Älskade Gilmore girls. Hur kan sju säsonger helt plötsligt vara slut? Hur konstigt känns inte detta, att inte kunna trycka på play och lägga sig tillbaka och lyssna på Lorelais rapa repliker. Bli tokig över att inte Luke och Lorelai blir ett par. Följa Rorys äventyr på Yale och kärlekssagan med Logan. Fredagsmiddagarna hos mormor och morfar. Ja till och med Kirk saknar jag. Samtidigt som man bara ville komma till slutet, för att innerst inne visste man hela tiden hur det skulle sluta, och man bara längtade tills det skulle bli DOM, hela, hela tiden, men samtidigt ville man dra på det, skjuta fram sista säsongen för att ha serien kvar… Åh, svårt det där med att båda vilja ha kakan och äta den. Jag har ju hela serien i bokhyllan så en vacker dag börjar vi från början igen.