Mad Men. En serie som hyllats av de flesta. Förmodligen var jag så full av förväntan av denna sextiotalsserie att jag först inte riktigt fattade grejen. Eller var den bara trögstartad (!?), för, för mig fick serien inte grep om förrän efter dryga hälften av första säsongens avsnitt. Kläderna, karaktärerna, könsrollerna, rökningen, drickandet, och otroheten är klippt och skuret från 60 talets livsstil och syn. Kläderna är helt fantastiskt fina. Så när sista avsnittet sågs häromdagen klickades säsong två och tre hem på direkten. Kan knappt bärga mig innan de landar i brevlådan. Det som gör serien så sevärd, förutom det ovannämnda, är att det inte uppstår ett nytt problem i varje avsnitt, som skall lösas, eller att en ny idé väcks till liv på reklambyrån. Utan serien har sitt eget lilla lunk framåt i reklamens värld och i Don Drapers liv. Trots att en del av karaktärerna är elaka och fruktansvärt hänsynslösa, visar de samtidigt svaga sidor som gör att man ändå sympatiserar för dem. Knepigt. Och Drapers geniala idéer och påhitt, gör serien till en solklar vinnare. Ett bra tips, för den som har missat.