhjärna och spännande enda från start till mål. Klart godkänd från mig som egentligen inte gillar thriller så värst mycket.

Efter oändligt tålamod av Kim är nu alla våra lister på plats! Men bara för att de är på plats innebär det inte att vi är färdiga med projekt lister. Nej, nu skall de fogas till tusen då vårt gamla hus från 1932 inte har en rak vinkel i antingen lodrätt eller vågrätt nivå. Sen skall det målas, igen. Grundmålning. Två lager listfärg i källaren. Och nu ytterligare applicering av listfärg på plats för att täcka spikar, fog och lite skavanker efter sågningen. Men hej, vi är en bra bit på vägen. Och resultatet blev förutom lite snett och vingt och att den vita obrutna färgen är så vit att våra dörrar lite tappade sin charm (men efter övervägande, tänkte ett tag göra sista appliceringen i en bruten nyans för att minska skillnaden mot dörrarna, tror vi nog att det ändå blir bäst med färgen som den är och att det inom sinom tid liksom smälter in bättre), är vi väldigt nöjda. Som Kim sa; lister är ett jävla jobb. Ett nödvändigt jobb. Vi har valt dem med omsorg. Lagt timmar på dem. Men det är inte en jävel som kommer se dem. Lister är liksom en sådan grej som bara finns där.

Innan jag blev gravid trodde jag att jag skulle bli den personen som lusläste allt om vad en graviditet innebär. Men så blev jag konstigt nog inte. Mycket tror jag berodde på att jag drabbades av det extrema illamåendet som varade i stort sett från vecka 4 till vecka 18, då jag distanserade mig ganska mycket från graviditeten. Istället tog självömkan över och jag stoppade huvudet under kudden och önskade att tiden bara skulle gå. Men sen äntligen blev jag mig själv igen och jag kunde börja glädjas åt vårt lilla mirakel ♥ I läsväg har jag tagit del utav 1177 fakta vecka för vecka, Mammapraktika av Leni Söderberg som jag lånat av en fin vän, Vänta barn som man får vid inskrivningen på mvc och jag har läst och skrattat åt Handbok för gravida – allt din doktor inte berättar av Vicki Lovine. Den sistnämnda boken kan jag varmt rekommendera. Det är en härlig bok blandat med humor och realistisk fakta. Visa delar tilltala mig inte alls, men överlag tyckte jag den var bra och jag kände igen mig både en och två gånger. Så visst har jag läst, men kanske inte i den utsträckningen jag först trodde. Egentligen behöver man inte veta så mycket. Det bästa är att försöka leva som vanligt och att undvika alkohol, rökning och saker som kroppen säger ifrån över. För mycket läsning tror jag bara gör en extra nojig, och alla som varit gravida har med högsta sannolikhet varit nojiga över både det ena och det andra, oavsett vilken kunskapsinhämtning man gör. Och för guds skull, undvik allt vad familjeliv heter. Jag har råkat hamna på länkar där inne som jag bittert ångrat. Det skapar bara onödig oro. Där finns alltid någon kommentar som du inte vill ta del utav och som ättsar sig fast i hjärnan. Tänk om… Så undvik familjeliv är min rekommendation.

Sista riktiga renoveringsprojektet från insidan som vi gör själva, bortsett från vår groventré som är från nittionhundrafrösihjäl och skall renoveras någon gång i framtiden när lillprinsen behöver springa in det hållet med alla sina skitiga kläder. Vår retro trappa är under renovering. Så här retro var den från början. Hua vad ful.  Kim har arbetat oräkneliga timmar på att riva bort och slipa bort plasten och limmet. Jobbigast och tråkigast är det på gavlarna, alltså den biten mellan trappstegen. Där kan man liksom inte hämta in någon kraft. Det blir således ett till två trappsteg åt gången. En process som nu hållit på i flertalet veckor. Allt tar längre tid än vad du räknar med, har fått en helt ny innebörd för mig. När väl allt mojs är borta skall hela trappan slippas slätt och sen skall den målas härligt vit. Först var vi inne på en grånyans, en trappa i drivvedsnyans. Det skulle kunna bli riktigt fint, dock oerhört svårt att få fram den rätta nyansen. Och efter våra färgupplevelser känns det nu säkrare med en hederligt vit trappa. Det står en byrå som är inhandlad på fyndet som skall målas i drivveds grå och blir det bra kommer också matsalsbordet att få inta den nyansen. Så det känns klokt att välja vit som bas i huset. Nackdelen med vit är att man ser allt och då menar jag minsta lilla dammråtta. Ovanvåningen består ju av vitt plankgolv och oj vad skitigt det blir. Där skulle man kunna dammsuga varje dag. Men snyggt som snus, så jag dammsugar så gärna.

Bild från Margaretas och Sebastians bröllop i sommras. Några dagar tidigare visade graviditetstestet positivt ♥


I söndags tacka jag för mig och kramade om alla mina härliga kollegor som jag nu inte skall träffa på väldigt, väldigt länge. I måndags var min första dag på min graviditetsledighet. 8 veckor av vila innan bebisen kommer. Det här med att man skall föda ut sitt barn har liksom börjat komma ifatt mig nu. Det har varit så mycket annat, att jag varit tvungen att ta en del i sänder. Det är först nu som jag har tid och ork att börja tänka nästa steg. Mer om detta i ett annat inlägg. Tillbaka till jobb. Vilken obeskrivlig känsla det var. Jag tömde mitt omklädningsskåp och mitt skåp uppe på avdelningen. Tryckte ner alla mina mappar och grejor jag kånkat runt med. Sa hej då. Vi ses. Vi håller koll på webbisar och på bloggen din. Lilla jag skall bli mamma (!?) Herregud.

Även om känslan var så befriande. De sista veckorna på jobb har faktiskt varit riktigt jobbiga. Stressigt och dant med en mage som är som en hel jordglob. Men samtidigt såklart sorligt. Jag gillar ju mitt jobb. Mina kollegor.  Nu skall jag liksom ha två (!?) sommarsemestrar för mig själv. Jag och magen. Ladda kolhydrater. Läsa lite profylaktiska förberedelser. Inhandla lillprinsens sista nödvändigheter. Boa in oss i bebisvärlden. Gå i väntans tider. Förhoppningsvis bli så uttråkad att all nervositet inför förlossningen försvinner och man bara önskar få trycka ut sitt pyre med all världens kraft man samlat på sig efter dagen D. Fast jag inbillar mig att jag kommer föda två veckor för tidigt så då hinner kanske inte den där nervositeten försvinna?

Idag är det torsdag och dagarna har gått i ett i veckan. Ingen vila här inte. Det har varit provtagning, matinhandling, luncher med fina vänner, ett läkarbesök för att utesluta att mitt svidande revben inte är något farligt och ett besök på Ullared för lite bebisartiklar. Puh. Så idag skall jag banne mig inte göra någonting. Bara vila.

Då var det dags för en graviditetsuppdatering. Magbild i v 31 (v 30 + 6), imorgon går vi in i v 32, herregud, snart är det dags(!?) Ledig nu i två dagar sen jobb fredag, lördag och söndag. 3 arbetspass kvar sen går jag på min efterlängtade graviditetsledighet! Kan knappt tro det är sant. Det börjar bli riktigt kämpigt på jobb nu och jag önskar inget annat än att ta dagen som den kommer, utan att känna den inombordsstress, som jag upplevt senaste tiden på jobbet. Magen den växer på. Har precis haft en rejält tillväxt period. Det börjar bli stramt i huden och mina blodkärl lyser igenom på sidorna. Kan magen ens bli större (!?). Naveln som vanligtvis går inåt försvann och blev helt slätt ganska tidigt i graviditeten, börjar nu sakteligen puta utåt. Mina revben svider och jag har det ibland jobbigt i sittande ställning. Min vinterjacka går nu sedan några veckor tillbaka inte att knäppa och man ser nog lite tokig ut när man är ute på promenad med magen i vädret. Lillprinsen ter sig välmående i magen och snurrar runder och sparkar så jag känner honom varje dag. Hicka har han också fått, sötaste. Bebisens nya vana är att när jag sitter i någon slags halvliggande ställning med båda händerna på magen så tryckte han sig upp med rumpan i ena handflatan och huvudet i andra, och så ligger han där och myser ♥ Mitt älskade lilla hjärta.

I fredags var vi på middag hos min fina mammalediga kollega Caroline, hennes man Christoffer och deras prins Filip. På söndag arbetar jag mitt sista arbetspass för att gå på graviditetsledighet och Caroline börjar jobba dagen därpå på måndagen, hur komiskt är inte det. Vi avlöser verkligen varandra. Det bästa är att det väntas ytterligare tre sommarmånader med föräldraledighet för henne och lillfilip nu i sommar och att de då kan tillbringa många sommardagar tillsammans med mig och bebis! Det är alltid lika trevligt och träffa henne och familjen och som vanligt bjöds det på god mat. Kvällen försvann i ett nafs och vi kom i säng flera timmar senare än vad jag och magen är vana vid. I går vaknade jag och kände mig krasslig, för första gången under graviditeten. Suck. Vill inte bli sjuk nu. Tog det lugnt under förmiddagen sen hade vi bokat lunch med farmor och farfar och på kvällen var vi på kick of med Kims jobb. Först tog vi en drink (läs alkoholfri) på en nyöppnad bar i Helsingborg och sen hade de bokat bord på en restaurang där vi åt riktigt god mat. När de andra skulle gå vidare för mingel och flera drinkar fick Kim snällt ta sin gravida kvinna under armen och tacka för sig. Idag vaknade jag två minuter innan vasaloppsstarten och sitter nu här och följer Magnus i spåret. Kim svär över våra sneda väggar och kämpar så duktigt på med listjävlarna.

Blogguppehållet som rått den senaste veckan beror på att vi varit tvungna att inkvartera oss hos svärföräldrarna, Kims föräldrar. Vi har haft en golvslipare som slipat vårt fiskbensparkettsgolv och lagt på en matt hårdvaxolja som jag inte får lov att inandas som gravid. Inte bra och inandas ogravid heller för den delen. Planen var att han skulle slipa och applicera på måndagen och göra andra appliceringen på tisdagen, men tisdagen byttes till onsdagen och vi fick snällt se till och hålla oss borta måndag till fredag. Det luktar fortfarande på nedanvåningen så jag sitter snällt här uppe och ugglar. Men fint som tusan blev det. Matt med en fin fin nyans.  Under husets renovering 2010 slipade man köksdelen men inte den delen efter väggen vi rivit. Eftersom man ser en viss nyans skillnad och den nya delen nu blivit riktigt tokfin bokade vi in andra delen för att få golvet helt enhetligt, vilket kommer göra ett jättelyft. Tyvärr måste vi vänta till den 16 april, men det är helt klart värt väntan. Nu börjar renoveringen på insidan allt mer gå mot sitt slut och söndagen skall nu helhjärtat ägnas åt listuppsättning på ovanvåningen, och lite vasaloppstittande för min del. Min kära broder är ute i fädernas spår och kämpar för sin rekordtid.

Efter ytterligare tre veckor i renoveringskaos är nu kök, matsal och fondtapeten klara. Köket var målat i ny vit nyans medans man inte hunnit till den del som vi kallar matsalsdel, och är efter den vägg vi rev. Här ville vi ha samma fina vita nyans som på ovanvåning och som i vardagsrummet. I matsalen behövdes det spacklas och grejas varför vi delegerade bort detta jobb till en målare, som vi varit riktigt nöjda med. I veckan avslutade han med att sätta upp den omdiskuterade fondtapeten, som blev just den jag visade er innan. Såhär blev resultatet och vi är mer än nöjda. Rummet blev något helt annat. Så behagligt.