Bild från arkivet; sommarn 2008

Det kryper i hela kroppen. Irritationskänslor kommer och går. Det känns som om kroppen skulle kunna spricka. Ja, det är så här det känns att vara uttråkad. Idag har det varit en hemsk dag. En uttråkande dag. Jag är fortfarande sjuk. Dock på en aningens bättringsväg. Men tillräckligt trött för att inte orka göra någonting. Fy vad jag ogillar dessa här känslorna. Känslor som kommer av för lite stimulans. Av att inte ha något att göra. Helt plötsligt känns inget kul. Du är så uttråkad att all energi är som bortblåst. Du orkar inte ens läsa en bok. Jag tänker på de stackars människor där ute som inte har något arbete att gå till. Inte har något att sysselsätta sig med. Stackars dem. Vem som helst kan ju bli knäpp av att inte ha något att göra. Jag vet i alla fall att när jag känner mig frisk nog, har jag något att återgå till. Mitt hektiska hundranittioliv kommer komma tillbaka. Det kommer vara som om jag aldrig varit sjuk. Aldrig varit hemma, nerklubbad i sängen, i flera dagar.