Igår var det dags för ett riktigt långpass tillsammans med turbotjejen, Caroline. Planen var Domsten tur och retur. Alltså ett rejält långpass på cirka 2 mil. Vädret var faktiskt helt optimalt för ett långpass. Med regn under dagen men uppklarnat under eftermiddagen med en massa moln som kom och gick över solen. Inte den här extrema hettan som tidigare dagar, utan mer lagom. Vätskebältena var givetvis påknäppta, fyllda med härligt vatten.  Vi sprang så pass långsamt att vi hela tiden kunde prata med varandra, ja vi praktiskt taget pratade oavbrutet i de två timmar som rundan tog. Vägen mot Domsteg avverkades kant i kant med havet. Fin utsikt och fina pampiga villor. Vi passerade Sofiero och mötes av en stor folksamling som väntade på att bli insläppta på kvällens konsert. Kilometrarna bara tickade på. 5 km blev 10 och tio km blev 15. Vi funderade på hur lång rundan skulle kunna bli. Kom in på strandpromenaden och ökade farten. Caroline liksom flyger fram. Jag får jobba något mer för att hålla samma fart. 18 km. 19 km. Nu gick det fort. 20 km. Stopp. Längdrekord på träning, jajamensan. Jag har bara en gång tidigare sprungit längre. Broloppet 21 km. Kändes riktigt skönt. Tempot har varit behagligt hela tiden och kroppen har aldrig behövt kämpa på med det där extra. Efter stretchingen doppade vi fötterna i havet och promenerade barfota hemåt.

Väl hemma hade Caroline planerat värsta festmåltiden. Efter att ha hinkat i oss vatten och saft började vi kocka. Jag började känna mig dålig. Det liksom bara kom över mig. Blev likblek i ansiktet. Fick gå och lägga mig på soffan. Jag kände mig bättre. Fortsatte kocka. Det kom över mig igen. Gick och la mig på soffan, igen. Visste inte om jag skulle kräkas eller svimma. Jag började kallsvettas och dendär hemska känslan av att spy vällde över mig. Tog mig till toaletten och hann inte tänka förrän jag hängde över toaletten. Jaha, då vet man hur det känns att få vätskebrist. Fy fan vad obehagligt. Mådde hur som helst bättre nu och aptiten tog över kroppen. Vi fyllde våra magar med en fläskfilégryta fullproppad med smarriga saker som serverades med pasta. Till dessert bjöd Caroline på godaste ananaspajen med vaniljglass, som jag definitivt måste kopiera receptet på. Förutom min lilla svacka så var det en toppenkväll i bästa sällskapet.

Tid: 02:00:47
Distans: 20.01 km
Medeltempo: 6:02 min/km
Medelpuls: 159 slag/min
Kcal: 1370

Härligt att se att min puls hållit sig relativt låg. Det som förvirrar mig är antalet förbrända kalorier, som på min kära Garmin verkar regleras efter hur lång distans jag springer, vilket ju är fel. Hur mycket man förbränner måste väl ändå spegla pulsen (!?). Caroline sprang med endast pulsklockan och fick uppmätt 1700 kalorier som förbränning. Och det känns som om vi borde ha förbränt mer likvärdigt. Skumt. Jag får helt enkelt ta och läsa igenom instruktionsboken igen för att få rättsida på problemet.