Jag har länge känt mig trött och hängig. Känt att något inte stämmer i kroppen. I förra veckan bokade jag in ett läkarbesök för att få stop på alla hypokondritankar som dykt upp. Läkaren undersökte min sköldkörtel, då ett av mina sjukdomspåhitt var struma. Men det trodde hon inte att det var. Min kroppsundersökning var utan anmärkning och jag fick ta de vanliga ”trötthetsblodproven”. Idag när jag kom hem från jobb, låg där ett kuvert i brevlådan. Jag rent ut sagt slet upp det. Järnbristanemi. Jag lider av järnbristanemi. Jag visste att det var något. Jag har alltså ett Hb på 109. På jobbet ger vi blod till patienter som har Hb under 100. Så, lågt, det är det.

Järnbrist påverka alla kroppens organ och ger både kroppsliga och psykiska symtom. Det är jätteläskigt när jag läser om det, för herregud, nästan allt stämmer in. Symtom kan exempelvis vara; blek hy, sprickor i mungiporna, håravfall, nedstämdhet, immun- och infektionsförsvaret försämras och trötthet. Hos individer som tränar hård är det dokumenterat att intensiv träning sänker blodvärdet, varför vet man inte säkert. Hos vuxna kvinnliga idrottare är järnbrist vanligt. Förklaringen är menstruation i samband med hård träning och järnfattig mat. Jag har tränat hårt senaste tiden. Har de senaste tre månaderna ätit mer som en vegetarian, då kött inte tillhör mina favoriter längre. Så det känns som en vettig förklaring till varför jag utvecklat järnbristanemi.

Det intressanta är hur mycket bättre jag kan bli konditionsmässigt med ett optimalt eller rättare sagt, normalt, blodvärde. Ett resultat av en studie av svenska damlandslaget där 60% led av järnbrist och där 30% utvecklat blodbrist, förbättrade sin kondition med 15% med hjälp utav järntabletter och rätt kost.

Jag skall nu börja äta järntabletter två gånger om dagen i en månad och sedan blir det uppföljning på Vårdcentralen. Järntabletter har trevliga biverkningar som illamående och förstoppning. Härligt värre. Köpte en kartong Movicol när jag ändå var på Apoteket.