Veckans långpass är nu avklarat. Check på den. Vaknade till mulet och svalt väder. Optimalt löparväder alltså. Vätskebältet fick hänga med och den här gången ska jag inte glömma bort det. Kroppen kändes lite halvseg redan när jag vaknade, säkert på grund utav alla kvalitetspass som genomförts den senaste tiden. Men mitt långpass var inte planerat att gå i någon raketfart, utan mer i ett lugnt och skönt tempo. Kom på att jag glömt att fästa på mitt pulsband efter cirka 500 meter. Orkade inte vända. Fick klara mig utan pulsen. Fastän att jag inte sprang så fort kändes det lite segt här och där, från början till slut, men på det hela ändå ett okej pass. Jag fick användning av mitt vätskebälte tre gånger under rundan och det kändes bra och gav lite extra skjuts på vägen. Stretch på balkongen som vanligt och den traditionella bloggbilden.

Tid: 01:21:01
Distans: 14.26km
Medeltempo: 5:40 min/km
Maxtempo: 4:37 min/km
Kcal: 971

Tycker det är orättvist att behöva jobba en dag som denna. En svensk sommardag som visar sig från sin bästa sida. Orättvist.

Måndag, strålande solsken och en arbetsfri dag. Underbart. Dagens äventyr började tidigt, klockan tio kom min fina kollega Caroline till Änglahålan för en dag på beachen. Första beachdagen för min del 2010. Och premiärdopp blev det också. Nitton kyliga grader var det i vattnet, brr. Vi hade det helt underbart skönt. Promenerade bort till Hamnkrogen för lunch. Fick bli några morotsstavar till mellanmål, för idag startar vår sockerfria period. Inget godis. Inga kakor. Och inga bakelser. Detta skall hållas fram tills milsloppet i Varberg den 10 juli. 12 dagar kan låta lite, men för en sockerberoende person, som jag, kommer det vara tufft. Särskilt nästa helg. Men det är bara att stå på sig. Efter nästan sex timmar på stranden var det dags att åka hem och svira om till löparkläder. Vi möte upp ytterligare en kollega, Sarah, och körde vidare till Pålsjöskog. Där stod det 3 x 2km i tröskelfart på schemat. Rundan var kanske inte optimal för passet, då första kilometern var väldigt lätt sprungen med lite lätt slutning här och där. Skön känsla att bara flyga fram i yberfart av nästan ingen ansträngning alls. Min käraste vän Garmin, som peppar peppar, aldrig har strulat tidigare, cpade sig rejält idag. På andra kilometern visade klockan att jag sprang i 9:00 min/km tempo, ett tempo jag går snabbare i, och då sprang jag så snabbt att mjölksyran sprutade ur öronen. Insåg att detta inte stämmer, faktiskt helt omöjligt. Mycket irriterande. Däremot fick jag supersnabba tider på första kilometern í varje set, 4:50, 4:38, 4:36, mitt mål tempo var 5:00-5:15 min/km. Men de känns inte heller som några aktuella tider att gå efter då de sprangs i lätt utförslutning. Men, men strunt i samma det var ett tufft och skönt pass. Alltid lika roligt att springa tillsammans med tjejerna. Vi peppar varandra och ger energi till varandra. Inspirerande. Efter avslutat pass bjöds det på grillning hemma hos Sarah. Vi var alla vrålhungriga och åt med god aptit. Ljuvligt gott. Deras söta son Arild fick mycket uppmärksamhet med sitt fina leende. Så söt. En fantastisk måndag helt enkelt.

Trevligt avslut på veckan i form utav hamburgaregrillning hemma hos Sofie och Fredrik. Riktigt gott och lika trevligt som vanligt. Varför kan det inte vara sommar och grillväder jämt?

Söndag och veckans sista dag. Efter avslutat pass på arbetet blev det en timmes solning på balkongen. Underbart sommarväder. Prepparera kroppen med vätska. Fyllde mina flaskor och fäste mitt nyinköpta vätskebälte runt höfterna. Återhämtningspass, lugn jogg i cirka 8km väntade. Strålande sol och en termometer som visade dryga 20 grader. Blev ett riktigt feel good pass. Faktiskt ett utav de skönaste träningspassen jag varit ute på. Tempot var planerat till långsamma 6:30, men det gick bara inte att springa så sakta. Tänk vad två dagars vila kan göra. Benen ville bara öka. Med tanke på det planerade tröskelfartspasset (läs grisjobbigtpass) som väntar med tjejerna i morgon kunde jag inte köra slut på krafterna idag. Men annars, oj, vad jag kände att jag kunde gjort bra ifrån mig. Istället bara njöt jag. Solade ansiktet i den gasande solen. Blev peppad av musiken i lurarna. Det var så njutbart att jag till och med glömde bort mitt vätskebälte. När det var 500 meter kvar kom jag på att jag glömt att dricka. Och då kunde det så va. Funkade i alla fall bra med bältet, var lite irriterad första minuterarna då det bara kasade upp. Fick fästa det mer i midjan än på höften. Skvalpa en del, men med hög volym i lurarna hörde jag det inte. Avslutade med lite svettig kettelbellstyrka.

Tid: 49:48
Distans: 8.93 km
Medeltempo: 5:34 min/km
Maxtempo: 3:37 min/km
Medelpuls: 162 slag/min
Maxpuls: 170 slag/min
Kcal: 609

Måste tipsa om den senaste och hyllade filmskapelsen där Leonardo di Caprio spelar huvudrollen, Shutter Island. En film jag skarpt rekommenderar. Magiskt bra. Se den!

Midsommarafton firades hemma hos fina kompisparet Anna och Tobias. Vi var ett glatt gäng som kockat ihop en fantastisk midsommarbuffé med bästa tårtorna till efterrätt. Vi vråla snapsvisor med underbar stämma. Ibland med texter som fick mig (som var nykter) att rodna. Vi skrattade och njöt av en varm och solig midsommar. När hände det senast att solen sken en midsommarafton (!?). Underbart. Vi lekte lekar, ”Hjärter dam” vs ”För Sverige i tiden”. Det var pilkastning, kasta boll i stege, stampa-sönder-ballongleken, hamra spik och kasta stövel. Sjukt roligt. Självklart vann mitt lag, hjärter dam, och som lagkapten fick jag äran att ta hem den fina pokalen och hålla ställningarna tills nästa år. Snackset kom fram och vi proppa magarna fulla. En fantastisk kväll med fina vänner. Tack Anna och Tobias för ett strålande arrangemang.

Efter ett lugnt och skönt pass på jobbet var det äntligen dags för träning tillsammans med tjejerna. Dagen till ära bjöd på cirkelträning med korta intervaller på bana. Upplägget följde så att efter 2km uppjogg köra 400 meter i 5km fart (det vill säga drygt 4:40 tempo, för mig), därefter var det 4 olika styrkeövningar. Det var armhävningar, burpees, knäböj, situps, utfall, ryggresningar och upphopp. Varje styrkedel avslutades självklart med en benövning, så när det var dags att äntra banan kändes benen som spaghetti. Men det var bara och bita ihop för det var full nittio som gällde, på mjölksyreben. Oj, oj, oj. Det flåsades och det stönades. Det hjälpte ju inte att det var 25 grader och gasande sol heller. Men ack så effektivt. Vem har sagt att det är skönt att bli snabbare (!?) Det är bara att grisa sig igenom de jobbiga passen. Och vilken känsla att springa på bana. Farten bara kom. Trots att det kändes jobbigt och inte alls snabbt så sprang jag samtliga intervaller i ett snabbare tempo än det planerade. Kul. Intervallerna utgjorde 2km sammanlagt, och enligt Garmin sprangs de på 4:16 respektive 4:25 min/km. Grymt nöjd. Avslutningsvis 2km nedjogg och skön stretch. Sammanfattningsvis kan jag väl säga efter dagens prestation, att lite styrka måste inplaneras framöver. Mina burpees blev inte riktigt professionellt utförda. Kroppen nästan veks på mitten i slutet. Men ett kul pass, det var det verkligen. Tack Caroline och Sarah för ett motiverande träningspass tillsammans.

Onsdag idag och därmed sista lediga dagen. Sedan väntar jobb torsdag, fredag, lördag och söndag. 8 veckor kvar till min riktiga semester. Usch, vad det lät länge. Det fick bli vila från träningen idag, var alldeles för trött imorse för att ge mig ut på det planerade återhämtningspasset. Istället fortsatte vår diskussion här hemma angående systemkamera eller kompaktkamera. Vilken djungel. Igår var det systemkamera som gällde. Canon EOS500D. Idag kompaktkamera. Canon S90 eller G11. Suck. Nu har vi varit runder på alla ställen där kameror säljs och jag bli bara tröttare och tröttare på all säljtaktik. Men efter många om och men lutar det nu åt S90 eller G11. Jag tror inte jag är en sådan fotofantast att jag orkar ge mig tid för att hantera en systemkamera på rätt sätt. Sen att den kommer bli lämnad hemma för många gånger på grund utav sin storlek. Jag vill ha en liten kamera som tar bra bilder genom att bara klicka av. Förmiddagen spenderades i Helsingborg. Vi tog oss ner till Norra hamnen där vi åt en god lunch på en fiskrestaurang. Jag inhandlade ett vätskebälte. Mycket välbehövligt. Vi köpte med oss mumsig plockmat och supergott bröd tills ikväll från den fina Ica affären vid Dunkers. Brödet är redan nallat på, för oj vad gott det var. Bruchetta med fikon. Rekommenderas. Nu blir det soffan innan det bär av mot den femtioelfte husvisningen.

Eftermiddagen har vi sedan spenderat på balkongen med böcker och frukt. Svensk sommar är så ljuvlig. Åh, vad underbart! Älskar sol och värme. Läser Vad jag älskade av Siri Hustvedt, en mycket fin och annorlunda skriven bok. Jag har bara kommit drygt 70 sidor men jag tror att detta är en bok som kommer hamna högt upp på min topplista av läsvärda böcker.

Efter lite sol på balkongen började våra magar att kurra efter lunch. Vi tog en härlig promenad ner till stan och Vintage by Lina, där vi avnjöt varsin himmelsk god lunch. Kim valde säkert kort, det vill säga samma som sist, Chili con carne. Jag valde såklart något nytt, den här gången blev det currysoppa som serverades med kycklingspett och gott bröd. Mums, jättegott. Efter lunchen gjorde vi några ärenden på stan, Kim hittade en jättesnygg skjorta och jag inhandlade goda frukter på torgets marknad.

Då kör vi en dagens, igen.

Snabbdistans, check. Snabbdistans tillhör inte kategorin av skönpass, men är nödvändiga om man som jag, vill bli en snabbare löpare med kapning av sekunderar och minuterar (!?) på miltiden. Det finns flera olika varianter på snabbdistans. Idag valde jag att köra 3 x 2km. Mellan 2kilometeravsnitten 3 minuters joggvila. Ett sådant här snabbdistanspass simulerar en tävlingssituation och ger ett slutgiltigt kvitto på om formen är på plats till den kommande tävlingen. Avsnitten skall hållas i den planerade milfarten. Mitt mål med milen är Sub50, men jag är inte riktigt där ännu. Det krävs nog ytterligare halvår för att toppa formen till Sub50, men snart är jag där. Min förra miltid klockades till 52:13, vilket resulterar i en milfart i 5:00-5:15 tempo. Således fick inga kilometertider passera 5:15 under dagens snabbdistans. Först 3km uppjogg. Första 2km avsnittet gick väl hyfsat smärtfritt med tiderna 5:07 och 5:07. Ett jämt tempo. Andra avsnittet, 5:10 och 5:02. Nu var jag ordentligt trött. Fy fasiken vad jobbigt. Fick tankar om att den sista etappen inte kunde genomföras. Tänkte; bara en kilometer i alla fall. Vilan var slut. Jag bet ihop. Flåsade som bara den. Passerade en hel skolklass, fick knipa ihop andningen för att inte skrämma barnen. Första kilometern avklarad. Kom igen, ge inte upp.  Hur kan den andra kilometern gå så sakta. Hur kan 300 meter kännas som ett maraton (!?). Snacka om att springa på håret, 5:13 och 5:14. Nära ögat, men jag klarade det. Sjukt nöjd efteråt. Sådana här pass skall såklart springas på återhämtade ben för att inte riskera att rasera själförtroendet. Kände väl att en vilodag kanske hade varit ett bättre alternativ för mig idag, men ibland räcker inte dagarna till för att få ut optimal tajming på passen.

Efter mitt kalla långpass stod det Sands lunchbuffé på schemat. Enligt mig serverar de den godaste maten, alla kategorier. Jag fullkomligt älskar deras mat. Det är värt varenda krona. Jag betalar gärna för god mat. Deras helgbuffé är nästintill oslagbar. Jag hade inte klätt mig vidare lämpligt för dagens aktivitet. Med tajt tröja och högmidja i shortsen fick jag verkligen se till att dra in min fullproppade mage. När maten smakar så ofantligt gott vill man liksom bara äta och äta. Jag och Kim satt och njöt på uteserveringen med solen i ögonen. Så skönt. Vi tog en promenad upp på Nordic Safari och spanade in deras Odd Molly kläder. Jag hittade en jättesöt klänning. Men måste fundera. Usch, så dyr den var.

Kors i taket. Nu levererar jag dagens på löpande band. Såhär blå har jag sett ut idag.

Ny vecka och nytt träningsupplägg. Jag har tänkt köra två ganska så tuffa träningsveckor och sedan tredje veckan ta det lugnt, för att den 10 juli, vara i form för mitt andra millopp. Får rysningar bara av att tänka distansen. Behöver jobba med mitt pannben på den distansen. Milen är en distans som är kort i jämförelse med en halvmara, men fruktansvärd lång att hålla i ett så pass högt tempo. Det blir många plågsamma minuterar. Lördagens kettlebellpass har verkligen gjort sig påmint i kroppen. Jag glömde helt bort att stretcha efter passet. Typiskt. Var så länge sen sist att jag glömt bort hur effektivt det är. Baksida lår och rumpa har ömmat rejält. Så dagens pass fick bli långpass i ett lugnt och behagligt tempo. Vaknade till en klarblå himmel. Klädde mig så somrigt och tunt jag kunde. Men efter bara några minuter vällde molnen in. Blev ganska kallt på sina ställen. Dagens pass hör till de tråkigaste jag genomfört. Benen var sega. Fruktansvärt sega. De bakre lårmusklerna liksom krympte flera centimeter och varje steg kändes tungt. När jag kom hem kunde jag knappt böja mig fram för att knyta upp skorna. Illa. Så det där feelgoodpasset i strålande sol och på lätta ben, som man bara njuter av, blev liksom aldrig av. Men strunt i det. Nu är jag hemma. Har stretchat ut ordentligt. Och en underbar ledig dag väntar tillsammans med min finaste Kim.

Tid: 01:21:22
Distans: 13.90 km
Medeltempo: 5:51 min/km
Maxtempo: 4:17 min/km
Medelpuls: 172 slag/min
Maxpuls: 180 slag/min
Kcal: 949

Mysig söndag. Först åt vi god frallfrukost. Efter det tog vi cyklarna för att spana in ett hus vi ska på visning på senare i veckan. Renoveringsobjekt med bästa läget. Väl hemma igen efter en trevlig cykelutflykt blev det några minuter på vår soliga balkong. Sedan förberedes grillen. Potatissalladen tillagades. Och söndagsgästerna knackade på dörren. Det blev en god och mycket trevlig kvällsmat tillsammans med Fredrik och Sofie. Efter maten kom det obligatoriska sötsuget fram och vi tog en promenad ner till stan. Köpte mjukglass med saltlakris strössel. Åh, så underbart gott. Bästa avslutningen på en fantastisk helg. Och det bästa av allt är att jag har tre dagars ledighet till att se fram emot. Lycka.

Igår var det som sagt dopdags för lilla Lexia. Klockan ett satt vi alla i Höja kyrka med förväntan över hur Lexia skulle reagera med kallt vatten på huvudet. Jag hade snällt tagit på mig ansvaret som paparazzi, och satt på första parkett med Kristians systemkamera i högsta beredskap. Klickade väl av en sisådär 500 bilder i kyrkan, nu måtte några ändå bli bra. Kul var det i alla fall. Kanske, kanske blir det inhandling av en egen systemkamera i veckan (!?). Dopet gick för övrigt galant. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Lexia är världens snällaste bebis. Hon bara njöt. Njöt av psalmerna. Njöt av verserna vi (?) sjöng. Och njöt av att bli beskådad av alla gästerna och hon till och med njöt när prästen hällde vatten över hennes huvud. Stella Lexia Olivia. Sötaste. Dopet var snabbt avklarat och vi styrde bilarna hem mot Annika och Kristian. Där väntade värsta tälten med rosa bubbel, mat, tårta, kakor, vin, öl, rosé, sprit, snacks och en dator fulladdad med partymusik. Behöver jag säga att det blev en trevlig eftermiddag/afton. När klockan var fem var vi nog alla en aningens förfriskade. Sara sa, det är ungefär som intervallträning det här, man är på topp, man tar en paus. Ja ungefär så. När solen gått ner intog vi gräsmattan som dansbana och hoppa och studsa. Vi grilla korv och såg Sara, Anna och Helen framträda till Manboy med den obligatoriska duschavslutningen. När klockan passerade ett var det dags för de tappra partykungarna att fortsätta festen nere på Bahnhof, vi andra (läs tradiga) åkte hem till sängen. Tack för en underbar kväll!

Det har uttryckligen klagats på för lite dagens i den här bloggen. Så här kommer den, på begäran, gårdagens outfit.

Innan det bär av mot kyrkan och dop blev det ett snabbt och effektivt kettlebellpass. Det var alldeles för länge sedan jag körde ett riktigt ordentligt pass med mina kanonkulor. Varför vet jag inte, de är ju så otroligt effektiva. Men idag blev det äntligen av. Jag installerade mig framför tv:n  och satte igång dvd:n. 40 minuters urjobbiga övningar för hela kroppen var vad som vänta. Svetten droppade ner i ögonen. Handflatorna sved. Har slarvat bort mina styrkevantar och kettlebellsen är så fruktansvärt tunga. 12 respektiva 8 kg. Måste leta upp vantarna till nästa gång för att slippa få fula valkar i händerna. Blir nog lite trevlig träningsvärk som infinner sig lite här och där i morgon. Skönt.

Fem dagars ledighet börjar Nu. Gissa vem som skall njuta. På dagens schema står det dopdags för lilla Lexia. Efter kyrkan blir det rock´n´roll hemma hos Lindqvist/Hagelqvist. Trevlig lördag.

Vart tog sommaren vägen (!?). Jag som hoppades på att få lite soltimmar innan jobb idag. Men istället visar temperaturen kyla och himlen är täckt av gråa moln. Jag beslöt mig för att bege mig ut på veckans andra inplanerade återhämtningspass/lätt distanspass istället för att inta solstolen, med frukost i magen den här gången. Vilken skillnad. Kroppen kändes kanon. Det var lätta ben som yrde fram idag, inte tunga, sega, som gårdagens. Gårdagens sega ben kan förutom frukost misstaget, även beror på första passet efter tävling, som brukar vara lite sådär extra segt. Men idag var jag på topp igen. Tyckte det kändes oförskämt lätt för att bara köra lugnt distanspass och tänkte att jag kör lite fartlek istället. Fartlek innebär att man hipp som happ slänger in ruscher av olika slag. Långa, korta och med olika tempoökningar. Ett roligt pass som är lite mitt emellan distans och intervall. Du gör lite som du vill. Jag fick till 6 stycken tempoökningar under rundan och det kändes riktigt bra.

Tid: 43:57
Distans: 8.19 km
Medeltempo: 5:21 min/km
Maxtempo: 3:45 min/km
Medelpuls: 167 slag/min
Maxpuls: 182 slag/min
Kcal: 558

Nu visar resultatlistan äntligen min rätta sluttid. Min officiella tid för premiär halvmaran blev 01:52:38. Nästan en minut mindre än vad jag klockade med Garmin. Är otroligt nöjd med min prestation. Jag har fått mersmak på det här med halvmaror och funderar nu på att anmäla mig till Stockholm Halvmarathon den 11 september nu i år. Dessförinnan har jag tre stycken millopp inplanerade. Har haft dåliga erfarenheter av milen, så känner att jag behöver arbeta hårt på den distansen. Önskar bara att jag hade lite mer tid för träning. Men fokus i sommar blir kort och snabbt. Mer om mitt träningsupplägg kommer senare. Bilder från Broloppets håller på att uppdateras, i nuläget finns det en bild på mig när jag springer på bron. För att titta på den, klicka på Här.

På tåfronten har det hänt grejor. Vårt badrum agerade operationssal för någon dag sedan. Vi stack hål på bägge blåsorna och det rent ut sagt vällde ut blodblandad vätska. När vi lätta på trycket på blåsan bakom nageln, var det som en befrielse. Aj, vilket tryck det var. Har fortfarande lite känningar när jag går i skor, men begav mig ändå ut på ett träningspass idag. Ett lätt distanspass stod på schemat. Då jag igår kväll tryckte i mig 15 stycken gifflar var jag inte direkt hungrig i morse. Jag har sagt det innan men jag säger det igen. Fy fasen för morgonjogg. Jag sprang alltså innan frukost och det är bland det jobbigaste jag vet. I början var det riktigt skönt och jag tänkte oj vad lätt det går. Men det dröjde inte länge förrän det blev sådär jobbigt, som det alltid blir när man springer på tom mage. Känns liksom inte som om det gör någon effekt, det är mest bara jobbigt. Men jag sprang på i ett lugnt tempo och tänkte tillbaka på mitt fantastiska lopp förra lördagen. Längtar tills imorgon för då skall alla bilder publiceras som togs under loppet. Skall bli spännande och se om jag fastnat på några. Dagens pass i siffror kommer här;

Tid: 42:17
Distans: 7.68 km
Medeltempo: 5:30 min/km
Maxtempo: 4:19 min/km
Medelpuls: 166 slag/min
Maxpuls: 179 slag/min
Kcal: 522

Igår hittade jag äntligen tillbaka till min kära platta. Jag menar förstås power platen. Jag har haft över en månads uppehåll från power platen på grund utav sjukdom och för mycket löpning. Tiden för alternativ träning har därför varit tvungen att prioriteras bort. Vilket är jättetråkigt, då den alternativa träningen, speciellt styrka och då framförallt bålstyrkan, är ett viktigt moment för en snabbare och bättre löpare. De förespråkas att för att uppnå tillfredsställande effekt med power platen, krävs upp till tre pass per vecka. Att träna tre pass platta och tre löppass skulle aldrig fungera i min vardag. I nuläget prioriterar jag löpningen men skall försöka få in i alla fall ett, kanske två pass platta, och då fokusera på bålstyrkan.

Helt otroligt, men jag känner absolut ingenting i kroppen idag. Inga ömma vader. Inga stela ben. Ingenting. Eller okej, där ljög jag. Jag har två tår som torterades nästintill till döds under gårdagens halvmara. Tog en bild, men ångra mig i sista sekund att lägga upp den på bloggen. Tårna ser för skräckliga ut. Ni skulle tuppa av. På den ena tån har jag en blodblåsa som är nästan en halv centimeter hög. Och på den andra tån växer det en blodblåsa bakom nageln, så nagelns står rakt ut. Är helt lös i roten. Den gör extremt ont. Jag kan inte gå med skor på fötterna. Jag börjar få lite smått panik. Vill ju ut och springa! Inte idag precis, men på onsdag i alla fall. Aj, dumma tår.

Broloppets hemsida strular fortfarande så inga officiella nettotider med de olika sträcktiderna finns att tillgå. Hoppas på att de snart löser problemet. Bilderna som togs under loppet skall vara uppe på nätet den 17:e och jag vet nästan till hundra procent att jag är med på åtminstone två bilder.  

Dagen till ära har spenderats hos mormor och morfar. Vi har firat deras födelsedagar och det är som en årlig tradition att vi grillar och umgås innan mormor och morfar beger sig ut i Sverige med husvagnen över sommarn. Jag åt för tre personer. Fanns inget stopp. Till efterrätt åt jag minst fyra tårtbitar och godis på det. Förbränningen är minst sagt på högvarv sedan gårdagens prestation. Gott med mat. Nu blir det soffan i några minuter innan sängen kallar. Imorgon ringer klockan tidigt. Hoppas ni haft en mysig helg.

Broloppet 2010. Bästa loppet någonsin. Vilken känsla. Varning för lång läsning…

Redan halv tolv satte vi oss på bussen som skulle ta oss över sundet, till den danska sidan. När vi såg bron från bussfönstret virvlade nervösa fjärilar runt i magen. Herregud, skall vi springa här, tänkte jag. Och vilken lång uppförsbacke. Helt galet. Väl i land på den danska sidan, promenerade vi bort till startområdet. Vinden yrde. Väderprognosen visade vinstyrka upp emot 10-15 m/s. Regnet öste ner. Det blev sol. Himlen öppnade sig på nytt. Posten gjorde mycket reklam med sina regnrockar som delades ut hej vilt. Vi låg ihop kurrade under våra regnrockar och huttrade av kyla. Ingen skön upplevelse. Den medhavda matsäcken intogs. Startskottet skulle gå 16:00, men redan strax över två var man tvungen att lämna in sina överdrag och personliga saker, för halv tre skulle lastbilarna åka tillbaka till Sverige. I sista minuten hade jag läst det ideala tipset om att ta med en ful tröja som man kan slänga i starten. Den senapsgula tröjan och postrocken åkte på. Vi ställde oss i toakön. Blev stående där i 45 minuter. Strax efter tre skulle man infinna sig i sin startfålla för att i gemensam trupp gå cirka 1km till starten (!?). 30 000 deltagare. Det blev lite kaosartat. Och när vi gick där i godan ro så helt plötsligt kommer det inspringande en galen hare (!?) mitt ibland oss, precis framför mina fötter. Jag galskriker. Haren får ju självklart panik och vänder, vet inte vart han ska ta vägen bland alla fötter och krokar nästan igen med mina ben i flykten tillbaka. Fy fan. Fick puls på 180. Det var typ min pulshöjare innan start. För övrigt hanns ingen som helst uppvärmning med. Väl i starten blir det kisskalabalik. Alla kissar överallt. Klockan bli 16:00 och startskottet går. Vår grupp står stilla kvar. Alla bär chip på foten som registrerar tiden när man trampar över startmattan. Vi går sakta fram. Det dröjer flera minuter innan vi är framme vid starten. Jag tar ett djupt andetag och kör igång. Startar Garmin och min extra klocka för att hålla koll på tiden i tunneln.

Broloppet 2010 är igång. Den 4km långa tunneln kommer direkt. Jag har hamnat långt fram i min startfålla och blir omsprungen hela tiden. Mitt viktigaste mål under gårdagens lopp var att gå ut lugnt. Att för min del gå ut lugnt är a och o och kan vara avgörande för hur hela loppet utvecklar sig.  Jag rabblar till mig själv, häng inte på, häng inte på. Mina nya lurar sitter som en smäck i öronen. Jag kommer in i mig själv och hittar ett bra flyt. Allt känns bra. Passerar varje kilometer i tunneln på cirka 5:30. I tunneln är det varmt. Sjukt varmt. Luften står helt stilla. Nästan ingen luft. Svetten droppar. Får 100 svettdroppar ner i ögonen. Det svider. Tackar mig själv för att i sista sekund ha bytt till den kortärmade tröjan. Flera tusen människor gör vågen tillsammans i den ekande tunneln. Klappar i takt och ler mot varandra. Känslan av att komma ut från tunneln var enorm. Äntligen kan man andas normalt igen. Luft. Helt sjukt. Blir nästan kall. Är ju helt dyngsvett. Blåsten ligger på. Kommer snett bakifrån. Tar liksom tag i kroppen och puttar en framåt. Nu är jag på Pepparholmen, den konstgjorda ön. Kroppen känns sjukt bra. Jag håller ett jämnt tempo. Mellan 5km och 10km ligger mitt tempo på 5:15, 5:27, 5:26, 5:34, 5:28, 5:20. Klarar min 5:45 gräns med bravur. När jag passerar milen är jag inte ens trött. Jag liksom flyger fram. Den 7km långa uppförsbacken tar inte ens emot. Vinden gör mycket. Jag tror aldrig tidigare att jag känt sådan här lycka när jag springer. Varje steg var som en befrielse. Min kropp samarbetade perfekt. Inte en negativ tanke ploppa upp. Det var bara positivt, hela vägen. Efter milen hände det någonting. Jag började öka. Mellan 10km och 16km ser mina kilometer tider ut såhär; 5:11, 5:06, 5:12, 5:03, 5:06, 5:04 och 5:04. Vid 16km var bron slut. Jag trampade på svenskmark. Okej nu började jag känna lite trötthet. Men inte alls i närheten av någonting som börjar bli plågsamt. Under loppet fanns det 4st vätskekontroller. Jag drack vid alla. Det var verkligen kaos vid varje kontroll. Vid sista kontrollen fick jag till och med putta bort en herre som stod framför mig och velade. Tappade flera värdefulla sekundrar, varje gång. Men kände att med lite vätska presterar jag bättre. Vid 14km fick jag någon konstig känning i magen och tänkte att jag kanske skulle skippa gelen vid 15km. Jag kände mig ju oförskämt pigg och tänkte att jag kanske inte behövde den. Men efter 15km kände jag ändå att jo, jag tar halva. Kände inte direkt någon effekt. Men fick i alla fall inte mer ont i magen. Nu var det bara 5km kvar. Blåsten var borta. Publiken stod längs banan. Jag hörde inga hejarop, utan lyssnade bara på min peppande musik. Banan smalnade av rejält på den svenska sidan och det blev trångt. Riktigt trångt. Man hade folk bara någon decimeter ifrån sig, både bakom, framför och åt sidorna. Visste inte riktigt hur mycket jag vågade dra på. Att gå in i väggen var en tanke som hängde med mig hela tiden. Att springa in i väggen är för jävligt. Det gjorde jag på mitt förra lopp. Det är en plåga och inget jag vill uppleva igen. Farten saktades ner lite och jag tänkte att vid 19km lägger jag in spurten. De sista 5km passerades på 5:04, 5:24, 5:16, 5:16 och 5:06. Jag fick in en rejäl spurt på upploppet. Klickande av Gamin. Läste av tiden 01:53:15. Jag var i MÅL och med en tid jag inte ens vågat drömma om. Mitt mål var under två timmar och till och med det trodde jag skulle bli svårt. Jag har nu genomfört mitt första halvmarathonlopp och jag klarade det med glans. Efter bara 1 minuts vila var min puls nere på 140. Blev lite besviken att jag inte tagit ut mig mer. Såhär skönt skall det ju inte kännas efter målgång…

Broloppets sida verkar strejka för närvarande och den resultatlista som har publicerats visar bruttotiderna, så jag återkommer med min ”riktiga” tid och med min slutliga placering, när förvirringen rett ut sig. Här är i alla fall mina uppgifter från Garmin, som jag tror stämmer med bara några sekunders marginal.

Tid: 01:53:15
Distans: 21.13km
Medeltempo: 5:21 min/km
Maxtempo: 2:36 min/km
Medelpuls: 172 slag/min
Maxpuls: 187 slag/min
Kcal: 1180

Blir helt förvånad över min puls. Min maxpuls är densamma som min medelpuls under senaste loppet. Sjukt. Min medelpuls är alldeles för låg. Jag har ju inte tagit ut mig. Varför pressade jag mig inte mer(!?).

Broloppet var en magisk upplevelse. Det bästa loppet jag någonsin sprungit. Min bästa löpupplevelse någonsin, faktiskt. Såhär skall löpning kännas när den är som bäst. Underbar känsla. Lite bitter är jag över mina värden, som visar att jag gått kunde tagit ut mig lite mer. Kunnat ge det där extra. Men istället för att springa de sista kilometrarna i dimman sprang jag nu istället på moln och fick till en rejäl tempoökning i målfållan. Jag är mäktigt stolt över min prestation.  Det här kommer jag leva på länge.

Snabb formcheck. Test av nya hörlurar. Test av borttagna funktioner från Garmin. Test av min formvila sedan i söndags. Check, check. Hade egentligen inte tänkt ge mig ut i löparskorna innan halvmaran imorgon. Men med nya lurar, bortagna funktioner i Garmin kände jag att jag behövde ut och testköra. Självklart i ett extremt lugnt tempo. Min hals har ju som sagt spökat hela veckan och en glimt hur pulsen reagerar i löpning, var också något jag behövde kvitto på. Resultatet av både lurar och Garmin blev positivt. Och min puls höll sig stabilt omkring 150 slag/min. Formen kändes okej.

Tid: 27:03
Distans: 4.62 km
Medeltempo: 5:57 min/km
Medelpuls: 155 slag/min
Kcal: 315

Ikväll blir det god mat, mycket vätska, vila och packning. Imorgon gäller det.

Nedräkningen är i full gång. På lördag klockan 16:00 går startskottet och jag har 21 kilometer framför mig. Starten går på den danska sidan och inleds med en 4km lång tunnel. Därefter springer vi över den konstgjorda ön. Vi beger oss sedan ut över sundet, över den långa bron. Den börjar med en 4km lång höjdstigning, med 70meter i stigning. Sen är det bara rakt, rakt fram. Inga applåder. Inga jippon. Bara löpare. När bron börjar närma sig svensk mark blir det lite lätt nedförslut. Gillas. Därefter löps den sista biten i en fin miljö i Malmö, där det förhoppningsvis har samlats en hel del publik. Målgången är på Limhamnsfält. Och där skall jag komma, springande, med ett leende (!?) på läpparna och vara överlycklig över att jag har trampat mig igenom 21 långa kilometrar på asfalt och kan stolt lägga till mitt första halvmarathon i min löparkarriär. Men tillbaka till nuet. Broloppet har varit mitt stora mål sedan i vintras. Och jag känner mig faktiskt stolt över hur min form har utvecklats under dessa månader. Jag har helt klart sett en förbättring i både min löpekonomi och min snabbhet. Jag har haft en tuff tid bakom mig med mycket jobb, allergi och influensa, vilket har inneburit uppehåll i min träning under vissa perioder. Jag har självklart mycket mer att utvecklas. Jag kan kapa massor med minuter på min miltid tillexempel, vilket skall bli sommarens projekt. Men nu står jag här och har mitt första halvmarathon framför mig och känner mig i god form. Mitt mål är att komma i mål under två timmar. Är lördagen min dag, vädret visar sig från sin bästa sida och min kropp samarbetar, tror jag att jag skulle kunna klara detta. Vi får helt enkelt se. Jag skall försöka att inte deppa ihop om jag misslyckas. Det som är oroväckande är att jag känt av min hals de senaste dagarna. Den är svullen och känns kliig, men gör inte ont. Det är så många runt omkring mig på jobb som är förkylda, går och snuvar och fräser, bacillerna flödar överallt. Jag väljer därför att inte springa något i veckan och hoppas på att ingen förkylning bryter ut innan loppet. Ett annat orosmoment inför lördagens drabbning är hur jag skall göra med maten på tävlingsdagenn. Då starten går på danska sidan, skall vi transporteras över i bussar. Min startgrupp skall åka över redan 11:40. Innan dess skall jag hämta ut nummerlapp och ta mig till Malmö. Starten går sedan inte förrän klockan 16. Ett annat moment som också har tagit upp min tankeverksamhet är hur min Garmin gps skall fixa tunneln. Jag har blivit helt Garmin beroende och vet inte hur jag skulle ta ett nederlag som att klockan skulle dö i tunneln. Och att klockan inte kan snappa upp satelliterna efter tunneln. Och tänk om tidtagaren också stannar, vad gör jag då? Om jag inte ens har koll på tiden. Vilka problem. Och på tal om teknik, så har jag beslutat mig för att springa med ipod, vilket jag aldrig annars gör på lopp. Broloppet tror jag kan kännas som ett ganska ensamt lopp och två timmar kan kännas långt. Annars är min strategi att hålla mig under 5:45 tempo hela loppet, för att klara av min målgräns. Och sist men inte minst skall jag bromsa mig själv i starten och INTE gå ut för hårt. Det är a och o. Efter 15km och 18km skall jag fylla kroppen med maxim gel. Jag skall dricka resorb innan start för att inte behöva dricka på varje vätskekontroll, man blir så klunkig i magen då och det blir jobbigt att springa. Sedan skall jag försöka få in mycket vila nu sista dagarna, vilket blir svårt då klockan ringer fem, men jag skall försöka komma i säng i tid. Äta gott och mycket, fast det gör jag ju alltid. Så, det var lite tankar om lördag. Om det är någon som vill följa mig under loppet finns det sms tjänst. Mitt startnummer är 4805. Mer information hittar du på broloppets hemsida.

Fy vilken bloggtorka det varit här de senaste dagarna. Uppdatering behövs. I måndags hade jag veckans lediga dag. Den tillbringades tillsammans med Annika och Lexia. Vi var en sväng på Väla, Ikea och Blomsterlandet. Till slut var vi så fullpackade i bilen, med barnvagn och hundra påsar att vi fick styra bilen hemåt. Vädret var inte på vår sida, det fullkomligt ösregnade, precis hela dagen. Det var verkligen en pers att få ut barn, barnvagn, mig och Annika med ett enda paraply, utan att bli dyngsura, in och ut från bil och affär. En trevlig måndag hade vi i alla fall.

Idag tisdag, har jag ägnat dagen åt jobb. Ätit ovanstående till kvällsmat, mycket gott. Fick dock komplettera med två frukter och två mackor några timmar senare. Är hungrig som en varg nu förtiden. Äter stup i kvarten. Efter maten kom Sofie och Fredrik på besök. Jag och Sofie gick en härlig promenad i det fina kvällsvädret medan killarna slog sig ner på balkongen med en whisky flaska och varsin öl (!). Det kallas kontrast.

Snart är dagen D kommen. Mitt egentliga huvudmål med all den träning jag kämpat mig igenom de senaste månaderna. Halvmarathon och Broloppet. På lördag smäller det. Min hals har varit oroväckande kliig igår och idag. Jag har dessutom känt mig lite hängig. Peppar, peppar. Jag har därför beslutat mig för att vila mig i toppform tills på lördag, med undantag för ett eventuellt lugnt joggingpass imorgon kväll. Tänkte skriva lite mer om loppet senare i veckan. Kicka gärna in och läs min strategi och mål inför mitt första halvmarathon.

Efter avslutat arbetspass begav jag och mina kära kollegor Caroline, Caroline och Sarah av mot Pålsjöskog. Intervallpass stod på schemat. Upplägget log hos mig. Tänkte tusingar. Tänkte något plågsamt. Ja, fem tusingar fick det bli. Vi värmde upp i lugnt prattempo i 3km. Stretchade och gick igenom upplägget. En tusing, det vill säga 1000 meter i intervalltempo. Tempot skall vara snabbt och kontrollerat och skall orkas hålla i hela intervallen. En tusing låter lätt. Men nej, en tusing är fruktansvärd lång. Ibland verkar den aldrig ta slut. Vi satte av. Ena hållet blev lättare än det andra. Svetten sippra. Kroppen kändes med på noterna. 2min vila emellan varje. Kände mig bara riktigt, riktigt seg och trött på sista tusingen. Resultatet blev 4:37, 4:38, 4:45, 4:42 och 4:52, vilket är rekord! Jag är jättenöjd. Ännu ett formkvitto på att träningen går åt rätt håll. Och vilken känsla att springa i grupp. Vilken peppning. Vi är bara så grymma. Nu måste vi se till att boka in massor med löpning tillsammans. Tillsammans kan vi bli riktigt grymma löparbabes.

Tid: 01:03:37
Distans: 11.61 km
Medelpuls: 164 slag/min
Maxpuls: 186 slag/min¨
Kcal: 791

I lördags var vi på en mycket trevlig grillkväll hos min fina barndomsvän Annika. Hon, sambon Kristian och deras lilla Lexia bor i värsta drömhuset. Vi beskådade de fina rapsfälten samtidigt som Kristian intog grillen, iklädd villaskorna ”foppatollor”. Charmigt. Sådana skall jag också införskaffa mig när vi, någon gång i framtiden, också blir husägare. Annika är en stjärna i köket och bjöd på god potatissallad och såser till Kristians grillbestyr. Smakade underbart. Därefter åt vi plopp, plopp. Nej, jag menar ju polly, polly. Kristian fick massor av toppoäng för desserten, muffins med gegga i ugn (finns såklart ett elegant namn för dessa skapelser, som jag dessvärre inte minns), jordgubbar och glass. Smaskens. Matkoman inträffade. Men jag tryckte ändå i mig polly efter polly. Varför (!?). Vi skrattade åt Annikas lärda knep i hur man skrämmer bort hickan. Som mot alla odds, fungerade. Skickar den bilden separat till dig Annika ;). Tack för en mycket god och trevlig afton.

Jag klagar inte. Inte alls. Härlig fredag!

Nyss hemkommen från en strålande eftermiddag hos Annika och Lexia. Fick två timmars solstrålar på min bleka kropp. Smörjde på rejält med solkräm för att inte se ut som en kräfta imorgon. Så skönt att äntligen få lite sol i ansiktet. Hoppas nu att värmen håller i sig. Jag vill strosa omkring med mina älskade solbrillor från och med idag och tre månader framåt, okej!?

Sommarvärmen har kommit till Skåne, för att stanna (!?). Håller alla mina tummar. För åh, vad härligt det är med sommarväder. Idag är jag dessutom ledig, vilket gör det hela ännu bättre. Dagen startade med ett intervallpass á la Olga. 90sek snabbt, 90 långsamt, 60-60, 45-45 och slutligen 30-30. Efter varje repetition är det 2min vila. Förra gången jag sprang Olgor orkade jag endast 2stycken. Idag skulle jag försöka mig på 3. Började med att värma upp i cirka 3km. Stretchade lite snabbt och satte igång. Snabbt gick det. Som snabbaste var jag uppe i 02:54 min/km tempo. Kände att jag fick till intervallbitarna mer kontrollerat denhär gången. De första två ”olgorna” kändes riktigt bra. Det var inte förrän på sista jag blev sådär riktigt intervalltrött. Joggade sakta hemåt, kändes tungt, var på vippen att gå hem ett tag, men bet ihop och fick till 3km nedjogg. Dricka och stretch på balkongen. Check.

Tid: 59:21
Distans: 10.87 km
Medelpuls: 171 slag/min
Maxpuls: 188 slag/min
Kcal: 734

Veckans långpass, Check. Vaknade till sommar. Helt fantastiskt väder. Klarblå himmel. Strålande sol. Säkert 20 grader. Åh, härligt. Vad passar då inte bättre med ett skönt långpass (!?). Mina nyinköpta cykelbyxor (!?) åkte på. Nej, jag får inte kalla dem cykelbyxor, låter ju som värsta töntbyxan. Korta löpartights från bästa märket, Craft. Musiken pluggades in i öronen och jag begav mig iväg. Tog säkert 7km innan jag kände mig okej i benen. Lördagens lopp hänger fortfarande kvar och segar sig. Mitt mål var att hålla mig under min tänkta halvmara fart, 5:45. Solen gasade. Har inte hunnit införskaffa mig något vätskebälte ännu. Ligger på veckans inköpslista. Maxims gel fanns i alla fall i min hand. Det blev lite skugga. Kändes skönt. Nu började jag njuta. Sprang cirka 3 km i världens finaste strandskog. Hur fint som helst. Pulsen tickade på, aldrig så där jobbigt högt, utan bara lagom. Kände att lite vatten hade suttit fint efter sisådär 11km. Tog andra, och sista supen av gelen. Sprang förbi 9km skylten från lördagens lopp. Tänkte fy farao. Kändes betydligt bättre vid passagen idag. Klickade av klockan utanför porten. Lång skön stretch på balkongen och 2 liter vatten i magen och jag är nu redo för kvällspass på jobb.

Tid: 01:27:06
Distans: 15.39 km
Medeltempo: 5:39 min/km
Maxtempo: 4:09 min/km
Medelpuls: 168 slag/min
Maxpuls: 178 slag/min¨
Kcal: 1047

Ny bok är påbörjad. Malin och Henrik. Denise Rudbergs tidigare böcker Väninnan, Storlek 37, o.s.a, Jenny S, Matilde och Åse har ångats igenom ett antal gånger.  Så fantastiskt bra. Riktiga feel good böcker. Malin och Henrik är den första boken Denise skriver tillsammans med någon annan. Känns konstigt. De gamla karaktärerna är inte med. Man vill ju veta hur det har gått. Boken verkar i alla fall hålla samma klass som hennes tidigare, så det finns en möjlighet att den blir utläst redan idag. Älskar att läsa bra böcker!

Mysigaste måndagen. Möte upp fina Caroline i Helsingborg. Solen lyste och det var riktigt varmt ute. Sommarkänslor. Vi satte oss på Waynes uteservering och beställde in varsin god sallad. Pratade jobb, löpning och allt mellan himmel och jord. Kom fram till att vi är galet lika, på flera sätt. Kul. Promenerade bort mot biografen och SATC 2. Ingen utav oss är någon utav de där frälsta följeslagarna till serien. Ska jag vara ärlig har jag nog bara sett typ 3 avsnitt. Men förra filmen var bra. En feel good film med hybersnygga kläder. Vi hade inga som helst förväntningar över tvåan. Enligt recensionerna man läst var det bara tummen nedåt. Men, man måste ju ge den en chans. Och vad tyckte vi? Nja, får jag väl säga. Liiite för lång. Liiite för överdriven. Liiite för seg handling. Men ändå godkänd. Vi hade i alla fall en mycket trevlig eftermiddag/kväll.