Förra lördagen sprang jag för första gången på över 1 ½ år. Jag kan sammanfatta de ynka 2.82 kilometerna med ren och skär plåga. Fy tusan vad jobbigt det var. Jag var så nära att sluta springa säkert fyra gånger under de knappt 20 minuterna vi var ute. Ösregna gjorde det med. Jag hade Garmin på handleden och pustade över den långsamma kilometertakten. Löpningens baksida; färskvara de luxe. Och en graviditet och en förlossning sätter sina spår, det kan jag skriva under på. Puh!