Usch, så otroligt hemskt. Igår såg vi dokumentären Bulgariens övergivna barn. För att vara ärlig, var det nog bland de hemskaste, starkaste scenerna jag någonsin sett på svensk tv. Dokumentären visade ett barnhem där 75 oönskade barn lever. De flesta barnen var så gravt psykiskt sjuka. Handikappade. Så undernärda. Så understimulerande. Nästan inga av barnen talade. Deras enda sysselsättning var att gunga fram och tillbaka i sin säng. Tänk att aldrig känna någon kroppskontakt. Ingen pratar med dig. Det finns inga leksaker. Inget att göra. Ingen mat. I denna miljö kan vem som helst bli knäpp.

Jag hoppas innerligt att efter att ha sänt denna dokumentär i tv, stora insatser kommer sättas in. Detta går emot allt vad värdighet innebär. Personal som inte har någon som helst kompetens. Det är helt oacceptabelt att utsätta unga människors liv på det här sättet. Efter denna sändning måste problemet uppmärksammas. Och det är Vi, inte dem, som kan göra något åt saken. Det värsta är, att Bulgarien är ett EU land. Mänskliga rättigheter. Det är väl ett villkor? Hur kan detta då hända? Denna iskalla ondska. Barnhemmets föreståndare står upp för hemmet och säger att inga fel har begåtts. Hon skulle till och med kunna tänka sig att bo på hemmet själv. Jo men visst. Säkert. Hur kan man vara så känslomässigt avstängd. Hur kan man inte se barnen. Hur kan man blunda för något så hemsk?