Puh. Igår genomgick (led) vi värsta dagen med Malte. Efter tre (!?) mycket oroliga samtal till sjukvårdsupplysningen och med en intensiv oro i hela kroppen kunde vi äntligen pusta ut. Vår älskade lilla Malte fick troligtvis en släng av extrem magknip/kolik under gårdagen. Skriket som kom ur vår lilla krabat var så skärrande och plågsamt så vi knappt visste ut eller in. Då han i vanliga fall inte alls har betet sig på detta viset förstod vi ganska snabbt att det var något som inte stod rätt till. Det mest fruktansvärda är att det troligtvis är mitt fel. Min teori är att det antagligen var jordgubbarna eller det (alkohol fria) vinet jag fick i mig. Jag har testat bägge delar tidigare, men inte i dessa mängder, och jag tror det var något utav detta som slog slint i magen på min lillprins. Kände mig som världens sämsta mamma och gjorde allt i min makt för att mitt älskade barn skulle bli lugn. Malte verka förstå min oro och mitt dåliga samvete och avsluta dagen på bästa tänkbara sätt. När jag råka väcka honom med ett fotografi, slår han upp sina stora blå. Tittar mig djupt in i ögonen. Ler. Ler igen och ger därefter ifrån sig ett högt skratt!!! Och ett till. Hehe. Åh, underbara unge ♥ Han ler igen och skrattar sen högt en gång till och jag bara smälter. Jag och Kim bara tittar på varandra. Vilket moment. Ett riktigt halleluja moment.