Flera dagar sedan sist. Vad har hänt då. Jo, först och främst har jag fyllt år. 28 år. Kan du fatta? Snart gammal tant ju. Blev inte direkt något firande på födelsedagen. Sjuklingar som både jag och Kim var. Fick i alla fall öppna min efterlängtade present som har legat och lockat på bordet i över en vecka. Som jag har längtat. I paketet låg en ljuvlig tunika ifrån Malene Birger. Åh, som jag har önskat mig denna härlighet. Underbart fin. Tusen kyssar till min finaste Kim.

Sedan har vi firat min kära farfar som har blivit härliga 80 år gammal. Tänkt att få bli så gammal. Förutom någon krämpa här och där är han frisk och alert som en tjugoåring, vilket privilegium. Vi hade en mysig stund tillsammans bland smörgåstårtor och den gräddigaste tårtan jag någonsin smakat.

Himlen har varit blå och solen har värmt skönt med sina strålar. Och trots minusgrader har det varit vårkänsla i luften. Jag och Kim har varit nära varandra hela helgen och gått hand i hand och funderat på livet bland Kronoskogens fina stigar. Fint med kärlek. Älskar min Kim över allting annat. Puss älsklingen.

Vi har vänt upp och ner på vinden i jakt efter mina försvunna längdåkningsskor. Efter timmars av letande fann vi dem. Puh. Nästa gång får dem ligga i skohyllan tills de skall användas nästa år igen. Hur tänkte jag när jag placerade pjucksen i en påse med vindprylar i mitten av allt kaos där uppe?

Usch, det har blivit för mycket av den här varan den senaste tiden. Känner mig snart som en smällkaramell, fullproppad med godis. Urk. Jag skall försöka mig på en omvandling uppe i Dalarna, till en ny fräsch grönsakskaramell.

Vi ses i längdspåret.