Som kontrast till lugna Koh Lanta har vi nu installerat oss i Ao nang. Semesterns andra resmål. Först fick vi en chock. Det var fordon av alla dess slag. Avgaser. Folk. Affärer. Hotell. Restauranger. Precis överallt. Det var som att komma till ett nytt land. Det tog några timmar och sen var man anpassad till den nya livsstilen. Här mötte vi upp vårt kompispar Sofie och Fredrik. Ao nang är mer som en utgångspunkt, där man med longtail eller speedbåt tar sig ut i den magiska ö-världen. Veckans alla dagar bestod av utflykt av något slag. Vi gjorde två utflykter som vi länge kommer minnas. Först hyrde vi en egen longtailbåt. Vi stannade till på Pranang cave, Tup Island och på Poda Island. Pranang cave skall ju klassas som en utav världens finaste stränder. Där kan jag kanske inte riktigt hålla med. Fin, absolut. Men den hamnar inte på min topp fem lista. Helt klart värt ett besök dock. På Tup Island väntade vi in tidvattnet som gör att man kan gå över till Chicken Island. Det här med tidvattnet förstår jag mig inte alls på. Att det har med månen att göra förstår jag. Men att det kan gå upp eller ner och olika mycket, nej det blir för mycket. Mycket fascinerande. Killarna snorklade medan jag och Sofie mestadels låg och pressade i solen och svalkade oss i det turkosa vattnet. Sista ön, Poda Island som vi återvände till hela tre gånger, blev en utav mina favoriter. Utsikten från ön var bedårande. Färgerna magiska. Och sist men definitivt inte minst, den fantastiskt goda maten från båtarna, bidrog till att ön hamnade bland favoriterna.