Idag är det tisdag och därmed dags för veckans andra och sista intervallpass. Idag var det Olgor som gällde. En inspiration jag fått från tidningen Runners. Reportaget förespråkade korta intervaller, där löparen orkar hålla uppe samma tempo i hela intervallen, från början till slut. En olga är en lång intervall men som byggs upp av korta intervaller, såkallade Olgor. Ordet Olgor är uppkallat efter Olga Bondarenko guldmedaljör på 10000 meter vid OS-88. En ”Olga” består av snabb löpning med långsammare löpning (men relativt snabbt) mellan tempohöjningarna. Totalt är en Olga 2000 meter. Genom att upprepa detta 2-5 gånger kommer löpkapaciteten förbättras snabbt. Man kan välja att dela upp Olgan på tid eller distans. Jag väljer att springa på tid, då det är lättast att läsa av. Man kan lägga in hela intervallen på klockan, med det hade jag ingen tid till imorse. Nästa gång. Först 3 km upp jogg. Lite stretch. Sedan var det dags. 90 sek högt tempo. 90 sek långsammare tempo. 60 sek högt tempo. 60 sek långsammare tempo. 45 sek snabbt. 45 sek långsammare. 30 sek snabbt. 30 sek långsammare. VILA. Upprepade 2 gånger. Tanken var dock 3 upprepningar, men nej, fanns ingen chans att orka ytterligare en till. Fy fasen vad jobbigt. Kräkvarning. Effektivt, absolut, utan tvekan. Nästa gång skall jag springa tillsammans med någon annan, för det var banne mig svårt att hålla uppe tempot på de långsammare partierna. Efter den andra och sista upprepningen satte jag mig på närmaste stubbe med huvudet mellan benen och typ hyperventilerade i flera minuter. På tempopartierna var jag uppe i 3:14 tempo, snabbt som attan gick det. Tror detta är ett utav dem jobbigaste, och effektivaste intervallerna jag sprungit, någonsin. Tusingarna håller dock också hög kvalité. Men där tappar man lite i farten mot slutet. Förbannat jobbiga är 1000 meter. Dessa blir liksom mer effektiva. Så mina löparvänner; Olgor, det är vad som väntar…