Bild från Margaretas och Sebastians bröllop i sommras. Några dagar tidigare visade graviditetstestet positivt ♥


I söndags tacka jag för mig och kramade om alla mina härliga kollegor som jag nu inte skall träffa på väldigt, väldigt länge. I måndags var min första dag på min graviditetsledighet. 8 veckor av vila innan bebisen kommer. Det här med att man skall föda ut sitt barn har liksom börjat komma ifatt mig nu. Det har varit så mycket annat, att jag varit tvungen att ta en del i sänder. Det är först nu som jag har tid och ork att börja tänka nästa steg. Mer om detta i ett annat inlägg. Tillbaka till jobb. Vilken obeskrivlig känsla det var. Jag tömde mitt omklädningsskåp och mitt skåp uppe på avdelningen. Tryckte ner alla mina mappar och grejor jag kånkat runt med. Sa hej då. Vi ses. Vi håller koll på webbisar och på bloggen din. Lilla jag skall bli mamma (!?) Herregud.

Även om känslan var så befriande. De sista veckorna på jobb har faktiskt varit riktigt jobbiga. Stressigt och dant med en mage som är som en hel jordglob. Men samtidigt såklart sorligt. Jag gillar ju mitt jobb. Mina kollegor.  Nu skall jag liksom ha två (!?) sommarsemestrar för mig själv. Jag och magen. Ladda kolhydrater. Läsa lite profylaktiska förberedelser. Inhandla lillprinsens sista nödvändigheter. Boa in oss i bebisvärlden. Gå i väntans tider. Förhoppningsvis bli så uttråkad att all nervositet inför förlossningen försvinner och man bara önskar få trycka ut sitt pyre med all världens kraft man samlat på sig efter dagen D. Fast jag inbillar mig att jag kommer föda två veckor för tidigt så då hinner kanske inte den där nervositeten försvinna?

Idag är det torsdag och dagarna har gått i ett i veckan. Ingen vila här inte. Det har varit provtagning, matinhandling, luncher med fina vänner, ett läkarbesök för att utesluta att mitt svidande revben inte är något farligt och ett besök på Ullared för lite bebisartiklar. Puh. Så idag skall jag banne mig inte göra någonting. Bara vila.