God morgon alla semesterfirare, och alla andra som arbetar såklart. Men vart tog det somriga värdet vägen(!?), så tråkigt med regn och rusk när man inget hellre vill vara utomhus.

En utav sommarens höjdpunkter upplevdes utan tvekan i onsdags. Det var fullkomligt magiskt. Tänk 3000 glada ängelholmare, Hasse Andersson, Soundtrip och utomhusbio på Tullakrok under en klarblå himmel (!). Med ett sådant upplägg kan det bara bli perfekt. Vi hade lyckats samla ihop ett rejält gäng, gamla goa tjejgänget från gymnasiet. Underbart att få träffa alla. Lovely. Picknick, filtar, kameror och ett glatt humör. Vi nynnade och skrattade till Hasses uppträdande som både innehöll sång och humor. Till Soundtrip hoppade och studsade vi i takt till nostalgi låt efter nostalgi låt. På den enorma skärmen när mörkret börjat komma visades Sällskapsresan. Kvällen var så lyckad så det gör ingenting att gårdagen i princip regnade bort. Åh, vilken kväll. Magiskt.

Här om dagen begav vi oss ut till Höganäs för ett inspirationsbesök i den fantastiska butiken Butiken &Magasin 36. Jag vet inte hur många gånger jag åade mig, den skall jag ha, tänk om vårt hus kommer se ut såhär, etc. bland prylarna. Herre min gud vad fina saker. Det är exakt sådär jag vill bo. Och med hjälp utav alla mina favoritbloggar med samma stil och inredning, butiken i Höganäs och ett ständigt letande på loppisar och fyndhus, skall jag få till det, tids nog. Det är också det som är kruxet. Man vill ju ha allting på en gång. Hur skall man kunna hejda sig? Efter besöket körde vi ner till havet, fikade och drömde oss bort bland alla inredningsprylar, vintageandan och hur fint vi kommer att få det i Vårt hus.

Äntligen. Efter månader, ja till och med år, kan jag nu lyckligt berätta att jag och Kim numera är husägare. Vilken lycka. Efter blod, svett och tårar fick vi slutligen det rätta beskedet; huset är ert! Vi skrek och hoppade av glädje. Vilken pers. Inte hade jag drömt om att det skulle vara såhär nervbitande att bli husägare. Minuterna som gick mellan telefonsamtalen från mäklaren, till att skriva kontrakt var mardrömslikt.

Huset vi har köpt är rena rama drömvillan, alla kategorier. Bara några meter från havet. Ett idylliskt och unikt läge. Ett gammalt hus, från 1932. Stor och mullig trädgård (där min kära moder kommer att få spendera hårt). Ett nyrenoverat kök precis i den där lantliga stilen som jag alltid drömt om. Nyrenoverad hall och tvättstuga, också precis i min smak. Och en icke färdigställd ovanvåning där vi skall fixa med golv och badrum. Jag är så glad och så lycklig att jag nästan spricker. Jag har bläddrat badrumskataloger så fingertopparna svider. Det finns en uppsjö av allting och hur skall man kunna välja? Åh, det kommer att bli så ljuvligt fint och ombonat. Självklart kommer ni, mina fina och kära bloggläsare få följa med in i renoveringsvärld och vårt nya liv i huset. Bästa sommarsemestern någonsin.

Stop och belägg. Dagarna får inte lov att gå såhär fort. Helt plötsligt kommer semestern vara slut och höstlöven börja falla. Lite skrämmande är det allt att tiden bara rinner iväg. Morgonen blir sen eftermiddag och kväll blir långt efter midnatt. Eller kan man vända det positivt över att vi inte sitter hemma och rullar tummarna och undrar vad vi ska göra härnäst som får tiden att gå.

Gårdagen bjöd ännu en gång på middag i goda vänners lag. Grillen blir minst sagt flitigt använd i år. Kim börjar likna en grillmästare han också, även om han råkade grilla de här mumsbitarna en aningens för länge under senaste middagen. Igår hade vi finaste familjen Sara, Henrik och Isak på besök. Lilla Isak är nästan precis nykläckt och sådär härligt mysig som bebisar är. Sötaste. Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans. Kameran glömdes helt bort så ni får hålla tillgodo med en närbild på mig.

I söndags hade vi mysigaste dagen med småtjejerna ute i Magnarp. Vi gick ner till stranden och plaskade runder och de små liven hade såå roligt. Efter en massa lek i havet var vi sugna på glass, och i brist på kontanter fick vi istället ta en promenad till Kims föräldrar och småtjejernas mormor och morfar, som är ett säkert glasskort. Det blev ett uppskattat besök. Vi traskade sen bort till en nybyggd lekplats som var så modern att jag och Kim fick fråga barnen hur man skulle göra på en del saker. Det blev några riktigt intensiva timmar och på vägen hem var det två utslagna hjältar som snarkade gott i vagnen. Vi spenderade sedan hela den sagolika kvällen ute i Magnarp som innehöll både ett oväntat kalas och godaste grillningen. Tänk om alla sommardagar hade sett ut såhär. Lycka.

Lördag och första dagen då vi inte hade någonting planerat. Skönt. Vaknade till klarblå himmel och skön sommarvärme. Packade picknickkorgen och cyklade ner till Ängelholms fabulösa sandstrand. Väl nere blev vi kort sagt, attackerade av, ja i mina ögon, hundratals, rapsbaggar. Urk och panik. Kli över hela kroppen. Jag klarade inte av att vara kvar en sekund. Istället cyklade vi bort till vår läsplats, lite längre bort vid en gräsplätt med en brygga. Och konstigt nog, fanns där inte en endaste bagge. Nice. Spenderade några timmar på gräset och läste ut min helt fantastiska bok, en halv gul sol, som ni snart kan läsa mer om här på bloggen. En helt fantastisk läsupplevelse. Vi cyklade vidare ut mot Vejbystrand och hängde hos Kims föräldrar en stund innan vi i motvind tog oss hemåt igen.

Äntligen är den här, den efterlängtade semestern. I hela fyra veckor skall jag ladda om mina batterier och bara njuta av livet och allt vad ledighet innebär.

I torsdags var jag Annika och Anna på modevisning här i Ängelholm. Vår kära vän Caroline var en utav butikerna som visade upp vårens och sommarens härligheter från By Caroline S. Carolines kläder och framförande var utan tvekan dem bästa. Så grymt coola kläder. Jag vill ha allt, verkligen allllllt.

Långfredag och ledig. Jag och älsklingen har haft skönaste dagen tillsammans. Fick en svacka efter mitt intervallpass from hell, men efter det har livet varit på topp. Vädret är helt fantastiskt. 21 grader varmt! Vi cyklade bort till baguettmacken och inhandlade god lunch och trampade bort mot ån och en ledig bänk. Där satt vi sedan och bara njöööt. Vi trampade sedan vidare mot ett hus vi skall på visning på lite senare i veckan. Huset var lovely. Troligtvis inte ensamma om denna åsikt, som vanligt. Håller tummar och tår. Nu på eftermiddagen har vi installerat en ny grill på balkongen och ikväll blir det premiärgrillning. Nu skall jag inta trädgårdsmöblerna med en bra bok en ett glas saft!

Såhär tidigt har jag nog aldrig varit ute förr. Det sitter nämligen redan sommardäck på min bil. Skönt att slippa vinterdäckens myller. Att ställa fram klockan och byta däcken hör till de första vårtecknen, enligt mig. Så värmen, tjoho, vart tog du vägen? Kom tillbaka.

Det är inte bara klockomställning och sommardäck som förknippas med våren. Min allergi gjorde sig bitter påmind redan igår. Trodde först att det var en förkylning som var på gång. Men icke, det är redan allergiernas mardrömsmånader som har börjat. Suck. Startade denna lediga onsdag med att stoppa i mig en Kestinetablett och förnya mitt allergirecept. Jag hoppas nu innerligt att allergin inte skall slå till rejält och förstöra min uppbyggnadsfas för vårens lopp. Så, alla förkylningssymtom som orsakas av luftens alla förorenade allergener, håll er borta från min kropp.

Igår, söndag, blev det ingen skidåkning. Alla kände sig mer eller mindre trötta i kroppen och mina ljumskar sprängde av smärta. Istället blev det en mysig promenad i det trevliga vädret. Vi tittade, såklart, på herrarnas dubbeljakt. Titta nu avancerar han! Nej, det kommer aldrig att gå! Åh, kom igen nu!, var kommentarer som skreks från soffan. Allas hejarrop gick till vår magiska Hellner. Han hade det tufft, så tufft, men gav aldrig upp. Nästan rörande att se. Och vilken magnifik avslutning han gjord. Men noll krafter kvar drog han i Hellner backen. Han är ju helt fenomenal. Tyvärr räckte hans krafter inte ända in till mållinjen, men det gör inget, för han gjorde verkligen en hjälteinsats igår så det spelar ingen roll att han blev sexa. Idag sänds Northugs vinnargråt i alla radiokanaler runt om i landet. Den annars så kaxiga attityden gråter av glädje och utmattning. Han är inte så hård som han verkar, den där Petter.

Sen var det dags för hemfärden, som jag så länge har bävat över. Dels för att det är tråkigt att åka hem, men också för att flyget var fullt när jag skulle boka så jag var tvungen att ta mig med tåg från Mora till Borlänge. Från Borlänge till Arlanda. Och där ifrån med flyg till Ängelholm. I Mora gick allt som planerat. Jag hoppade på mitt tåg och allt var frid och fröjd. I Borlänge hoppade jag av och skulle byta. Tåget var försenat. Inget och göra. Bara och vänta. Några minuter senare ropar de ut i högtalarna att tåget var inställt. Där stod jag, ensam med världens packning i Borlänge. De pratades om ersättningsbussar och jag började få smått panik. Kommer aldrig hinna med flyget. Buss till Arlanda tar hundra år. Alla resenärer traskade upp i väntsalen. Efter en stund kom en drös med busschaufförer in och ropade upp vilken buss som skulle var. En buss skulle gå direkt till Arlanda. Sen skulle det inte det. Då skulle den släppa av passagerare i både Sala och Uppsala på vägen. Suck.  Jag talade om för chauffören att mitt flyg lyfter om tre och en halvtimme. Han försökte snabba på folket, men det var kaos överallt. Till slut kom vi iväg och klockan den bara tickade på i all världens fart. Att hinna med buss var en omöjlighet. Busschauffören ringde och bokade en taxi till mig från en statoilmack en halvtimmes väg därifrån som skulle ta mig i ilfart till Arlanda istället. Två andra resenärer skulle också till Arlanda, men med senare flighter, som också skulle åka med mig i taxin. Vi blev dumpade på macken och bussen körde iväg. Taxin kom en halvtimme senare och det såg väldigt risigt ut med tiden. Jag sa att det var väldigt bråttom till flygplatsen men att vi ville komma fram hela. Taxichauffören tryckte gasen i botten och körde iväg som en dåre. Han körde säkert i 180 km/h på smala 90 vägar. Gjorde idiotomkörningar över heldragna linjer. Jag bad till gud att vi inte skulle köra i diket, eller få sladd. Puh. Kvinnan i baksätet var så nervös och skrek till flera gånger. Sa till honom att såhär fort fick han inte köra. Sen vet jag inte vad som hände, om kvinnan i baksätet smsat någon som ringde och tipsade polisen för helt plötsligt ser vi en massa blåljus som sen plötsligt släcks när vi närmar oss och som sen vänder och kör efter vår bil. Polisbilen körde efter oss i säkert en timme och chauffören höll hastighetsbegränsningarna den resterande sträckan. När vi var tio minuter från Arlanda får jag ett sms om att flyget är försenat i 35 minuter. Puh. Jag kunde äntligen pusta ut. En kvart innan ordinarie avgångstid checkar jag in mitt bagage och hittar bort till min gate. Min slutsats av denna resa är, aldrig mer SJ. Åker typ aldrig kommunalt och tänker definitivt inte överväga deras transportmedel i framtiden. Tyvärr.

Sedan har vi firat min kära farfar som har blivit härliga 80 år gammal. Tänkt att få bli så gammal. Förutom någon krämpa här och där är han frisk och alert som en tjugoåring, vilket privilegium. Vi hade en mysig stund tillsammans bland smörgåstårtor och den gräddigaste tårtan jag någonsin smakat.

Himlen har varit blå och solen har värmt skönt med sina strålar. Och trots minusgrader har det varit vårkänsla i luften. Jag och Kim har varit nära varandra hela helgen och gått hand i hand och funderat på livet bland Kronoskogens fina stigar. Fint med kärlek. Älskar min Kim över allting annat. Puss älsklingen.

Vi har vänt upp och ner på vinden i jakt efter mina försvunna längdåkningsskor. Efter timmars av letande fann vi dem. Puh. Nästa gång får dem ligga i skohyllan tills de skall användas nästa år igen. Hur tänkte jag när jag placerade pjucksen i en påse med vindprylar i mitten av allt kaos där uppe?

Usch, det har blivit för mycket av den här varan den senaste tiden. Känner mig snart som en smällkaramell, fullproppad med godis. Urk. Jag skall försöka mig på en omvandling uppe i Dalarna, till en ny fräsch grönsakskaramell.

Vi ses i längdspåret. 

Den obehagligaste känslan som finns är för mig, illamåendet. Att man glömmer bort känslan mellan gångerna är den ingen tvekan om, för jag kan absolut inte minnas att den kändes sådär hemsk.  Natten till i måndags vaknade jag och mådde så fruktansvärt illa. Jag kände ett extremt illamående i hela kroppen. Kallsvettades ända ut i fingerspetsarna. Helt fruktansvärt. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Till slut fick jag gå upp och hämta en hink, för det kändes som om jag skulle spy precis hela tiden, men spyan liksom vägrade komma upp. Men sen gick det inte och ligga ner. Jag gick in på toaletten igen och ropade på Kim och då kom den. Vidrigt. Usch och pi. Man får ju ingen luft och magen bara vänder sig ut och in. Värsta jag vet. Fick därefter några timmars sömn och vaknade sedan, åter illamående. Fick inte i mig en matbit på hela dagen. Tvingade i mig några klunkar vätska och låg mest i soffan, i fosterställning och tyckte synd om mig själv. Framåt eftermiddagen började feber komma över mig, frös och huttrade. Fortfarande illamående men tack och lov inget mer kräk. När Kim äntligen kom hem fick jag i mig ett glas blåbärssoppa och en slät bulle. Kändes välbehövligt. Det var inte förrän framåt åtta tiden jag kunde förmå mig att äta något mer matigt. Kim serverade mitt val alla Alla Hjärtans Dagsmiddag, klyftpotatis, beasås och en köttbit. Inte direkt den optimala menyn för den som är magsjuk, men det gick ner i kistan och det var såå gott.

Det var min Alla Hjärtans Dag, jag hoppas din dag var bättre än min?

Status idag; illamåendet är nästintill helt borta, febern är borta, kroppen känner sig bättre och är redo för en lugn återhämtningsdag i matens tecken.

2011s andra husvisning är nu avklarad. Som vanligt, ett totalt renoveringsobjekt. Är vi verkligen beredda att fixa fasad, fönster, tak, badrum, kök, väggar, golv och uteplats? Puh. Krävs både en tjock plånbok och ett jädrans tålamod. Ser man bara möjligheterna och kan göra det pö om pö, utan att irritera ihjäl sig på omgivningen borde det väl fungera. Är det drömhuset så fungerar allt, visst? Och om det är drömhuset, det känner man direkt på sin magkänsla. Och dagens objekt kändes definitivt inte som något drömprojekt. Lite besvikna, men hundra procent överens lunkade vi tillbaka till bilen och håller istället tummarna att drömhuset fortfarande finns där ute. Någonstans. Någon gång.

Tog en promenad tidigare idag. Ljuvligt vackert.

Sitter och bläddrar i Marc O’Polos vår&sommarbilaga och längtar nu ännu mer till att vårvärmen tar över vårt landskap. Solglasögon. Värme. Converse. Någon mer än jag som längtar? Den gråa mjukisklänningen känns som en riktig Mariaklänning.

Nytt år. 2011. 2010 lämnar vi bakom oss. Det är väl nu man ska blicka tillbaka på året som har gått. Jag tänkte faktiskt bjuda er på en liten tillbakablick på de viktigaste händelserna från mitt 2010.

Året började med att tre lärorika studieår på Högskolan i Halmstad led mot sitt slut. Jag blev äntligen legitimerad sjuksköterska. Stolt som en tupp tog jag emot min sjuksköterskebrosch på min examensdag och kunde ge mig ut i arbetslivet.



Men innan allvaret tog vid, begav jag och älsklingen oss till varmare breddgrader, närmare bestämt till Thailand. Där tillbringade vi första veckan på underbara Koh Lanta. Lugnets ö. Där varvade vi dagarna med lata dagar i solstolen, bokläsning, massage och njöt av det thailändska köket. Underbart. Andra veckan mötte vi upp Sofie och Fredrik i Ao nang, för lite mer håll i gång. Vi åkte ut på småöar, hyrde egen båtchaufför och blev attackerade av apor. En oförglömlig resa.



Hem till verkligheten vi for, till nytt jobb och nya utmaningar. Jag började arbeta som sjuksköterska på Helsingborgs lasarett, på en kirurgavdelning med specialiteerna kärlkirurgi och kirurgisk onkologi. Mitt första halvår som sjuksköterska var tufft. Jag ställdes ständigt på prov och hade utmanande dagar efter varandra. Numera är jag mer trygg i mig själv och trivs enormt bra. Mina kollegor är klippor, och förgyller mina arbetsdagar, varje dag.



Jag ställde upp i Tjejvasan för tredje, fjärde (!?) året i rad. Likt åren dessförinnan hade vi en veckas träningsläger innan tävlingsdagen tillsammans med kusinerna Emil och Andreas och morbror Tomas. Jag bodde hemma hos min kära mamma och fick en rejäl dos av minusgrader, skidåkning och semlor. Tjejvasan gick bra, fick bästa placeringen hittills, slog dock inte min bästa tid, men skidåkning är så väderberoende att man inte kan jämföra tider.



2010 har också varit ett år fullt av löpning. Redan 2009 anmälde jag mig till 2010 stora prövning. Mitt livs första halvmarathon, Broloppet. Det var en tung och jobbig period innan grundkonditionen satt på sin plats, men när den väl infann sig var det helt fantastiskt kul att springa. Jag djupdök i löparbloggar, grundläste runners world, skaffade mig min en gps klocka för att hitta rätt träningspass, för att på så sätt få ut det bästa av min kapacitet, och blev på så sätt löparfrälst. Fann löparmotivation och underbar vänskap i mina kollegor, som hjälpte mig mot mitt mål. Broloppet, 21 km, var utan tvekan ett utav mina bästa löparminnen. Det var ren glädje från början till mål. Jag sprang dessutom tre stycken andra milslopp som jag är mycket nöjd över.



Jag och Kim fick äran att dela min fina barndomsvän Peggys dag, då hon fick sin Tronna. Ett drömbröllop. En oförglömlig dag som jag aldrig kommer att glömma. Jag höll tal och var apnervös. Talet gick strålande och vi dansade till långt in på natten.



Vi åkte till Norge och besökte paret vi sett vigas. Där vandrade vi och fick se den berömda preikestolen, vilken syn, åt krabbklor och hade det sådär utomordentligt trevligt.



Jag och Kim semestrade uppe i Umeå. Vi åkte till Höga kusten och gick på vandringsled, det var helt otroligt fint. Jag fick äntligen se staden där min bror lever vardag.



Prag. Ja, ditt åkte vi också. Vi tillbringade fyra fantastiska dagar i Prag med Caroline och Kristoffer. Vi turistade runt bland alla stadens sevärdheter och åt oss mätta och belåtna i det Tjeckiska köket.



Året avslutades som vanligt med Jul och Nyår. Julen är en utav mina favorithögtider och firades med min fina släkt. Julafton firades för första gången hemma hos Kims familj, och det var jättetrevligt. Det nya året skålades in med vänner nere i Malmö, med god mat och champagne.

Hand i hand, tog jag och min älskade Kim en juldagspromenad i ett vintervitt skånelandskap. Så härligt vitt, fint och kallt. Nu är vi redo för ännu en dag i goda gemenskapens lag.

Ledig helg. Underbart. Vinterlandskap utanför fönstret. Gillar vintern. Riktig vinter. Inte grått, slask och plusgrader. Utan riktigt kallt, snö, ljus och varma kläder. Mys. Idag skall vi på årets första julbord. En kund till Kim, på Erikslund. Kan inte förstå att det är mindre än en månad kvar till julafton. Första advent och julskyltning på söndag. Vart tog tiden vägen? Trots att tiden går skrämmande fort så älskar jag jultiden och allt vad den innebär. Ikväll skall jag frossa i sil, janssons, lax och ris a la malta, alla julens favoriter. Mums. Men först skall vi mötas upp för att softa i spaet och dricka champagne. Trevligt lördagskväll!

Jaha då har vi deltagit i vårt livs första budgivning. Spännande. Fjärilar i magen. Tusen tankar. Huset är redan renoverat och inrett i min fantasi. Jag googlar kök. Dekorerar i fönstren. Drömmer mig bort om den enorma potential som finns. Ett hus som är så rätt. Som är så vi. Vårt drömhus. Allt helt förgäves för vi fan förlorade budgivningen. Alltid någon jävla slipsgubbe som är mer kapitalstark. Förbannad. Besviken. Det var ju vårt drömhus, gubbe. Och alla klyschor, det kommer flera sådana hus, det är er tur nästa gång etcetera etcetera, finns inte i min värld just nu. Suck de luxe är det här just nu.