Efter mitt svettiga snabbdistanspass igår läste jag ut Sophie Kinsellas bok; Mina hemligheter. Mina grannar måste tro jag är knäpp för jag skrattade högt både en och två gånger. Stört skön bok. Känns helt tomt nu när boken är slut. Man liksom lever sig in i bokens värld och när boken slutar vill man bara läsa vidare och vidare. Man vill aldrig att den tar slut. Knäppt. Men jag fick släppa boken. Istället stod lunch på Vintage by Nina, tillsammans med Carin,  på schemat. Carin och jag lärde känna varandra på spanskkursen på Komvux. Vi var oöverträffliga (trodde vi) på spanska, och fläktade med armarna högt för att svara på alla frågor. Idag hade vi ett kärt återbesök, efter Carins halvår borta i USA. Innan hon åkte slog vi vad, om att Carin skulle träffa en amerikan, bli kär, och aldrig komma hem igen. Vem tror ni hade rätt???

En utav de bästa fördelarna med att börja jobba, är att man träffar så många nya vänner. Caroline hade jag i och för sig träffat en gång tidigare via en annan vän, men jag tror aldrig vi hade börjat umgås om det inte vore för jobbet. Nu tränar vi ihop. Fikar ihop. Och nu har vi även parmiddag ihop. Så himla trevligt.

Även om bilden över huvudrätten saknas, tänkte jag bjuda på receptet, då det har frågats om det här på bloggen tidigare. Vi bjöd nämligen på vår godaste potatissallad. Till den använder jag mig av machésallad, rädisor, lättkokt färsk sparris och färsk broccoli. Jag kokar nypotatis och delar i halvor. River massor med västerbottenost och rör ihop med den varma potatisen, så att osten smälter. Saltar och pepprar. Voilá, och du har en smarrig somrig potatissallad. Till den serverades olika kalla såser och grillad fläskfilé och rishultskorv.

Till efterrätt blev det inte mindre än den fabulösa Pavlotårtan med lemon curd av herr Moberg. Smaskens gott, och vi sluka i oss hela tårtan.

Kvällen gick i ett nafs och vi hann knappt blinka innan den var slut. Det betyder att vi hade trevligare än trevligast. Ett bra slut på veckan som gav oss massor med ny energi för att avverka ytterligare än vecka på jobb. Nedräkningen till semestern har börjat. Tre veckor kvar. Fast man kanske inte kan börja nedräkningen så långt i förväg?

Igår, måndag hade jag ledig dag. Sedan flera veckor tillbaka var Ven med tjejerna inbokat. Svårt att hitta en dag då alla är lediga när vi jobbar på samma jobb. Oturligt nog hade Sarah som är mammaledig råkat boka in sig på jobb för lite extra pengar, precis den här måndagen. Sarah, vi bokar snart in något nytt! Jag och de två Carolinorna hoppade i alla fall på färjan till Ven klockan tio igår för en heldag. Himlen visade ett lätt molntäcke men det var behagligt varmt ändå. Efter att har köat i hundra år i cykelkön, stod vi där med en tandem och en cykel med kärra. Ett, två och tre, sätt dig ner och börja trampa Nu, blev vårt signum. Det blev skrattanfall efter skrattanfall och en och annan incident med den där tandemcykeln. Så kul. Vi cykla nedåt mot Tycho Brahes pappersmölla, njöt av utsikten och kom in på kärleksstigen. Så vackert. Varför är man inte på Ven oftare. Magiskt. Efter vår lilla vända ner mot kusten var det dags att besöka dagens lunchställe, Pumpanscafé. Där åt vi indiskgryta och getostmacka. Fikan hade vi med oss, men när vi såg tårtorna kunde vi inte motstå. Det blev varsin morotskaka till oss alla. Mums. Cykelutflykten fortsatte ner mot kyrkobacken. Här visade sig Ven från sin bästa sida med klarblå himmel och gasande sol. Underbart. Vi hade det helt ljuvligt. Kameran gick varm, det blev dopp i det blå, frosseri på vattenmelon och många skratt. Klockan tickade på, ett gott tecken på att vi hade det bra. Vi hoppade upp på cyklarna igen och tog oss över till Norreborg. Här var det dags för att fika vår medhavda matsäck. Det snålades inte på kalorier den här dagen. Caroline hade bakat mumsiga kladdkakemuffins och vi proppade i oss gifflar och singoala. Som barn. Jordgubbssaft i färgade glass. Åh, så underbart. Verkligen en sådan kick i vardagen. Nu var det bara sista biten kvar innan vi var tillbaka där vi startade. Dagens avslutning skulle vara att äta Vens egna kulglass, men med besvikna axlar fick vi köpa varsin traditionell GB glass istället, då det bara fanns fyra konstiga Farmorssmaker att välja på. Men att utesluta glassen, det gick bara inte. Med en aningens solsting stegade vi sedan på färjan tillsammans och kunde alla instämma om att gårdagen var en sådan där dag man sent kommer att glömma. Tack sötaste tjejer för en alldeles underbar dag tillsammans.

Jag lever. Jag har bara jobbat väldigt mycket den senaste tiden och den lilla fritid som jag haft, har jag inte haft hjärta av att tillbringa med blogginlägg. Därav den extrema bloggtorka som varit här på bloggen. Men inget av betydelse har gått omärkt förbi, utan givetvis dokumenterats med min sprillans nya kamera, Canon G11: an, som jag för övrigt är helt kär i, för att vid ett senare tillfälle förgylla min blogg. Fredag, lördag och söndagskväll tillbringades på jobb. Varför inte vara social och umgås med finaste vännerna på förmiddagen då. I söndags hade vi godaste brunchen hemma hos oss, ute på balkongen. Jordgubbssmoothie, frallor, gott pålägg, kaffe, juicer, frukter och vetelängd. Det är väl inte tant och köpa vetelängd? Sjukt god, tant eller inte tant. Hur som helst var det en toppen start på dagen. Brunch hemma med vänner kan verkligen rekommenderas. Mycket trevligt.

Tisdagskvällen avslutades med att vi mötte upp finaste paret Maggi och Sebastian på Vintage by Nina. Där avnjöt vi varsin minst sagt spännande portion. Jag och Sebastian valde tapas tallriken, som jag varmt kan rekommendera. Kim gick loss på burgaren och Maggi på vegopajen. Vi var alla mer än nöjda. Igår invigde restaurangen dessutom sin uteservering, men vi valde att sitta inomhus på grund utav lite moln och vind. En toppen restaurang med både lunch och kvällsmeny som är väl värt ett besök.

Efter dagens fartpass gick jag och Caroline ner på stan för att ladda upp kroppens energidepåer. Det blev dagens husmans på Thorstens, fläskytterfilé med stekt potatis. En enorm salladstallrik till förrätt blev det också. Så otroligt gott och äta efter tuff träning. Vi tog en sväng på stan och kikade i lite butiker. Hittade en blus som var intressant. Inte lika intressant för plånboken dock. Inhandlade presenter till kvällens middagsbjudning. Efter en stund fick både tryckande huvudvärk. Säkert en kombination av det tuffa passet och den tryckande åskvärmen. Vi inhandlade dryck och frukt och satte oss nere vid ån och pusta ut. Njöt av sommaren och att vara lediga. Caroline har i och för sig natten på jobb framför sig. Men lediga för stunden i alla fall. En mysig dag som säkert också får ett lika bra slut. Kvällen skall spenderas i Hässleholm hos kusinerna Emil och Andreas.

Trevligt avslut på veckan i form utav hamburgaregrillning hemma hos Sofie och Fredrik. Riktigt gott och lika trevligt som vanligt. Varför kan det inte vara sommar och grillväder jämt?

Midsommarafton firades hemma hos fina kompisparet Anna och Tobias. Vi var ett glatt gäng som kockat ihop en fantastisk midsommarbuffé med bästa tårtorna till efterrätt. Vi vråla snapsvisor med underbar stämma. Ibland med texter som fick mig (som var nykter) att rodna. Vi skrattade och njöt av en varm och solig midsommar. När hände det senast att solen sken en midsommarafton (!?). Underbart. Vi lekte lekar, ”Hjärter dam” vs ”För Sverige i tiden”. Det var pilkastning, kasta boll i stege, stampa-sönder-ballongleken, hamra spik och kasta stövel. Sjukt roligt. Självklart vann mitt lag, hjärter dam, och som lagkapten fick jag äran att ta hem den fina pokalen och hålla ställningarna tills nästa år. Snackset kom fram och vi proppa magarna fulla. En fantastisk kväll med fina vänner. Tack Anna och Tobias för ett strålande arrangemang.

Mysig söndag. Först åt vi god frallfrukost. Efter det tog vi cyklarna för att spana in ett hus vi ska på visning på senare i veckan. Renoveringsobjekt med bästa läget. Väl hemma igen efter en trevlig cykelutflykt blev det några minuter på vår soliga balkong. Sedan förberedes grillen. Potatissalladen tillagades. Och söndagsgästerna knackade på dörren. Det blev en god och mycket trevlig kvällsmat tillsammans med Fredrik och Sofie. Efter maten kom det obligatoriska sötsuget fram och vi tog en promenad ner till stan. Köpte mjukglass med saltlakris strössel. Åh, så underbart gott. Bästa avslutningen på en fantastisk helg. Och det bästa av allt är att jag har tre dagars ledighet till att se fram emot. Lycka.

Igår var det som sagt dopdags för lilla Lexia. Klockan ett satt vi alla i Höja kyrka med förväntan över hur Lexia skulle reagera med kallt vatten på huvudet. Jag hade snällt tagit på mig ansvaret som paparazzi, och satt på första parkett med Kristians systemkamera i högsta beredskap. Klickade väl av en sisådär 500 bilder i kyrkan, nu måtte några ändå bli bra. Kul var det i alla fall. Kanske, kanske blir det inhandling av en egen systemkamera i veckan (!?). Dopet gick för övrigt galant. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Lexia är världens snällaste bebis. Hon bara njöt. Njöt av psalmerna. Njöt av verserna vi (?) sjöng. Och njöt av att bli beskådad av alla gästerna och hon till och med njöt när prästen hällde vatten över hennes huvud. Stella Lexia Olivia. Sötaste. Dopet var snabbt avklarat och vi styrde bilarna hem mot Annika och Kristian. Där väntade värsta tälten med rosa bubbel, mat, tårta, kakor, vin, öl, rosé, sprit, snacks och en dator fulladdad med partymusik. Behöver jag säga att det blev en trevlig eftermiddag/afton. När klockan var fem var vi nog alla en aningens förfriskade. Sara sa, det är ungefär som intervallträning det här, man är på topp, man tar en paus. Ja ungefär så. När solen gått ner intog vi gräsmattan som dansbana och hoppa och studsa. Vi grilla korv och såg Sara, Anna och Helen framträda till Manboy med den obligatoriska duschavslutningen. När klockan passerade ett var det dags för de tappra partykungarna att fortsätta festen nere på Bahnhof, vi andra (läs tradiga) åkte hem till sängen. Tack för en underbar kväll!

Helt otroligt, men jag känner absolut ingenting i kroppen idag. Inga ömma vader. Inga stela ben. Ingenting. Eller okej, där ljög jag. Jag har två tår som torterades nästintill till döds under gårdagens halvmara. Tog en bild, men ångra mig i sista sekund att lägga upp den på bloggen. Tårna ser för skräckliga ut. Ni skulle tuppa av. På den ena tån har jag en blodblåsa som är nästan en halv centimeter hög. Och på den andra tån växer det en blodblåsa bakom nageln, så nagelns står rakt ut. Är helt lös i roten. Den gör extremt ont. Jag kan inte gå med skor på fötterna. Jag börjar få lite smått panik. Vill ju ut och springa! Inte idag precis, men på onsdag i alla fall. Aj, dumma tår.

Broloppets hemsida strular fortfarande så inga officiella nettotider med de olika sträcktiderna finns att tillgå. Hoppas på att de snart löser problemet. Bilderna som togs under loppet skall vara uppe på nätet den 17:e och jag vet nästan till hundra procent att jag är med på åtminstone två bilder.  

Dagen till ära har spenderats hos mormor och morfar. Vi har firat deras födelsedagar och det är som en årlig tradition att vi grillar och umgås innan mormor och morfar beger sig ut i Sverige med husvagnen över sommarn. Jag åt för tre personer. Fanns inget stopp. Till efterrätt åt jag minst fyra tårtbitar och godis på det. Förbränningen är minst sagt på högvarv sedan gårdagens prestation. Gott med mat. Nu blir det soffan i några minuter innan sängen kallar. Imorgon ringer klockan tidigt. Hoppas ni haft en mysig helg.

I lördags var vi på en mycket trevlig grillkväll hos min fina barndomsvän Annika. Hon, sambon Kristian och deras lilla Lexia bor i värsta drömhuset. Vi beskådade de fina rapsfälten samtidigt som Kristian intog grillen, iklädd villaskorna ”foppatollor”. Charmigt. Sådana skall jag också införskaffa mig när vi, någon gång i framtiden, också blir husägare. Annika är en stjärna i köket och bjöd på god potatissallad och såser till Kristians grillbestyr. Smakade underbart. Därefter åt vi plopp, plopp. Nej, jag menar ju polly, polly. Kristian fick massor av toppoäng för desserten, muffins med gegga i ugn (finns såklart ett elegant namn för dessa skapelser, som jag dessvärre inte minns), jordgubbar och glass. Smaskens. Matkoman inträffade. Men jag tryckte ändå i mig polly efter polly. Varför (!?). Vi skrattade åt Annikas lärda knep i hur man skrämmer bort hickan. Som mot alla odds, fungerade. Skickar den bilden separat till dig Annika ;). Tack för en mycket god och trevlig afton.

Mysigaste måndagen. Möte upp fina Caroline i Helsingborg. Solen lyste och det var riktigt varmt ute. Sommarkänslor. Vi satte oss på Waynes uteservering och beställde in varsin god sallad. Pratade jobb, löpning och allt mellan himmel och jord. Kom fram till att vi är galet lika, på flera sätt. Kul. Promenerade bort mot biografen och SATC 2. Ingen utav oss är någon utav de där frälsta följeslagarna till serien. Ska jag vara ärlig har jag nog bara sett typ 3 avsnitt. Men förra filmen var bra. En feel good film med hybersnygga kläder. Vi hade inga som helst förväntningar över tvåan. Enligt recensionerna man läst var det bara tummen nedåt. Men, man måste ju ge den en chans. Och vad tyckte vi? Nja, får jag väl säga. Liiite för lång. Liiite för överdriven. Liiite för seg handling. Men ändå godkänd. Vi hade i alla fall en mycket trevlig eftermiddag/kväll.

Igår var det Morsdag. Det firades med Kims föräldrar och alla syskonen. Vi hade världens största grillbuffé. När vi alla tagit två gånger såg maten fortfarandeorörd ut. Ha. Det var jättemycket mat. Gott var det. Jag åt om flera gånger. Trött var ja också. Sjukt trött. Änglamilen tog verkligen musten ur mig. Är fortfarande ur form idag. Illa.

Efter våra enorma prestationer bar det hemåt för dusch och häng på balkongen. Annika och lilla söta Lexia och Caroline anslöt löpargänget. Vädret höll i sig och det blev grillning på gården. Sarah och Caroline tog rollen som grillansvariga, vilket de gjorde med bravur. Resten av gänget hackade till en god sallad, nypotatis och diverse tillbehör. Bordet fylldes med läckerheter. Vinet korkades upp. Vi åt tills magarna höll på att sprängas. Till dessert blev det Marabouchokladpannacotta, som smälte i munnen. Tänk att mat kan vara så gott. Vi duka upp godis och chips och satte igång Melodifestivalen, men kändes liksom inte sevärt när Sverige inte är med och deltar. Lite trist. Kvällen ägnades istället åt att fånga varandra på bild, vilket inte var det lättaste. Det är inte alla som är fotogeniska, läs jag. Ha. Och en massa tjejsnack. Det blev en jättehärlig kväll och en toppen avslutning på dagen.

Snorkallt är order. Brrrr. Fryser ända in i märgen. Men det var det värt. Potatismos och falukorv byttes snabbt ut när Fredrik ringde och föreslog öl och kvällsmat på torget. Jag och Kim hoppade snabbt på cyklarna och trampade bort. Sommarvärmen ekar verkligen med sin frånvaro. Kallt och blåsigt var kvällens väderprognos. Jag och Sofie fick veva in oss i ex antal filtar för att hålla värmen uppe. Beställde in varmrökt lax med potatissallad. Mycket jättegott. Efter maten tittade solen fram och det blev underbart skönt. Härligt och trevligt avslut på denna torsdag.

Klockan slog halv fyra och med förväntan vände vi alla våra blickar bakåt. Ingångsmusiken startade och in stegade mäktigt stolta Trond-Eirik med sin alldeles sagolika brud Peggy. Hårstråna reser sig på kroppen. Snyftningar hörs, både här och där. Det var vackert. Så vackert. Prästen gjorde ett strålande jobb och fick gästerna att både skratta och gråta, både en och två gånger. Vi fick höra Sofia Landgren röst sjunga More than this och The Story, och det var nog inte ett öga som var torrt i Sankta Maria kyrkan. Underbart Sofia. Du är fantastisk. Sedan var det dags för själva vigseln. Ordet ja, fick vi såklart höra av både Tronna och Peggy.  Prästen avslutade med att läsa upp finaste kärleksförklaringarna brudparet skrivit till varandra. Fint.

Vi mötte paret på trappan med riskastning och applåder. Nu var vigseln slut och det var dags att ta sig till festlokalen. Parets vrålåk var inget annat än en förtjusande gammal fiesta. Gästernas färdfordon höll samma klass. En röd dubbeldäckare med ett antal år på nacken. Vilka detaljer. Färden skulle ta oss till Grand Hotel i Mölle. Pampigt.

Röda mattan var utrullad och alla gästerna stod med champagne och kameran i beredskap. Bakom krönet kommer brudparet rullande. Parkerar ståtligt bilen på mattan och fångas av tusentals blixtrar. Skål för brudparet. Skål för kärleken. Fantastiskt vackert.

Det blev mingel på Grand Hotels baksida där en magisk utsikt serverades för ögonen. Det kan väl tilläggas att om man skall klaga på något av kvällen, var det dimman, som lade sig som ett diss över hela sundet. Så den magnifika utsikten gick norrmännen miste om. Men vi andra, som varit där förut försökte förklara för alla de norska gästerna hur det egentligen skulle se ut.

Klämmer in en liten bild på mig och Kim. Såhär festfina var vi.





Kim, Henriette och Knut.



Silje och Marius.



Torleif.

Toastmastern plingade i sin klocka och det var dags att inta sina platser. Borden var runda och dukningen var, ja, helt otrolig. Allt gick i vintagestil. Sagolikt vackert. Vid vårt bord satt förutom jag och Kim, Marius (som var en utav herrarna från Val´d Isere), Silje, Henriette, Knut (också en utav Val´d Isere killarna) och Torleif. Häftiga namn de där norrmännen har. Vi hade fantastiskt roligt under hela middagen och skämtade om allt kring brömössan, till primörer och dansbands snapsvisor. Primörer är inga öron. Nej, det är det inte. Den trerättsmiddagen som serverades var fantastisk. Till förrätt var det hummer med diverse tillbehör. Till varmrätt serverades Limousinekalv och desserten bestod av vit chokladbavaroise. Mycket, mycket gott.

Nervositeten som i och för sig infunnit sig redan för flera dagar sedan, började göra sig påmind. Snart var det dags för talet. Att prata inte för folk är alltid lite läskigt. Men talet var perfekt. Jag har slipat på det in i det sista. Ett personligt tal på rim. Jag fick ögonkontakt med Pierre, som var kvällens toastmaster, att nu var det dags. Jag tog ett djupt andetag. Ställde mig upp. Och tittade Peggy i ögonen… Känslan. Inlevelsen. Allt fanns där. Jag fick med mig gästerna, trots det mycket personliga talet. Lyckotårar trillade ner från ögonen från finaste bruden. Jag kunde pusta ut.

Middagen tog slut och borden byttes ut mot dansgolv.

Bröllopstårtan var utan dess like. Flera våningar hög med finaste dekorationen. Tronna dutta tårta på Peggys näsa, till allas förtjusan. Det bjöds dessutom på skånsk spettekaka och den norska variationen på detta, vilken Kim trilskades med hela kvällen och påstod det var en dansk ringkaka (!?) Bara för att han är dansk.

Sedan var det dags för bröllopsvals. Så vackert. Till och med jag och Kim fick till några valssteg. Ha, stel som en pinne. Syftar på mig själv. Kim bara malde på om att jag skulle slappna av. Svårt det där med alla trippande stegen. Särskilt efter 10 timmar i 10 centimeter klack. Känn på den. Snart kunde vi alla pusta ut, slänga av oss skorna och dansa disco. Befrielse.

Alla tjejer flockades runt bruden. Ja, det var dags för den obligatoriska brudbukettskastningen. Hann knappt blinka när jag fick som en kanonkula av blommor, rakt i låret. Det var inte alls uppenbart vem Peggy siktat in sig på. Finaste. Blev lite pressat för Kim. Kan han gått ha.

Klockan började närma sig halv tre snåret. Magen började sukta efter varmkorv. Och jajamensan, vad är ett bröllop utan korv med bröd. Nej, inget riktigt bröllop. Jag mumsa i mig en. Kim tog två.

Trond-Eirik och Peggys bröllops dag, 22 Maj 2010. En dag vi aldrig kommer att glömma.

Hur skall jag kunna sammanfatta denna dag. Finns inga ord som kan beskriva. Kvällen var oslagbar. Sagolikt. Helt fantastisk. Vilket arrangemang. Tusen tack Peggy och Tronna för att vi fick dela denna oförglömliga dag med er.

Idag är det lördag, men det blir publikation av torsdagens händelse. Min älskade Mamma som nu är bosatt uppe i Dalarna var hemma på besök. Jag hade bokat in oss på Sand där vi skulle avnjuta deras fantastiska helgbuffé. Kan varmt rekommenderas. Allt är helt otroligt gott. Värt varenda krona. Det blev lite fotografering i hamnen, fint, trots mulet och grått väder. Därefter bar det iväg på shoppingtur mot Väla. Vi kom hem med några påsar båda två. Dock fann jag inte det jag letade efter. En ljus kavaj till bröllopet nästa helg. Efter några timmar blev vi konstigt nog hungriga igen och tillagade fläskfilé med arabisk bönsallad, såå gott. En bra dag.

Gårkvällen bestod förutom av långpass dessutom av myskväll hos fina Caroline. Det var alldeles för länge sedan vi sågs. Vi hade hur mycket som helst att prata om för att komma i kapp det vi missat. Vi drack gott, ekologiskt tea. Och bara pratade och pratade. Hur mysigt som helst. Efter några timmar staplade jag hem på vingliga ben. Har nu vaknat upp ur min skönhetssömn på 11 timmar. Gårdagens pass gör sig påmint både här och där. Speciellt mitt vänstra ben. Blir till att massera in lite Voltaren gel och hoppas på det bästa.

Idag är jag ledig och skall jag tillbringa hela dagen tillsammans med min kära Mamma.

Valborg och firandet av sköna maj firades på Hamnkrogen i Skälderviken i goda vänners sällskap. Jag och Kim, Annika och lilla Lexia, Caroline, Helen, Anna och Roger, Sara och Henrik samt Anna och Tobias, avnjöt Hamnkrogens goda Valborgsbuffé. Ett gott och trevligt avslut på en lyckad dag.