Att vara med henne är som att springa upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött. Så lyder titeln på Alex Schulmans kärleksförklaring till hans blivande fru Amanda, och är boken som skall läsas i den bokklubb jag är med i. Nästa vecka är det dags för träff och jag kan äntligen stoltsera mig med att jag har läst boken. De två senaste ligger fortfarande bredvid sängen, halvlästa. Alex Schulman. Ja, vad ska man säga om honom då. Han tillhör inte mina favoriter om man säger så. I mina ögon för provocerande och självgod. Men visst har jag fastnat i hans blogginlägg, i Amandas också för den delen, men till slut blivit så irriterad att jag tagit bort honom från min blogglista. Boken; Att vara med henne är som att springa upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött, puh, vem väljer att ha en sådan lång titel på sin bok (!?), börjar med separationen från hans förra äktenskap. Alex beskriver sig själv falla i bitar, super runt och kryper hem från Stureplans inneställen var och varannan natt. Hans allt, Amanda, finns på jobbet, och halvägs in i boken finner de varandra. Ett år senare föds deras dotter Charlie. I visa avsnitt är Alex så personlig att man nästan beundrar honom, men det räcker inte för att jag ska gilla boken. För mig var detta mer som en lång blogg. Men visst är den välskriven och han skriver med ett otroligt flyt. Ska bli intressant och se vad de andra tjejerna tycker om boken.