Yes, ni läste rätt. 2010 första mil är i benen. Planen var 5 eller 10 km. Ett varv är 2,5 km. Men efter 5 km kände jag att jag hade mer. Efter tre varv kunde jag ju inte sluta för de resterande passen på veckans träningsschema är 5,6 eller 10 km. Så jag bet ihop och joggade iväg på mitt fjärde varv. Väl i mål hade jag avverkat hela 10 km. Och känslorna? Passet kändes bra, nästan hela tiden. Det var perfekt löparväder med blå himmel, någon minusgrad och med ett hårt underlag. Jag höll ett ganska långsamt och behagligt tempo under hela passet och kände aldrig dem där jobbiga känslorna. Ett skönt löppass. Precis som det ska vara.