Det bästa med att bo på hotell är att starta morgonen med en dunderhotellfrukost. Och bor man på femstjärniga Hilton bör frukosten motsvara ens förväntningar. Och då inte rummen gjorde det, motsvara förväntningarna alltså, så hade frukosten en enorm press på sig. När klockan ringde så hoppade vi i kläderna och nästan sprang bort till buffén. Magnus och Johanna var snabbare. Vi såg dem skymta borta bland godsakerna. De hade varit så snabba att de uppgett vårt (!?) hotellnummer till frukostvakten (fast det erkände de inte). Vårt rum hade i alla fall redan ätit frukost. Men det problemet ordnade snabbt upp sig och vi fick roffa åt oss varsin tallrik. Det fanns massor att välja mellan. Allt man önskade sig fanns där. Min frukost bestod av olika sorters juicer, kaffe,  blåbärsfil och vaniljfil med nötter, bananchips, ingefärsbitar och flingor, färsk frukt i massor, surdegsbröd med sju sorters pålägg, lax, sill, grönsaker, croissant med nutella och avslutningsvis pannkakor med nutella och sylt. Hua vad mätt man blev, och då hoppade jag även över mer än halva frukostbuffén. Man kan ju säga att frukostbuffén motsvarande de fem stjärnorna hotellet står för, den var mitt i prick.

Vi hann med några timmar på stan och fick avsluta med en lunch, trots att ingen var hungrig (men vi visste att vi skulle bli), innan det var dags för Stockholmsbesökets egentliga anledning, Romeo och Julia musikalen. Nu hade dessutom Mamma och Anders anslutit gruppen, likaså Johannas bror Benjamin. Vi riktade in kompassen mot Göta Lejon och eftermiddagens höjdpunkt.

Shakespeares Romeo & Julia är nog den största och mest gripande kärlekssaga som någonsin skådats. Dagens show var precis som då i klädvalet, men replikerna var nymoderniserade och rappa. Musiken var modern, låtar alla känner igen så som All by myself, I mas made for love you och The power of love. Romeo spelas av hela Sveriges favorit, Måns Zelmerlöw (jag talar i alla fall för majoriteten av det kvinnliga könet…), och hans motspelerska Julia, som togs ut genom teveprogrammet Jakten på Julia, Lisette Pagler. De två spelade helt fantastiskt bra. På scenen såg vi dessutom Loa Falkman, Marianne Mörck och många, många fler professionella artister och dansare. Förutom Måns, som ändå är favoriten, blev oväntatbirollen Mercutio, en utav Romeos bästa vänner, en utav publikens favoriter, och inte minst min. Mercutio spelades av Anton Lundqvist och briljerade musikalen igenom, eller så länge han fick vara i livet vill säga. Så galet rolig. Det går inte att beskriva hur fantastiskt bra och magisk denna föreställning var, ni måste se den med egna ögon. Den var så bra, så bra att jag bara vill se den igen och igen. Värd varenda krona. Dansen, sången, scenen, ljuset och inte minst artisterna var klockrena. Fem stjärnor av fem möjliga.

Kvällens middag bestod av Mongolisk mat. Vi kombinerade ihop våra egna rätter med råa färskvaror som sedan kocken tillagade framför oss. Kul koncept. Goda smaker. Vi avslutade kvällen på hotellets bar, där jag och Johanna slurpade i oss varsin egendesignad cocktail med jordgubbar. Skål.