I helgen mötte jag upp min finaste vän Caroline. Min forna kollega som numera är bosatt i Stockholm och lever livet som syrra på Karolinska och springer runder på after work stup i kvarten. Hon trivs så bra där uppe och jag är så glad för hennes skull, att hon mår så bra. Självklart vill jag inte att hon bosätter sig däruppe för alltid, utan att hon hamnar här hemma i nordvästra Skåne när den livsperioden infinner sig. I helgen träffades vi för lite kalasshopping på Väla och därefter satte vi oss ner för en god lunch. Hon berättade om livet i storstan, om storsatsningen inför Göteborgsvarvet och andra träningsmål om bara hennes knä håller, och jag kontrade med mina tafatta försök till promenader och livet med en jordglob på magen. Nu när våren är här och det riktigt luktar vår i luften blir man ju så inspirerad av att träna. Känns som evigheter sen sist och jag kan riktigt längta efter att bli svettig efter ett träningspass, inte bara känna svetten rinna på grund utav graviditetshormoner. Snart är det sommar och semestrar och då kommer Caroline vara här nere flera dagar i sträck och natta över, grilla och mysa med oss, ta ett morgondopp i havet och känna Vejbystrands lugn ta över. Som jag längtar!