Idag har jag haft en helt otroligt skön dag. Slappat, läst, bakat och försökt lära mig om bländarvärde, ISO och slutartid. När älsklingen kom hem från jobbet mötes han av en härlig kaneldoft. Vi mös på balkongen och mumsa i oss mitt goda fruktbröd. Efter alldeles för många brödskivor, kanelgranola och yoghurt log vi båda platt fall i soffan i matkoma. Trots mitt långa pass igår kände jag mig lite rastlös över att varit hemma hela dagen. Kim stack iväg på innebandy och då tänkte jag att ett återhämtningsjogg inte vore så dumt. Och med facit i hand så var det här faktiskt mitt första riktiga återhämtningspass. Det är faktiskt en konst att springa långsamt. För mig är det lika jobbigt att springa snabbt som att springa så långsamt så att passet kan räknas som återhämtning. Jag har liksom en inprogrammerad hastighet som gör att benen bara rullar på. Men idag försökte jag verkligen att springa sakta. Första kilometern behövde jag inte anstränga mig, benen, och framförallt vänstra knä och lår samarbetade inte riktigt fram kroppen. 2 mils avsfaltslöpning sätter sina spår. Därför var mitt mål med dagens pass att endast springa på stigar. Så mjukt underlag som möjligt för att skona mina knän. Hade jag tänkt ett steg längre så hade jag sprayat in kroppen med myggmedel. Myggen svärma precis överallt. Som vanligt är man efterklok, inte förklok. Typiskt, mig. Skön kvällsrunda i strandskogen blev det i alla fall. Kul och se att pulsen tickar så fint på låga 150 slag/min.

Tid: 52:52 min
Distans: 8.24 km
Medeltempo: 6:25 min/km
Medelpuls: 150 slag/min
Kcal: 574