Redan vid första hembesöket av bvc sköterskan fick vi guldstjärna för bra viktuppgång, och denna viktuppgång och framförallt lillprins raketfart på längdkurvan, har hållit i sig. Att lillprins växer så bra skall vi bara se som ett gott friskhetstecken och vi kan inte vara stoltare över vår lilla maltes ♥ De vänner som tidigare fått barn, säger alla att ta vara på nuet, att tiden går så snabbt. Och det stämmer verkligen. Tiden med en nyfödd Malte kommer aldrig igen och jag vill inte missa en sekund. Idag är lillprins drygt 7 veckor (!?) och det har hänt så mycket med hans utveckling. Samtidigt som jag bara vill stoppa tiden är det så fascinerande att få vara med om detta lilla miraklets utveckling.

Födelse vikt 3485 gram och 50 centimeter lång
1 vecka 3430 gram (ingen längd tagen då detta var hembesök)
2 veckor 3600 gram och 52 centimeter lång
3 veckor 3930 gram och 53.5 centimeter lång
4 veckor 4260 gram och 56 centimeter lång

Redan första veckan började lillprinsen vända sig mot ljuset. Ljuset är så fascinerande. Att titta ut genom fönstret eller in i en lampa är helt klart ett utav Maltes favoritsysslor. Han vänder sig mot ljuset i famnen men också liggandes på en filt eller i sitt babygym. Han har bra rörelseförmåga i benen och springer maratonlopp med dessa när han till exempel inte får rätt på amningen. Vid cirka tre veckors ålder började han visa sin egna vilja. Den egna viljan har bara växt sig starkare och han visar direkt om han vill något eller inte gillar något. Då är det höga skrik som kommer från den lilla kroppen. Jag kan nu höra skillnad på matgråt, magknipsgråt och övertröttsgråt. Ibland bökar han i famnen och då visar han att han inte ligger bekvämt och behöver byta ställning. Vill han rapa när han äter, slänger han sig bakåt och då gäller det att vara snabb att få upp honom annars blir det skrik. Redan från födelsen har han haft kraftiga reflexrörelser med armarna, och skräms av främmande eller höga ljud. Då sträcker han ut armarna i mororeflexen, puffen min.  Jag började sjunga för lillprins redan när han låg i magen och sjunger för honom nu varje dag sedan födelsen. Jag märker tydligt att han blir lugn av vissa sånger och kommer till ro när han hör min ljuva stämma (tondöv !??). När han ser mig eller Kim blir han alldeles stilla, vilket betyder att han känner igen oss ♥ Reflexmässiga leenden har vi kunnat skåda på hans bedårande läppar sedan han var ungefär två veckor och det värmer i hela mitt mammahjärta när mungiporna dras uppåt. Och slutligen blicken med dessa fantastiska ögon. Stora. Mörkblå. Jag drunknar varje gång. Malteögonen är de som gör honom unik. De är ögonen som gör honom till just vår lilla Malte ♥. De fixerades vid cirka två veckors ålder och han stirrar oss rakt in i ögonen (tänk om man fick veta vad denna lilla krabat tänker på när han ser oss djupt in i ögonen) flera gånger om dagen. På mornarna ligger jag och Malte mage mot mage, han lägger huvudet bakåt så hans ögon kan möta mina. Han tittar mig rakt in i ögonen. Jag säger till honom att han får nypa mig i armen så jag verkligen förstår att denna stund är sann. Det här måste vara meningen med livet.