Bild från tidigare i vår

På lördag är det äntligen dags för årets första lopp. Änglamilen 10 km. Träningsupplägget i veckan är därför endast planerat till måndag och tisdag, för att sedan hinna återhämta kroppen till hundra procent tills på lördag. Igår var det således dags för 10 km acceleration. Kan väl inte påstå att kroppen kändes direkt med på noterna. Efter en helg utan dess like, med en söndag som spenderades i sängen med pizza och lösgodis. Vätskebrist enda ut i öronen. Men det fanns inget och be över. Intervallträningen skulle genomföras. Passet går ut på att man ska springa 10 km och var tredje minut skall en maxad rusch läggas in på 15 sekunder. De första tre km sprangs utan ruscher, sedan var det dags. Maxa. Har kört detta passet en gång tidigare. Och då var det apjobbigt. Att maxa, dock bara en kort sträcka, utan att vila, tar verkligen musten ur en. Mina ruscher gick bra. Kände att jag flög fram. Hade problem med farten efter varje rusch, benen ville liksom inte springa. Var rent utsagt en förjävlig löpdag. Jag genomförde ruscher fram till 8 km, sedan var jag mer än totalt slut och joggade ned de sista två km. Trist. Nån ynka effekt fick kanske passet ändå (!?).

I siffror:
Tid: 59:59
Distans: 10.50 km
Medeltempo: 5:42 min/km
Maxtempo: 3:14 min/km
Medelpuls: 170 slag/min
Maxpuls: 181 slag/min¨
Kcal: 718