Maltes utveckling går i racerfart. Senaste månaden har det hänt så otroligt mycket och han är med på ett helt annat sätt än tidigare. Liten social lillprins vi har fått. Han vill gärna vara med på precis allt. Och nyfiken i en strut, är vad han är. Han blir snabbt uttråkad och visar tydligt när han inte är nöjd och vill leka med någonting annat, byta ställning eller är trött och vill vila. En vilja som heter duga, undra vem han har ärvt den egenskapen ifrån (!?). Om dagarna är det nu mycket sång och ramsor som gäller, och Malte skrattar ofta högt och lutar huvudet bakåt och skrattar ännu mer ♥ Det är det finaste och underbaraste skrattet jag någonsin har hört. Vi läser böcker, vanliga böcker och prassel/tyg böcker. Malte bläddrar och tuggar på sidorna och fäktar av förtjusning när vi läser om Wille. Benmusklerna tränas flera gånger om dagen då lillprins vill stå och gå mest hela dagarna. Han har också fått en helt annan teknik med händerna och greppar inte bara fiskarna i gymmet utan kan räcka sig efter gosedjur, skallror och leksaker och föra dem, såklart, mot munnen. Jag är kär i mammalivet och det är helt fantastiskt att få följa lillprins utveckling och få upptäcka vilken liten krabat man har skapat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagarna kring Maltes dop var ju både mamma och Magnus och hans fru (!), åh vill också vara fru och kalla Kim min man ♥, låter så härligt fint, nere och bodde hos oss. Vädret var helt magiskt och vi hann med flera dopp i havet, morgondag och kvällsdopp! Vi lunchade på bästa Lillaro. Sörpla i oss god fläderläsk och strosa runder bland fina pelekakläder. Malte gosade med mormor mest hela tiden. De skoja och stimma och lillprins var helt ljuvligt glad ♥ Som vanligt går dagarna alldeles för snabbt när nära och kära e här…

 

Jag fick inte med den fina doptårtan i förra inlägget, men så här fin var den!

 

Min mormor, Maltes gammelmormor ♥ och gammelmorfar såklart ♥, hade skrivit en mycket fin och tänkvärd dikt i Maltes dopkort;

 

Krama mig ofta så blir jag glad och trygg,

låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.

Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,

för även om jag klagar är ni ändå bäst.

Visa mig i handling vad respekt är för någonting,

lär mig se det vackra i världen runt omkring.

Tala om att jag duger just precis som jag är

och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.

Låt vårt hem vara ett ställa där tolerans och kärlek bor

och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor

♥

 

 

 

 

 

 

 

 

Malte Viktor Egeriis. Den 18 augusti 2012 döptes vår älskade son i Barkåkras kyrka.  Lillprins skötte sig helt exemplariskt och skrek inte en endaste gång i kyrkan ♥ Han tyckte det var så behagligt med alla fina sånger att han till slut somnade tryggt i sin fadder Magnus armar. Vi valde förutom min bror Magnus även Nina, Kims syster som fadder till lillprins. Efter dopet samlades vi alla hemma i vår trädgård för fika och tårta. Vi hade värsta stora tältet, som täckte halva gräsmattan med långbord i den somriga hettan. Doptårtorna hade jag beställt, de andra hade min älskade mamma bakat, bortsett från två kakor som Maltes farmor ordnat med. All hjälp uppskattas då man nuförtiden inte har någon tid överhuvudtaget till att fixa och ordna med saker som tar mer än fem till tio minuter. Malte fick så fina presenter av alla och vi är så tacksamma att han har så många fina och värdefulla människor runt omkring sig. Tack alla som var med och deltog under vår lillprins dopdag ♥

 

Malte har fått en ny vän. Finaste, ljuvligaste lilla Abbe. Det är min barndomsvän Peggy som blivit mamma ♥

 

Den 7 augusti när Malte var cirka 3 ½ månad gammal såg jag det första risgrynet titta upp från tandköttet i underkäken! Första tanden ♥ Nu vet vi orsaken till dreglandet som varit senaste veckorna och handen eller underarmen som konstant varit inne i munnen. Kanske också orsaken till gnälligheten och de hysteriska utbrotten som kommit ibland vid amningen (!?) Och som det kliar i den lilles mun. Vissa dagar är han tokig i att få något i munnen. Jag har inhandlat en sådan bitring man har i kylen, som fungerar ibland och mormor har gett honom en bebistandborste som vi borstar tandköttet med, och det verkar vara riktigt skönt i det kliande tandköttet. Någon vecka senare upptäckte jag i överkäken, motsvarande tand, ytterligare ett litet risgryn! Tand nummer två! Nu får man passa sig så man inte blir biten.

 

 

 

Gnäll och skrik är nya (var) refrängen. Minst en gång per dag är det numera gnäll och skrik. Ofta i samband med amning. Vi har varit bortskämda med en snäll och glad liten Malte redan från start och är inte vana vid att han är ledsen/skriker i mer än i några minuter. Han skriker så klart flera gånger per dag, det är ju hans sätt att kommunicera med omvärlden, men han har alltid kunnat förmedla orsaken på väldigt kort tid och blivit tillfredsställd. Men strax efter tremånadersdagen hände något. Helt plötsligt är han inte helt nöjd längre och vi finner inte orsaken (!?). Jättejobbigt. Särskilt jobbigt är det när skriken kommer i samband med amningen. Skriken utvecklas till hysteriska anfall och ingenting hjälper. Något stressande. Och det värsta i denna situation är att själv bli stressad. För det första märker Malte min stress direkt och blir ännu argare och för det andra är det panikhunger så kommer inte mjölken snabbare när stressen infunnit sig. Vad jag läst och vad bvc säger är detta beteende inte sällsynt runt 3 månaders ålder och kan bero på olika saker. De är så uppe i att utforska omvärlden att de kommer på försent att de är hungriga, och när de väl säger till är de hungriga NU och kommer inte maten på två röda blir det rama skrik. De kan skrika för att de inte har tid att äta och vänder på huvudet (för att se vad som händer) och skriker för att maten ”inte hänger med”. Oftast hänger nog skrikbeteendet ihop med en övertrötthet som förvärrar skriket och tålamodet för den lille. Eller kanske det rent av skriker för att de faktiskt inte är hungriga just nu. Jag har löst situationen med att för det första inte bli stressad (lättare sagt än gjort), inte försöka truga, lugna honom med nappen, vyssa, byta bröst, amningsställning, lugn och ro och ibland fungerar det andra försöket och ibland försöker vi efter stund igen. För de allra flesta återgår amningen till det, det än gång var efter någon/några veckors tid. Tålamod. Tålamod.

 

Och eftersom jag är typ en månad back i bloggandet och vår lillprins återigen (gnällperioden varade i cirka 2-3 veckor) är världens gladaste och nöjdaste lillprins som glupskar i sig, för det mesta, utan några som helst problem längre, har vi också funnit orsaken. Eller vi tror oss veta varför. Närmare bestämt den första tanden…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Snart (ops, märks det att jag är en dryg månad back i mitt bloggande. Dopet har varit och jag skall nu försöka komma ifatt…) är det dopdags för lillprins (och nej, jag fick inte igenom lillprins som andranamn hos Kim) och jag håller på att planera för fullt. Namnen är i alla fall klara och vi har valt att döpa vårt lilla mirakel till Malte Viktor Egeriis. Malte, för det var mitt favoritnamn redan halvvägs in i graviditeten. Viktor, för att lillprins kom ut som en hjälte med huvud och armen rakt upp ♥ Viktor passar honom verkligen och det dröjde flera dagar innan vi började kalla honom för Malte och var helt säkra på vilket namn vi ville ha som tilltals. Egeriis heter numera även Kim. Eller det har han haft som mellannamn tidigare och är ett släktnamn som kommer från hans farmor. Vi får väl se om även jag får heta Egeriis någon gång (!?).

 

Sedan har ju Malte ett dussin andra namn som han kallas. Puffen. Lilla hjärtat. Hjärtat mitt. Skatten min. Gossen. Maltesen. Malten. Och såklart lillprins ♥