Igår var det som sagt dopdags för lilla Lexia. Klockan ett satt vi alla i Höja kyrka med förväntan över hur Lexia skulle reagera med kallt vatten på huvudet. Jag hade snällt tagit på mig ansvaret som paparazzi, och satt på första parkett med Kristians systemkamera i högsta beredskap. Klickade väl av en sisådär 500 bilder i kyrkan, nu måtte några ändå bli bra. Kul var det i alla fall. Kanske, kanske blir det inhandling av en egen systemkamera i veckan (!?). Dopet gick för övrigt galant. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Lexia är världens snällaste bebis. Hon bara njöt. Njöt av psalmerna. Njöt av verserna vi (?) sjöng. Och njöt av att bli beskådad av alla gästerna och hon till och med njöt när prästen hällde vatten över hennes huvud. Stella Lexia Olivia. Sötaste. Dopet var snabbt avklarat och vi styrde bilarna hem mot Annika och Kristian. Där väntade värsta tälten med rosa bubbel, mat, tårta, kakor, vin, öl, rosé, sprit, snacks och en dator fulladdad med partymusik. Behöver jag säga att det blev en trevlig eftermiddag/afton. När klockan var fem var vi nog alla en aningens förfriskade. Sara sa, det är ungefär som intervallträning det här, man är på topp, man tar en paus. Ja ungefär så. När solen gått ner intog vi gräsmattan som dansbana och hoppa och studsa. Vi grilla korv och såg Sara, Anna och Helen framträda till Manboy med den obligatoriska duschavslutningen. När klockan passerade ett var det dags för de tappra partykungarna att fortsätta festen nere på Bahnhof, vi andra (läs tradiga) åkte hem till sängen. Tack för en underbar kväll!