Foto från Orsa som jag tog tidigare i år

TEAMYS tillsammans med sötaste Caroline. Vi hade mycket att ta igen då vi inte sett på ett tag. Vi pratade av oss, drack tea, åt mjuka pepparkakor och clementiner, kan man få mer höststämning? Jättemysig kväll som avslutades med Grey´s Anatomy och True blood - världens bästa serier.

ONSDAGEN startade med lite plugg med att slutföra min hälsomodell som skall vara klar till fredagens examinationsseminarium. Sedan har jag varit iväg några timmar på Öppenvårdsmottagningen där vi lyssnade på olika yrkeskategorier som förklarade deras uppgifter och hur deras arbete inom den affektiva delen ser ut. Mycket intressant. Det finns så mycket att göra och det krävs så mycket resurser. Det är komplicerade saker som kräver tid. Finns tiden och finns det tillräckligt med resurser i samhället? Det är det som är frågan.

Jag har även hunnit med en powerwalk runda i det fina höstvädret. Det gäller att passa på när solen lyser och himlen är blå, för snart är det regn, rusk och grått som dominerar dagen.

Nästa måndag...

Värdinnan för kvällen som avnjuter den barnsligt goda efterrätten.
Banan i ugn med chokladbitar, inlindad i folie.


Vackra Caroline

har lördagen bjudit på en god frukost med tekakor, kaffe och tidningen. Uselt, Idol - aldrig har så många varit så dåliga, skriver tidningen. Det var mycket falsksång och majoriteten kändes inte som toppskiktet. Men mina favoriter glänste över alla andra och hamnade i toppen bland aftonbladets läsare iallafall. Erik, Tove och Mariette - you rock! Fredagsfinalerna är nu inbokade och jag kommer vara placerad i soffan några fredagar framöver. Helgen innehåller inte bara ledighet utan jag har ägnat några timmar till att inhämta kunskap om den humanistiska inriktningen och den salutogena ansatsen i konstruerandet av min hälsomodell. Intressant, men inte på en lördag.
Jag har nyss varit en kort runda på stan för att inhandla min favorit parfym, Jeanne LANVIN, som tagit slut. Nu ska jag krypa ner i soffan med en varm filt och en kopp tea och läsa min nyss påbörjade bok, Allt för min syster och njuta av helgen.

med rykande hett tea och Idol...

Arbetsveckan är slut och jag ser framemot helgen och ledigheten. Veckan har varit bra och psykplaceringen har verkligen varit givande. Jag trodde inte att arbetet inom den psykiatriska delen faktiskt kunde ge så mycket. På den somatiska sidan har patienten oftast ett botande förlopp, där individen blir friskare och bättre med de åtgärder som görs, vilket gör att du som sjukvårdspersonal känner att du tillfört något positivt. Men inom psykiatrin är det oftast obotbara diagnoser med livslånga förlopp, där framsteg och tillfrisknad inte blir lika markant. Samt att arbeta för hälsa när individen inte vill leva längre? När resurser sätts in men det är ändå inte tillräckligt. Får du något tillbaka då? Kan du känna att du gjort vad du kan?
Men jag har haft fel. Du får visst någonting tillbaks. Du får massor tillbaka. Genom handlingar, ditt sätt att lyssna, ditt sätt att vara, ditt sätt att kommunicera. Det är vad jag har upplevt idag. Och den känslan, när du får ett kvitto på ditt arbete, är fantastisk. Att arbeta inom psykiatrin ger oerhört mycket tillbaka.

Jag tappade liksom lusten av att träna efter jag genomfört milen i Stockholm. Tre månaders slit och dagarna innan blir man förkyld!? Genomförde loppet trots att jag inte kände mig helt hundra. De första 5 km kändes bra, men sen var det som kroppen inte ville springa mer. Varenda steg tog emot och usch vad jobbigt det var. Men i mål kom jag, men kanske inte med den tiden jag hade hoppats på. Sen var det som att jag hade fått nog av att springa. Motivationen bara försvann.

Tiden bara rusar iväg och det är på tiden att ta tag i träningsglädjen och hitta tillbaka till sin träningsform. Träning kommer nämligen att behövas då jag har satt upp (kanske alldeles för höga) träningsmål att genomföra inför vintern och våren.

Mina Träningsmål 2010
TjejVasan 30 km - 27 februari
Seedningslopp inför Göteborgsvarvet 10 km - 21 mars
Göteborgsvarvet 21 km - 22 maj

För att öka motivationen är ett bra knep att investera i nya snygga träningskläder. Så det tänker jag ta tag i till helgen. Vad som även kan öka motivationen och som jag gjorde hela sommaren i förväntan av att toppa formen inför tjejmilen, var att dokumentera alla mina träningsresultat. Resultat motiverar helt enkelt. Känslan att komma i mål (på sin träningsrunda) sekunder eller minuter snabbare än tidigare ökar lusten att vilja träna och pressa sig ännu mera nästa gång. Att få bevis på att det jobbiga intervall- eller backpasset faktiskt gav effekt. Att sätta upp mål är oxå ett bra knep på att fortsätta träna och köra jobbiga intervallpass och pressa sig själv. För vem vill springa 21 km otränad? Ja, inte jag iallafall.

Är nyss hemkommen efter en härlig powerwalk på dehär mysiga stigarna. Med Ipoden laddad med placebo och hantlar kring handlederna och ett högt tempo, blir rundan till ett mycket effektivit träningspass.

En timmes läkemedelsberäkningsplugg avklarat. Kvällpass på psykiatripraktiken. Tenta imorn. Hemtenta som skall vara inlämnad i helgen. Sling och klipptid. Husvisning. 40 års kalas. Middagsbjudning. Mamma på besök. Hur ska allt få plats på schemat? Kommer bli en minst sagt stressfylld helg.