Min strategi med att vända på dygnet i helgen, var en dålig strategi. I söndags höll jag mig vaken flera timmar längre än vad jag brukar. Vilket resulterade i en extrem övertrötthet, som gjorde att jag sov dåligt. I desperata försök försökte jag sova hela måndagen. Men förgäves. Hjärnan ville inte samarbeta med dendär sömnen. Så typiskt mig. Nervös och trött, men med stora förväntningar begav jag mig till mitt första pass på akuten. Gick på halv nio, i går kväll. Gick av passet kvart i sju, i morse. Och vad tyckte jag? Och hur gick det? Är såld. Detta känns så rätt. Att klockan hann bli halv fyra innan vi kunde sätta oss ner första gången. Att hjärnan skrek efter energi flera timmar tidigare. Och att jag såg ut som ett vrak de sista timmarna. Det gör inget. För wow vad spännande akutsjukvården var!