Efter gårdagens träningsvila begav jag mig idag ut på ett välbehövligt snabbdistanspass. Snabbdistans tillhör inte mina favoriter, men dessvärre prio ett om man vill bli snabbare. Så dagens pass bestod av 3km lugn uppjogg, tre stegringslopp och snabb stretch. Benen kändes fortfarande lite stumma och sega, men uppvärmningstempot kändes någorlunda okej. Klockan nollställdes och 5 snabba kilometrar var vad som väntade med en måltid på 25 minuter. Man brukar säga att snabbdistans 5km plus en minut är din tävlingstid på milen. Mitt mål är ju som jag tidigare berättat, Sub 50, men jag vet att jag inte är där ännu. Jag har ju sprungit milen på 51:31 på träning så 25 minuter borde vara ett realistiskt mål. Från start fick jag kämpa. Vilken skillnad från måndagens feelgoodlöpning, där varje steg var så lätt, jämfört med idag, där varje steg liksom sved till i hela kroppen. Grisjobbigt, smärtsamt och förbannat plågsamt var varenda meter till dess att gps:en äntligen visade 5km. Mina tider slutade på; 5:13, 5:01, 5:04, 5:15 och 5:02, jag klarade alltså inte min måltid på 25 minuter, utan slutade istället på bittra 25:36. Suck. Fanns inte en chans att knappa in de där sista sekunderarna i slutet. Jag var totalt slutkörd. Slängde mig i diket och pusta ut innan jag sakta joggade hem 2,5km.