När lillprins var tre och en halv vecka introducerade vi napp. Eftersom vi fick en dålig start med amningen har vi fått hålla nappen borta även om vi känt en tid att han använt bröstet som napp. I början vet man ju inte vad som är vad. Och bröstet är ju inte bara mat, utan både trygghet, värme och tröst för det lilla livet. Det kan nämligen förvilla barnet om man börjar med napp för tidigt om de inte fått in den rätta tekniken för amningen. Och jag ammar ju hellre mitt barn tusen gånger om, än att börja med napp som i sin tur hade kunnat förstöra amningstekniken för honom. Men då när han var nästan fyra veckor kände jag att amningen fungerade bra och han tog nappen direkt. Nu får han nappen när han behöver den. Ibland bara vid något tillfälle under dagen och ibland lite oftare, men den finns där som en trygghet, både för honom och för oss.