Vasalöparen damp ner i brevlådan häromdagen och precis som förra året startar jag i startled två. Så det gäller att ligga i. Det är bara att bita ihop och kämpa på i första uppförsbacken. Och när man passerar den ökända 27 km skylten vill man bara lägga sig ner och gråta. Men icke. Kämpa. Kämpa. Det är mitt mantra. Varje gång det känns motigt ska jag upprepa kämpa, kämpa till mig själv. Och då är tanken att kroppen skall lyssna på dessa härliga ord och plocka fram den där gömda energin, som alltid finns kvar i kroppen.

Vasa horoskopet, som kan läsas i tidningen, skriver att Vattumannen har en snygg och vägvinnande teknik i diagonalåkning och behöver därför komma ihåg att spara på den totala energiåtgången genom att staka. Akta dig för den berömda väggen! Speciellt mellan Oxberg och Hökberg ska du vara observant. Tackar för det. Med mina tjejmuskler i armarna kommer största delen av loppet inte att stakas. Väggen mellan Oxberg och Hökberg, tror jag om jag inte minns del, den uppförsbacken jag ovan beskrivit. Detta bådar gott.