Gnäll och skrik är nya (var) refrängen. Minst en gång per dag är det numera gnäll och skrik. Ofta i samband med amning. Vi har varit bortskämda med en snäll och glad liten Malte redan från start och är inte vana vid att han är ledsen/skriker i mer än i några minuter. Han skriker så klart flera gånger per dag, det är ju hans sätt att kommunicera med omvärlden, men han har alltid kunnat förmedla orsaken på väldigt kort tid och blivit tillfredsställd. Men strax efter tremånadersdagen hände något. Helt plötsligt är han inte helt nöjd längre och vi finner inte orsaken (!?). Jättejobbigt. Särskilt jobbigt är det när skriken kommer i samband med amningen. Skriken utvecklas till hysteriska anfall och ingenting hjälper. Något stressande. Och det värsta i denna situation är att själv bli stressad. För det första märker Malte min stress direkt och blir ännu argare och för det andra är det panikhunger så kommer inte mjölken snabbare när stressen infunnit sig. Vad jag läst och vad bvc säger är detta beteende inte sällsynt runt 3 månaders ålder och kan bero på olika saker. De är så uppe i att utforska omvärlden att de kommer på försent att de är hungriga, och när de väl säger till är de hungriga NU och kommer inte maten på två röda blir det rama skrik. De kan skrika för att de inte har tid att äta och vänder på huvudet (för att se vad som händer) och skriker för att maten ”inte hänger med”. Oftast hänger nog skrikbeteendet ihop med en övertrötthet som förvärrar skriket och tålamodet för den lille. Eller kanske det rent av skriker för att de faktiskt inte är hungriga just nu. Jag har löst situationen med att för det första inte bli stressad (lättare sagt än gjort), inte försöka truga, lugna honom med nappen, vyssa, byta bröst, amningsställning, lugn och ro och ibland fungerar det andra försöket och ibland försöker vi efter stund igen. För de allra flesta återgår amningen till det, det än gång var efter någon/några veckors tid. Tålamod. Tålamod.

Och eftersom jag är typ en månad back i bloggandet och vår lillprins återigen (gnällperioden varade i cirka 2-3 veckor) är världens gladaste och nöjdaste lillprins som glupskar i sig, för det mesta, utan några som helst problem längre, har vi också funnit orsaken. Eller vi tror oss veta varför. Närmare bestämt den första tanden…