Kan man äta en järnrikare kost (!?). Dagens lunch bestod av blodpudding, broccoli och jordgubbar. Allt för att upprätthålla en god järnbalans i kroppen. Duroferon behandlingen är i full gång. Jag har googlat runt en hel del på nätet gällande järn- och blodbrist hos löpare, och då blodvärdet är direkt relaterat till syreupptagningsförmågan, ger en brist en nedsatt prestationsförmåga. Jag har alltså en förbättrad prestationsförmåga att vänta. Eller rättare sagt, en återställd prestationsförmåga. På marathons hemsida läste jag om Gabriella Andersson, en framgångsrik löpare som man upptäckte hade en uttalad järnbristanemi för några år sedan. Hennes coach sa till henne att när hon fått ordning på sitt Hb-värde (blodvärde) kommer hon få en jättekick i syreupptagningsförmågan. Hon kommer få en effekt på sin löpning som om hon vore bloddopad. Efter den jobbiga och sega tiden med löpningen, kommer hon istället uppleva löpningen som att flyga. Hon kommer inte få problem med att springa tusingar under 4 minuter och långpassen kommer kännas som sköna utflykter. Jo man tackar.

Det tråkiga är att det kan ta flera månader att återställa balansen i kroppen. Tänk om känslan av att flyga fram hade upplevts på kommande Tjejmilen i Stockholm. Det hade varit drömmen. Synd att jag inte kollade upp mina värden tidigare. Men men, alltid lätt och vara efterklok. Hinner förhoppningsvis få ett lite bättre blodvärde innan den 5 september. Och min kropp verkar ju ha accepterat de låga värdena och presterat för fullt ändå. Min träning ger resultat fastän jag känt mig trött och seg.