I mina drömmars värld ser den inte ut så här. I min dröm går jag in, på härlig rosa heltäckningsmatta, har kläder åt alla håll och i alla vinklar, en stor spegel hänger på väggen, en puff på golvet, där finns lådor och hyllor för smycken och skor etc. etc. I drömmarnas värld. Men efter förutsättningarna och det utrymme som finns i vårt paradis, är vi båda två väldigt nöjda med resultatet av vår alldeles egna walk in closet! I månader har vi haft kläder hängandes överallt och i olika rum. Men nu äntligen har vi fått lite ordning. Nu fattas bra belysning, en söt hissgardin så inte kläderna bleks och en vippig gardin från tak till golv som avskärmar kläderna från sovrummet. Sakta men säkert börjar vårt paradis ta form.

Oj oj vad länge sedan jag fick något publicerat här inne. Jag har inte blivit mamma ännu. Inte heller har jag tröttnat på bloggandet. Det har bara varit mycket. Och det tar något enormt på krafterna att vara så här kolossalt gravid som jag är. Förra veckan var det påsk och då var min kära mamma här nere med sin Anders i flera dagar, mys ♥. Förutom påskfirande och känn på bebismage var det trädgårdsarbete som stod högst upp på schemat. Min mamma är en trädgårdsfantast och har stora planer på att få i ordning på vår trädgård som inte gjorts något åt på hundra år. Råden lyder – ta bort allt. I princip. Så Anders löpte amok med motorsågen och gjorde majbål efter majbål på tomten. Alla groteskt fula barrväxter åkte. Även den skyhöga på bilden. Några enstaka små sitter kvar längs vägen för att kunna bli någon sånär häckliknande sak. Mamma klippte ner häcken till ena grannen till fotknölarna och rev upp buskar längs husmuren som var som ormbo. Gömda bland jättebarrväxterna hittade vi några andra träd som kanske kan vara något att spara på, när de nu äntligen får ta del av solens strålar. Så efter två dagars grovröjning ser vår tomt äntligen dagens ljus och kan börja frodas på nytt. För att få bukt på detta åbäke till tomt krävs dock oräkneliga timmar till. Men nu är i alla fall arbetet igång! I helgen skall vi (läs Kim) ägna sig åt att åka i skyttetrafik till återvinningen.

Ännu en bock är gjord i vår renoveringslista. Fönsterbrädorna är nu på plats, check. Vita, enkla, lite breddare än standard med namnet Ebba. Tack Kims pappa för hjälpen.

Den här väggen var förr i rött tegel. Efter några timmars putsning ser den numera ut såhär. Och skall efter torkning bli vit.

Okej, då börjar renoveringen på insidan lida mot sitt slut, tack gode gud för det. Att renovera sitt hem under långa perioder är aldrig en hitt. Tålamod som tryter. Saker som inte hittas. Pengar som bara äts upp. Diskussioner om ditt och datt. Puh, det har inte alltid varit lätt. Nu äntligen kan man lägga en slant på att inreda sitt nya drömhus. Först ut att ha blivit färdigt är vår söta gästtoalett. I fönstret har jag satt mina favoritkrukor från Flower and pots, där fina vita orkidéer blomstrar så fint. Nackdelen med att vi har petrolgrönt i kök och matsal är att färgen skär sig med blombladsgrönt, och att det inte blir lätt att hitta fina växter som matchar färgen. Men vem har sagt att det skall vara lätta att inreda. Men här på gästtoaletten passar den gröna färgen perfekt in med mina limegröna färger på handukarna och med tvålen från Savon de marseille. På väggen har vi nu äntligen fått upp spegeln som det tog tre månader att bestämma oss för. Först beställde vi en, som vi dagen efter avbeställde och sen gick tiden tills vi äntligen hittade denna skönhet från Aspen.

Efter oändligt tålamod av Kim är nu alla våra lister på plats! Men bara för att de är på plats innebär det inte att vi är färdiga med projekt lister. Nej, nu skall de fogas till tusen då vårt gamla hus från 1932 inte har en rak vinkel i antingen lodrätt eller vågrätt nivå. Sen skall det målas, igen. Grundmålning. Två lager listfärg i källaren. Och nu ytterligare applicering av listfärg på plats för att täcka spikar, fog och lite skavanker efter sågningen. Men hej, vi är en bra bit på vägen. Och resultatet blev förutom lite snett och vingt och att den vita obrutna färgen är så vit att våra dörrar lite tappade sin charm (men efter övervägande, tänkte ett tag göra sista appliceringen i en bruten nyans för att minska skillnaden mot dörrarna, tror vi nog att det ändå blir bäst med färgen som den är och att det inom sinom tid liksom smälter in bättre), är vi väldigt nöjda. Som Kim sa; lister är ett jävla jobb. Ett nödvändigt jobb. Vi har valt dem med omsorg. Lagt timmar på dem. Men det är inte en jävel som kommer se dem. Lister är liksom en sådan grej som bara finns där.

Sista riktiga renoveringsprojektet från insidan som vi gör själva, bortsett från vår groventré som är från nittionhundrafrösihjäl och skall renoveras någon gång i framtiden när lillprinsen behöver springa in det hållet med alla sina skitiga kläder. Vår retro trappa är under renovering. Så här retro var den från början. Hua vad ful.  Kim har arbetat oräkneliga timmar på att riva bort och slipa bort plasten och limmet. Jobbigast och tråkigast är det på gavlarna, alltså den biten mellan trappstegen. Där kan man liksom inte hämta in någon kraft. Det blir således ett till två trappsteg åt gången. En process som nu hållit på i flertalet veckor. Allt tar längre tid än vad du räknar med, har fått en helt ny innebörd för mig. När väl allt mojs är borta skall hela trappan slippas slätt och sen skall den målas härligt vit. Först var vi inne på en grånyans, en trappa i drivvedsnyans. Det skulle kunna bli riktigt fint, dock oerhört svårt att få fram den rätta nyansen. Och efter våra färgupplevelser känns det nu säkrare med en hederligt vit trappa. Det står en byrå som är inhandlad på fyndet som skall målas i drivveds grå och blir det bra kommer också matsalsbordet att få inta den nyansen. Så det känns klokt att välja vit som bas i huset. Nackdelen med vit är att man ser allt och då menar jag minsta lilla dammråtta. Ovanvåningen består ju av vitt plankgolv och oj vad skitigt det blir. Där skulle man kunna dammsuga varje dag. Men snyggt som snus, så jag dammsugar så gärna.

Blogguppehållet som rått den senaste veckan beror på att vi varit tvungna att inkvartera oss hos svärföräldrarna, Kims föräldrar. Vi har haft en golvslipare som slipat vårt fiskbensparkettsgolv och lagt på en matt hårdvaxolja som jag inte får lov att inandas som gravid. Inte bra och inandas ogravid heller för den delen. Planen var att han skulle slipa och applicera på måndagen och göra andra appliceringen på tisdagen, men tisdagen byttes till onsdagen och vi fick snällt se till och hålla oss borta måndag till fredag. Det luktar fortfarande på nedanvåningen så jag sitter snällt här uppe och ugglar. Men fint som tusan blev det. Matt med en fin fin nyans.  Under husets renovering 2010 slipade man köksdelen men inte den delen efter väggen vi rivit. Eftersom man ser en viss nyans skillnad och den nya delen nu blivit riktigt tokfin bokade vi in andra delen för att få golvet helt enhetligt, vilket kommer göra ett jättelyft. Tyvärr måste vi vänta till den 16 april, men det är helt klart värt väntan. Nu börjar renoveringen på insidan allt mer gå mot sitt slut och söndagen skall nu helhjärtat ägnas åt listuppsättning på ovanvåningen, och lite vasaloppstittande för min del. Min kära broder är ute i fädernas spår och kämpar för sin rekordtid.

Efter ytterligare tre veckor i renoveringskaos är nu kök, matsal och fondtapeten klara. Köket var målat i ny vit nyans medans man inte hunnit till den del som vi kallar matsalsdel, och är efter den vägg vi rev. Här ville vi ha samma fina vita nyans som på ovanvåning och som i vardagsrummet. I matsalen behövdes det spacklas och grejas varför vi delegerade bort detta jobb till en målare, som vi varit riktigt nöjda med. I veckan avslutade han med att sätta upp den omdiskuterade fondtapeten, som blev just den jag visade er innan. Såhär blev resultatet och vi är mer än nöjda. Rummet blev något helt annat. Så behagligt.

Mamma har spenderat fyra hektiska dagar hemma hos oss och agerat Martin Timell. Hon har slitit och arbetat från morgon till kväll med att förvandla vår ovanvåning till precis som vi vill ha det. Tack älskade mamma ♥ Som jag tidigare berättat var väggarna nymålade på ovanvåningen när vi köpte huset i en vit färg. Det finns som sagt en uppsjö av vita färger, och färgen de använt, måste tillhöra något av de fulaste jag sett. Det enorma ljusinsläppet vi har på ovanvåningen gjorde att färgen bröt ordentligt till både gult och grönt i dagsljuset. Taket som var laserat var inte heller någon höjdare, utan där ville vi ha täckande vit takfärg. Taken var en pers, fy tusan vad jobbigt. Stackars mamma. De var tvungna att målas två gånger för att få den rätta nyansen. Och herregud vilken skillnad. Så galet fint. Väggarna var inte fullt lika jobbiga, och likaså här, vilken enorm skillnad. Som svart och vitt. Tänk vilken skillnad rätt färg kan göra. Rummen fick sig ett rejält uppsving och jag kan äntligen se slutet på renoveringen. Nu fattas det bara lister och foder runt väggarna. I källaren står cirka 100 meter lister som nu är grundmålade och därefter slipade. Nu väntas två strykningar av vit lackfärg, några ordentliga mallar, en såg, en massa spik, tålamod och framförallt tid. Sen så…

Redan för flera månader fann jag tapeten som skulle avgränsa vår matsal till vardagsrummet. Kims faster Hanna (som jag tidigare nämnt, har gett oss tipset om att sätta upp en fondtapet på vägen där matsalen slutar för att på så sätt få ett fint avslut i rummet, och fånga upp den urtjusiga petrolgräna färgen som är målad i köket, med en tapet i samma nyans), har granskat tapeten här hemma i dagsljus och tyckte precis som vi, lovely! En tapet som verkligen gör det där lilla extra i ett rum. Pricken över i:et. Tapeten var en randig kreation av petrolgrönt, ljung, drivved och sandfärg - havets färger, precis det vi vill få in i huset. Målaren var bokad (för att först spackla väggarna i matsalen och sen måla både matsal och kök i den fina vita nyansen vi använt i vardagsrummet) och skulle avsluta med att tapetsera fondväggen. Tapeten beställdes och Kim levererade hem den och jag skulle men iver paketera upp tapeten och inspektera och upptäcker till min stora fasa att färgerna inte alls stämmer överens med tapetprovet (!?) Gravid som man är, med ett tålamod och ett humör som med nöd och näppe räcker ett arbetspass, och med en motgångsgräns som knappt existerar, får jag ett bryt. Huvudsyftet med tapeten var ju den petrolgröna randen som i detta fall var helt grå och tapeten har ju då tappat den totala funktionen hemma hos oss. Med gråten i halsen åker vi in och reklamerar på studs. De kontaktar leverantören och efter några dagar får de hem de nya rullarna, som likt förbannat är FEL. Några dagar senare får vi ett samtal att de tyvärr inte kan få fram den rätta nyansen (!?) Dagen därpå skulle målaren tapetsera… Får ett psykbryt de luxe, igen. Blir så arg, så ledsen och så fruktansvärt besviken. Jag försöker hitta alternativ men det enda jag ser är min randiga tapet med de fina färgerna som hade gjort vårt hem magiskt fint. Gråter en skvätt. Bestämmer träff med Hanna på Colorama, de har till och med gått igenom lagret till oss och lagt fram nyanser av petrolgröna tapeter när vi kommer. Hittar inget. Allt är fullt. Inget som passar in. Hittar inte stilen eller känslan jag vill förmedla. Tappar hoppet. Skiter i den j-vla tapeten. Målar vitt istället. Men hittar till slut en hyfsad tapet precis innan jag tänker ge upp. Får med mig några olika förslag hem. Glömmer bort den tapeten som ändå är okej när jag kommer hem då de andra tapeterna demonstreras först och som inte alls stämmer överens om hur jag vill att det skall se ut. Man har ju en plan på hur man vill att stilen skall se ut hemma och då passar det inte med en tapet som förmedlar romantik och blää, hur fin den än är, trots att färgerna stämmer överens. Dagen därpå går jag lugnt och stilla igenom tapeterna igen och hittar på sista sidan den ”glömda” tapeten. Inspekterar och vrider och vänder. Mamma och Kim håller med, den är faktiskt riktigt snygg. Förmedlar mer den stilen och känslan jag är ute efter. Persephone heter den. Petrolgrönbotten som går ton i ton med köksfärgen med vit sand silver metallic guldfärgade grenar (stämmer inte riktigt överens med fotot, tapeten är mörkare och mer petrolgrön, den ser inte heller så blå ut i verkligheten). Passar perfekt till de färger jag vill inreda med; vitt, drivved, betong och andra gråa nyanser, svart och med en färgklick av ljung. Ska fundera på den lite till, men just nu står den högt upp på vill ha listan.

Egentligen var detta ett vårprojekt, men Kim kunde inte stå ut med våra sjumeter höga tojor som tog allt ljus och som gjorde vår trädgärd helt insynsskyddad. Jag tror dessutom att han tyckte det var riktigt roligt att hålla på med yxan och motorsågen. Detta projekt utfördes i november december någon gång. Jag ligger som sagt en aningens efter i bloggandet av renoveringen.  I detta moment var jag inte arbetsledare utan höll mig i tryggt förvar inomhus. Vi har fortfarande en hel del rötter kvar i trädgården som inte orkats dra upp och vi har varit säkert minst fyra resor till återvinningen med fulla tojsläpp, då vi fotfarande har ett litet majbål på tomten kvar. På tal om återvinningen så har vi hela källaren fylld med svarta soppsäckar med renoveringsskit, ett piano och flera gamla möbler som måste lämnas. Varför drar man alltid på tråkiga saker?

Planen är att sätta upp ett snyggt staket längs vägen där tojorna stått. Tror det kan bli riktigt charmigt.

Före och efter. Med hjälp utav lite sandpapper, målartvätt, grundfärg och svart snickerifärg förvandlade jag dessa fula fönsterbrädor till svarta fina. Ett litet lätt arbetspass och lite koncentration och vips så är det färdigt. Kul och pyssla när man blir så nöjd med resultatet.

Förutom att mamma målade om vardagsrummet i en fin härlig vit nyans, målade hon även vitt i tvättstugan där det tidigare var målat rött. Bilder på detta kommer senare då tvättstugan för närvarande agerar vind och inte är presentabel på bild. Kims faster är en klippa på allt som hör färg till och har hjälpt mig med nya färger till huset. Rött är fint på rätt plats. Och rätt plats är inte hemma hos oss. Det höll faster Hanna med om och berättade att vi har helt fel ljus i vårt hem för att använda oss utav rött på väggarna och att huset ligger för nära havet för att använda röd färg. Så därför blev tvättstugan vit och likaså köket som var målat i samma nyans var tvungen att målas om. I köket rekommenderade Hanna en petrolgrönfärg där vi tog in havets färger. Hade jag valt själv hade det blivit vitt. Vilket enligt henne hade smält in i köksluckorna och bara blivit menlöst. Så Petrolgrönt blev det. Tada. Inte bästa bilderna, men ni får en skymtning av hur det ser ut. Tänk vad mycket lite färg kan göra. Och så mycket man inte kan om färgens påverkan. Att välja färg i butik med hjälp utav en försäljare är också helt fel, då de inte har en aning om vilket ljusinsläpp som finns i rummet. Det är en ren chanstagning om det passar eller inte. Köket blev med denna blå grön gråa färgen något helt annat. Mildare på något sätt. Färgen liksom ändrar färg med ljuset och vi är så nöjda med den. Tack Hanna och tack mamma för att du målat så fint.

I vardagsrummet rev vi ner taket som var gammalt och bågnat. Sen satte vi upp ångspärr och glespanel som vi sedan spika fast vitvaxad spåntpanel på. Tidsaspekten för detta tog ungefär dubbels så lång tid än beräknat och vi levde såhär under säkert tre veckor då vi varken hade tid och ork att hitta kvällar till monteringen. Jag hjälpte till tills det var dags för spåntpanelen, då tog Fredrik över. Tusen tack. Kim och Fredrik utövade ett fin fint samarbete och lyckades till slut få taket på plats. Resultatet blev riktigt bra. Taklister fattas fortfarande. Vi hade röstning här hemma (i november), säkert fem sex personer, alla tyckte samma utom Kim som tyckte en annan, därmed är beslutet inte taget.

Min älskade moder kom på besök och sattes i arbete. Som gravid kvinna har jag av omtanke av bebis tagit på mig ledarrollen och delegeringsrollen förre arbetarrollen. Bra knep. Mamma är toknoga på att måla och helt gratis, perfekt kombination. Hon sattes i arbete och fick de pissgula väggarna i vardagsrummet att ändra skepnad till en helt underbar fin vit nyans. Nordsjö vit. Kan varmt rekommendera denna vita färg. Perfekt nyans och drar varken till gult eller grönt. Rummet blev något helt annat. Kaminen fick nya penseldrag av vit putsfärg och blev även den skinande vit. Vilket lyft. Nu är det bara listerna som skall grundmålas och lackas och fönsterbrädorna som nyss är beställda, skall levereras och monteras. 

Bilderna är tagna när vi fortfarande hade dubbla boende. Så fort jag får till en bild i dagsljus, skall ni få se hur det ser ut idag. Köket har nämligen bytt färg.

Fortsättning av renoveringen… Hantverkarna kom och rev väggen och satte upp en balk. Denna idé är vi mycket nöjda med idag. Vilket rum vi har.  Nu skall vi bara fylla i fiskbensparketten där väggen suttit och slipa andra halvan av golvet. Golvsliparen är bokad till slutet av februari. Äntligen. Inte lätt och få till en tid då jag inte får vistas i huset på 48 timmar och jag inte klarar av att sova borta när klockan ringer 05:20. Men till slut hittade vi ett datum som passade alla parter. En utav baksidorna med att renovera ett hus samtidigt som man är gravid.

Nu bär det av mot vår traditionella soppkväll. Denna tisdag är det familjen Sofie, Fredrik och Max som serverar en spännande soppa.

En kväll upptäckte vi att vi låst oss inne. Vi har en sådan där urtjusig (läs apful) innerdörr. När vi flyttade in drog ytterdörren in väldigt mycket kyla, och innedörren behövdes för isoleringens skull, men efter att vi satt upp en ny tätlist runt ytterdörren är den numera total kylfri och man behöver numera nästan använda rumpan för att få igen dörren från utsidan. Konstigt nog sitter ändå innerdörren kvar (!?). Man vänjer sig snabbt vid fula ting. Till slut blir de så självklara att man inte ser dem. Hur som helst. Ytterdörren var låst och innerdörren stängd (den låste vi aldrig). Som rutin innan läggdags dubbelkollar någon utav oss alltid att ytterdörren är låst. Och när Kim gör det så upptäcker han att innerdörren gått i baklås. Den här metallgrejen som sticker ut från dörrhandtaget från sidan sitter fast in i fodret i motsatta vägg. Vi lirkade och försökte få upp handtaget, men helt förgäves. Den gick inte att rubba. Det hela slutade med att vi fick låna en metallsåg och såga upp dörren. Tur dörren inte var av nyaste modell. Så nu sitter metallgrejen kvar i väggen och dörren går inte att stänga längre utan står mer eller mindre alltid på vidgavel.

Vardagsrummet och mellanutrymmet mellan vardagsrummet och köket, var de delar som inte var renoverade av huset på entréplan när vi köpte det. Innan inflyttningen, under de två veckor vi hade dubbla boende, gav vi oss på golvet i vardagsrummet. Det var mycket att planera vad som behövdes prioriteras då min graviditet ställde till med en hel del bekymmer i renoveringsväg. Färger som inte får inandas till exempel. Golvet skulle slipas och därefter skulle vi först vitmåla det med en specialfärg och därefter mattvaxa det. I båda färger fanns där lösningsmedel som jag inte fick inandas. Vi drog på golvet in i det sista, då golvet på ovanvåningen och en hel del andra saker dragit ut på tiden. Kim hyrde två schabrak till golvslipar och satte igång arbetet med att få bort lacken på bokparketten som fanns där. Den större golvslipen fick fnatt och Kim försökte istället med den mindre som då förorsakade lite virvlar här och där. När allt i våra ögon var klart, var det dags att applicera på den vita färgen. Jag hade varit på Colorama och köpt svindyr färg och stod under appliceringen utanför altandörren för att inte inandas färgen och instruerade hur Kim skulle applicera färgen, som jag hade fått noggranna instruktioner om. Ja ni kan själva se det scenariot framför er. Kim fick problem med färgen, den fäste ojämnt och blev inte alls bra. Jag tog ett djupt andetag, sprang in och visade på mitt sätt, hur jag trodde man skulle göra, sprang ut igen för att ta luft, och in igen. Herregud. Kim började tappa tålamodet. När halva golvet var målat och det såg ut som f-n, tog Kim av sig sina kläder och klampade in och började om från början igen. Någonstans där åkte jag hem. Dagen efter ringer hantverkaren som håller på med badrummet Kim och frågar vad tusan vi gjort med golvet (!) I dagsljus är färgen ojämn för lacken har inte gått bort ordentligt, man ser varenda virvel som golvslipen gjort, och den gjorde såklart mest virvlar där vi inte ska ha någon matta, ja golvet ser rent ut sagt hemskt ut. Vi försökte rädda det med en applicering av golvfärgen vi använde oss utav där uppe och fick det att se något bättre ut. Och så ser det ut idag. Vardagsrumsgolvet står numera på vår prioriteringslista över vad som behöver åtgärdas .

Om jag skulle ta tag i de där renoveringsbilderna. Badrummet har ni sett. Det är vi fortfarande toknöjda med. Efter att badrummet var klart, fick vi inte sätta på golvvärmen förrän efter cirka 3 veckor (hade att göra med fogen, så inte den skulle lossna). När det väl hade gått tre veckor och vi använt den lilla toaletten där nere sen inflyttning, med en spegel lutandes mot väggen, jag sittandes på huk och applicerande av mascara, på svajande ben, skulle vi äntligen få skruva på värmen och flytta upp. Det är väl bara att skruva på den här golvtermometern tänkte vi. Vi skruvade. Och skruvade. Kom det någon värme i golvet tror ni? Nope. Ingen värme. Elektrikern, som nu har varit hos oss en sisådär femton gånger, kunde inte lösa problemet. Golvvärmen på ovanvåningen var en utav de grejor som redan var gjorda i huset när vi köpte det, så det var bara att kontakta firman som gjort det. De kom hit. Ändrade en spak på vår luft/värmepump och sa att nu skulle det nog funka. Fakturerade oss på 1500 kronor för 10 minuter (en av alla idiotiska fakturor vi fått senaste månaderna). Värmen kom likförbannat inte. Jag och el lika med ingen bra kombination. Kim och el, nja, inte heller en bra kombo. Men Kim gav inte upp och gjorde några omkopplingar och vips så forsade det fram värme i rören. Lycka. Där var en Daykudde åt pipsvängen (en av väääldigt många kuddar jag gått miste om). Här ser ni badrummet igen med mina fin fina handukar från Missoni home. Det som fattas är en duschvägg, frostade rutor då vi har en extrem insyn på kvällarna och en vit vipptunna. Den som väntar på något gott…(väntar alltid för länge, eller?).

Sen var det golvlister till ovanvåningen. Och foder till dörrarna. En list tänker ni. Hur lätt som helst. Men nej. Det finns nämligen en uppsjö av lister. Och ju mer man letar, desto mer förvirrad blir man. En list kan göra pricken över i:et i ett rum och vilken list passar då bäst in hos just oss, vilken stil vill vi framhäva eller dämpa, hur matchar den golv och vägg, den får inte vara för hög och inte för låg och inte för smal och inte för bredd. Efter att Kim haft hem ett överflöd av olika alternativ fastnade vi äntligen för en. Tyvärr strejkar Södra interiörs hemsida och jag kan inte visa er bilden på just vår list, men bilden ovan är en list i likartad stil. Golvlisterna kommer komma upp så snart vår målare (läs mamma) målat om hela den nymålade ovanvåningen, för att jag anser att färgen de målat med är målad med en nyans som drar mot spygrönt. Och det kan man ju inte leva med…

På ovanvåningen kvarstår också att byta ut de två resterande dörrarna till spegeldörrar, som denna till gästrummet.

Här får ni en blick på kommande barnrummet. Mysigaste rummet. Små fönster. Stort fönster. Vinklar och vrån. Älskar det. Kan knappt bärga mig över att få börja inreda och dekorera till lillpyret ♥

Det var ovanvåningen. Vårt sovrum har ni också sett. Där har inte hänt så mycket sen sist. Där skall ju bli en walk in closet inom sinom tid. Trappan som tar oss till entréplan vår retro trappa, finns fortfarande kvar och den är det kommande stora projektet. Den skall bli en urtjusig vit trätrappa…

Lite skymtar från vårt sovrum. Bakom balken skall vi fixa till en liten walk in closet. En rottingfåtölj skall inhandlas. Sängkappa och nya kuddar till sängen. Fönsterbläcken skall målas svarta och lister skall komma upp. Belysning. Och just det, ett snyggt draperi/vippig gardin som skiljer garderoben från sovrummet också. Och det tråkigaste av allt är att all vit färg på hela ovanvåningen drar åt spygrönt och måste målas om, någon gång. Vi satt och skrev en lista på alla saker som behöver göras i alla rum, exklusive alla möbler som skall inhandlas, vi fick tre hela blad…