Pannbens byggande snabbdistans a la 5 kilometer var vad som avverkades i Kronoskogen i lördags förmiddags. Stort check på den tack. Usch och fy för vidriga snabbdistanspass. Först 3 otroligt sköna uppvärmningskilometrar. Sen var det dessvärre slut på vilan. Garmin nollställdes och tempot speedades upp. Första kilometern gick både ovanligt fort, han inte ens titta på klockan förrän första kilometern klockades av, och riktigt snabbt. Andra gick också oförväntat bra. Kroppen kändes bra, trots den höga farten. 5 km snabbdistans har jag sprungit tre gånger tidigare, med rekordtid på 24:37. Målsättningen idag var under 25 minuter. Och jag visste att det skulle bli tufft. Så tufft att jag inte riktigt visste om jag skulle klara av min målsättning med de knappa intervallpassen som blivit av den här säsongen. Kilometer tre och fyra gick desto tyngre. Jag försökte att hela tiden tänka på min teknik och fokusera på denna istället för att hela tiden titta på klockan eller tänka på hur jobbigt, hur långt jag har kvar, eller vid vilket träd jag ska kolla klockan vid. Jag vet att Kronoskogen har ryktet om sig att vara ormrikt, men jag har bara stött på en orm, en gång. Och då såg jag den på lååångt avstånd. Snabbt som tusan kom jag i en sväng när jag ser en cirka 70 cm lång sliskig svartsilvrig orm ringlar sig över stigen, precis framför mig. Vi pratar 2-3 dm. Jag känner mig som värsta hästen som i luften försöker stanna, samtidigt som jag skriker rakt ut och försöker väja från ormens väg. Ormen blir lika rädd som jag och stegrar sig med hela överkroppen så huvudet hamna i höjd med mina knän. Pulshöjning de luxe snackar vi om här. På någon vänster lyckas jag slänga mig åt sidan och trampar ner bara centimeter bredvid ormen. Jag har inte alls någon ormfobi av något slag, men detta ormmötet var ingen höjdare. Här är jag inne på min sista kilometer och kämpar som en gris mot klockan och min måltid på under 25 minuter. Mjölksyran sprutar ur öronen och jag försöker verkligen klämma fram det där allra sista. Men nej, det gick inte. Klockan stannade på tråkiga 25:16. Låter så lite med 16 sekunder. Men oj vad man hinner långt på de ynka sekunderarna. Jag pusta ut, i säkerhet på en parkbänk, som så lämpligt stod vid ”min” mållinje, innan jag sakta, sakta joggade hemåt.

Distans: 5km
Tid: 25:16
Medeltempo: 5:03 min/km
Medelpuls: 184 slag/min
Maxpuls: 193 slag/min