Efter de tuffa veckorna som jag tampades med mitt illamående gick graviditeten in i ett lite lugnare skede, och jag kände mig nästan som vanligt igen. Jag kan fortfarande känna någon konstig illamåendekänsla vid stressade tillfällen på jobbet, men annars mår jag bra och kan nu glädjas på ett helt annat sätt åt vår mirakelbebis.

Både jag och Kim var överens om att ta reda på könet, så när vi var på rutinultraljudet i v18 fick vi reda på att det sprattlar en liten lillprins ♥ i magen. Han boxades och vinkade till sina stolta föräldrar under hela undersökningen, sötaste.

Kort efter ultraljudet började jag känna fosterrörelser, vilket var helt fantastiskt. Det känns som om det kittlas på insidan av magen. Vissa dagar kittlas han jättemycket, medan andra dagar bara någon gång. Efter juldagarna, i v 20 ungefär hade kittlandet övergått i mer buffande rörelser och Kim kunde känna lillprinsen sparka genom magen. Lycka ♥ En kväll när vi låg och tittade på magen så puttade den ut på ena sidan precis som om lillprinsen puttade med rumpan.