Sista riktiga renoveringsprojektet från insidan som vi gör själva, bortsett från vår groventré som är från nittionhundrafrösihjäl och skall renoveras någon gång i framtiden när lillprinsen behöver springa in det hållet med alla sina skitiga kläder. Vår retro trappa är under renovering. Så här retro var den från början. Hua vad ful.  Kim har arbetat oräkneliga timmar på att riva bort och slipa bort plasten och limmet. Jobbigast och tråkigast är det på gavlarna, alltså den biten mellan trappstegen. Där kan man liksom inte hämta in någon kraft. Det blir således ett till två trappsteg åt gången. En process som nu hållit på i flertalet veckor. Allt tar längre tid än vad du räknar med, har fått en helt ny innebörd för mig. När väl allt mojs är borta skall hela trappan slippas slätt och sen skall den målas härligt vit. Först var vi inne på en grånyans, en trappa i drivvedsnyans. Det skulle kunna bli riktigt fint, dock oerhört svårt att få fram den rätta nyansen. Och efter våra färgupplevelser känns det nu säkrare med en hederligt vit trappa. Det står en byrå som är inhandlad på fyndet som skall målas i drivveds grå och blir det bra kommer också matsalsbordet att få inta den nyansen. Så det känns klokt att välja vit som bas i huset. Nackdelen med vit är att man ser allt och då menar jag minsta lilla dammråtta. Ovanvåningen består ju av vitt plankgolv och oj vad skitigt det blir. Där skulle man kunna dammsuga varje dag. Men snyggt som snus, så jag dammsugar så gärna.